Axel Åhman i KAJ som omslagspojke

Tidningen Vi Läser nr 6 * 2025 har extra bilaga om finlandssvensk litteratur.
Axel Åhman i KAJ skriver ju barnböcker.

Svenska Teatern sätter upp musikalen Änglagård i Helsingfors 2026
och Jakob Norrgård i KAJ ska spela Mårten.

mina Nobel-önskningar 2025

Hoppas på Enrique Vila-Matas, Sofi Oksanen för över hundra år sedan Finland fick Nobelpris, och Anne Carson kunde också få.

finsk författarmatiné lördag 27 sept

Välkomna till vår traditionsenliga finska författarmatiné i samband med Bokmässan! Lördag 27 september kl 14. I år gästas vi av Emma Klingenberg, Sirpa Kähkönen, Pirkko Saisio och Tuomas Tepora.

Emma Klingenberg, skådespelare och musiker debuterar som författare med Detta är min målarsång. Klingenberg har djupdykt i Tove Janssons kassettbandssamling, hittat unika dagbokskissser, foton och handskrivna dokument. I boken finns också Toves egna vistexter samlade. Många relationer i Toves liv påverkade visdiktandet, inte minst den stormiga passionen med teaterregissören Vivica Bandler som resulterade i den hemliga samlingen Visor till min dam och den vågade Stora Mymmelsången.

Sirpa Kähkönen, författare, översättare, skriver om sin komplicerade relation till sin mamma. Riitta var atletisk, vacker och begåvad men en trafikolycka vid sexton års ålder förändrade hennes liv för alltid. Käkhönen skildrar moderns uppväxt på 1950-talet i spåren av krig, politiska motsättningar och konflikter och den dramatiska förändring som följde på olyckan. Det är en berättelse om driv och längtan men också om sorg, tablettmissbruk och bitterhet. Om en generation som hade svårt att hantera och sätta ord på sina känslor och erfarenheter av oförrätter och om hur den ordlösa sorgen går i arv
Romanen belönades med Finlandiapriset 2023.

Pirkko Saisio, författare skådespelare och professor, har jämförts med Ditlevsen och Knausgård. Nu kommer Det minsta gemensamma, en tidsresa till Saisios barndoms 50-tal i arbetarklassens Sovjettillvända Helsingfors. Boken som även utkommer på Penguin Classics, blev hennes litterära genombrott när den kom ut på finska 1998. Saisio är också aktuell med långfilmen thrillern Orenda (premiär på Göteborg Film Festival februari 2025) där hon skrivit manus och spelar huvudroll.

Historikern Tuomas Tepora reder ut bilderna av Mannerheim och orsakerna till den enorma personkult som har byggts kring honom. Det finns få personer i Finlands historia som är lika intressanta, upprörande och irriterande som Gustaf Mannerheim. En krigshjälte, befälhavare, aristokrat och kosmopolit som under åren rört upp stora känslor och häftiga kontroverser som omgärdat statyerna av honom och filmerna om honom. Men vem har skapat myten och varför?

Konferencier: Maarit Jaakkola, docent i journalistik

Språk: finska och svenska HörsalenStadsbiblioteket Götaplatsen

Axel i KAJ 🇫🇮 sommarpratar

KAJ-medlemmen om att tillhöra en språkminoritet och vägen från Österbotten till Eurovision. Som medlem i humorgruppen KAJ har han fått hela svenska folket att dansa med till hitlåten Bara bada bastu. I maj kammade gruppen hem en fjärdeplats i Eurovision. Den finlandssvenska trion har underhållit i över 15 år, släppt flera album och slagit publikrekord med sina musikaler på Wasa Teater. Vid sidan av musiken är Axel Åhman författare och kom förra året ut med sin första barn- och ungdomsbok. Lyssna: HÄR.

Dagen till ära fick vi Makaronipudding, alla KAJ:s favorit,
med lök, ost, rivna morötter, palsternacka och Ernsts wienerkorv.

Finnkampen : Sverigefinnarna

Finnkampen : Sverigefinnarnas illustrerade historia (2025) av Ali Jonasson & Mats Kejonen. Ali Jonasson är en mångårig minoritetskämpe och har bland annat formgivit den sverigefinska flaggan. Mats Kejonen är serietecknare.

Skratt och tårar, tango och hiphop, skogsfinska trollformler och självförsvarsgarden. Här tecknas tiden som östra rikshalvan och en del av Sverige, via skallmätningar och arbetskraftsinvandring till dagens nya kulturella våg och officiella erkännande.
Samtidigt är det en stark, personlig berättelse om att gå från skam till stolthet och självrespekt. Finnkampen vänder sig till både sverigefinnar och majoritetsbefolkning och ger på ett fängslande, humoristiskt och lättillgängligt sätt en ny förståelse för en av Sveriges fem nationella minoriteter. En tänkvärd bok för alla.


Lyssnade på författarna när de berättade om sin seriebok, både rolig och sorglig. Hur en ensamstående finsk mor på Hisingen inte blev så väl mött på 1980-talet. Igenkänning för vi bodde på samma område då. Redan på KK blev mamman varnad att inte prata finska med sitt barn för då skulle denna inte lära sig svenska. En hel generation tappade sitt modersmål och sina rötter.

Inlåst av Johanna Holmström

Inlåst (2003) av Johanna Holmström, född 1981 och bosatt i Helsingfors. Hon skrivit en bok om Märta Tikkanen, Borde hålla käft (2020).

I novellen Inlåst diskuterar Två syskon vad de ska göra med sina åldrande föräldrar. Systern Annicka är tjugonio och vill inte ha föräldrarna hemma hos sig. de träffas väldigt sällan. Moder klarar inte av att ta hand om fader ensam.

"Mamma tittar för mycket på TV. Hon är rädd för både ungdomar och utlänningar, och har ansökt om att få fyra lås på dörren i stället för ett. Hyresvärden Houtinen skakade på huvudet och muttrade åt henne, på ett sådant sätt att hon inte frågade flera gånger." (sid 58)

Novelltolvan i juli: Johanna Holmström hos: Ugglan.

Åbo huvudbibliotek 🇫🇮 #66

Ca 50 år från förra besöket på Åbo biblioteket.

Gammal jugendstil. Hela övervåning med musik; cd, skivor, noter.

Fin ordning på böcker man beställt.

Luckor med olika sagor och berättelser.

Man kan en låna 3D-skrivare.

Min psykiater av Milja Sarkola

Min psykiater av Milja Sarkola 🇫🇮 nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2025.
En dramatiker i medelåldern befinner sig i yrkesmässig kris. Hon famlar i ett töcken av depression, och för att få rätt till sjukdagpenning måste hon besöka en psykiatrisk mottagning. Psykiatern är klarsynt men lekfull. När dramatikern går hem från mötet dröjer han kvar hos henne påminner han inte lite grann om hennes egen far?
Dramatikern tänker allt mer på psykiatern och hans privatliv. Hon fantiserar om hans borgerliga äktenskap, om middagar, spelkvällar och inspirerande samtal med andra äkta par. Psykiatern och hans vänner ingår i de bildade kretsarna som bär uppupp kulturlivet, men vad söker de egentligen i konsten?

Jag har inga sådana begravningsfantasier. Jag är rädd. Skammen när människor, bekanta, inser att de var de närmaste, att det inte fanns någon som stod mig närmare. Som om man bläddrade igenom sitt familjealbum och märkte att det inte finns en enda bild på en själv där. Det pinsamma i att man trott sig höra hemma någonstans men inte hör. Insikten att tillhörighet och familj betydde någonting helt annat för alla andra, att det som var närhet för mig var någonting väldigt avlägset för alla andra. (sid 63) Flera smakbitar: HÄR.

Drömmaren Rousseau : eller om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle

Drömmaren Rousseau : eller om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle (2025) av Tatjana Brandt.
Under den franska upplysningen, epoken som gav upphov till det moderna väst, dyrkades den nya tidens förnuftstro. Men författaren Jean-Jacques Rousseau såg istället ett monster födas: social tävling, alienation, ofrihet och exploatering. Tatjana Brandt tar sig an den kontroversiella, motsägelsefulla Rousseau med smittande entusiasm och låter honom bli en spegel för våra samtida utmaningar.

   Rousseau beskriver Eremitaget som litet och anspråkslöst, ett ensligt hus vid randen av en stor skog. Just lämpligt för en liten familj med enkla behov. Jag ser mig en stuga med mossa på taket, nåt slags pörte kanske, men "det lilla enkla huset" visar sig vara en ståtlig villa i två våningar med en enorm fruktträdgård. Damrosch har nämligen ett fotografi på boningen i sin biografi.
      Louise d'Epinay vill gärna dra in Rousseau i sitt liv. Hon vill leva intellektuellt spännande och gillar att knyta till sig män som hon hoppas att ska uppvakta henne på olika sätt. Säkert föreställer hon sig att detta ska göra hennes liv intressantare och kanske också främja hennes karriär som författare. Hon verkar vara en intelligent, livlig och aningen svärmisk person. Rousseau däremot skulle helst leva lugnt och i avskildhet. (sid 114)

Tatjana Brandt läser ur sin bok.

Asfaltblomman av Antti Jalava

Asfaltblomman (1980) av Antti Jalava är en modern klassiker om självförakt och inre främlingskap. Boken rör teman som skam, språkförlust, rotlöshet och strävan att återta sitt språk och sin stolthet.
Den aspirerande författaren Erkki jobbar på en biltvätt och vantrivs storligen. Han kämpar för att komma närmare sitt finska ursprung och skriver på en roman om att som barn ryckas upp från sina rötter och enbart möta förakt i det nya landet. Erkki börjar träffa 20-åriga Sirkka, som har förlorat sitt finska språk och dras allt djupare in i ångest och missbruk.

- Skulle du följt med din farsa till Finland om han skilt sig? frågade jag.
- Det skulle jag, sa hon utan att tveka. För att gillade honom. Jag skulle ha följt med honom till Kina eller vart som helst. Fast jag längtade ju också till Finland då, och min bror Juha med. Men nu åker jag aldrig dit mer, jag har inte varit där på sex år, inte ens när morfar dog följde jag med. Jag vet ingenting om Finland utom att jag är född där och det jag minns från det jag var liten. Men jag vet inte så mycket om Sverige heller eftersom jag aldrig lärde mig nåt i plugget. Innan farsan dog skaffade han mig några böcker om Finland (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.

Antti Jalava (1949–2021) föddes i Villmanstrand i Karelen och kom till Sverige som tioåring. Den unge Antti mobbades och förbjöds att tala sitt modersmål i skolan. Traumat blev senare centralt för hans författarskap. Föreläsare och samtalsledare: Susanna Alakoski, författare och dramatiker berättade om sina erfarenheter att ha två språk och läste delar ur Asfaltblomman:

KAJ-hysterin har nått Sverige

KAJ-hysterin har nått Sverige och visst är det positivt!
Läs Nicko Smiths krönika: HÄR. Dokumentär om deras långa resa: HÄR.

Muminpappans memoarer av Tove Jansson

Mumin fyller 80 år.

Muminpappans memoarer (1968) av Tove Jansson
En omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.
När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappan ögonblicket då han blir upphittad på trappan till hittebarnshuset för mumintroll men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Muminpappan skriver om spännande resor och väldiga fester. Kanhända skarvar han en smula men det gör ju bara historien än mer övertygande... Jag Mumintrollets pappa, sitter ikväll vid mitt fönster och ser lysmaskarna brodera hemliga tecken därute i trädgårdens sammetsmörker. Förgängliga krumelurer av ett kort men lyckligt liv!

    "Hur kunde ni glömma Rådd-djuret vid sjösättningen, sa Sniff förebrående. Fick han nånsin nån ordning på sin knappsamling efteråt?
     Jadå, många gånger, svarade muminpappan. Han hittade nya knappsystem hela tiden. Ordnade dem efter färg eller storlek eller form eller material eller enligt hur mycket han tyckte om dem.
     Fantastiskt, sa Sniff drömmande.
     Det som bekymrar mig är att min pappa fick sina pyjamas fulla med gelé, sa Snusmumriken. Var sov han i sen?"  Flera smakbitar: HÄR.


Därför älskar vi Mumin se: HÄR.
Kanadensiska Rachel Cusk blev världskänd för sin nyskapande romantrilogi om författaren Faye. Nu är hon aktuell med Parad, där flera olika människoöden väver en berättelse. Författarpanelen med nytillskotten Ali Alonzo (poet) och Jonas Karlsson (skådespelare och författare) diskuterar tillsammans med serietecknaren Nina Hemmingsson, Muminpappans memoarer, för att fira Mumins 80-årsjubileum.

I de mörka rummen, i de ljusa

I de mörka rummen, i de ljusa (1976) av Bo Carpelan

Det är snön som gör mörkret ljusare.
Snön.

Det är snön som gör marken mjukare,
den hårda jorden med alla döda -
snön.

I den mörkaste tiden faller ljuset,
marken blir ren som vore den
svarslös.

Det är snön, den täcker oss.
Snön.

Boken mottog Nordiska rådets litteraturpris 1977, i tävlan för Finland. Prismotiveringen löd: "I en klar och stram lyrik förmår Bo Carpelan uttrycka samspelet mellan yttre och inre verklighet i en växling mellan dödsmedvetande och livskänsla."

finska författare 🇫🇮 tisdagstrio

1 Sirpa Kähkönen fick Finlandiapriset förra året för 36 urnor : en historia om att ha fel, som handlar om hennes mor som dog 2022, familjegraven som har plats för 36 urnor som författaren fyller med bra minnen. Boken kommer ut på svenska i januari. Hon var i Göteborg förra veckan och blev intervjuad av Pekka Heino, som alltid är lika beläst och kunnig.


2 Eva-Stina Byggmästar är en stor favorit, gillar hennes naturbeskrivningar. Hennes Vill du kyssa en rebell? nominerades till Nordiska rådets litteraturpris i år. En gnistrande och lekfull hyllning till livet och kärleken.

3 Rosa Liksom skriver på dialekten meänkieli eller tornedalsfinska. Hon tilldelades Finlandiapriset 2011 för romanen Kupé nr 6, en historia om en tågresa genom 1980-talets Sovjetunionen.

Finland - finska författare eller Finland i handlingen (Finlands självständighetsdag på fredag) hos: Robert W.

Drömmar - Vi läser nr 5

På hotellrum kan man välja "grand lit" vilket innebär att två personer erhåller en extra bred säng med gemensam filt (min handväska):

1 När gick en dröm senast i uppfyllelse? fick vandra i England med sonen.
2 Vad drömmer du ofta om? olika.
3 Hur skulle ditt liv se ut om du fick leva som du drömmer? lever i min dröm
4 Brukar du komma ihåg dina drömmar? ja, en kort stund på morgonen,
5 Vad är en dröm du haft länge men inte förverkligat, vad hindrar dig från att nå den? är ganska nöjd.

Drömmar hos: ElisaMatilda.

Vi läser nr 5*2024 har Lydia Sandgrens intervju med Bengt Ohlsson från Östersund som varit gift med Helena von Zweigbergk. Suzanne Brøggers favoritord. Intervju med Sven Nordqvist, och mycket mer.

Finns en extratidning om finlandssvensk litteratur. Fin bild på Pekka Heinos bokhylla, han läser inte science fiction, men gillar Kjell Westö, Andrev Walden och Douglas Stuart. Fin artikel om Merete Mazzarella. Finlands president Alexander Stubb berättar om sin läsning. Och mycket annat.

7-dagars lån

Toppen att kunna låna och hinna läsa innan Sofi Oksanen kommer till biblioteket i Göteborg. Kön är 82 personer nu till hennes nya: I samma flod : Putins krig mot kvinnorna.

barndom 📔 kultur

Minns att jag tyckte om att läsa, flitig på biblioteket, lärde mig läsa innan skolan började, läste finska böcker så klart. Men har få böcker kvar, för min tolv år yngre syster fick det som fanns kvar. Sedan flyttade vi till Sverige, jag lärde mig svenska som vuxen. Läst svenska barnböcker med mina barn och barnbarn.

Flyffy-boken var stor favorit i 3-4 års ålder, hade några trasiga sidor kvar, hittade den på Bokbörsen på svenska och har läst för mina barnbarn. Författare Anni Polvas flickböcker läste jag. Enid Blyton stor favorit, som tant samlade jag många på loppis och har läst som vuxen. Blyton mer feministisk än bibliotekarie trodde förr, de läste nog bara första sidorna.

Vilka böcker minns du från din barndom? undrar: enligt O i veckans Kulturfråga.

Ediths brev : brev från Edith Södergran till Hagar Olsson

Ediths brev : brev från Edith Södergran till Hagar Olsson / med kommentar av Hagar Olsson.

I januari 1919 skrev Olsson en recension av Edith Södergrans diktsamling Septemberlyran, där hon inte minst kritiserade Södergrans sätt att lägga sig i debatten innan den ens hade börjat, men också visade prov på att ha uppskattat de nietzscheanska och modernistiska dragen, vilket fick Södergran att skriva ett både passionerat och ilsket brev till henne. Det blev starten för en livslång vänskap och allians.Olssons yrkesliv har dock under många år hamnat i skuggan av vänskapen med Södergran.

Edith Södergran (1892-1923) och Hagar Olsson (1893-1978) var djupt fästa vid varandra, ändå för det mesta skilda åt, och med många inbördes olikheter. Breven från Edith är utförligt kommenterade av mottagarinnan. Helheten blir ett fängslande porträtt av dem båda. Biblioteket har flera romaner av Hagar Olsson, prästdotter. Jag har läst Kvinnan och nåden (1919).

26 mars 1919

         Hagar min,
det är så underligt då du skriver så sällan, det är som om man vore så långt bort från varandra. Ligger i sängen, spansk till mods. Har läst din tappra artikel. Var försiktig, res inte till S:holm om du inte riktigt mår bra. Här vore det bättre för dig, att göra liggkur tillsammans med mig på balkongen, men det förbannande beroende av bolschevikerna!!! Det är så mycket jag ville säga dig, det är en våg av fröjd, men jag är tvungen att tiga. Jag har fått en vanvettig arbetshunger. Och en hunger efter vetande. Det är som flammor sloge mig, jag längtar storm lidande och havandeskap. Jag tilltalar på gatan och i butikerna alla tyskar jag ser och frågar dem om de hava någon bok av Nietzsche. Skall göra alt vad jag kan för att få honom. Det är ljuvt att skriva till dig. På samma gång avskyr jag skrivande.
O vilket härligt äventyr vårt liv är! Skriv genast, hur du tänker med dessa dikter. Är så trött. Vet inte riktigt om jag hinner skicka dig mina dikter innan du res. (sid 48)

Skurkbåten av Tove Jansson

Skurkbåten av Tove Jansson finns i samlingen Sommarboken. Novellen berättar om Sophia som bor med sin pappa och farmor på en ö i ett nordligt hav. En augustikväll hör musik från en motorbåt ute på havet. Sophia är säker på att de har fest på båten, hon vill vara med. Men pappan väcker inte henne som lovat. Men litet tröst hittar hon på morgonen.

"Hela havet höll andan. Sophia och hennes farmor stod på berget i sina nattskjirtor och såg. Den främmande båten gled närmare och närmare med avslagen motor och lampornas spegling i svallet var som dansande ormar av eld. Så försvann den in under berget. Sophias pappa hade fått byxorna på sig och sprang ner för att ta emot. Länge var det alldeles tys, sen kom en svag musik upp emot dem från hamnen.
    De festar, det är hippa, viskade Sophia." (sid 137)

Novellresan 2024 hos Ugglan.
Juni: Skärgården.

Kvinnan och nåden av Hagar Olsson

Kvinnan och nåden (1919) av Hagar Olsson, vän med Edith Södergran.
En liten bok om mannen Elkana som bodde högt uppe på sluttningen av Svarta bergen, så högt, att all växtlighet upphörde invid hans hydda. Elkana bodde ensam med sin unga kvinna, vilken Herren hade gjort ofruktsam. Stackars Elkana som älskade så innerligt alla barnen med de rena ögonen. Men ännu högre älskade han sin egen ljuvliga kvinna. Men henne hade Herren gjort ofruktsam. Detta var källan till hennes obotliga sorg.

"Nåden är dig ett främmande rike, kvinna, svarade budbäraren, det är avskilt från världen och du känner icke dess lagar. Därför talar du som en blind om dessa ting utan att ana något om deras makt och farlighet" (sid 39)

De begav sig tillsammans för att be. Elkana blev stum, så hon bad ensam och kände hur Herrens härlighet fyllde rummet. Tigande vandrade de hand i hand den långa vägen till deras ensliga hydda. Och i den natten sågs en liten stjärna födas. Och Herrens finger vidrörde kvinnans sköte. På morgonen var mannen död. Elkanas kvinna börjar sin ensamma vandring över öknen. Ensam föder hon en son. En späd ängel träder ut ur Elkanas hydda, vars tröskel varit öde i tvåhundra åttio dagar, och ängeln vinkade åt henne med sin ljusa uppfyllda hand.

Hagar Olsson (1893-1978) var ogift och barnlös, levde några år med konstnären Wäinö Aaltonen. För att kunna beskriva grossessen med sådan stark känsla och detaljerat bör hon ha haft någon egen erfarenhet.
Prästdotter var hon, kanske förklarar en del av hennes språkbruk, bibliska religiösa uttryck. Hundra år gammal finlandssvenska, en del främmande äldre ord, inte helt lättläst i alla delar. Hon har helt eget uttryckssätt, som en dikt, folksaga.

bernur har läst: HÄR.