stark läsupplevelse - Det förlorade barnet av Ferrante

Det förlorade barnet. Bok 4 Medelålder och åldrande av Elena Ferrante börjar precis där den tredje boken slutade; Elena vill leva med sin barndomskärlek, skilja sig. Lila har också lämnat sin make och lever med en annan man. Väninnorna tar upp sin vänskap igen. Svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket - för dem som fortfarande inte har börjat läsa Neapelkvartetten.

Elena försöker få ihop sitt liv med kärlek och två små döttrar, hon får stöd och hjälp av svärföräldrarna, som inte uppskattar alla hennes val. Hon reser mycket och håller föredrag om sina böcker.
"Jag talade om hur jag hos min mor och andra kvinnor hade fått se de mest förödmjukande sidorna av familjeliv, moderskap och underkastelse under männen sedan jag var en liten flicka. Jag talade om hur kärleken till en man kan få en att säga och göra de mest skamliga saker mot andra kvinnor och mot barn." (sid 45)

Lila och Elena lever helt olika liv, och fast Lila är nu egen företagare i den nya expanderande  databranschen, så vill hon inte lämna sina kvarter.
"Under den perioden tänkte jag för första gången på hur hårt Lila hade begränsar sitt rörelseutrymme. Hon engagerade sig allt mindre i det som hände utanför kvarteret. Om hon blev riktigt intresserad av något som inte hade en lokal koppling var det för att det handlade om personer som hon hade känt sedan hon var barn." (sid 72)

En riktig bladvändare och trots totalt 1730 sidor (med alla fyra delarna) hänger man med, på italienskt vis är det många familjer, många inblandade. Vem är far till vem och vem var gift med vem börjar suddas ut, gäller att ha koll som läsare - nya överraskningar dyker upp. Sex decennier, samhället förändras, precis som väninnorna och deras liv. Speciellt kvinnornas liv förändras, de får flera valmöjligheter, både yrkesmässigt, val av kärlek, byte blir också möjligt.
"Var det bara fraser som jag tyckte att det var bekvämt att tro på men som inte skilde mig från mer traditionella kvinnor i min ålder? Lät jag mig trots allt prat konstrueras av en man så att hans behov fick gå före mina egna och mina döttrars?" (sid 106)

Många fina kärleksstunder beskrivs, resor och samtal tillsammans med gamle bardomskärleken. Men hur stark och säker Elena än var med sina val, var inte livet särskilt enkelt. Vem och vems val var viktigast? Hans eller hennes?
"I de stunderna såg jag plötsligt mig själv som jag var: undergiven, alltid beredd att göra som han ville och noga med att inte gå för långt, så att jag inte skulle ställa till problem för honom eller göra honom irriterad. Jag slösade bort min tid på att laga mat åt honom, tvätta de smutsiga kläder han lämnade i lägenheten och lyssna på hur svårt han hade det på universitetet" (sid 136)

Denna bok passar i Lyrans Feministsommar 2017.

då tiggde jag 2 pence

Jag brukar göra slut på de sista pengarna på flygplatsen, köper godis, pennor, almanacka, tidningar. Sist fattades det 2 pence när jag skulle betala mina pennor.

 Den unge mannen i kassan försökte verkligen hjälpa mig - men han hade inga mynt, han drog i lådor och letade. Det var sån där kassa där man stoppar i mynt, går inte att avrunda. Bredvid mej stod en man med massa mynt i handen - jag frågade om jag kunde få 2 pence... Nöjd hemma att jag inte ägde engelska sedlar heller - läste i tidningen att de skulle bytas ut, bli gamla innan min nästa resa.

bokresa genom Europa

i augustinummer av Vi Läser finns reportage om Lars Lerin, om Buchi Emecheta, om en mysig bokaffär i Laholm, bild på professor Micael Dahlens kaotiska bokhyllor, en bokresa genom Europa och mycket mer bokligt.

Green Girl av Kate Zambreno - smakbit

"Rean, folk kommer på rean. Reafolk är värsta sortens folk. De river genom de omsorgsfullt upplagda lådorna med rabatterade varor. De är plumpa typer. De är inga vackra människor." (sid 184)

Green Girl av Kate Zambreno berättar om den unga amerikanskan Ruth som säljer parfymer på fint varuhus i London, tillsammans med andra fattiga utländska flickor. De har knappt råd med mat, men nagelbehandling, frisör och cigaretter räcker pengarna till. Klädda i billiga reakläder och trendiga plastsmycken. Boken skulle kunna vara lärobok för expediter, hur man lockar och får en osäker person köpa dyra produkter som man inte behöver eller har massor av hemma.

"De här flickorna bodde som grisar. Gick på sin röda matta av smutsiga kläder som de plockade upp från golvet, luktade på och satte på sig. De hade viktigare saker för sig. De skulle göra sig snygga, de hade inte tid att tvätta. De är tvungna att göra sig färdiga för sin publik, för blixtarna och vinkandet." (sid 142)

Livet är bäst i filmer, helst om henne själv.
Det är viktigt att kunna visa sig för det motsatta könet, likna snygga kändisar. Ruth promenerar runt centrala London, försöker undvika och se osynlig ut för inkastare, försäljare, tiggare. Men männens uppmärksamhet och uppskattande blickar lockar.
"Vad händer med en kvinna när hon inte längre får några blickar på sig? Är det något sätt en liten död? Eller en sorts frihet?" (sid 164)

"Det är någonting väldigt sexigt med en mäktig man", (sid 176) tycker Ruth (säger man så någonsin om en mäktig kvinna?) Räddningen skulle kunna vara att hitta en rik man. Kärlek är inte heller lätt, inte den riktiga, inte det Ruth längtar efter. 

Till varje kapitel har Zambreno hittat en lämplig citat från olika författare, bland annat Sartre, Shaw, Emily Dickinson, Virginia Woolf, John Keats, Jean-Luc Godard, Roland Barthes, Shelley, Poe, Jean Rhys. Kate Zambreno har skrivit en stark bok om att vara ung kvinna som vill vara något eller någon.

Jag tror på flappern som en konstnär på sitt särskilda område, konsten att vara - vara ung, vara vacker, vara ett objekt... (sid 248)

Zelda Fitzgerald

Denna bok passar i Lyrans Feministsommar 2017.