I den Röda damens slott : en martiansk biografi (2000) av Lars Jakobson, som fick Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris "för ett författarskap som med mörk suggestionskraft utforskar det mänskliga och vidgar fiktionens giltighet".
"Det var en tidig morgon på Mars", hade Doug skrivit i en uppsats när han gick i tredje klass och som han av någon anledning fått för sig att skicka till mig. "Man hade just släppt på vattnet i kanalerna." Hans far har dött, en gång för alla försvunnit, lika plötsligt och oväntat som alla de gånger han gett sig av under hans uppväxt. Han tömmer deras hus, röjer ut och kastar bort. Han letar inte medvetet efter sin barndom, men minnena finns ju där: av faderns konstiga affärer, den stora Chevrolet Impalan, Martin i grannhuset och hans mor med alla sina blåmärken, Doug som aldrig dök upp men envist skrev de där breven. Och samtidigt som han röjer i huset så arbetar han vidare på sin bok om Mars och den utdöda kulturen där. I den Röda Damens slott är en suveränt sammanhållen berättelse om söner och fäder, och om djup ensamhet.
Ett snabbt agnande av en sida på måfå avslöjar en fast upprepning av bokstäver och bokstavsgrupper, men ofta med skilda ändelser.
Voynichs manuskript är inte skrivet på något av forskarna känt språk, handskriftsexperter kan inte identifiera alfabetet, och trots alla dessa upprepningar, vilket i vanliga fall skulle tyda på ett tämligen enkelt chiffer, har ingen kryptoanalytiker förmått bryta ned texten till exempelvis kyrkolatin, medeltidsengelska, langue d'oc eller för något annat för tiden lämpligt språk. Men för att i likhet med senator Rankin citera en av Danes torra utskrifter. (sid 76)