Dagsljus först på lördag av J.B. Priestley

Dagsljus först på lördag (Dayligtt on Saturday 1943) av J.B. Priestley, när jag läst färdigt hittade jag boken på engelska i min bokhylla. Boken handlar om människor i en kamouflerad flygplansfabrik i England under kriget, där arbetare ser dagsljus bara på helgerna. Priestley har blivit min favoritförfattare, bra personbeskrivningar, texterna känns moderna. I den stora krigsfabriken känner alla varandra och tilltalar varandra med namn.

Han tvekade ett ögonblick. "Och jag känner ansvar för min pojke också", tillade han och sänkte rösten. "Ja, Sam, det gör jag. Det är delvis därför jag står här och pratar med er så här sent. Jag vill inte fara hem. Jag vet inte hur jag ska kunna se min hustru i ögonen. Hur kom det sig att vi tillät allt det här, så att våra pojkar - som gick i skolan på den tiden när vi sa til varandra att Hitler inte hade några onda avsikter - så att de ska offra sina liv? Det står maskiner där nere som jag köpte i Tyskland mindre än ett halvår innan kriget började. Och vi sålde motorer till dem och skulle ha sålt vad som helst till dem bara vi hade haft det. Det var bra för affärer. Varför insåg jag inte vart det bar hän." (sid 265) Flera smakbitar: HÄR.

Charles Dickens av J.B. Priestley

Charles Dickens : en bildbiografi (1962) av Priestley J.B.
Intressant läsning med fint bildmateriel. Inte alltid han hade det så lätt, mycket i böckerna är självupplevt. Fader var bokhållare i hamnkontoret. När Charles var nio år gammal flyttade familjen till London. Hans far fick ekonomiska problem, och familjen blev utfattig och fadern hamnade i häkte. Charles fick hjälpa till att tjäna pengar i 12-årsåldern. Som barnarbetare i en skokrämsfabrik fick han arbeta 12 timmar om dygnet, men lönen var så liten att han knappt hade råd att äta sig mätt. Hans skolgång blev det inte mycket av, men som tonåring lärde han sig att stenografera, det fick han nytta av senare.

År 1836 gifte sig Dickens med Catherine Hogarth och de fick tio barn. Dickens separerade från sin fru 1858 och skilsmässa var nästan otänkbart, särskilt för någon så berömd som han. Han fortsatte därför att bekosta ett hus åt henne under de följande 20 åren fram till hennes död. Men han levde inte utan damsällskap, ganska hemligt. Han dog i sitt hem efter ett slaganfall 58 år gammal och lämnade sin sista roman Mysteriet Edwin Drood ofullbordad.

Trollkarlarna av J. B. Priestley

Trollkarlarna (The magicians 1954) av J. B. Priestley
Ett exempel på Priestleys ständiga oro för tidens sanna natur, berättelsen använder fantasielement för att diskutera medelålderskrisen för en framgångsrik industriman, som kort berör sociala problem och massa psykologi, och sociala problem och  psykologi. Fina personbeskrivningar.
Sir Charles Ravenstreet har oväntat fått sparken verkställande direktör för New Central Electric Company, drar sig tillbaka till sitt hus på landet för att överväga sin framtid. Oväntade saker händer, man vill ju bara fortsätta att läsa, en bladvändare.

"Dessutom är jag inte tillräckligt intresserad. Man måste vara intresserad av människor i allmänhet - och det är jag inte. Jag blir det faktiskt allt mindre och mindre. Det förefaller mig som om vi blev dummare och dummare, George. De här ny-elisabetanerna som vallas av staten och fackföreningarna, som drivs i vilken riktning som helst av pressen, som tillbringar sina kvällar med att titta på professorer och skådespelerskor som leker sällskapslekar i television!" (1955) Flera smakbitar: HÄR.

sommarens bästa (hittills) - tisdagstrio

De goda kamraterna (1929) av J.B. Priestley.

Nakanos secondhandbutik (2023) av Hiromi Kawakami.

I mitt rosa rum (2023) av Olivia Sundberg.

Sommarens bästa (hittills) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

De goda kamraterna av J.B. Pristley

De goda kamraterna (The Good Companions 1929) av J.B. Priestley

Författaren har gjort sig ett nöje av att berätta sin historia utan all nervös hast, och man har aldrig tråkigt när man läser den; man konstaterar med tillfredsställelse att romanen är lång, ty tiden blir aldrig lång. — Det är alltsammans muntert, optimistiskt, befängt och kvickt; det vimlar av lustiga uppträden och figurer. Fredrik Böök i Svenska Dagbladet.

Boken har blivit revyer, spelats på många platser i England. En trevlig läsvärd bok fortfarande fast den är nästan 100 år. J.B. Priestley har underbart levande personbeskrivningar, väldigt brittiskt. Man träffas inte hemma hos varandra, trångt och privat, ett hönshus funkar lika bra:

   "Sedan den sista hönan inspekterats sutto de nu språkade gemytligt tillsammans över piporna och en kanna öl. De befunno sig inte i herr Oglethorpes bostad, en plats, där man åt och sov och som inte alls var avsedd för sällskaplig samvaro - som varje människa i Wabley kunde tala om. Nej, de sutto hopkrupna i herr Oglethorpes kombinerade hönshus och verkstad med ölkruset på en bänk mellan sig. Den som vill veta, vad oberoende män i Bruddersford med omnejd tänka om livet, måste lyssna till de samtal, som flyta ur hönshusen om kvällarna. En man behöver inte skämmas för att öppna sitt hjärta i ett hönshus." (sid 29) Flera smakbitar: HÄR.

årets kortaste köpstopp

Egentligen har jag inget strängt köpstopp, men jag kan ju tänka innan jag köper... hittade English Journey av J.B. Priestley som Ingrid har läst: HÄR.

Mitt antikvariat hade även lagt undan till mig Tio kvinnor - Tio liv: 10 intervjuer med den engelska kvinnolitteraturens grandes dames av Shusha Guppy. Bak i boken står det: "Att läsa denna fantastiska samling intervjuer är som att dricka te tillsammans med tio av de mest intressanta och formidabla kvinnor ur detta århundrade, utan att behöva bekymra sig om vad man ska säga."

I boken hittar jag Joan Haslip som skrivit en biografi om Marie Antoinette; Joan Huxley änka till zoologen Julian Huxley; Francis Partridge det sista överlevande vittnet från Bloomsbury-gruppen; Kathleen Raine poet och Blake-forskare; P L Travers skaparen av Mary Poppins och några till.

På en öde ö?

Vilken bok skulle du ta med dig till en öde ö?

Ofta (?) funderar jag på vilken bok jag skulle ta med mig typ till en öde ö? Västerlandets litteratur (1960) av John Boynton Priestley ligger bra till. Nästan i kåserande stil berättar han om alla de stora och gör träffsäkra jämförelser, precis som en beläst man kan kosta på sig. Det största problemet med att bara ha denna bok på en öde ö är, att jag skulle bli tokig av att inte ha tillgång till alla intressanta böcker och författare, vilka Priestley berättar om. Detta är ett inlägg i Västmanländskans läsutmaning - Böcker om böcker. Hon har en härlig inspirerande lista, en del godbitar som jag inte har läst. Ännu.