Trädgårdsliv nr 4 2025 för alla som gillar stilen i japanska trädgårdar.
Leta i den här bloggen:
01 november 2025
08 september 2024
Hoppas det smakar bra av Junko Takase

Hoppas det smakar bra (2024) av Junko Takase.
Nitani arbetar på ett medel stort kontor i en förort till Tokyo. Han tar sig fram i världen utan några större ambitioner och förstår inte andra människors besatthet av mat -- själv äter han helst snabbnudlar och skulle inte ha något emot att få hela sitt näringsintag från en tablett. På samma kontor arbetar den ambitiösa Oshio och allas favorit Ashikawa, som ständigt lyckas komma undan med att gå hem tidigt med "migrän" medan de andra får täcka upp för henne. Att hon trots det har tid att baka en massa sötsaker och ta med sig till kontoret retar upp Oshio till den grad att hon bestämmer sig för att börja sabotera för henne. Och hon lyckas få med sig Nitani på tåget, även om han egentligen är rätt så förtjust i Ashikawa.
"Egentligen ville jag läsa litteratur på universitetet, men sedan fick jag höra att det inte var något bra studieval för en man att läsa humaniora. Så var det säker också, tänkte jag. Och visst tyckte jag om att läsa böcker, absolut, men kanske inte tillräckligt för att fördjupa mig och skriva ett examensarbete i litteratur. Så det fick bli ekonomi istället. Inte för att jag hade någon lusta att skriva examensarbete inom ekonomi. Verkligen inte. Men det visade sig att det inte behövdes för att bli färdig." (sid 66)
Boken innehöll små intriger på arbetsplatsen, mer än japansk mat. Jag hade svårt ibland hålla koll på vem som umgicks med vem. Åtta personer var det, i alla fall med på att dela Ashikawas tårta plus platschef. Vem är bokens "jag", troligen Oshio.
Jag är inte så bevandrad i japansk kokkonst, fick googla när jag blev nyfiken. Utöver sushi i Göteborg så har jag besökt en lyxig japansk restaurang i New York, där man satt lågt och fick själv steka sin mat på plattan på bordet, lite som här:
"Stället hade fyra bord med stora inbyggda teppenayskihällar samt sex bord i en traditionell japansk avdelning, där man satt direkt på tatamimattan. Borden där var utrustade på samma sätt med teppanyakihällar. De var i horigotatsu-stil med utrymme att sträcka ut benen under bordet, så att man slapp sitta på knäna eller med benen i kors på tatamimattan." (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.
06 augusti 2023
Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami
En en charmig berättelse om en udda uppsättning vänner och deras vardag i den lilla butiken i Tokyos utkant. När jalusierna till Nakanos secondhandbutik rullas upp är det Hitomis uppgift att ställa fram några av butikens mer eller mindre exklusiva föremål på en bänk utanför. Där inne styr den kufiske ägaren Nakano, som när han säger att han ska gå till banken i själva verket träffar sin älskarinna. Ibland hjälper också hans syster Masayo till i butiken, en konstnärssjäl vars kärleksråd blir till en guide för Hitomi, inte minst gällande allt-i-allon Takeo, vars blyga och svårlästa framtoning väcker oväntade känslor hos henne.
"Den kvällen gick jag in i en närbutik på vägen hem från jobbet. Förutom den vanliga kycklinglådan stoppade jag ned två burkar öl i varukorgen. Även ett paket Chiichiku, fiskkorv med ost, och ett paket friterad bläckfisk med majonässmak hamnade där. Efter en stunds tvekan la jag till två burkar chûhai, en alkoholläsk med citronsmak. För säkerhets skull tog jag även en éclairbakelse och ett paket grönsaksjuice. Och på vägen till kassan slank en veckotidning ned i korgen. Det hela gick på lite mer än tre tusen yen. "Lätt kommet, lätt förgånget", mumlade jag där jag gick för mig själv i kvällningen." (sid 45) Flera smakbitar: HÄR.
19 februari 2023
De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa
På en namnlös ö sprider sig glömskan som en epidemi. Saker har börjat försvinna från ön, och strax därpå även ur människors minnen. En dag finns det inte längre några fåglar, en annan inga mera rosor. Men för ett fåtal lever minnena kvar, och för dem är tillvaron skräckfylld: de vet att den hemliga polisen kan få även människor att försvinna.
"Det fanns en säng, ett skrivbord och en stol och i ett hörn fanns en toalett avgränsad av plywoodskivor. Vattnet från plastdunken som hängde ovanför rann ner som det skulle i septitanken. Att fylla på vatten i dunken skulle komma att bli min dagliga uppgift.
På den gamle farbrors förslag installerade vi också ett slags enkel interntelefon. Vi förband arbetsrummet där uppe med det dolda rummet med hjälp av en gummislang och i ändarna på den fäste vi trattar som jag använt i köket. Om man satte munnen till tratten kunde man med den anordningen prata med varandra utan att se varandra, ungefär som i en trådtelefon.
Sängkläderna var nytvättade, mjuka och rena. Skrivbordet och stolen doftade av friskt trä. Ljuset från lampan var svagt orangefärgat och tillräckligt för att lysa upp rummet. Vi släckte och gick tre steg upp för stegen och knuffade upp den fyrkantiga luckan som ledde ut ur rummet. Det var ganska svårt att ta sig ut genom det trånga hålet." (sid 80) Flera smakbitar kanske: HÄR.
12 februari 2023
Kvinnan i sanden av Kobo Abe i svt
Ett udda drama om läraren och hobbyentomologen Niki som en dag samlar insekter på en sandstrand. När han råkar missa sista bussen hem blir han guidad av några bybor nedför en stege till en stuga i ett sandtag där han erbjuds att stanna över natten. I stugan bor också en ung kvinna men på morgonen upptäcker Niki att stegen är borta och utan den är det omöjligt att ta sig ur sandtaget. Han verkar nu dömd att stanna nere i gropen för evigt, för att tillsammans med den unga kvinnan försöka gräva undan den ständigt nedrinnande sanden innan den begraver dem båda. Regi: Hiroshi Teshigahara. I rollerna: Eiji Okada, Kyôko Kishida, Hiroko Itô, Kôji Mitsui m.fl. (Suna no onna) Se: HÄR.
Kvinnan i sanden (Suna no onna 1962) av Kobo Abe
En insektssamlare försvinner spårlöst och dödförklaras sju år senare. I själva verket lever han fortfarande i en liten by vid havet. Folket som bor där för en desperat kamp för överlevnad och håller insektssamlaren fången i en sandgrop tillsammans med en kvinna. Varje dag tvingas de skyffla undan sand för att skydda byn från att dränkas - och hela tiden när mannen en dröm om att en dag kunna fly.
Kobo Abes modernistiska mästerverk är en tydlig föregångare till Haruki Murakami och hans blandning av surrealism och realism. Nu presenteras Kvinnan i sanden i Norstedts klassikerserie med ett nyskrivet förord av Inger Edelfeldt.
Kenzaburo Oe: "Nu när jag fått Nobelpriset hoppas jag att åter få fler läsare. Det är mycket värdefullt för mig, även om jag menar att det skulle ha mottagits av Kobo Abe."
26 juli 2022
Tokyo Ueno station av Yu Miri
Kazus återblickar, stadens brus och livet i parken blir också en berättelse om det moderna Japan med gamla traditioner och nya, med naturkatastrofer och djupa sociala klyftor. Kazus sörjer sin som som dog ung, precis innan han skulle börja sin utbildning. Han har arbetat jämnt, inte umgåtts så mycket med sin familj. Några hemlösa har katt som sällskap, allt det samlar ihop av tomburkar går till kattens mat. Eller hade råd att kastrera den. Ofta blev de bestulna av tomburkar de samlat, ett tufft liv, kallt på vintern.
Om kejsarparet ko, var de tvungna att plocka bort sina "hem", allt skulle vara städat. Samma inför Olympiaden, då revs dessa hemlösas kartonghem.
"Vi hade aldrig svårt att hitta mat. I Ueno fanns ett antal äldre restauranger. De flesta hade gått med på att lämna bakdörrarna öppna när de stängde för natten, och innanför, på avstånd från själva soporna, hade de portionerat ut utebliven mat och stoppat den i rena påsar som ställts upp på hyllor. Närbutikerna gjorde likadant. Vid soputrymmet bakom butikerna ställde de ut lunchboxar, smörgåsar och kaffebröd vars bäst före-datum hade passerat. Om man bara såg till att vara där innan sopbilarna kom, fanns det en hel del att välja på." (sid 11)
24 mars 2022
Snöns rike av Yasunari Kawabata
"Hennes prat om romaner tycktes inte ha mycket att göra med "litteratur" i ordets gängse bemärkelse. De enda vänskapliga förbindelser hon hade med invånarna i samhället hade uppstått ur vanan att byta damtidningar, och efteråt hade hon fortsatt att läsa på egen hand. Hon var fullständigt okritisk och begrep sig föga på litteratur, och hon lånade till och med romaner och tidskrifter som hon fann liggande i gästernas rum på hotellet. Inte få av de nya författarnamn hon nämnde var helt obekanta för Shimamura. Hon uppträdde som om hon hade talat om böcker på främmande språk." (sid 37)
Yasunari Kawabata tilldelades Nobelpriset i litteratur 1968 Japan:
”för hans berättarkonst, som med fin känsla uttrycker japanskt väsen i dess egenart”
25 augusti 2021
Paralympics i Japan
17 juli 2021
23 juni 2021
Senseis portfölj av Hiromi Kawakami
Efter det gick jag ut. Väl ute på gatan ville jag försäkra mig om att jag inte var den enda levande varelsen på jorden och inte heller den enda som kände mig ensam. Men det gick inte att göra bara genom att titta på människor som passerade förbi. Ju mer jag ville få det bekräftat, desto svårare blev det att just få något bekräftat.
Det var då jag återigen sprang på Sensei." (sid 94)
Senseis portfölj (2021) av Hiromi Kawakami är en stillsam och trevlig bok om ett möte mellan två ensamma människor i Tokyo: kontorsarbetaren Tsukiko och hennes trettio år äldre före detta lärare. Tsukiko är 38 år och lever ensam. Hennes liv har kanske inte riktigt blivit som hon tänkt sig: hon har få vänner, träffar sällan sin familj, börjar bli uppgiven om att någonsin träffa någon. Och så dricker hon kanske lite för mycket.
En kväll stöter hon på sin gamla japansklärare från gymnasiet på den lokala sake-baren, dit hon ofta går. Eftersom hon inte kan minnas hans namn gör hon som i skolan och kallar honom vid det formella tilltalsnamnet Sensei ("magistern"). Efter detta första möte fortsätter de två att träffas på olika restauranger och barer, där de äter sig igenom det japanska köket, dricker sake och konverserar. Och medan årstiderna passerar förbi mellan raderna -- från vårens körsbärsblom till den heta sommarens iskalla ölflaskor, till höstens svampexkursioner växer sig bandet mellan dem allt starkare.
05 april 2021
01 mars 2021
Japanese Gardens av Monty Don
Traditional Japanese gardens combine aesthetics with ethics in a perfectly curated celebration of nature. A Japanese garden is the natural world made miniature: rocks represent mountains, ponds represent seas.
In this personal and lyrical exploration of both the traditional and the modern aspects of Japanese gardening, Monty Don takes a look at the traditions and culture which inform some of the most beautiful gardens from all over Japan, from Kenroku-en to the Zen gardens of Tokyo and the historic beauty of Kyoto.
Monty Don guide us through the history and spectacular seasons of Japanese gardens, from the famous cherry blossom celebration hanami to the autumnal crimson magnificence of momijigari. Monty Don also explores the creative forms uniquely associated with Japanese gardens, from stone-masonry and ikebana to the intricate skill of bonsai.
24 februari 2021
intressant haiku-fynd för 10 kr
17 februari 2021
bästa sportboken - kulturfråga
Vilken bok som på något sätt handlar om sport är din favorit? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.
15 februari 2021
lyckan i ett städat hem
Med steg-för-steg anvisningar och illustrerade beskrivningar får du praktiska råd och knep för att skapa ett trivsamt hem för både dig och dina tillhörigheter. Du skapar en harmonisk plats för både arbete, kärlek, minnen och saker i ditt hem. Att städa är att lära känna sig själv, och upptäcka glädjen i det egna hemmet. Med Marie-Kondo-metoden finns ingen risk att misslyckas – och desto rörigare du har det, desto mer kommer du att få ut av förändringen.
09 februari 2021
mat & dryck - tisdagstrio
2 Nere för räkning i Paris och London av George Orwell är självbiografiskt från hans vistelse i Paris fattigkvarter som diskare runt 1930 och en kort tid som luffare i London. Två hade det lättare att få ihop mat än om man var ensam.
Mat & dryck (i handling eller titel) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.
13 augusti 2020
Sången från Ogura - hett#57
06 augusti 2020
origami för barn på biblioteket
25 maj 2020
I Haiculdesac I av Gunnar Högnäs
Sommar på jobbet:
kund på semester. Vi har
tid för varandra.
I Haiculdesac I (2020) av Gunnar Högnäs som länge har varit intresserad av den japanska haiku-dikten. En av inspiratörerna har varit Marshall McLuhan (professor i engelsk litteratur) som på 1960 talet myntade begreppet Global Village - var inne på rätt spår då han deklarerade att mediet är budskapet: "Det är bara att koppla upp sig, dyka in i nätet, surfa på sociala medier, för att inse att så ligger det å andra sidan till. Och vad litteratur beträffar kan till exempel skillnaden mellan tryckt bok och talbok eventuellt på sitt sätt påverka hur litteratur skapas. Också haikun är ett medium som formar innehållet." Dessa dikter är skriva enligt stavelseformeln fem - sju - fem och utan de andra kraven som ligger bakom en traditionell, äkta haiku.
Denna lyriksamling handlar om livet, på allvar och med humor. Så fyndigt skrivna, ordvalen påhittiga, ett nöje att läsa. Dessa korta dikter skapar massa bilder i huvudet, om livet, döden, glädje, skratt. Både Hercule Poirot och Samuel Beckett skymtar mellan sidorna, förmodligen i väntan på älgen. Flera pärlor som jag är glad att jag hittat, många favoriter och nya upptäcker jag vid omläsning.
VERKSAMHETSPLAN
Kyrkan mitt i byn,
en begravningsplats öppen
för tro på framtid.
16 april 2020
Hur mår fröken Furukura?
"Buckliga?"
"Ja, det har jag visst inte förklarat för dig. Om en burk har fått bucklor går det inte att sälja i butiken. Förrutom det har jag bara mjölk och en kanna varmt vatten." (sid 104)
Hur mår fröken Furukura? (2020) av Sayaka Murata berättar om Keiko Furukura som var annorlunda redan som barn. Nu är hon 36 år, har aldrig haft en pojkvän och har jobbat i den lilla närbutiken i arton år med timlön. Hennes föräldrar är oroliga och önskar att hon skulle skaffa sig ett riktigt jobb, och hennes vänner undrar varför hon inte träffar någon och gifter sig. Men Keiko har hittat sitt eget sätt att ge livet mening, och hon tänker inte låta någon eller något komma emellan henne och närbutiken.
Plötsligt har hon sin arbetslösa arbetskamrat Shiraha, som inneboende i den lilla lägenheten. Han fick sparken och blivit utslängd från sin lägenhet för att ha inte betalat hyra. Det finns plats för honom bara att sova i badkaret. Furukura men sin lilla lön, hon som alltid köper billig mat i med kort datum i närbutiken, måste nu få pengarna att räcka till hans mat också. Shiraha är otrevlig, bidrar inte med någonting, men Keikos vänner och familj är nöjda att hon äntligen har en pojkvän.
Såg en intressant dokumentär om de japanska överblivna kvinnor, som gör vad som helst för att få en make. Spelar ingen roll hur bra utbildning de har eller om de kan försörja sig själva. De "behöver" en man.

















