Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

20 september 2021

Trion av Johanna Hedman

"Till skillnad från Thora tyckte jag att det var svårt att prata om litteraturen vi läste. Jag var inte alls van vid att prata om böcker. Jag hade svårt att skaka av mig känslan att vi andra använde teorier och tidigare forskning för att slippa uttrycka något eget, som om vi kastade försiktiga blickar över axeln för att se efter hur en osynlig publik reagerade. Thora använde i stället teorierna som hävstänger till egna slutsatser, obekymrad över om hävstängerna gick sönder när hon använde dem. Lärarna verkade ömsom roas, ömsom förargas av hennes sätt att slå fast saker." (sid 112)

Trion (2021) av Johanna Hedman anses vara stockholmsmotsvarigheten till göteborgska Samlade verk av Lydia Sandgren, blandade recensioner av kritiker (vilket tråkigt ord!).
Thora, Hugo och August - tre vänner i tjugoårsåldern som tillbringar all tid tillsammans: hänger på caféer, cyklar till Djurgården om sommarnätterna, möter våren i Paris. Men under ytan rör sig starka känslor och funderingar om identitet, klass och kärlek. Thora är uppvuxen i en tjusig våning i exklusiva Lärkstaden. Hon och konstnären August har länge varit nära, ibland älskare. Hugo har en helt annan bakgrund, och möter Thora och August när han blir inneboende hos hennes föräldrar, där det alltid bor studenter. Hugo både fascineras och förfasas över deras privilegierade värld.

Thora gillar inte sina föräldrar, tycker de är utan egna åsikter, nästan falska, Thora vill inte berätta att hon läser litteraturvetenskap, det leder ju inte till något riktigt jobb... Jag tyckte mycket om boken, Thoras funderingar, viljan att vara sig själv. Hon vill inte vara del av föräldrarnas värld. Osäkerheten i kärleken, vänskapen. Utan att jämföra började jag tänka på irländska Normala människor av Sally Rooney. Jag är inte så bekant med Stockholm, har inte ens besökt Kungliga biblioteket, men bekant med universitetsvärlden.
 
"Kungliga biblioteket fungerade som ett vardagsrum för studenter, frilansande kulturskribenter, pensionärer och akademiker. Det var den enda platsen i Stockholm där det var regel snarare än undantag att höra bordsgrannar att diskutera Merleau-Ponty lika självklart som när vädret eller en teveserie diskuterades. Jag hade lärt mig att det var ett ställe dit man gick för att springa på vänner och kurskamrater, inte för att sitta ensam i läsesalens tystnad." ( sid 124)

19 september 2021

Sly av Sara Strömberg - smakbit

"Här hade jag lekt och vuxit. I lukten av kärr och mossa. Min kropp mindes det. Hade märken av sly och snår, Den suktade alltid efter värme, men när jag var i hetta för länge ville den hem för att kunna andas ordentligt Här kändes det långt till storstadens skjutningar, sprängningar och gängkriminalitet. I dessa trakter pågick helt andra strider. Men egentligen rann de i samma älv som förortens. Båda hade sin mynning i Rosenbad." (sid 24)

Sly (2021) av Sara Strömberg är hennes debut, den första boken om antihjälten Vera Bergström, förlagd till en plats där storstadsturismen har tagit över, där vinnarna tar allt och där förlorarna faller. 

Hösten river i Åre. Trots att turisterna ännu glittrar på lyxrestaurangerna har lokalbefolkningen börjat planera för jakten och mörkret... Boken börjar med en kort slaktscen, skulle någon gång vilja läsa om det stillsamma vänta på bytet i stället. Ovanpå en igenbommad tågstation bor den avdankade lokalredaktören Vera. Ingen kallade henne för ungdom längre, hon hade blivit osynlig, ensam utan familj eller nära vänner, femtiosex år. Hon sover med en älgstudsare under sängen och brottas med såväl ständiga klimakterieblödningar som med livet som aldrig blev. Arbetar som elevassisten efter att fått sluta i lokalpressen.

När en kvinna hittas mördad i skogarna på Åreskutans baksida tar hon motvilligt på sig uppdraget att skriva ett reportage om bybornas rädsla. Men längs vägen blir hon allt mer besatt av att ta reda på vem offret var, vem som mördat henne - och varför. Det dröjer inte länge förrän Vera själv är i fara. Två parallellhandlingar som jag inte riktigt hänger med.   Modernista.
                                                      Flera smakbitar: HÄR.

18 september 2021

Svetlana Aleksijevitj och jag på lunch #156

Inte samtidigt men på samma ställe. Äntligen, som jag längtat; ärter och pannkakor, ingen lagar sånt hos oss... åt på samma restaurang som Nobelpristagare Svetlana Aleksijevitj när hon bodde i Göteborg. Kvittot ska jag använda till någon av hennes böcker jag har i bokhyllan.

Kanske även Gerd, BP, Klimakteriehäxan har bokmärken.

17 september 2021

få ägodelar - fem en fredag

1 Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av? två enkla kaffeapparater, press och en annan som jag använder när jag är ensam.

2 Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger? har ingen assistent, bakar i vanlig plastspann (KLICKA på bilden).
Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne? våra barn bor ganska nära, vi lånar saker av varandra..
4 Vad har du någon gång lånat av en granne? inget, men lånar saker till barnen.

5 Vilken ägodel har följt dig genom livet? en tygkatt min mor sydde när jag var 2-år, och några sidor av min favoritbok.
                                              Fem en fredag av: ElisaMatilda.