ville skriva om Fredrika Bremer

Fredrika Bremer har varit i mina tankar 50 år, vi föddes i samma stad, hon 1801. Hennes anda lever ännu, många har forskat om henne och fortfarande nytrycks hennes böcker. För några år sedan skrev Carina Burman en stor biografi om Fredrika Bremer. Men ingen har skrivit om Presidentens döttrar, som kom ut 1834 och anses mer feministisk än Famillen H***.Boken hittade jag på denna loppis på Fröå gruva i Åre.Boken var nästan fuktskadad och utan omslag, 3 kr betalade jag

ville skriva om Fredrika Bremer 2009-11-19.

Göteborg noir av Håkan Tendell

"Hon kommer inte tillbaka, Frank. Förstår du inte? Polisen säger att en kidnappning som inte slutar lyckligt inom en vecka nästan aldrig slutar lyckligt. Vad är oddsen för att hon ska dyka upp igen? Tror du att du kommer att se henne gå omkring här i Slottskogen i dag? ... För ditt eget bästa, Frank, du måste släppa tanken på att hon kan komma tillbaka", säger Veronicas mor. (sid 152)

Göteborg noir av Håkan Tendell som har skrivit några böcker tidigare, fast jag har inte läst honom innan. Detta är inte riktigt min genre men allt som har med Göteborg att göra, blir jag ju nyfiken på. Mycket göteborgskt, många bekanta gator och platser, det gillar jag, känner igen mig. Grovt rån och människorov direkt i början, efter en trevlig kväll. Att man kan få en smäll utan att provocera känner jag till, men jag vill ändå tro att jag lever i en vänlig stad.

En sväng även i Stockholm och besök på Strindbergsmuseet i Blå Tornet.
Det blir åtal; "huvudförhandling i sal 25. Rättspsyk på Hisingen hade ett par dagar före dess blivit klar med sitt paragrafsjuintyg. De bedömde att det inte förelåg någon psykisk störning vare sig vid gärningstillfället eller vid undersökningstillfället". (sid 129) Vill man lära sig hur rättsväsendet fungerar, så förstår man mer när man läst boken. Göteborg noir är en bladvändare, man vill veta hur det går, välskrivet, trovärdigt.

Flera smakbitar: HÄR.

Aris Fioretos har skrivit Stockholm Noir.

En syster i mitt hus av Linda Olsson

En syster i mitt hus av Linda Olsson är en roman om två systrar som levt åtskilda. Maria lever i Spanien och syster Emma kommer dit, deras mor har dött, även en syster har dött. Det gamla kommer till ytan.

En berättelse om två syskon strax under femtioårsåldern, den ena sex år yngre, de har nästan ingen kontakt med varandra. Lite märkligt i min värld, där jag ser syskon som en stor tillgång, hela livet. Maria har hyrt ett stort hus i Spanien, plötsligt bestämmer sig Emma för att hälsa på. Två år efter mammas begravning.
"Mamma brukade alltid säga att man inte ska tillåta sig att vara lycklig. I alla fall inte erkänna det, vare sig för sig själv eller för andra. Absolut inte visa det. Det är att utmana de högre makterna, och leder oundgängligen till katastrof. Om det stämmer borde mamma sannerligen ha gått säker. Jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne lycklig. Och för egen del har jag [Maria] nog trots allt också varit försiktig." (sid 18)

Själv har jag aldrig varit i Spanien, har försökt äta tapas i Göteborg tre gånger i andras sällskap, ingen höjdare. Är croissanter spanskt...? Klarar femtioåringar vandra 8 kilometer på en och en halv timme... rejäl fart. Speciellt om man knappt ätit ens en croissant till frukost.

"Vi plockade från de små tallrikarna framför oss, ingen av oss med särskilt stor entusiasm. .... Jag stoppade en bit mat i munnen och tog tid på mig att tugga och svälja." (sid 28) Inte riktigt samma njutning som Leopold Bloom i Ulysses av James Joyce.

Maria ger tråkigt intryck, hon tycker varken om vuxna, barn eller sina föräldrar. Hon sitter ibland med en bok - men vi läsare får inte veta vilken. "Men det är så det är med mig. Jag kan inte dela. Jag avstår hellre än nöjer mig med smulor." (sid 45) Jag tycker det skulle vara läskigt att vara i sällskap med någon sådan. Så ointresserad av andra, till och med av sin egen syster - ändå kräva allt eller inget. Maria ströjobbar som lärare, äger ett galleri och skriver på en avhandling i språkhistoria - där blir jag nyfiken på detaljer. För sin syster vill hon egentligen inte berätta något.

De hade olika fäder men samma mor. En mor som aldrig satt vid  matbordet. De var ofta hungriga som barn, gladde sig inte åt maten heller. Maria kan inte laga mat, äter helst ute. Hon vet inte vad hon tycker om. De minns sin barndom, att de aldrig gjorde något tillsammans med föräldrarna, kände sig mest oönskade.

 "Så, i hela mitt liv har jag nog hållit tillbaka. Varit försiktig med att visa verklig lycka. Verklig kärlek. Ja, känslor överhuvudtaget. Men i det där ögonblicket när jag bjöd hit dig vägrade jag att lyssna till mammas varning. Jag. Ville verkligen visa hur lycklig jag var" (sid 101) berättar Maria för Emma. "Det är så fruktansvärt sorgligt att varken du eller jag verkar känna att vi förtjänade den kärlek som vi fick." (sid 106)

"Har du aldrig insett att du haft fel? Hört någon beskriva hur den upplevt en situation, och fått klart för dig att du missuppfattat allting? Hur kan du alltid vara så säker på allt? Fast du är så ointresserad av andra människor?" (sid 115) frågar Emma Maria.

Någon har vikt hundöron i biblioteksboken... Läsvärd, ingen favorit, väcker tankar; tar det femtio år att bli kvitt sitt förflutna? Kulturkollo diskuterar på måndag.
Paella - spansk pytt i panna - kan vara gott.

Flera smakbitar: HÄR.

Handlingen - hett i hyllan #25

Handlingen av Sara Mannheimer är en biblioteksbok som gömt sig undan solen. En poetisk skildring av en kvinnas kamp för att skapa mening. Det finns ett kök, ett bibliotek. Hon vill övervinna sin bildningskomplex och vill erövra bokryggarnas värld.

Veckans inlägg i Monikas Hett i hyllan där man bekänner sina hyllvärmare.

mitt bokparadis är igång hela sommaren

Inget uppehåll i sommar med min bokblogg, gillar läsa ute i dagsljus.

Hur påverkar sommaren ditt bokbloggande? Lägger du ner mindre tid på bloggandet under sommaren eller lägger du tvärtom ner mer tid nu när du förhoppningsvis är ledig? Kommer du att köra några speciella teman, utmaningar eller tävlingar på din blogg nu under sommaren eller kommer du kanske att ha ett semesteruppehåll från bloggen istället? Veckans bokbloggsfråga: Vecka 26

grattis Ninni Holmqvist!

Författaren Ninni Holmqvist får Sixten Heymans pris 2016 på 300 000 kronor för ett författarskap som på kristallklar prosa blottar bråddjupen i den senmoderna existensen. Sixten Heymans pris delas ut var sjätte år till författare av Göteborgs universitet.

Ninni Holmqvist tilldelas Sixten Heymans pris 2016 med motiveringen: För ett författarskap som på kristallklar prosa blottar bråddjupen i den senmoderna existensen. De nyskapande novellsamlingarna Kostym (1995), Något av bestående karaktär (1999) och Biroller (2002), liksom de uppfordrande romanerna Enhet (2006) och Precis som att börja om (2014), granskar identitet, ansvar och människovärde i en fragmentiserad och rotlös samtid. Med oväntade perspektivskiften, språklig pregnans och ett starkt intresse för etiska dilemman tvingar Holmqvist läsaren att reflektera över både rådande samhällsnormer och sina egna hållningar och livsval.

I mjölnarens spår - smakbit

Så hörs nyckeln i låset. Och livet stelnar till en prick. Emma blir liten som ett dammkorn. Försvinner ut i atmosfären, eller vill försvinna bort till evigheten. Dit vill hon, men hon förmår inte ens att gå till dörren. 
Hon visste inte vad han gjorde de gånger han försvann. Men hem kom han alltid. Snabbt. Skyndsamt. Som en vessla. Lika snabbt och lika fort for han förbi alla varelser som kom i hans väg. 
”Kryp”, som han brukar säga åt både människor och blommor när han far förbi, ”kryp, det är vad ni är”, brukar han hojta. 
Hojta och skrika, och dregla. Rätt upp i ansiktet. Då höjdes hans smala läppar mot skyn, och blev till ett regn mot allt och alla som var i hans väg.

I mjölnarens spår av Stina Nilsson Bassell handlar om den unga Emma som älskade Alfred, ung vacker kärlek. Alfred skriver brev från Amerika och vill att Emma ska komma dit. Men hon gifter sig 1895 med den dubbelt så gamla storbonden Niklas Nilsson, inget hon hade valt själv. Fadern hade ljugit, hans svek smärtar. Kanske ännu värre; varken maken Niklas eller sonen Axel gillade henne, en underdrift, de hatade henne. Hon ser tillbaka till sitt tunga glädjelösa liv 1936, och ångrar sig. En välskriven delvis gåtfull roman som väcker många tankar, man vill bara fortsätta att läsa, igenkänning, stark närvaro.

Att ha läshuvud hjälpte föga, flickor behövdes till annat än gå i skolan, hjälpa hemma och hjälpa andras barn. Tänker på Elsie Johansson som också beskriver kvinnors liv på landsbygden, med små möjligheter att förändra sitt liv. Ett öde som fortfarande drabbar många kvinnor i världen.

AFTONTANKAR av Fredrika Bremer
  
Afton stundar, höstkall dimma
Sänker sig på jorden ner,
Inga stjernor då mer glimma,
Vänligt månsken då ej ler.
Fritt må likväl dimmor dröja
Öfver jorden för min syn,
Blott jag själens blick kan höja
Hoppfullt öfver låga skyn.
Nej, de hemska jordens töcken
Ängsla, villa mig ej mer:
Bortom lifvets kulna öcken
Edens vår jag knoppas ser.
Dragen töcken, svepningslika!
Himlens stjernor, döljen er!
Hemmet dock jag skådar lika,
Vägen dit dock klart jag ser.

Fler smakbitar: HÄR.

Anne Boleyn à la Anna Hedlin

Den som vill ha hare till frukost måste jaga om natten av Anna Hedlin är intressant läsning nu när man följt Hilary Mantels romansvit Wolf Hall. Fortsatt annorlunda beskrivning om det engelska hovet med överdådiga fester när Anne Boleyn blir Henrik VIII:s andra drottning år 1533. Bakåtblickar med en del kvinnliga krigare i Amazonernas Rike och andra historiska personligheter beskrivs starka, medans kvinnor i de högsta samhällsklasserna finns till bara för att kunna föda arvingar, speciellt söner. Anna Hedlin har otroligt poetiskt språk, orden dansar på sidorna.

Det finns mycket fakta från denna tid, Anna Hedlin anger källor och intressanta länkar: British History Online och The Anne Boleyn Files.

Kunglig middag à la Cajsa Warg: "Griljerade vaktlar runda som pumpor, omgärdade av nyfödda ungar kokta i söt sås och spräckliga ägg i grönt och grått. Grillad påfågel och svan, som efter tillagningen klätts i fjäderskrud igen, med näbbar, klor, simfötter och ögon av glas. Näktergalars tungor på brickor kantade av murgröna, flätade lövverk och förgyllda snäckskal." Flera smakbitar: HÄR.

Svarta palmkronor av Peder Sjögren SVT1 kl 14:50

Jag har inte läst något av Peder Sjögren men hans roman Svarta palmkronor (1944) var tydligen populär på sin tid, romanen utspelar sig i den spanska hamnstaden Valencia. Filmen med samma namn från 1968 fick inte lika bra kritik. Filmen utspelas i Niteroi, en fattig och förfallen hamnstad till Rio de Janeiro. I Niteroi finns många akterseglade och försupna sjömän. Bland dessa försöker den unga finskan Elin hitta Colett, som en gång räddat henne vid en fartygsförlisning. I rollerna: Max von Sydow, Bibi Andersson, Thommy Berggren, Cornelis Vreeswijk m.fl.

Lars Ahlin 100 år

Lars Ahlin föddes för hundra år sedan den 4 april 1915, kanske inte så läst idag. Agneta Plejel berättade i Babel att Kanelbiten av Lars Ahlin är en av hennes favoritböcker. Ska läsa den, en berättelse om en ung kvinna, lagom påskgul också.

Mrs Sinclairs resväska

Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters berättar om trettiåriga Roberta som arbetar i en liten bokaffär i Oxford där de säljer både gammalt och nytt. Hon samlar på foton, brev och vykort som hon hittar bland gamla böcker och vilka hon sparar i mrs Sinclairs resväska. Och sommarkläder kan man också lägga där. Vad betyder farmor Dorothys brev hon hittar? Från en polsk pilot som Dorothy träffade under andra världskriget. Robertas gifta älskare gillar inte ens hennes katt, kanske bättre att vara ensam än träffa honom. Berättelsen rör sig i olika tider, frågor ställs. Moderskap är komplicerat.

Outtalat av Sarah Rees Brennan

Outtalat av Sarah Rees Brennan är den första delen i Lynburn Legacy-trilogin. Den 17-åriga Kami bor och går i skolan i en engelsk småstad Sorry-in-the-Vale, hon startar framgångsrikt en skoltidning, hittar ett ställe med döda djur som intresserar lokalpolisen. Hon har en låtsaskompis Jared, som inte bara är en röst, för han lyckas rädda henne. De har stark telepatisk kontakt, magik och kärlek, men föräldrarna vill inte att de träffas eftersom han kommer från Aurimere slott, byborna minns gamla händelser, vem dödar?. Vilka är monster i familjen Lynburns slott? Kanske blir det tydligare i nästa bok.

Det mest förbjudna blir film

Det mest förbjudna (1976) av Kerstin Thorvall (1925-2010) blir tv-film, synd att Thorvall inte får se det. Boken gillades inte av manliga kritiker. Hon var produktiv, många barnböcker, totalt sextiotal titlar. Flera produktiva kvinnor har fått kritik av sina barn att deras mödrar var frånvarande, men hur många pappor fick samma kritik? Kanske har världen blivit bättre och mer rättvis? För kvinnor.

Ivar Lo-Johansson i SVT1 kl 15:10

Kungsgatan (1935) bygger på Ivar Lo-Johanssons bok med samma namn, skildrar några ungdomar som lämnar landsbygdsmiljön för storstaden. Landsortsflickan Marta kommer till Stockholm och hamnar bland de prostituerade på Kungsgatan. Ingen happy end, kanske passar detta i veckans skräcktema.

Orden som befriar

Orden som befriar (Les Mots pour le dire 1975) av Marie Cardinal är en berättelse om en 34-årig trebarnsmor som rymmer från mentalsjukhuset och istället börjar på psykoanalys. Hennes blödningar och (psyko)somatiska besvär upphör, men det blir sju års kamp innan hon blir fri.

Språket är viktigt i psykoanalys. Marie Cardinal skriver i jag-form, hon börjar sina analyser i början av 1960-talet. Hon går där tre gånger i veckan under totalt sju år, är klar 1968, då samhället förändras mycket; frigörelse från familj och kolonialsamhället Algeriet. Marie Cardinal var en isolerad människa, hon kunde inte arbeta, men långsamt nystar hon upp hela uppväxten. Med en ensamstående mor som ser allt är syndigt och smutsigt. Marie Cardinals naturalistiska beskrivningar påminner om Émile Zola. Långsamt lär hon tycka om sig själv och sin kropp. Boken används i utbildning för psykologer. (Två galna mammor på en vecka räcker: Vassa föremål av Gillian Flynn också starkt). Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård har liknande tema, väldigt starkt beskriven kamp.

Djävulen på korset

Djävulen på korset (Caitaani mutharaba-Ini 1980) av Ngũgĩ wa Thiong'o är en berättelse om invånare i Kenyas huvudstad Nairobi efter kolonialtiden där invånare bekämpar den nykoloniala imperialismen. "Det gäller alla städer i de länder som nyligen sluppit ut ur kolonialismen. Dessa länder klarar inte att befria sig från fattigdomen, eftersom det var amerikanska experter som undervisade dem om hur utveckling ska ske och rikedom förökas. De lär ut ett system där varje människa är sig själv nog ... och där var och en bara ska sköta sig och sitt".

Ngũgĩ skriver på kikuyu-språket och översätter helst själv till engelska. För de fattiga svarta i huvudstaden Nairobi finns det ingen framtid, speciellt inte för kvinnorna. Fyra personer med olika bakgrund reser tillbaka till hembyn Imorog i den gamla bussen med Mwaura, som mest vill tjäna pengar, han har inget hjärta för dem som saknar biljettpengar. Men de fyra passagerare,  Wariinga, Muturi, Wangari och Gatuira, ställer upp för varandra, som man gjorde förr i den gamla världen. Gatuira pratar dålig kikuyu, som de utbildade brukar göra, han har universitetsböcker i väskan. Wariinga har fått sparken för att hon vägrade ligga med sin chef och nu har hon fått inbjudan till Djävulens fest.

De fyra passagerare med olika livshistoria och chauffören Mwaura är åskådare till tävling om nutida stöd och rån. Den kenyanska massan har varit blinda, okunniga och oförmågna att kräva sina rättigheter. En kenyan anställer inte en kenyan som förman utan en främmande europé. För svarta är en europé en europé, även i skolan dit de skickar sina barn. Under kolonialtiden var skolan reserverad för de vita nybyggarnas barn, efter självständigheten gjordes skolan tillgänglig för alla men till höga avgifter. Och då är det lätt att tömma de fattigas fickor, utföra nutida stöld.

"Det finns ingenting värre än när folk sväljer främmande seder och bruk helt och hållet utan att ens tugga dem först. Sådant gör folk till ingenting mera än papegojor." Ngũgĩ wa Thiong'o väcker mycket tankar, han skriver både för kenyaner och européer.

Silke av Alessandro Baricco

Silke av Alessandro Baricco berättar om Hervé Joncour som 1861 reser till Japan för att skaffa silkesmaskar. Trots att han har ett lugnt och fint liv med sin hustru Hèléne. "Han var för övrigt en av dessa människor som föredrar att betrakta sitt liv, eftersom de anser att varje ambition att leva det, måste ses som otillbörlig."

Japan hade stängt sina gränser för utlänningar och silkesmaskarna måste fraktas under ett par månader innan de läcks. Lättare sysselsättning kunde han ha hittat, men silke genererade mycket pengar. Fast det hade han också tillräckligt. Hans kompis Baldabiou ville att Hervé skulle resa. Det blir flera resor. På ålders höst berättar han om sina resor. Och han upptäcker att även en död hustru kan överraska. Kanske klokare att prata med varandra medans man lever, så att man kan uppfylla varandras önskningar och drömmar.

(Carl von Linné försökte sig på silkesodling i Sverige, men han planterade svarta mullbärsträd. Det gick inte så bra, för silkesmaskar gillad bara löv från vita mullbärsträd. I England har jag ätit vita mullbär. I vår trädgård har vi Morus nigra 'Göteborg' med söta svarta bär.)

Émile Zola fortsätter i SVT1

The Paradise är inspirerad av Émile Zolas roman Damernas paradis 
(Au Bonheur des Dames). Tiden är 1875 och platsen Newcastle. Zola har skrivit mycket, och mycket är översatt till svenska. Boken har jag hemma.

fina bokfynd à 7 kronor

jag letade efter något av den nye ledamoten Klas Östergren i Svenska Akademien, hittade både Gentlemen och Fantomerna. Med mig hem följde även Prästen av Hanne Ørstavik, Lugn bara Lugn och Hundstunden av Kristina Lugn. Katarina Blums förlorade heder av Heinrich Böll som fick Nobelpriset i litteratur 1972. Jag tyckte även att Ett annat liv av Per Olov Enquist var värt 7 kronor.  Totalt 40 kr för dessa sex böcker på bilden.

Cecilia Samartin

Cecilia Samartin berättade om sitt författarskap, fyra av hennes böcker har blivit översatta till svenska; Drömhjärta, Señor Peregrino, Salvadorena och La Peregrina. Cecilia Samartin föddes i Cuba, men har levt i USA. Hon har kännedom och erfarenhet från en annan värld,känner de förtryckta, fattiga som fått emigrera. Samartin har på sitt arbete dom terapeut fått höra mycket historier, som hon vill skriva om. Hon har sett sej själv mer som storyteller än författare. Men efter att ha gett ut ett halvt dussin böcker, börjar hon se sej själv som en författare.