Naturlagarna (2025) av Eiríkur Örn Norðdahl 690 sidor.
Året 1925 kliver Islands yngste, vackraste och mest motvillige biskop, Jón Hallvardsson, av båten i Isafjördur. Han har kallat till prästmöte för att diskutera hur kyrkan kan motarbeta den utbredda spiritualismen och folktron.
Biskopen samlar sju präster och en enögd på stadens kyrktrappa för att motbevisa den sägen som menar att berget kommer att rasa ner över staden vid ett sådant möte. Detta blir början på en vecka av uppenbarelser och mirakel, där inte bara berg rasar, marken blommar, vatten blir till vin och döda väcks till liv, utan också där kärleken spirar och de mest djävulusiska affärsavtal ingås.
Islands nordvästligaste del i det lilla samhället Ísafjörður med knappt tre tusen invånare med fiskeindustri, författarens hemstad. Året 1925 samlas präster för ett stort möte, den unge biskop Jón vill bekämpa vidskeplighet som stark på orten. När prästerna samlar sig för fotografering uppenbarar sig Gud, och det händer massa saker boken igenom. Man kanske kan säga lite vansinnig roman.
När biskopen hade tackat artigt drog han henne lidelsefullt till sig och smällde av en snabb puss men flyttade sig sedan till andra sidan disken.
"Tror du att någon såg oss?" frågade han och tittade ut genom fönstren.
Engilráð rättade till förklät och förblev tyst en stund.
"Jag hoppas du förstår att jag är ovan vid att kyssa gifta biskopar", sade hon tll slut.
"Och jag är ovan vid att vara en kyssande, gift biskop", sade han.
"Jag skulle bli väldigt förvånad ifall det går att vänja sig." (sid 99)
