Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, är periodare, läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

18 december 2017

Virginia Woolf + Parnell = SANT

Charles Stewart Parnell (1846-1891) från Wicklow var en förgrundsfigur i kampen för att Irland skulle få fullständig självstyrelse. Hans namn dög upp för mig första gången när jag läste Åren (1937) av Virginia Woolf (1882-1941), där nämns hans död på en löpsedel:
  The paper boys at the gates were dealing out papers with unusual rapidity. Men were snatching them and opening them and reading them as they walked on. She looked at a placard that was crumpled across a boy's legs. 'Death' was written in very large black letters.
  Then the placard blew straight, and she read another word: 'Parnell.'
  'Dead'... she repeated. 'Parnell.' She was dazed for a moment. How could he be dead - Parnell? She bought a paper. They said so...
  'Parnell is dead!' she said aloud. She looked up and saw the sky again; clouds were passing; she looked down into the street. A man pointed at the news with his forefinger. Parnell is dead he was saying. He was gloating. But how could he be dead? It was like something fading in the sky.
   She walked slowly along towards Trafalgar Square, holding the paper in her hand. Suddenly the whole scene froze into immobility. A man was joined to a pillar; a lion was joined to a man; they seemed stilled, connected, as if they would never move again. (sid 88)
History of Ireland from the Earliest Times to the Present Day av Edward Alfred D'Alton fick jag för bra kilopris hos antikvariat Faust. Illustrerad, intressant.

17 december 2017

Begravd jätte av Kazuo Ishiguro - smakbit

"Man kan undra varför Axl inte vände sig till sina grannar där i byn för att be om hjälp att minnas det förflutna, men det var inte så lätt som man kunnat tro. För i detta bysamhälle diskuterade man sällan det som varit. Jag menar inte att det var tabu. Det jag menar är att det på något sätt hade bleknat och försvunnit in i en dimma som var lika tät som den som hängde över träskmarkerna." (sid 13)
Begravd jätte (Buried Giant) av Kazuo Ishiguro berättar om det gamla paret Axl och Beatrice som lever under 500-talets England i sin hydda i ett kollektiv - lite som Tolkiens hobbits, fast inte lika mysigt. Det gamla paret får inte ens ha vaxljus, fast de alltid varit mycket försiktiga med ljusen, de sitter i mörker.

De ger sig i väg för att leta efter sin son som bor i en annan by långt borta. Fast minnet sviker, ibland är de osäkra om denna son existerar. De börjar sin långa vandring genom hedar och berg, träffar riddare och munkar i kloster. De vandrar försiktigt för att inte skada sig och inte reta demoner, monster eller draken som sprider dimma, som gör att människor glömmer saker. Varför minns vi vissa saker och glömmer annat och gör samma misstag om och om igen? Trevlig tankeväckande läsning, jag tycker mycket om Ishiguros sätt att berätta.

"Det jag hört ryktas är att en man och en kvinna, sammanlänkade av ett ovanligt starkt kärleksband efter ett långt liv tillsammans, skulle kunna få färdas till ön utan att behöva ströva omkring där ensamma. Jag har hört att de skulle kunna få njuta av varandras sällskap, precis som de gjort under alla de år som det levt tillsammans. Kan det vara sant, båtkarl?" (sid 325)
Flera smakbitar: HÄR.

16 december 2017

sonens pepparkaksÖ

Maken började för över 30 år sedan, traditionen fortsätter.

15 december 2017

Liv och Horace bildningsresa Geneve med Frankenstein

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa till Geneve, se svtPlay: HÄR.
Percy Bysshe Shelley umgicks i radikala kretsar, han var idédiktare och politisk visionär, han skrev om frihet, rättvisa och kärlek.
Hans fru Mary Shelley (1797-1857) tror på fri kärlek och rymmer med den romantiske skalden till Geneve. Mary föder fyra barn, bara ett överlever. Som 19-åring skriver Mary Frankenstein.
Lord Byron (1788-1824) var med i Geneve, han skrev bl.a. Don Juan.