Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

02 augusti 2020

Den Sakkunnige av Carl Berg, smakbit

Citat: 'Denna bok tillägnas...alla de som aldrig fick synas. De som verkade i det fördolda. De som fick betala priset. De som aldrig fick ett tack'
Den Sakkunnige – en verklig historia (2020) av Carl Berg.
Det är svårt att placera Den sakkunnige i en speciell genre. Är det en politisk fars? Är det en kommentar till nuvarande samhällsklimat? Är det en alternativ 'historie'-beskrivning av samhällsklimatets utveckling de senaste åttio åren? Är det en politisk thriller som påvisar en 'alternativ förklaring' till folkhemmets utveckling ifrån lort-Sverige till det alliansfria(?) samhället, som det ser ut idag. 'Den sakkunnige' antyder alternativ tolkning av samhällsklimatet, i samma anda, som trilogin 'Män som hatar kvinnor'? Vem eller vad finansierade och möjliggjorde samhällsutveckling? Var det en ohelig symbios mellan mellan politiker, industri och en hemlig statsmakt (den sakkunnige) med oanade möjligheter.

Citat sid 102: "Är det någon i salen som tycker vi ska vara med i Nato? 
- Nej!, Bu! skanderade hela salen, även Anita. 
- Nähää, nej...sa Den Sakkunnige avmätt. 
- Vad säger ni om Warszawapakten? Känns det lockande? 
- Hm, ja, nej, alltså...man måste inte vara med...mumlades det på spridda ställen i salen. 
- Nej, just det! Sa Den Sakkunnige glatt. Det kallas för neutral. Att vara neutral betyder inte att man är pacifist. Det betyder inte heller att man behöver sitta overksam. Det enda det betyder är att Sverige som nation inte är med i allians, utan väljer själv vilka länder eller parter som man vill samarbeta med. Om man gör ett aktivt val, som Sverige gjort med sin neutralitetspolitik,…,så är det nog bäst att man äger sin egen krigsmaterial. Samt att man kan tillverka nytt i händelse av att det tar slut. Jag menar...det lär det göra om vi blir anfallna.



Den Sakkunnige såg ut över salen. 
- För att kunna tillhandahålla det egna försvaret med denna typ av material så bör den rimligtvis bekostas av någon. Dessutom så rör det sig om högteknologiska produkter och dessa måste vi testa innan vi kan använda dem. Alltså, vi säljer inte vapen primärt för att tjäna pengar utan för att försvara vårt eget land och vår neutralitet. Besvarar det din fråga? 
   Den Sakkunnige var mer än nöjd över sig själv. Han tog en klunk vatten och väntade på reaktionerna. 
- Ja, men! började en kvinna i runda glasögon och axelvaddar. 
- Staten säger ju sig inte veta om att detta sker. Man säger ju att det är totalt förbjudet att sälja till krigförande länder. Till och med utrikesministern...kräver att företagen 'tvättar sin byk'. Om det du säger stämmer så innebär det att staten inte bara haft vetskap, utan att de även styrt hela processen och att detta är planlagt från början, sa studentskan." (sid 103)

Jag är naiv men(?) jag anar att neutralitet inte är alliansfritt utan betyder massor av samarbete under täcket. Jag anar att krigsindustrins export är till stor del ansvarig för vår välfärd, men officiellt finns den inte ens. Mängder av exportlicenser har krävts, men ändå återfinns våra vapen och minor i flera krigszoner. Hur kunde det hända? Författaren är förmodligen en pseudonym (kan det vara en tankesmedja?), som skapar en aura av speciell trovärdighet. Jag är naiv(?) men jag anar en dold politisk agenda. Jag kommer ihåg en annan svensk trilogi 'Operation Garbo' skriven av pseudonym, som visade på en alternativ verklighet under 'kalla krigets' upplösning med dold agenda. Jag är naiv? och känner mig manipulerad. Är Sveriges storhetstid, folkhemmet en bluff?
Gästbloggare B.
Flera smakbitar: HÄR.

15 kommentarer:

Monika sa...

Jag tror inte någon av de här "politiska" böckerna är skrivna utan någon agenda. Men den stora frågan är ju varför man ska tro på någon som man inte ens vet vem det är eller vad människan(-orna) har för kvalifikationer?

Lottens Bokblogg sa...

Jag blir mest förvirrad av den beskrivningen. Och som Monika skriver har jag svårt att se att man inte har en agenda.

Robert W sa...

Är citatet från försättsbladet? Var är smakbiten?

Ama de casa sa...

Låter inte som en bok som jag skulle gilla...
Ha en fin söndag!

Znogge sa...

Nja... Det är nog inget för mig!

Åsa sa...

Tack för smakbiten/tankarna kring boken, som vi f.ö. hade samma idag. Själv ser jag den som en slags underhållande politisk roman som kan ge allmänbildning, vem eller vilka som skrivit den känns underordnat. Kanske fel. Är ju ingen "expert" eller Sakkunnig. ;)

Mia Eggimann sa...

Jag blev snurrig av bara smakebiten så den är nog inget för mig.

Bokdamen sa...

Helt okänd bok för mig. Funderar lite som Robert över var smakbiten är, den har kanske missats?

Annette sa...

Den boken gissar jag vill väcka tankar och få oss att ifrågasätta om det vi serveras som sanningar verkligen är sanningar. Alltid bra med kritiska röster, men jag vill nog veta vem som står bakom boken för att ta den på allvar.

Cinnamon sa...

tror inte den är något för mig.

Mrs Calloway sa...

jag säger som flera andra, vilket är smakebiten? jag misstänker ofta dolda agendor både här och där. och mycket försiggår nog bakom kulisserna som aldrig kommer i dagen. tack för smakebiten!

Paula sa...

Nej detta är inget för en förvirrad hjärna. Man måste ha kött på benen inom ämnet för att tillgodogöra sig texten. Och ämnet orkar jag inte ta in...
Tack för smakbit, trevlig söndag. Tvärtemot andra kommentarer är det ju uttryckligen en smakbit från sid 102. Inget oklart alls

femfemman sa...

Absolut intressant ämne. Inte bara ur politiskt perspektiv, utan även ur mänskligt vardagsperspektiv. Vad är det som gör att man lyssnar på vissa och låter andras åsikter och förslag gå helt förbi. God retorik kan säkert spela in- säger den vars klass här gått vidare i retorikmatchen....
Tror tyvärr också att det har med personlighet att göra. En del har ett sätt att vara, så att man absolut inte vill gå dess vägar. Och en del har en bedrövlig personlighet, och får ändå med sig många.
Det är komplext! Intressant fråga, men ingen bok som jag skulle orka ta mig igenom. // Anna-Lena

Bokdivisionen sa...

Njae, jag tror jag skulle bli knäpp bara på att läsa "Den Sakkunnige" i text hela tiden! :)

Boklysten sa...

Jag är rätt så försiktig med att läsa den här typen av böcker. Tack för smakbiten!