Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

20 maj 2019

Tillbaka till den lilla ön i havet av Jenny Colgan

"Som om det här var hemma, och som om samma människor som hon mindes från sin barndom var en lika stor del av hennes värld som någonsin förr - äldre, men med samma drag som fördes vidare från generation till generation - och som om det väsentliga i hennes liv - Joel, Köket vid havet, väderprognosen, gården, produkternas kvalitet - på något sätt var viktigare för henne än Brexit, den globala uppvärmningen, planetens framtid. Hon hade inte dragit sig tillbaka. Hon genomgick en förnyelse." (sid 22)
Tillbaka till den lilla ön i havet (2019) av Jenny Colgan berättar om Flora som har återanpassat sig till livet på Mure, den lilla ön utanför Skottlands kust. Hon längtar inte tillbaka till London. Men hon är nyfiken på New York där Joel jobbar, kanske överraska honom? Men alla män gillar inte överraskningar - och Flora vet inte så mycket om honom. Floras bästa vän Lorna är kär i den nya läkaren Saif som kom till ön efter flykten från Syrien. Han längtar efter sin familj.

   "Såg den ut så här?"
   "En narval...? Finns den där på riktigt?"
   "Vad menar du, finns den där på riktigt? Det är klart att den finns på riktigt! Varifrån tror tror du att Skottland har fått sin enhörningssymbol?!"
   "Hm, det har jag aldrig tänkt på", sa Lorna.
   "Vad lär de ut i skolorna nu för tiden?" sa Flora med ett flin. "Enhörningen. På statsvapnet. Lejonet och enhörningen. Fält med tre lejon för England. En enhörning för Skottland, som den beskrivs i gamla texter." (sid 59)
Fortsättning följer: Julafton på den lilla ön i havet.

ont om plats i bokhyllan? #12

Vi köpte en rullvagn som jag använder när jag kör mellan mina två rum med böcker - leker bibliotekarie; sorterar, rensar, gör i ordning, läser.
Rullvagnar med olika användningsområde. Många använder i köket, vi bokälskare får plats två rader med böcker i varje våning.

19 maj 2019

Jäntjävlar av Hanna Wikman

    Och när vi kräver vår rätt så menar vi inte bara vår rätt utan den här kroppens rätt, den där flickans, den där arbetarens som är jag. 
   Vi organiserar oss. Vi är en förening. 
   Gerda säger: 
   "Ingen i historien 
   har någonsin vunnit sin frihet 
   genom att vädja till sina förtryckares samveten." (sid 238)
Jäntjävlar av Hanna Wikman ingår i novellsamlingen Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar av Föreningen Arbetarskrivare, med 44 olika författare. Novellen berättar om fattiga hungriga fabriksarbetare som samlas vid Schaktbron i Norrlimsta i Kramfors med sina banderoller för att få bröd och frihet.


Novell IV hos Ugglan:
3. Läs en novell där någon vinner något.

Den skenande planeten av Maja Lundgren

"Svårt var avskedet. Jag grät. Jag lovprisade nejden. Alla överlever inte rymdfärderna. Men min rädsla att dö var försumbar jämfört med farhågan att inte få återse min barndoms kopparfärgade kullar och lila laguner.
   Och ändå har jag nog aldrig känt ett sådant lyckorus som när kapseln närmade sig jorden." (sid 8)
Den skenande planeten (2018) av Maja Lundgren berättar om Ki som nyligen har anlänt från planeten Zarmina till Jorden - Jorden som nyligen genomlevt det fjärde världskriget och upprättat en skakig fred. Zarmina koloniserades av jordbor i exil, Ki har kommit för att hålla ett fredstal. I början lider hon svårt av spacelag men har inte tålamod för återhämtning.

Ki önskar se den gröna färgen som inte finns på Zarmina. På jorden sker barnalstring i inkubatorer. På Zarmina lever invånarna utan sex och våld, barn tillverkas genom att programmera in en genetisk kod i en 3D-skrivare. Skriften har man lyckats avskaffa nästan helt och hållet, används bara till inventarier, bokföring och väderobservationer för att inte belasta minnet.

"Jag har inte pratat med särskilt många jordbor ännu men tillräckligt många för att förstå att det är vanligt att man inte avslutar meningar.
   Denne man förefaller extrem även med jordiska mått mätt. Jag är långtifrån säker på att det är mig han talar med. Kanske är det med sig själv eller med någon osynlig.
   Vi zarminier lär oss deklamera timslånga berättelser och dikter" (sid 29)
Flera smakbitar: HÄR.