Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

17 februari 2020

Den västerländska kanon av Harold Bloom

Den västerländska kanon (The Western canon 1994) av Harold Bloom är en mastodont verk av tjugosex västerländska författare som skriver på de europeiska språken, Bloom fastslår att Shakespeare är den västerländska kanon. Anders Cullhed i Tidens guld : essayer om kanon, liv, poesi håller med om kritiken mot Bloom för att hans kanon är så anglosaxistiskt präglad. "Bloom talar i allmänna ordalag om Shakespeares psykologi, hans förmåga att skildra individer under genomgripande förändring, hans rika register av såväl stilar som mänskliga typer, kraften i hans retorik likaväl som hans vision av en värld som inte lånar sig till religiös sublimering eller allergorisk schematisering, och slutligen hans "universiteter". Också den sistnämnda termen hänger i luften men kommer sist och slutligen att avse förmågan att tala till envar." (sid 21)

Den västerländska kanon är en guldgruva om man vill veta mer och förstå sina favoritförfattare. Eller hitta nya favoriter. Proust, James Joyce, Kafka.Borges, Neruda och Pessoa. Ett kapitel om Virginia Woolfs Orlando: feminism som kärlek i litteraturen. Jane Austens Övertalning, Emily Dickinson: vithet, hänförelser, de mörka. George Eliots Middlemarch.

"Under mina försök att läsa ett stort antal av de verk som förtrytsamt lanserats som alternativ till kanon har jag gjort reflektioner att dessa volontärer måste tro att de har talat skönlitterär prosa i hela sitt liv, eller att deras djupa engagemang bara behöver lite verbal svulstihet för att bli dikt. Jag för min del hoppas att litterata överlevande ska finna en eller annan författare eller bok i kanon som de inte träffat på förr, och skörda den vinst som bara kanonisk litteratur kan bjuda." (sid 585)

8 kommentarer:

Mösstanten sa...

Verkar intressant. Jag skulle inte ha något emot att läsa mer om de här stora författarna. Sedan pågår väl alltid en diskussion om vilka som ska ingå i kanon - eller om det är vettigt att ha någon.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, en evig intressant diskussion, i och med att det alltid "saknas" några.

Znogge sa...

Den verkar gedigen men jag kan tänka mig att synpunkter på vem som saknas finns.

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, och man kan också ifrågasätta varför vissa hamnat där... och varför de hänger kvar.

Veiken sa...

Jag känner att det blir för mycket för mig att läsa en sådan bok. Jag är mest intresserad av vad en författare skriver, inte gå djupare in på vad eller hur dom är!

Hanneles bokparadis sa...

Veiken, en sån här bok behöver man inte läsa från pärm till pärm, utan bara läsa om någon speciell bok man tycker om!

Hanna sa...

Tänkte som Veiken att den verkar lite väl mastig, men är säkert mycket intressant som uppslagsverk.

Hanneles bokparadis sa...

Hanna, boken fungerar lite som uppslagsverk, Bloom är beläst och har bestämda åsikter, man behöver inte alltid hålla med honom; han tyckte att Vita Sackville-West kan trädgård men är ingen stor författare... det ska jag fundera på.