Stöld av Abdulrazak Gurnah

Stöld (Theft 2025) av Abdulrazak Gurnah, en roman om lojalitet, svek och de svåra val som formar våra liv. Första roman Gurnah skriver sedan hann vann Nobelpriset.
I ett land präglat av revolutionens efterdyningar korsas tre unga människors liv. Det är i slutet av 1990-talet, och Karim, Fauzia och Badar har alla stora drömmar och försöker skapa sig en framtid i det postkoloniala Tanzania. För den föräldralöse tjänstepojken Badar verkar dock möjligheterna obefintliga. Efter en falsk anklagelse erbjuds han en fristad hos Karim och Fauzia, och han får för första gången uppleva sann vänskap. Men med den framväxande turismen kommer oväntade möjligheter och faror, och alla tre får i sin tur lära sig vad det innebär att ta sitt öde i sina egna händer.
Man får koncentrera sig för att ha koll vem är far till vem, men det flyter på bra och är väldigt trevlig läsning. Gurnah är fantastisk berättare med fina skildringar, stor närvaro.

"Ismail hade inte gått i skolan och kunde varken läsa eller skriva. Det kanske gjorde honom så stridslysten och butter, ett försvar mot dem som såg ner på honom, eller också var han kanske bara skapt så. Haji lät sig inte avspisas utan sökte ändå till Ismail. Under den korta tid som han var hemma under lovet blev han Ismails källa till kunskap om den stora världen. Det var åtminstone så Ismail fick honom att känna. Var ligger Japan?" (sid 161)

Ekens tröst av Rolf Rådén

Ekens tröst (2024) av Rolf Rådén
Andra delen av Eken-trilogin. Året är 2159 och mänskligheten har misslyckats med att hejda temperaturökningen på vår enda jord. Haven har stigit med 15 meter medan årliga skogsbränder och översvämningar har kastat in världen i kaos. I Stockholm rasar en bitter maktkamp mellan stadens malmar medan dess invånare förtvivlat försöker överleva under knappa förhållanden.
Nattvakten Rafael har flytt Stockholm med sin nyfödda dotter Credo för att söka en fristad på en gård i Roslagen. Vägen dit kantas av faror i en sargad värld där girighet styr. Väl framme förbyts hopp mot förtvivlan när Credos liv hotas vilket förstärks av att Rafael blir tillfångatagen och inte längre kan skydda henne. Rafael som har flera liv än en katt, en riktig bladvändare.

   "De samlar lump, river isär tygets fibrer och spinner ny tråd som de gör tyg av"
   "Men här finns ingen lump", sa jag.
   "Några av oss är sakletare och tar sig till ovanjorden i små grupper, klär sig som Uslingar för att undgå upptäckt och rotar rätt på allt som går återanvända. Du skulle bara veta hur mycket som släpas ned till våra tunnlar av det som andra ratar. Vi återbrukar i stort sett allt. Men, kom nu. År du inte hungrig?" (sid 262) Flera smakbitar: HÄR.


Ekens fall (2022) av Rolf Rådén första delen: HÄR.
En klimatdystopisk thriller som utspelar sig i en framtid där naturen slagit ned oss på knä, ödmjukt bedjande om nåd. I dessa ruffiga miljöer existerar karaktärer, tilltufsade av livet. Människor som försöker överleva.

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane

 "Mitt första skift på the Wicker är händelselöst och nästan helt utan inslag av Lucas, men ändå är jag på+ helspänn hela tiden. Jag är angelägen att bevisa att han haft fel om mig att jag försöker vara den perfekta arbetskraften: tyst, plikttrogen och hårt arbetande, går inte på rast om jag inte blir tvingad." (sid 153)

Det kommer aldrig vara över för mig (2019) av Mhairi McFarlane berättar om Georgina som har en riktigt usel vecka. På en och samma dag får hon sparken från Sheffields sämsta restaurang och hittar sin pojkvän i säng med någon annan. Hon vill göra slut med honom och skaffa ett nytt jobb. Men Robin accepterar inte att bli dumpad och vägrar släppa Georgina. När Georgina väl fått ett jobb upptäcker hon att chefen är hennes ungdomskärlek Lucas. En trevlig bladvändare i brittisk miljö.

Lockdown London av Peter May

"Det fanns ingen kollektivtrafik. Flygplatserna var stängda på obestämd framtid. Huvudstadens ekonomi befann sig i fritt fall och resten av världen var beredd att göra vad den kunde för att hjälpa staden stänga in sjukdomen. Först och främst genom att förbjuda all trafik in och ut ur Storbritannien. Det var förstås bara en tidsfråga innan viruset tog fart i hela världen." (sid 40)

Lockdown (2020) av Peter May skrev författaren redan för tolv år sedan, men förlaget bedömde boken som alltför orealistisk. Men verkligheten har överträffar dikten och nu finns boken även översatt till svenska av Åsa Brolin.
London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer. På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig. 

 "En soldat blängde surt på honom inifrån masken, höll avståndet och tog emot hans papper med latexbehandskad hand. Han gav tillbaka dem, ivrig att bli av med dem, som om de kanske vore kontaminerade - vilket de mycket väl kunde vara." (sid 23)

Uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj. När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen. Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren? En riktigt spännande bladvändare. Modernista.

    "Masken!" ropade någon. Hon hade glömt att ta på den efteråt.
    "Hoppsan, ursäkta." Hon drog upp den över munnen och näsan. "Ni vet väl att man lika gärna kan få det genom att röra vid något som en smittad person tagit i", sa hon. "Så länge ingen nyser en i ansiktet." Hon var doktorand i mikrobiologi och gick en kriminalteknisk utbildning på FSS, och gillade att visa vad hon kunde. (sid 36)

Brännaren av M W Craven

"Vem han än var - och de hade på ett tidigt stadium bestämt sig för att det måste vara en man - så tycktes han inte gilla män i sextio- och sjuttioårsåldern. Han tyckte i själva verket så illa om dem att han tände eld på dem." (sid 8)

Brännaren (The Puppet Show 2020) av M W Craven börjar med att en seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District, i samma landskap som inspirerat William Wordsworth och Beatrix Potter. Polisen är hjälplös, men upptäcker ett spår som enbart var menat för den avstängde kommissarie Washington Poe. Han tas tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Men hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret. Han paras ihop med den lysande men inte helt gatusmarta civila utredaren Tilly Bradshaw, som har doktorerat två gånger om och var medlem av Mathematics Institute vid Oxford University och hon hade högre IQ än någon Poe ens hade hört talas om. Offren känner inte varandra, men något gemensamt har de väl?  Många trådar att lösa, och nya dyker upp hela tiden. En riktigt spännande och välskriven bladvändare.

"Även om Poe uppskattade den cumbriska vinterns kärva skönhet hade han nu bott i Sharp i över ett år och våren var den årstid han tyckte bäst om. Fåren fanns förstås året om men i övrigt berövade vintern hedarna allt liv. Kvar blev bara hektar efter hektar av ett vresigt, färglöst landskap så långt ögat kunde se. Våren var en hoppfull återuppståndelse. Dagarna blev längre, solen värmde jorden, slumrande plantor sköt gröna skott och ljungen fick nytt liv. Bestånden av exotiskt färgstarka lavar och mossor växte till sig. Hårda och isande kalla vindar blev till milda fläktar mättade med aromatisk dofter. Fåglarna byggde bo, djuren förökade sig och det låg nyväckt optimism i luften. Det var så här års som man på allvar uppskattade skönheten och den långsammare levnadstakten i lantliga Cumbria." (sid 81)

Modernista.

M. W. Cravens första kriminalroman tilldelades 2019 års CWA Gold Dagger Award.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn

"Jag reste mig och kände plötsligt en hand på min axel - och skrek till! - men jag hade bara slagit i dörrhandtaget. Darrande stängde jag dörren och bestämde mig för att aldrig mera göra så här. Såg skuggor, tyckte mig se honom utanför fönstret, hur han gled förbi där ute, nacken som hela tiden försvann ur fönsterrutan, skräcken, det var inte värt detta." (sid 29)

Fågeltribunalen (2020) av Agnes Ravatn berättar om trettioåriga Allis som flyr sitt tv-jobb och sin man, tar anställning som trädgårdsmästare och hushållerska i ett ensligt beläget hus vid en fjord. Hos en tystlåten man som ger korta svar och instruktionen. Hustrun är bortrest. Prick klockan ett kommer mannen, som kallas Bagge, ut från sitt arbetsrum, äter i tysthet. Allis står och äter vid diskbänken. Hon känner sig som en icke-person. Hon arbetar hårt i trädgården, rensar, lär sig undan för undan, reparerar saker, cyklar till den lilla affären och handlar mat. Ingen radio ens i huset. Hon vet inte vad mannen gör bakom den stängda dörren. Ingen vet var Allis är.

Rädsla och tillit växlar, mästerligt beskrivet. De två tysta individer börjar prata i trädgården framför en vinflaska. En stillsamt spännande bladvändare. Mytologin runt myten om Balder som Allis berättar, och fågeltemat med fågeldomstolen som Bagge har mardrömmar om, har betydelse.

Kanske inte rätt jämförelse men under läsningen tänker jag på Väggen av Marlen Haushofer, där också en kvinna som är stadsbo lär sig sköta djur, bygga om jaktstugan, samla vinterförråd. Fågeltribunalen skulle nog bli bra film.

"När jag gick tillbaka in med kaffekannan hämtade jag floran och ett block och vandrade ner i trädgården, fast besluten att vara systematisk och uthållig. Jag stannade till vid varenda växt som jag var osäker på, slog upp, bläddrade fram och tillbaka, jämförde stänglar och kronblad och allt annat, tills jag med fullkomlig övertygelse kunde skriva ner namnet på en lapp och antingen tejpa fast den på en gren, eller försiktigt runt dess stjälk, eller på en sten framför den när det rörde sig om en mer utbredd planta." (sid 88)

 Modernista

Julafton på den lilla ön i havet av Jenny Colgan

"Flintan Hade mer eller mindre slutat arbeta för att ta hand om honom, men i själva verket fanns det inte mycket för honom att göra; de hade sjuksköterskor till de knepiga bitarna, så Flintan behövde bara vara i närheten när Colton vaknade, behövde bara försöka finnas inom räckhåll.
   Det var svåraste han hade gjort i hela sitt liv." (sid 17)

Julafton på den lilla ön i havet (2019) av Jenny Colgan är tredje delen om Flora och om livet på Mure, den lilla ön utanför Skottlands kust. Fristående fortsättning på Tillbaka till den lilla ön i havet. Blandat med vardag och dramatik, missförstånd, inte bara mys framför brasan. Det blir många skotska sirapskakor med hutt. Saif, läkare och flykting från det krigshärjade Syrien, njuter av sin första västerländska jul tillsammans med sina söner. Floras bror Flintan tar hand om den sjuke Colton och Coltons bror kommer och hälsar på. Stormigt både ute och inne. Flora osäker vad Joel skulle tycka om hennes graviditet. En fin bladvändare med inslag av livets allvar.

"Varje dag som han tillbringade här på ön fick han nya bevis för vilken aktning de alla hyste för hans bror. Som han såg det brydde sig de här människorna inte ett skit om ifall hans bror gillade tjejer eller killar - och inte om hans pengar heller. Han var bara en av dem; han hade kommit dit och tagit del i gemenskapen och det var allt som spelade någon roll.
    Och varje dag när han funderade på att vända ryggen åt alltihop och sticka hem så lät han bli." (sid 234)

Flera smakbitar kanske: HÄR.