Namnens hus av Colm Tóibín

"Plötsligt slog det mig att det var så här gudarna gjorde med oss - de höll oss sysselsatta med påhittade konflikter, med livets larm, och dessutom höll de oss sysselsatta med bilder av harmoni, skönhet och kärlek medan de iaktog oss på håll, likgiltigt, och väntade på den stund då de tog slut, när utmattningen satte in. De höll sig på avstånd, liksom vi höll oss på avstånd. Och när det var slut, ryckte de på axlarna. Det spelade ingen roll längre." (sid 28)

Namnens hus (House of Names) av Colm Tóibín, som har gett sig i kast med de gamla grekiska myterna - som har fallit i glömska, jag har inte full koll på de gamla berättelserna. Fienden är i antågande i Mykene, om vinden inte vänder, kan de inte anfalla och alla kommer att dö. Den unga Ifigenia förbereder sig till giftermål med Akilles, men han ska ut i krig och hon ska i stället offras till gudarna av sin egen far Agamemnon för att få vinden vända, krigslycka. Hans hustru Klytaimnestra blir kvar i Mykene och vill inte förlåta sin make. Hämnd på grekiska, inte många kvar. För två tusen år sedan, en annan tid, en annan plats, andra seder, intressant läsning.

"Trots den hemska lukten, och myrorna och spindlarna som kröp omkring mig, trots set onda i ryggen och i armarna och benen, trots den tilltagande  hungern, trots skräcken för att jag inte skulle komma ut härifrån levande, var det törsten som förändrade mig i grunden.
   Jag insåg att jag hade begått ett misstag." (sid 41)