Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

15 juli 2021

Trettio dagars mörker av Jenny Lund Madsen

 "Hur har hon på bara några få minuter lyckats förlora båda sina vänner i byn. Hon känner sig fullständigt ensam och det är en känsla som skrämmer henne för första gången. Hon brukar inte behöva någon, har aldrig varit någon som ringer och pratar med familj och vänner om problem och känslan av att vara ensam. Tvärtom har hon alltid värdesatt att inte vara beroende av någon, och hon har alltid föredragit sitt eget sällskap om hon kunde slippa andras. Nu löper en kall kåre utefter hennes ryggrad när hon inser att hon har ett överväldigande behov av att vara tillsammans med en annan människa." (sid 250)


Trettio dagars mörker (2021) av Jenny Lund Madsen är hennes första deckare, som vann Harald Mogensen-priset för Årets bästa danska kriminalroman och är nominerad till det nordiska deckarpriset Glasnyckeln.
Boken berättar om den ensamstående, alkoholiserade och avdankade författaren Hannah som blivit beröm som kvalitetsförfattare. Hon tar utmaningen att skriva en kriminalroman på trettio dagar. Hon reser hals över huvud till Island för inspiration och tar logi hos den gästfria Ella i den fridfulla lilla orten Húsafjörður. Men under den lugna ytan är starka strömmar i rörelse. Några dagar efter Hannahs ankomst fiskas Ellas systerson Thor livlös upp ur havet. Thor var, som alla andra på orten, son till en fiskare, men han led av stark vattenskräck och alla visste att han alltid undvek havet. Så hur kunde han ha drunknat? Var det verkligen en olycka? 
 
Hannah börjar undersöka dödsfallet som en möjlig ingång till sin klichédeckare, men dras snart in i byn Húsafjörður dunkla hemligheter. På Island, med dess snö och mörker, avslöjer hon allt mer ett dramatiskt förflutet – samtidigt som hon också börjar ana en framtid.
 
På minus att tråkigt att läsa om en kvinna som röker och kan häva i sig två flaskor vin och börjar morgonen med whiskykaffe, och letar efter alkohol i skåpen. Det tillför inte handlingen något. Eller är det någon slags jämlikhetsgrej att även en kvinnlig huvudperson kan dricka kopiöst? Och förföra polisens fru. Är inte sånt gammaldags? En välskriven spännande deckare, en bladvändare på flera plan. Man lär sig även några fraser på isländska.
                                                                      Välskriven spänning från: Modernista.

4 kommentarer:

Mösstanten sa...

Den lockar mig nog lite ändå. Får väl se. Jag läser ju så lite deckare.

Hanneles bokparadis sa...

Mösstanten, samma här, men det finns många bra nya.

Znogge sa...

Tack för tipset. Den gör jag absolut en notering om. Kanske är det lite av en jämlikhetsfråga. Det är inte helt ovanligt att kvinnliga huvudpersoner har alkoholproblem. Tidigare var det uteslutande män men visst har det skett en förändring.

Hanneles bokparadis sa...

Znogge, dålig jämlikhet i så fall, ungefär som kvinnliga kriminella ökar… Men boken är bra!