Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Livet skulle vara tråkigt utan böcker. Litteraturbanken - Tove Jansson 100 år. My own photos.

26 oktober 2014

Graham Greene i SVT1 kl 01:00

Graham Greene (1904-1991) var en flitig och hyllad brittisk författare som aldrig fick Nobelpriset. Skolan var inte den bästa platsen, fader var rektor där. Han har skrivit självbiografiskt  En sorts liv (A sort of life 1971). Han arbetade som journalist och filmkritiker. SVT visar filmen I skuggan av ett tecken som bygger på hans bok Skräckens ministerium (The ministry of fear 1944).

25 oktober 2014

Aniara i SVT2 kl 20

Aniara av Harry Martinson, svensk operaföreställning från 1960. Aniara utspelar sig i ett rymdskepp som kommit ohjälpligt ur kurs. Passagerarna förstår så småningom att ingen räddning är möjlig.

24 oktober 2014

vad läser jag just nu? jerka

Promenader i Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson har jag väntat på ett tag. Monogrammorden : ett nytt fall för Hercule Poirot av Sophie Hannah ska jag snart berätta om. De gyllene frukterna av Nathalie Sarraute har jag nyss avslutat.
"Vi kör en enkel fråga den här veckan: vilken bok/vilka böcker håller du på att läsa just nu?" föreslår Annika i Bokbloggsjerka 24 – 27 oktober. Jag har alltid flera böcker på gång och sällan jag berättar om dem i förväg. Utom nu.

23 oktober 2014

De gyllene frukterna

De gyllene frukterna av Nathalie Sarraute fodrar lite uppvärmning först men när man väl kommit in i boken är det skönt att låta orden flyta. "Men detta konjunktiv med sitt branta och överlastade slut, som satsens livliga och smidiga rytm bär upp utan ansträngning, påminner snarare om det guldskimrande släpet på en tung brokadklänning som en hetsig liten fot otåligt sparkar åt sidan medan det vackra pudrade huvudet utför sin ceremoniösa bugning och åter reser sig med behag. En hälsning som varje väluppfostrad person naturligtvis ögonblickligen besvarar med en djup bugning."
"Och så tänker man att nog var det märkvärdigt sant. Och så stöter man på det i verkliga livet... Naturligtvis gör man det, eftersom det har lagts där... Eftersom man betraktar verkligheten genom romanerna." Sarraute vill kunna skriva fram 'det osagda', att läsa hennes bok är lite som sitta i ett sällskap och lyssna på de andra, man blir åskådare, tjuvlyssnar. "Inga bullrande skratt här, inga febriga blickar och hetsiga gester, inga fuktiga händer i sitt grepp. ... Här håller alla distans. Man befinner sig i utvalt sällskap." Jag har inte räknat men det är många författare och klassiker som nämns i boken. En bok från Modernista som förtjänar en omläsning.

22 oktober 2014

Orden som befriar

Orden som befriar (Les Mots pour le dire 1975) av Marie Cardinal är en berättelse om en 34-årig trebarnsmor som rymmer från mentalsjukhuset och istället börjar på psykoanalys. Hennes blödningar och (psyko)somatiska besvär upphör, men det blir sju års kamp innan hon blir fri.
Språket är viktigt i psykoanalys. Marie Cardinal skriver i jag-form, hon börjar sina analyser i början av 1960-talet. Hon går där tre gånger i veckan under totalt sju år, är klar 1968, då samhället förändras mycket; frigörelse från familj och kolonialsamhället Algeriet. Marie Cardinal var en isolerad människa, hon kunde inte arbeta, men långsamt nystar hon upp hela uppväxten. Med en ensamstående mor som ser allt är syndigt och smutsigt. Marie Cardinals naturalistiska beskrivningar påminner om Émile Zola. Långsamt lär hon tycka om sig själv och sin kropp. Boken används i utbildning för psykologer. (Två galna mammor på en vecka räcker: Vassa föremål av Gillian Flynn också starkt). Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård har liknande tema, väldigt starkt beskriven kamp.