Vänta på vind av Oskar Kroon - smakbit

"När vi kommer hem sen så sätter vi oss ute på trappen. Morfar har tänt en pipa och plockat fram finpennan. Den som man måste fylla på med bläck för att den ska fungera. Den som han har när han skriver brev på engelska.
   "Istället för telefon", säger han då.
   Ibland får jag cykla ner till båten och lämna breven. Jag läser adresserna: Auckland, Halifax, Palermo...
   Morfar tar upp den blå boken och visar mig. Jag bläddrar i den för att se vad det var som var så viktigt. Men den är tom.
   Bara vita blad." (sid 50)

Vänta på vind (2019) av Oskar Kroon berättar om Vinga som är ganska ensam. Hon drömmer om havet att komma ut med den gamla snipa, bli sjöman och segla till avlägsna hamnar och kanske rädda en eller annan skeppsbruten. Hemma i stan går mamma och är ledsen och pappa har flyttat för gott. Men nu är det sommar hos morfar på ön och allt det andra känns långt bort, tiden står still. Morfar har gett Vinga en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig.

På ön är allt som det alltid har varit, fast ändå inte. Dagarna är heta, plötsligt börjar en tjej med svart hatt dyka upp på stranden där snipan ligger. Vinga har sett henne några gånger, Rut heter hon. Det enda de verkar ha gemensamt är åldern och att de befinner sig på samma ö. En fin berättelse om vänskap och avsked, om modiga barn.

   "Alltså du bara måste läsa den här. Du måste."
   "Okej", sa jag och den nya boken hamnade i högen bredvid sängen.
   Jag tänkte verkligen att jag skulle läsa dom, det gjorde jag nog, men när pappa hade undrat och tjatat tillräckligt många gånger blev dom liksom ointressanta.
   Så låg dom där på hög sen." (sid 73)

Flera smakbitar: HÄR.

Boken vann Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok.

bokmärket har tappat sin sko

fast jag köpte den med skor på båda fötter.

Kanske även Gerd, Agneta, BP, har bokmärken.

Jeopardy! 2 - fem på fredag

1 Det är sommarens smultronställe. Vad är altanen? Dit kan jag ta med mig en god bok och fika.
2 Två saker som alltid finns i kylskåpet. Vad är kaffe utan en slurk vispgrädde? Ägg och lite smör till mackan också.

3 Det jag ser precis utanför dörren. Vilka träd bär frukt snart? Ser att bina har jobbat i kylan och det finns kartar i fruktträden, körsbärsträden ser lovande ut. Äppelträden blommar nu:

4 En fysisk aktivitet jag inte förstår mig på. Vad är boxning? Vi har boxats med dottern på gymmet, nyttigt för skelett och skönt att svettas, regler kan jag inte.

5 Något jag drömmer om just nu. Vad har man ett pass till? Kanske kommer vi till London och Harry Potter med äldsta barnbarnet nästa år.

Fem på fredag hos: ElisaMatilda.

Brännaren av M W Craven

"Vem han än var - och de hade på ett tidigt stadium bestämt sig för att det måste vara en man - så tycktes han inte gilla män i sextio- och sjuttioårsåldern. Han tyckte i själva verket så illa om dem att han tände eld på dem." (sid 8)

Brännaren (The Puppet Show 2020) av M W Craven börjar med att en seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District, i samma landskap som inspirerat William Wordsworth och Beatrix Potter. Polisen är hjälplös, men upptäcker ett spår som enbart var menat för den avstängde kommissarie Washington Poe. Han tas tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Men hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret. Han paras ihop med den lysande men inte helt gatusmarta civila utredaren Tilly Bradshaw, som har doktorerat två gånger om och var medlem av Mathematics Institute vid Oxford University och hon hade högre IQ än någon Poe ens hade hört talas om. Offren känner inte varandra, men något gemensamt har de väl?  Många trådar att lösa, och nya dyker upp hela tiden. En riktigt spännande och välskriven bladvändare.

"Även om Poe uppskattade den cumbriska vinterns kärva skönhet hade han nu bott i Sharp i över ett år och våren var den årstid han tyckte bäst om. Fåren fanns förstås året om men i övrigt berövade vintern hedarna allt liv. Kvar blev bara hektar efter hektar av ett vresigt, färglöst landskap så långt ögat kunde se. Våren var en hoppfull återuppståndelse. Dagarna blev längre, solen värmde jorden, slumrande plantor sköt gröna skott och ljungen fick nytt liv. Bestånden av exotiskt färgstarka lavar och mossor växte till sig. Hårda och isande kalla vindar blev till milda fläktar mättade med aromatisk dofter. Fåglarna byggde bo, djuren förökade sig och det låg nyväckt optimism i luften. Det var så här års som man på allvar uppskattade skönheten och den långsammare levnadstakten i lantliga Cumbria." (sid 81)

Modernista.

M. W. Cravens första kriminalroman tilldelades 2019 års CWA Gold Dagger Award.