Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

09 april 2020

läser just nu - helgfråga

Barnbarnen har redan fått sina påskägg med nyttig godis och lite pyssel. Vi gömde påskäggen i trädgården när våra barn små, eller påskharen som gjorde det - även när barnen var stora och kom hem med pojkvän.. eller flickvän.

Vad läser du nu? undrar Mia i Helgfrågan: Vår av Ali Smith.
Bonusfråga: Ditt favoritpåskgodis är? allt, men äter inte allt.
Mias Helgfråga

bibliotekets spöklika läsesal

Inte en stol, inga bord, datorerna avstängda, men man kan fortfarande låna böcker. Personalen har en plexiskärm vid lånedisken. Är man över 70 år, kan man få ett bokpaket levererat hem.

08 april 2020

Vuxna människor av Marie Aubert

Vuxna människor (2020) av Marie Aubert berättar om en familj i sommarstugan för att fira mors 65-års födelsedag. Ida fyrtio år och arkitekt, barnlös och den biologiska klockan börjat ticka. För säkerhets skull har hon undersökt möjligheten att frysa ned sina ägg. Ida tar bussen till sin barndoms paradis för att fira sin mamma som har sin partner med sig. Vid stugan väntar också Idas lillasyster Martha med sambo och hans bonusdotter. Marta är gravid vilket inte glädjer hennes sambo som har en skilsmässa bakom sig. Normalt tjafs, prat och gräl.

"Mamma tyckte att det var piggt och roligt och tog vara på uttrycket, life begins at forty! sa hon hela året och väninnorna skålade. Jag minns dem som vuxna damer, de hade torrt läppstift och barn som gick i skolan, och när de var tillsammans kallade det för tjejkväll. När jag fyllde fyrtio var jag precis som innan, jag trodde verkligen inte att det var nu livet skulle börja." (sid 11)

07 april 2020

Rollatorgnissel under den järnblå solen av Nicko Smith

... och vidare genom årstiderna
hjärtat sjunger ut:

Aprilvindar, stilla är morgonen
Frusna rosenbuskar & tysta hav
vandrar gryning, tanken kristall

Skogarna tar aldrig slut
Björkkronorna - mina ögon!
Rollatorgnissel under den järnblå solen (2020) av Nicko Smith är en hyllning till alla gamla som han arbetat med på ålderdomshem, de osynliga, inte längre produktiva. Nu får vi inte ens besöka. även om vi vill. Boken gör mig glad, just för att någon vill komma ihåg de som blivit glömda. Vackert, naket, allvarligt. Själv lider jag av lindrig åldersnoja, inser att det inte alltid kommer att gälla, det som man visste och kunde, kunde ju allt. De gamla minns havet, kådan, livets träd - men minns inte vilken dag. Krämpor. Vargtimmens ständiga dimma. Den vackra himlen har blivit järnblå, alla minns inte färgerna. Nicko söker ljuset i stjärnor bortom minnets raserade natt.

Målar september
skönheten i höstljuset
Vandrar haikustigar
ut ur jordelivet