Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

07 november 2011

Marie Curie

Marie Curie, född 7 november 1867 i Warszawa i Polen. År 1903 fick hon nobelpriset i fysik tillsammans med maken. Hon var den första kvinnliga nobelpristagaren. 1911 fick hon sitt andra nobelpris i kemi. Hennes biografi har jag läst säkert fem gånger, det var hennes fel att jag sökte in på Chalmers för att läsa teknisk fysik och bli forskare, men inte hennes fel, att jag avverkade fler fester än tentor. Vi skulle kunna diskutera hennes forskning i timmar. Hur det var att byta land och språk? Hur fixade hon familj och barn? Hur var det att arbeta tillsammans med sin man?

11 kommentarer:

Nobelgrottan sa...

Att byta land och språk behöver inte nödvändigtvis vara dramatiskt, särskillt om man har något att gladeligen att bita i. Hon brann för sin förskning. Det är svårare för en författare och ändå har flera storheter lyckats med att byta språk. Spontant tänker jag på Samuel Beckett och Milan Kundera som gjorde det i ren trots. Och det funkade.

Paula / Luen ja kirjoitan sa...

Så intressant. Det skulle vara fint att läsa biografi om Marie Curie. Kanske jag ska inte älska kemi ännu mera efteråt ändå... :-)

♥ Hanneles bokparadis sa...

Nobelgrottan, inte nödvändigtvis, det skulle jag vilja fråga Marie Curie om, man tappar några år. Har du bytt språk?

Paula, boken finns nog på biblioteket.

Znogge sa...

Hmmm... Gick min kommentar upp i rök? Nåja, undrar om hon hann med några fester också ;-)

♥ Hannele på Hisingen sa...

Znogge, en heltidsarbetande tvåbarnsmor utan hemhjälp festade nog inte så mycket. På bilden har hon sin svarta bröllopsklänning, som hon hade på sej i laboratoriet.

Nobelgrottan sa...

@ Hannele

Jo, jag har bytt språk två gånger och det går an. :) Kan tänka mig att det är mycket svårare att få familj och karriär att gå ihop. Man blir lättare förlåten om man gör ett språkfel än om man misslyckas med barn.

♥ mormor Hannele sa...

Nobelgrottan, jag vet inte vad som är svårast, beror säkert på vilken ålder och om det är frivilligt..

Nattens bibliotek sa...

Ja hon är verkligen en intressant kvinna.

♥ Hannele på Hisingen sa...

en riktig förebild och inspiration.

Metronyx sa...

Ja, när det gäller frågan att byta språk så är det nog till viss del individuellt. Sen tror jag att det beror på hur långt ifrån språken är besläktade. Som svensk är det enklare att lära sig tyska än t.ex swahili. Som jag har förstått av mina finska vänner som vuxit upp i Finland är svenska inte det allra roligaste att ta till sig, särskilt inte om man blir tvingad. Men i Curies fall gissar jag att hon var så dedikerad sitt intresse att hon vägrade låta ett språk hindra henne. Hur vi än vrider och vänder så är hon en bra förebild för många marginaliserade grupper i samhället enligt min ödmjuka åsikt

♥ Hannele sa...

Metronyx, för finnar har det varit väldigt svårt, för språken är ju så olika, och alla har inte haft skolbakgrund heller.