ikeas praktiska boklösning

En högtalare vid sängen, fungerar som en liten bokhylla.

jag låtsas vara i England

Engelska hotellrum har alltid en vattenkokare på rummet och små påsar med kakor till teet. Nu har jag hittat små kakor som liknar de som finns på hotellrummen, jag kan låtsas att vara där.

London's Green Walks av David Hampshire en fin bok för oss anglofiler.
London Walks av Bosse Bjelvenstedt är på svenska, fina foton och tips, härligt att läsa och titta i läsfåtöljen. Vi kan följa en underjordisk flod och får se Themsens omgivningar både uppströms och nedströms. London City i eldens spår vid den stora branden 1666 och lagens boningar runt Fleet Street. Det blir lantliga trädgårdar, moderna bankpalats bland forna skeppsdockor, besök på piratpubar och kungliga slott.

Jag kokar alltid en kopp te på hotellrummet efter shopping och utflykter i väntan på middagen, tittar på brittiska nyheter, Brighton förra sommaren.

Kungahuset Windsor i svtPlay

Kungahuset Windsor i 6 delar i svtPlay, se: HÄR.
Tronföljden, den svårt stammande George VI, en ung drottning Elizabeth II, kärleken eller plikten prins Charles, äktenskapet mellan prinsessan Diana och prins Charles, den nya generationen.

Den Sakkunnige av Carl Berg, smakbit

Citat: 'Denna bok tillägnas...alla de som aldrig fick synas. De som verkade i det fördolda. De som fick betala priset. De som aldrig fick ett tack'

Den Sakkunnige – en verklig historia (2020) av Carl Berg.
Det är svårt att placera Den sakkunnige i en speciell genre. Är det en politisk fars? Är det en kommentar till nuvarande samhällsklimat? Är det en alternativ 'historie'-beskrivning av samhällsklimatets utveckling de senaste åttio åren? Är det en politisk thriller som påvisar en 'alternativ förklaring' till folkhemmets utveckling ifrån lort-Sverige till det alliansfria(?) samhället, som det ser ut idag. 'Den sakkunnige' antyder alternativ tolkning av samhällsklimatet, i samma anda, som trilogin 'Män som hatar kvinnor'? Vem eller vad finansierade och möjliggjorde samhällsutveckling? Var det en ohelig symbios mellan mellan politiker, industri och en hemlig statsmakt (den sakkunnige) med oanade möjligheter.

Citat sid 102: "Är det någon i salen som tycker vi ska vara med i Nato? 

- Nej!, Bu! skanderade hela salen, även Anita. 

- Nähää, nej...sa Den Sakkunnige avmätt. 

- Vad säger ni om Warszawapakten? Känns det lockande? 

- Hm, ja, nej, alltså...man måste inte vara med...mumlades det på spridda ställen i salen. 

- Nej, just det! Sa Den Sakkunnige glatt. Det kallas för neutral. Att vara neutral betyder inte att man är pacifist. Det betyder inte heller att man behöver sitta overksam. Det enda det betyder är att Sverige som nation inte är med i allians, utan väljer själv vilka länder eller parter som man vill samarbeta med. Om man gör ett aktivt val, som Sverige gjort med sin neutralitetspolitik,…,så är det nog bäst att man äger sin egen krigsmaterial. Samt att man kan tillverka nytt i händelse av att det tar slut. Jag menar...det lär det göra om vi blir anfallna.

Den Sakkunnige såg ut över salen. 

- För att kunna tillhandahålla det egna försvaret med denna typ av material så bör den rimligtvis bekostas av någon. Dessutom så rör det sig om högteknologiska produkter och dessa måste vi testa innan vi kan använda dem. Alltså, vi säljer inte vapen primärt för att tjäna pengar utan för att försvara vårt eget land och vår neutralitet. Besvarar det din fråga? 

   Den Sakkunnige var mer än nöjd över sig själv. Han tog en klunk vatten och väntade på reaktionerna. 

- Ja, men! började en kvinna i runda glasögon och axelvaddar. 

- Staten säger ju sig inte veta om att detta sker. Man säger ju att det är totalt förbjudet att sälja till krigförande länder. Till och med utrikesministern...kräver att företagen 'tvättar sin byk'. Om det du säger stämmer så innebär det att staten inte bara haft vetskap, utan att de även styrt hela processen och att detta är planlagt från början, sa studentskan." (sid 103)

Jag är naiv men(?) jag anar att neutralitet inte är alliansfritt utan betyder massor av samarbete under täcket. Jag anar att krigsindustrins export är till stor del ansvarig för vår välfärd, men officiellt finns den inte ens. Mängder av exportlicenser har krävts, men ändå återfinns våra vapen och minor i flera krigszoner. Hur kunde det hända? Författaren är förmodligen en pseudonym (kan det vara en tankesmedja?), som skapar en aura av speciell trovärdighet. Jag är naiv(?) men jag anar en dold politisk agenda. Jag kommer ihåg en annan svensk trilogi 'Operation Garbo' skriven av pseudonym, som visade på en alternativ verklighet under 'kalla krigets' upplösning med dold agenda. Jag är naiv? och känner mig manipulerad. Är Sveriges storhetstid, folkhemmet en bluff?

Gästbloggare B.

Flera smakbitar: HÄR.