Augustprisvinnaren Ia Genberg som omslagsflicka i Vi Läser

Fin intervju med Ia Genberg i Vi Läser nr 3*2023. Hennes Detaljerna vann Augustpriset 2022, en roman med fyra porträtt och tusen detaljer. En bok jag gärna vill ha i egen bokhylla, många nya detaljer man upptäcker vid omläsning. Yukiko Duke ger flera feelbad-tips för hängmattan. Mycket annat intressant.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid

"omgiven av kataloger med blommor och deras frön, eller så låg hon bara där och läste Illiaden eller Bibliotheke av Apollodoro, hans fru den däer hemska satmaran som anlänt med en bananbåt, det var mrs Sweet. Men tänk om en överraskning väntade innanför dörren, för till och med en stackars olyckligt lottad man som han, för så betraktade mr Sweet sig själv, olyckligt lottad som var gift med den där satmaran till kvinna, född bland boskap" (sid 14)

Se Nu Då (See Now Then) av Jamaica Kincaid skildrar mr och mrs Sweets äktenskap. De gifte sig unga i New York, de lever med sina två barn, inte lika lyckliga längre. De lever parallella liv, han har sitt rum med alla sina plastleksaker och minnen i rummet ovanför garaget, som han låser noggrant och släpper inte nyckeln. Hon har sitt lilla vrå vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Han känner starka känslor av hat, i samma andetag tänker han att han älskar henne. Händelserna växlar i tid och rum, drömlika scener. En del stilistiska upprepningar, inte som Thomas Bernhard. Kincaid skriver långa stycken utan skiljetecken eller kapitelinledning.

"de utsökta efterrätter han åt när han var liten, de gamla biljetterna från baletten, de gamla biljetterna från teatern, varje sak ett litet minne från en tid som var honom så kär: hans barndom; men hon var ett sådant monster, en satmara och ett monster, och hon fick inte komma i närheten av det här rummet och han höll det låst och hon fick aldrig komma in och han bar nyckeln med sig" (sid 20)

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)

Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)

Även bernur har läst: HÄR.