Night Train to Lisbon tv4

Night Train to Lisbon, se: HÄR.

Drama om en professor som bryter mot sitt invanda liv och hoppat på tåget till Lissabon i jakt på en mystisk kvinna och en okänd författare.Professor Raimund Gregorius (Jeremy Irons) lever ett stilla liv i Bern men ett oväntat möte med en kvinna på en bro ska förändra hans tillvaro. Hans enda ledtråd efter henne är en tågbiljett och en mystisk bok av en okänd författare. Han tar tåget till Lissabon i jakt på såväl kvinnan som författaren, Amadeo de Prado.
Drama av Bille August efter Pascal Merciers bästsäljare Nattåg till Lissabon. Peter Bieri, mer känd under sin pseudonym Pascal Mercier, var en schweizisk författare och filosof.

schweiziskt, tyskt, österrikiskt - tisdagstrio

Vi dödar Stella (Wir töten Stella 1958) av Marlen Haushofer.

Eurotrash (2022) av Christian Kracht.

Fallers stora kärlek av Thommie Bayer.

Författare eller handling från tysktalande land (t ex Tyskland, Schweiz eller Österrike) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

länder intill varanda - tisdagstrio

Frankrike, Österrikiske och Italien

Till bords med Proust innehåller massa citat, fina bilder, recept.

Madeleinekakor à la Monet... vem var först? Proust?

Eurotrash (2022) av Christian Kracht.

Förbjuden dagbok (Quaderno proibito1952) av Alba de Céspedes.

Böcker av författare från tre intill varandra liggande länder (måste alltså inte utgå från Sverige) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Faserland av Christian Kracht

Faserland (1995) av Christian Kracht är hans debut, handlar om en man i sena 20-årsåldern som gör en resa genom det återförenade Tyskland från nord till syd, från stad till stad, från hotell till hotell, går på barer, hamnar på fester, nästan ständigt berusad och omgiven av människor han inte känner. Olika märkesvaror och märkeskläder markerar lyxen, fina bilar, fina krogar, champagne. Med start på Sylt och med anhalter i Hamburg, Frankfurt, Heidelberg, München, Meersburg och slutligen Zürich i Schweiz. Vid varje anhalt deltar han i festande och lever ett utsvävande liv med droger och sex, iakttagande och deltagande i sin egen generations dekadens och infantilisering. Historien är aldrig långt borta i das Vaterland, the fatherland - Faserland.

   "Jag tittar ut genom fönstret och brer smör från den lilla plastförpackningen på ett bröd, och det där nordtyska slättlandet drar förbi med får och allt, och jag kommer att tänka på hur jag förr alltid brukade luta mig ut genom tågfönstret, med huvudet i fartvinden tills tårarna började rinna
   Idag kan man förstås inte öppna fönstren längre, där i snabbtågen, vars inredning är helt fruktansvärd och alltid påminner mig om något slags shoppinggalleria, inget är vackert längre och absolut ingenting är som förr." (sid 25)  Flera smakbitar: HÄR.

Schweiz #123

Sonen var på kurs i Schweiz för något år sedan och hade med sig otroligt god choklad, jag ville spara omslaget, läst flera bra schweiziska författare, blir fint bokmärke. Tågluffade i Schweiz i min ungdom, besökte många städer, åkte ånglog, åt osfondue i en alprestaurang, sett Edelweiss blomma i hög höjd. Jag har kvar min gamla View-Master med fina tredimensionella bilder, nostalgi.

Kanske även Gerd, BP och Klimakteriehäxan har bokmärken.

Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy

"Jag studerade franska och tyska och humaniora i allmänhet. Jag studerade inte alls. Av fransk litteratur minns jag bara Baudelaire. Varje morgon klockan fem steg jag upp för att promenera, jag vandrade högt upp och såg en skymt av vatten på andra sidan berget, längst ner. Det var Bodensjön." (sid 6)

Tuktans ljuva år (2019) av Fleur Jaeggy berättar om ett exklusivt internat i det vackra Appenzell i Schweiz dit flickor från världens alla hörn kommer för att tillbringa sin ungdom. Livet på skolan är isolerat, tyngt av konservativa traditioner. Bokens jag är till det yttre som sina kamrater, drömmer om ett liv i frihet. Men när hon möter den kyliga och perfekta Frédérique upptäcker hon en annan sida av sig själv: en dragning till det mörka, till gränslandet mellan kontroll och galenskap.

Inbjudan till de våghalsiga av Dorothee Elmiger

"Samma dag tittade jag länge på ett löst fotografi som låg instoppat i Öar i Atlanten. Flickor med vita draperade klänningar och tusenskönor i håret, händerna tätt ihop framför bröstkorgen, och så anteckningen: Albina Solani på väg till Den helige Sankt Ignatius kyrka. Det som väntade henne där: den högtidliga första kommunionen." (sid 58)

Inbjudan till de våghalsiga av Dorothee Elmiger, som föddes i Schweiz och har studerat filosofi och statsvetenskap i Zürich och litteraturvetenskap vid Deutsches Literaturinstitut i Leipzig, nu studerar hon statsvetenskap i Berlin. Inbjudan till de våghalsiga utsågs till bästa tyskspråkiga prosadebut 2010.

Syskonen Margarete och Fritzi, döttrar till stadens poliskommendant, minns att förr flöt en flod genom staden, en flod som tycks vara bortglömd och försvunnen. En flod som skulle kunna ge staden liv, de letar. Margarete läser böcker hon hittat; om sjöfart, gruvdrift, Europas fåglar, världens hav, hur man bygger flygplan. Hennes syster Fritzi vandrar. De är de enda unga människor som finns kvar i den öde kolgruvestaden.

bernur har också läst: HÄR.

De närvarande av Dorothee Elmiger

"Detta är universitet. Detta är ölbryggeriet. Detta är spindelfabriken. Detta är studentskan Elfi Baums lägenhet, säger Elfi Baum liksom till sig själv. Detta är boxarens handskar. Detta är alltså en boxare. Detta är en vår, ännu en gång. Detta är sängen som Hannes sover i." (sid 21)

De närvarande av Dorothee Elmiger som föddes i Schweiz och har studerat filosofi och statsvetenskap i Zürich och litteraturvetenskap vid Deutsches Literaturinstitut i Leipzig. För närvarande fortsätter hon studier i statsvetenskap i Berlin. Hennes romandebut Inbjudan till de våghalsiga utsågs till bästa tyskspråkiga prosadebut 2010.
Denna annorlunda novell hittade jag i Ord &  Bild 3 (2012) Noveller. Novellen är ett upprepande flöde av korta meningar utan direkt sammanhang. Vilka de närvarande är vet jag inte, obekanta namn, obekanta platser.

Novell IV hos Ugglan:

40. Läs en novell som utspelar sig på våren.

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)

Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)

Även bernur har läst: HÄR.

Resa i Schweiz av Frank Heller

"De flesta av Schweiz' sjöar ha mängder av litterära minnen knutna till sina stränder. Inte långt från Luzerns stadsgräns erinrar en minnestavla om att Mark Twain gärna bodde här och ofta skrev om dessa trakter. Denne typiske adertonhundratalsamerikan hyste ett naivt hat till "kungar", och föreslog att England skulle utbyta sitt kungahus mot en familj av kattor, de gjorde precis lika mycket nytta, kostade mindre och förde sig minst lika elegant." (sid 115)

Resa i Schweiz (1948) av Frank Heller med teckningar av Ebbe Sadolin fyndade jag på mitt antikvariat Faust vid Götaplatsen. Jag älskar att läsa äldre reselitteratur, ofta välskrivet med landets historia, kultur, litteratur. Sevärdheterna har inte förändrats så mycket, är man ute efter shopping och nattliga nöjen, kan man köpa nyare guide. Frank Heller (1886-1947) har varit väldigt produktiv, han har ett eget Frank Heller-sällskap. Professor Dag Hedman har skrivit en hel del om hans böcker: HÄR.

I min ungdom tågluffade jag runt bland städerna i Schweiz. September månad, vi åt ostfondue och åkte lift upp på bergen, men såg inga blommande Edelweiss, köpte torkad blomma i stället. Och hade senare en Edelweiss-planta i min egen trädgård.

minns du View-Master?

Hittade min gamla View-Master med 3D-bilder.

Barnbarnen var fascinerade över dessa tredimensionella bilder. Jag har lyckats spara flera olika skivor med bilder från Paris, Schweiz, Hawaii, Japan från tidig 1960, jag ska ta och titta igenom.

Barnbarnen tyckte detta var väldigt intressant och spännande, vi har inte tittat på alla. Jordan, Israel, Indien, jag ska själv ta en titt på alla skivor jag sparat efter alla flytt. Jag var alltid rädd om mina saker.

Den omoraliske av André Gide

"De som sade sig vara våra vänner kom således varje torsdag... Hubert och Louis bläddrade ovarsamt i en del beundransvärt vackra etsningar, tillhörande min fars etsningar, och knycklade till flera. För att bättre kunna lyssna på Léonard hade Mathias lagt sin brinnande cigarr på ett bord av rosenträ. Ett glas curaçao låg utspilld på mattan. Albert hade oblygt sträckt ut sig på en soffa och sölade tyget med sina smutsiga skodon... jag ville köra ut dem. Möbler, överdrag, etsningar, allt förlorade vid första fläck allt värde för mig" (sid 102)

Den omoraliske (1902 L'Immoraliste, översättning Harald Heyman) av André Gide är huvudpersonen  Michels berättelse för sina tre vänner. Han har gift sig med Marceline, som hans far har valt åt honom, de är på bröllopsresa i Biskra i Algeriet. Han är väldigt sjuk och nära att dö i tuberkulos men tillfrisknar. Hustrun har vårdat honom och han börjar vara ute och röra på sig. En av Michels omoraliska handlingar var att han solbadade naken, sådant gjorde man inte för hundra år sedan.

"Åsynen av några arbetares sköna, av solen brynta och liksom genomsyrade hud, som de blottade där de halvt avklädda gick i sitt arbete ute på fälten, lockade mig att låta solen bryna mig på samma sätt. En morgon klädde jag av mig och tittade på min kropp."  (sid 64)

Frun Marceline blir gravid, hon är sjuk nu, smittad av tuberkulos när hon vårdade honom. De reser mycket, återvänder till Normandie i Frankrike och bosätter sig på den lantegendom som tillhört hans mor. Han har haft sin professorsbefattning i Paris, men nu känner Michel sig som en främling. Han tycker att livet är oändligt värdefullt för honom efter tillfrisknandet. Han börjar i stället umgås med halvkriminella män och ägnar sig åt tjuvskytte på sina egna ägor.

"Min egen hederlighet är mig alldeles tillfyllest. Jag avskyr hederligt folk. Om jag ingenting har att frukta av dem, så har de heller ingenting att lära mig. Och de har för resten ingenting att lära mig. Och de har för resten ingenting att säga... Hederliga schweiziska folk! Att må väl betyder ingenting för det... utan skuld, utan historia, utan litteratur, utan konst som det är, likt en kraftig rosenstam utan vare sig törnen eller blommor... " (sid 139)

Flera smakbitar: HÄR.

Ett barn av Thomas Bernhard

"Varje kväll var Orientexpressen höjdpunkten. Där satt passagerarna alldeles intill de klart upplysta fönstren och åt med silverbestick sin läckra måltid. Under loppet av några sekunder skådade jag in i en värld av lyx. Sedan började jag skaka av sköld och sprang hem." (434)

Självbiografierna : Orsaken, Källaren, Andhämtningen, Kylan, Ett barn (översättning Susanne Widén, Lars W Freij) av Thomas Bernhard är fem delar om hans liv, barndom och uppväxt. Den sista delen Ett barn berättar om tillvaron som barn under uppväxttiden på den tyska sidan. Thomas får börja skolan ett år tidigare, bara fem år gammal. Han har aldrig träffat sin far, moder öser sin ilska över fadern på den lille pojken. Mycket aga, han blir sängvätare, mera straff och förnedring. Hans fläckiga lakan hängs till allmän beskådan, i avskräckande syfte, för att alla ska kunna se vad du är för en! sa hans mor. Hans sängväteri blev värre med tiden. Han skickas långt hemifrån till ett hem för svåruppfostrade barn. Bernhard  besöker stället efter fyrtio år, ingenting hade förändrats. Morfar är viktig person, samlar och skriver böcker.

"I arbetsrummet i Mirtelbauernhäuslhade de inte fått plats utan till största delen måst stuvas undan på vinden. Nu var väggarna i det nya arbetsrummet i Ettendorf fulla. Jag hade inte en aning om att jag hade samlat så mycket ande, sade han, och så mycket andefattigdom med för den delen. Hegel, Kant, Schopenhauer var bekanta namn för mig, och jag tänkte att någonting oerhört måste dölja sig bakom dem. För att inte tala om Schopenhauer, sade min morfar. Allihop bergstoppar, ouppnåeliga. Nu satt han där och rökte sin pipa, och jag sade till mig själv att det i alla fall var bra att jag inte tagit livet av mig, utan hållit ut tills jag fick återförenas med morfar. Vi var på god väg att öppna ett nytt paradis åt oss i Ettendorf" (sid 439)

Så gör jag : konsten att skriva av Bodil Malmsten (Modernista) är en hyllning till läsning, hon delar med sig av sina favoritförfattare bl.a. Thomas Bernhard. Malmsten skriver, att "Thomas Bernhard, den bland mina besläktade som jag ser upp till, inte indelar sina böcker i kapitel, att thomasbernhardböckerna är skrivna som i ett enda andetag, är undantaget som bekräftar regeln. Det finns inga regler, bara undantag." (sid 87)

Flera smakbitar: HÄR.

Daisy Miller av Henry James

  "Flickan springer omkring ensam med sina utlänningar. Vad beträffar den vidare utvecklingen får du vända dig åt annat håll för att få besked. Hon har slagit sig i slang med ett halvdussin av de gamla romerska hemgiftsjägarna och tar dem med sig hem till folk. När hon kommer till en bjudning har hon med sig en herre med mycket gott sätt och underbara mustascher."
  "Och var är modern?"
  "Det har jag ingen aning om. De är alldeles förskräckliga  människor." (sid 37) 

Daisy Miller (1879) av Henry James berättar om den unge amerikanske mr Winterbourne som bor i en schweizisk semesterby och kommer i kontakt med den unga amerikanska fröken Daisy Miller. Hon bor där med sin mor och nioårige lillebror. Hon är mycket pratig och öppen, något som Winterbournes moster inte alls gillar. Mr Winterbourne träffar Daisy i Rom, där hon umgås mycket med den italienske mr Giovanelli. Oskyldigt säger männen som träffar henne på tu man hand - vilket är mycket olämpligt för en ung kvinna.

  "Fast ni kanske bara flirtar, gör inte mr Giovanelli det; han menar något annat."
  "I varje fall predikar han inte", sade Daisy temperamentsfullt. "Och om ni mycket gärna vill veta det, så flirtar ingen av oss; vi är alldeles för goda vänner för det; vi är mycket nära vänner." (sid 57)

35. Läs en novell av en amerikansk författare.

jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III.

Liv och Horace bildningsresa Geneve med Frankenstein

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa till Geneve, se svtPlay: HÄR.

Percy Bysshe Shelley umgicks i radikala kretsar, han var idédiktare och politisk visionär, han skrev om frihet, rättvisa och kärlek.

Hans fru Mary Shelley (1797-1857) tror på fri kärlek och rymmer med den romantiske skalden till Geneve. Mary föder fyra barn, bara ett överlever. Som 19-åring skriver Mary Frankenstein.

Lord Byron (1788-1824) var med i Geneve, han skrev bl.a. Don Juan.

Hausfrau - not my cup of tea

"Det fanns alltså fördelar med hennes passivitet. Den var bra att ha. Den skapade ett visst mått av frid i hemmet på Rosenweg. Att Bruno fick fatta besluten fritog henne från ansvar. Hon behövde inte tänka. Hon hängde med. Hon satt på bussen som någon annan körde. Och Bruno körde gärna." (sid 29)

Hausfrau (2015) av Jill Alexander Essbaum berättar om amerikansk Anna Benz som bott nio år i Schweiz med sin man utan att ens lärt sig tyska ordentligt. Hon har inget körkort, inget eget bankkonto, har ingen koll på familjens ekonomi. Och så har hon sex med främmande män. Ska jag verkligen fortsätta läsa vidare? Jag är inte speciellt förtjust i att läsa om kvinnor som har tråkigt. Tre barn har hon fast hon egentligen inte ville ha några, svärmor passar den yngsta som inte går i skolan. Allt bara händer utan hennes egen vilja.

Att förbruka älskare för "att nyhetens behag är kortvarig" gör inte detta beteende feministiskt, bara ytligt trist. Hemma satt maken Bruno och Anna ofta ensamma var för sig, Bruno instängd på sitt arbetsrum. När Anna blev ensam på dagarna läste hon eller såg på tv. "När hon satt ensam i huset spred sig en olidlig, livlös tystnad."

En trångbodd familj på 120 m², Anna fick göra sina tyskaläxor på köksbordet, bara maken Bruno hade eget arbetsrum. Ett för litet kylskåp tvingade Anna handla två gånger i veckan, hon kunde inte ens stoppa en mynt i kundvagnen utan att tänka på sex och på en kvinnlig kroppsdel. Att vilja ha sex på James Joyces grav i Zürich är inte kul. Trist med all småttighet med småttiga önskningar hon levde med. Anna gillar inte sitt hem, inte Schweiz där hon lever i, inte hemma det heller.

Boken är för lång med sina kärlekslösa möten med män som är lika ointressanta som Anna, inte ens rolig sex har hon, hårt och utan förspel. Harlequin är ren kvalitetslitteratur jämfört med dessa möten. Mat eller sex, båda fungerar dåligt som tröst, ger tomhet. "Hennes förhållande till sex var ett invecklat partnerskap som vuxit fram både ur hennes passivitet och ur ett okuvligt begär efter att bli distraherad. Och åtrådd." (sid 52)
Som läsare får jag en gedigen repetition av tysk och svensk grammatik.

Någon sorts utvecklingsroman utan att Anna utvecklas - trots otaliga möten med terapeuten, som också konstaterar att Anna har få vänner och inga intressen. Hon avvisar vänner som försöker ge henne stöd i hennes olycka. Anna ångrar men får frid: "Det som är gjort kan inte göras ogjort. Det fanns en frid i de orden." (sid 319)

Peter Stamm i Göteborg

Måndag 23/11 Hörsalen kl 18 Peter Stamm slog igenom stort med debutromanen Agnes (1998) som inleds med orden "Agnes är död. En berättelse dödade henne. Allt jag har kvar av henne är den här berättelsen". Stamm räknas som en av Schweiz och tyskspråkiga Europas viktigaste författarröster. Hans romaner har översatts till över 30 språk, han nominerades till Man Booker International Prize 2013 och vann prestigefyllda Friedrich Hölderlins Preiss 2014. I samtal med Mats Almegård, journalist och doktor i tysk litteratur. Språk: engelska. I samarbete med Thorén & Lindskog.

I Göteborg får vi lyssna på Stamm gratis (stockholmare får betala 24 nov,  biljetter: HÄR).

finskt och sveitsiskt

I Finland liknar julvetebullar gubbar med russinögon och knappar.

Schweizisk julbröd Gritibänz med ris i handen liknar finsk julbulle.

Njutningslära

Kul när bibliotek gallrar, Njutningslära för 10 kr, som poesi att läsa alla beskrivningar. Det var för länge sedan jag fick ostfondue, i Schweiz typ för hundra år sedan.

En gyllene bur

En gyllene bur av Carmen bin Ladin, född i Schweiz. En lättläst bok om hennes liv som fru till en av Usama bin Ladins många bröder. Boken börjar den 11 september 2001, när hon följer kraschen mot World Trade Center. Hennes namn är inte till fördel, fast hon alltid har tagit avstånd mot det slutna samhälle, där del av hennes släktingar finns. Hennes döttrar ska inte växa där.