Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

23 oktober 2017

Kulturkvinnan av Ebba Witt-Brattström

"Problemet med Thorvalls böcker var att hon envist kolporterade en "för gammal" och därför oestetisk kvinnokropp. Inte nog med det. Hennes Anna yttrar sig sakkunnigt om mäns sexuella förmåga, utan att fatta att det är totalförbjudet." (sid 211)
Kulturkvinnan : och andra texter av Ebba Witt-Brattström innehåller nya och gamla skriverier. På baksidan hennes egen beskrivning på kulturkvinnan: "Kulturmannens utmanare, fruktade kollega och ständiga skugga", de två kan tydligen inte samexistera i samma värld.

"Men det var Kerstin Ekman som fann språket för att skildra det allra värsta: smärtan i lidandet och övergivenhet. Häxringarna kanaliserade också många kvinnors äckel och förtvivlan inför sexradikalismens krav på ständigt tillgängliga sexobjekt.
  Vreden är understundom en god läromästare. Nog hade det funnits irritation och löje inför jägarkollektivets manligt självgoda riter redan i Ekmans Dödsklockan (1963). Mannens svek är en bärande känsla" (sid 224)

Professor Ebba Witt-Brattström har gjort mycket bra för att lyfta kvinnliga författare till den akademiska världen. Hon är själv god skribent och talare, jag har läst och lyssnat på henne några gånger. Hon har  kämpat fem decennier, det går för långsamt, vreden har gett henne nytt sätt att uttrycka sig. Det gillar inte jag; att se ner på "motståndaren", raljerande. Kanske lockar detta till skratt och applåder i vissa kretsar. "Have fun!" skriver hon hos bokhandlare.

Stå i bredd : 70-talets kvinnor, män och litteratur av Ebba Witt-Brattström är bättre, innehåller "alla" böcker jag läste på 1970-talet: Dotter till en dotter av Alfvén, Fräls oss ifrån kärleken av Suzanne Brøgger, En gift mans dagbok av Sven Lindqvist, Rapport från en skurhink är Maja Ekelöf, Maken av Gun-Britt Sundström och flera. Många av böckerna sågades ned av kritiker men Ebba Witt-Brattström läser om och ger dem ett lyft. Dags plocka fram en gammal bok och läsa med nya ögon. Att "stå i bredd" är Märta Tikkanens uttryck, hur 70-talsfeminister drömde om jämlika kärleksförhållanden. Det var då det.

10 kommentarer:

znogge sa...

Många intressanta böcker som det kanske är läge att damma av igen...

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, vissa böcker åldras mindre, tidsperspektivet är också intressant.

Klimakteriehäxan sa...

En stillsam reflexion: "Have fun" står det alltså på baksidan?! Varför står det inte "Ha kul"? eller nåt annat på svenska, hon kan ju språket.

Hanneles bokparadis sa...

Klimakteriehäxan, Witt-Brattström har själv formulerat sig så och beskrivit boken för bokhandlare, skrivit under med sitt namn (om du kollar länken). Ett sätt att verka ungdomlig - eller ironisk mot kulturmannen?

Mrs Calloway sa...

Kulturkvinnan ligger här framför mig. Ebba är fantastisk.

Hanneles bokparadis sa...

Mrs Calloway, ska bli intressant att höra vad du tycker om boken.

Frida G Svensson sa...

åh vad jag vill läsa dem bägge! drömmer om att ha sveriges största feministiska bibliotek!

Hanneles bokparadis sa...

Frida, det har jag redan :)
Har du besökt Göteborgs Nationella bibliotek för kvinnoforskning?

Ylva sa...

Jag har inte läst henne men hört henne tala om Stå i bredd och tyckte att hon var intressant.

Hanneles bokparadis sa...

Ylva, jag lyssnade också på Stå i bredd, bra.