Essä nr 19-20 Högkultur som subkultur?

Kulturtidskriften Essä nr 19-20 med temat Högkultur som subkultur?
En hel del att fundera över, intressant läsning.
Den 29 mars 2006 arrangerade Kungliga Musikaliska Akademien och Svenska Akademien ett heldagsseminarium i Börssalen i Stockholm. Syftet var att diskutera det klassiska bildningsidealet och förändringar i förhållandet mellan den breda konsten och den smala, massans preferenser och den kulturella elitens. Horace Engdahl, då ständig sekreterare i Svenska Akademien, inledde seminariet med anförandet "Högkultur som subkultur?". Se: HÄR.

I det här numret bildar detta anförande – men också frågan som sådan – utgångspunkten för essäer av:
Victor Malm Min smak är min
Maxim Grigoriev Kultur utan konstverk
Malin Ullgren Litteraturens fanjunkare
Erik Wikberg Varför vara intellektuell?
Sigrid Combüchen Handsken
Gustav Sjöberg Förhistorisk utblick
Victoria Larm Kartan och territoriet
Peter Halldorf I den monastiska marginalen

Stilen och lyckan av Horace Engdahl

Stilen och lyckan : essäer om litteratur (2016) av Horace Engdahl.
Den som vill utforska den litterära texten måste likna en envis förföljare i en agentfilm, som tvingas byta skepnad, taktik och spaningsområde åtskilliga gånger innan bytet tillfaller honom. De så kallade teorierna är egentligen förklädnader, med vilkas hjälp man smyger sig på litteraturen.

Men det metodiska studiet är inte tillräckligt. Man kan inte tvinga textens lag att framträda. Det sker bara på villkor av en samhörighet, som gör det omöjligt att behandla det skrivna som ett objekt. När uttolkaren står i begrepp att tala om litteraturen märker han plötsligt att han talar till den. Han förstår att han, som nyss tyckte sig kallad att ifrågasätta allt, är en av dem genom vilka traditionen söker tillvaro. I stället för ett teoretiskt problem att lösa erbjuder sig en livsform.

Mannen på bryggan av Horace Engdahl urpremiär

Mannen på bryggan av Horace Engdahl skrevs för tio år sedan efter skilsmässan. Horace och Ebba skilde sig efter 30 år tillsammans - och de har skrivit var sin bok. De verkar ha levt på var sin planet, träffats hastigast i trappuppgången. Ingen verkar lyssna på den andre, i alla fall inte i slutet. Han undrar när slutade hon att lyssna? Båda skyller på varandra att inte lyssna.

Engdahls pjäs har haft urpremiär i veckan i Göteborg på Pustervik, hans nya hemstad. Från början skulle monologen Mannen på bryggan sättas upp på Dramaten, beställt av dåvarande chef Marie-Louise Ekman, men blev inte av, allt som hände med Dramaten och med Akademien då.

Pjäsen skrevs för kristallkronorna på Dramaten men nu fått sin urpremiär på rockklubben vid Järntorget, för Horace har ju blivit göteborgare. Dramatiserats och spelas av Eskil Lundgren. Rolig, fyndig, tankeväckande, jag läste texten innan vi såg pjäsen. Fullsatt, Horace stannade efteråt och pratade med publiken, riktigt trevligt.

    "Humanitet är som dioxin, det får testiklarna att förvissna. Har en man någonting för att han är snäll? Vad? Kom fram med det! Nej, just det. Våldsamma förbrytare däremot väcker intresse, möter förståelse, får mängder av beundrarinnepost i fängelset. Att fordra för lite av en kvinna är riskabelt. Finkänslighet på fel ställe tråkar ut. Sin goda uppfostran kan man spara till samtal med krogvakter. Där gör den intryck." (sid 233)

Op. 101 av Horace Engdahl

Op. 101 (2021) av Horace Engdahl.

Från balkongen i sin nya hemstad ser författaren ut över en tillvaro som har bytt skepnad när en ny tidsanda tagit över lika obevekligt som när en epidemisk smitta sprids. Han reflekterar över vad som hänt, detta som förvandlat honom i omvärldens och hans egna ögon och bestulit honom på hans mildhet. Men bortom förlusten finns en tidigare okänd glädje som får tanken att röra sig friare, anstötligare, sannare. I två avslutande essäer tar han några stora musikverk till hjälp för att definiera sitt förhållande till verkligheten. Alltid trevligt att läsa Engdahls välskrivna texter, lärorikt och en del att fundera över. Trevligt att han trivs i sin nya hemstad.

    "Under den period då jag ihärdigt fördömdes i Stockholmspressen hände det ibland att okända personer kom fram till mig på gatan när jag var på besök här i staden och sa någonting i stil med "Roligt att se dig i Göteborg!" Jag tror inte att de med detta ville ta ställning i någon stridsfråga. De ville bara tala om att de lät mig vara. Jag uppskattade uppskattade det mer än medhåll och definitivt mer än vackra uppläggningar om rätten att ha en egen uppfattning. Jag tänkte att det är så här världen blir mänsklig" (sid 65)

senaste inköp - kultur

Köpte Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken blev nominerad till Stora Fackbokspriset. Engdahl är kunnig, skriver bra, rolig, göteborgskt. Historia, filosofi, seder och bruk. Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl. Lika bekant som i salongerna är Horace Engdahl i Göteborgs gatuliv, där han har bott centralt några år. En bok som man gärna plockar fram och läser igen.

Jag har också två nyöversatta böcker av Thomas Bernhard på väg. Bokat ekonomipristagare Claudia Goldins bok Career and Family på biblioteket.

Vilken var den senaste bok du köpte? Varför just den? undrar Enligt O i: veckans Kulturfråga.

Spårvagnsresor med Mr Hume av Horace Engdahl

Spårvagnsresor med Mr Hume (2023) av Horace Engdahl. Boken nominerad till Stora Fackbokspriset.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slag med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?

Hume var kompis med Gustaf Philip Creutz (1731-1785), en orättvist bortglömd man, enligt Engdahl. Han lyfte den svenska poesin med hededikten Atis och Camilla. Som Gustaf III:s ambassadör i Paris spelade han en viktig roll i den svenska utrikespolitiken.
Vi får följa det parisiska sällskapslivet, hur kvinnorna höjer nivån på diskussioner i salongerna. Man ska inte framhäva sig själv eller ha speciella åsikter. En god stämning viktigt vid samtal. Titeln Döda poeters sällskap av Kleinbaum poppar upp i huvudet. Engdahl är språkkunnig och vi få följa livet som om vi var närvarande själva; intrigerna, samtalen, klädmodet.

Lika bekant som i salongerna är Horace Engdahl i Göteborgs gatuliv, där han har bott centralt några år. Som sällskap har han sin gamla A Treatise of Human Nature av David Hume, med understrykningar från 1964. Det är verklig lyx att få ta del av all den kunskap Engdahl besitter. bernur har läst: HÄR.

ser framemot i höst - helgfråga

Spårvagnsresor med Mr Hume av Horace Engdahl.
På spårvagnen i Göteborg slår sig Horace Engdahl i slang med David Hume, en skotsk filosof som avled 1776. Deras samtal fortsätter genom hela boken, men avbryts av essäer om olika ämnen som aktualiseras av meningsutbytet i spårvagnen: 1700-talets salongsvärdinnor, Rousseaus paranoia, lyxens idéhistoria och mycket annat. Under alltsammans ligger frågan: Finns det något sådant som gott och ont?

Vilken bok ser du framemot att läsa i höst?
Veckans helgfråga hos: Mia.

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt (1986) av Horace Engdahl, hans doktorsavhandlingen som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell. Detta hade dels att göra med vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil.
Vad är en romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Horace Engdahl är essayist, litteraturforskare, ledamot av Svenska Akademien och en av Sveriges skarpsinnigaste kritiker. Hans bok om romantiken rymmer estetiska resonemang som i hög grad griper in i dagens litterära diskussion.

Jag läser inte hela boken just nu, utan kollar det som Engdahl skriver om Stagnelius.
Stagnelius verklighet är paradis eller öken. Dessa platser är metaforiska. Någon påtaglig och självständig värld värld har sällan möjlighet att ta form i hans texter. Engdahl synar texterna från olika håll men uppmanar litteraturhistoriska läsare undvika att gå i fällan att skriva de stagnelianska dubbelheterna på kontot av en eller annan filosofi (typ nyplatonismen, hegelianismen, Herakleitos), Tvetydigheten är närvarande. Det finns i motsägelsen mellan utsagan och utsagans medel.

Anders Olsson, professor i litteraturvetenskap, gillar Engdahls misstro mot att låta metafysisk princip "få kontroll över omkastningarna" och därmed över det inre dramat i Stagnelius diktning. Hans poesi strider inte sällan mot den idé som uppfyller den. Sådana harmoniserade försök liknar, enligt Engdahl, "desperata rationaliseringar", och de är verksamma i diktarens egen strävan. Mer finns att säga, fortsättning följer.

Stagnelius Kärleken av Horace Engdahl

Stagnelius Kärleken (1996) av Horace Engdahl
Dikten Kärleken (1818) är med sina femtiosju strofer den längsta i Stagnelius författarskap. Här uppbådar han hela sin konst för att skildra själens landsflykt i materiens värld, utifrån ett rikt, och för dagens läsare svårforcerat, material hämtat i den grekiska mytologin. Engdahls briljanta och underhållande analys gör dikten tillgänglig igen.

I dikten Kärleken uppbådar Stagnelius hela sin konst för att skildra själens landsflykt i materiens värld. Han ger fritt spel åt extremerna i sitt känsloliv. De poetiska bilderna får en maximal spännvidd och komplexitet. Dikten är rik på oväntade omkastningar, och dess slut är öppet för motstridiga tolkningar.
Stagnelius har en hög tanke om läsarens vetgirighet. Att den är metafysisk, som undertiteln säger, betyder att den ska handla om det eviga och oföränderliga, tingens väsen. Men typiskt nog för dess författare kommer den poetiska framställningen i stor utsträckning att uppehålla sig vid det motsatta, nämligen hur världen regeras av växlingens lag. Jaget i dikten framställs som en människa bländad av illusioner, lämnad ensam i det stora fängelse som heter universum.

De första stroferna handlar om ljuset och ljuset identifieras med den gudomliga livsprincipen i universum. Genast stöter vi på benägenheten att se naturföreteelser som mytologiska gestalter, som är så karaktäristisk för Stagnelius.
Vem är då Uranos mörka brud, som färgas av solstrålarna? Hos den grekiske diktaren Hesiodos kan man läsa om äktenskapet mellan Uranos, himlen, och Gaia, jorden. Denna myt har en vidsträckt betydelse för dikten Kärleken. Det gör inte så mycket att jag inte har koll på alla grekiska gudar, Engdahl guidar läsaren. Boken är en riktig bladvändare.

Metafysisk lärodikt
Ljuset vitt kring alltets kretsar råder.
Av dess kärlek svallar varje åder,
glöder varje nerv i jordens kropp.
Dalens rosor det ur knoppens tvingar,
ger åt örnen och åt fjäriln vingar.
Skiftande i tusen former livet
blomstrar för dess vink ur nattens opp.

Kristina Lugn på stadsbiblioteket

Kristina Lugn (1948-2020) ❤️ Ett hyllningsprogram tillägnat en av våra mest lästa och älskade poeter, hon debuterade som 18-åring. Författaren Horace Engdahl och kritikern Rebecka Kärde som tar avstamp i Lugns postumt efterlämnade dikter, en pärm med dikter och diktutkast som hon själv benämnde som Det var inte alls dåligt. Diktläsning av poeterna Anna Axfors och Ragnar Strömberg.

Fullsatt nästan helt tyst publik som lyssnade, skrattade och njöt.

akademiskt #203

besökte Svenska Akademiens monter under Bokmässan, vi pratade om ordböcker, jag är ju ganska nördig på ord så jag fick ett smakprov av senaste Svenska Akademiens ordbok nr 38 med bokstäver V och Å, hela serien beräknas bli klar nästa år.

Ett mastigt verk som man inte har hemma men kan söka på nätet.

Bokmärket passar i en bok av någon akademiledamot; Op. 101 av Horace Engdahl väntar i bokhyllan. Kanske även Gerd och BP har bokmärken.

Sara Danius debut

Försök om litteratur(1998),  en trilogi om essäer av olika författare och olika ämnen: Försök! Så löd vår uppmaning. Försök att ringa in vad som verkligen intresserar dig i dagens litteratur, konst och teater, eller överhuvudtaget vad som ligger dig varmt om hjärtat. Resultatet har blivit tre böcker med personligt hållna essäer. Bland de skrivande som hör till landets tongivande återfinns författare, konstnärer, skådespelare, forskare och kritiker. 

 

 Danius skriver sex korta personliga essäer om Litteraturens död:

   "Pappa var gymnasielärare i historia och svenska. Varje morgon studerade han Svenska Dagbladets kultursida med utomordentlig noggrannhet. Han betraktade det som sin skyldighet att begrunda herrar professorers artiklar under strecket; ofta rättade han deras språkliga försummelser, också det en plikt. Han samlade på inträdestalen i Svenska Akademien. Han följde med i den historiska och litteraturhistoriska forskningen och införskaffade till och med Roman Jakobsons Poetik och lingvistik. Därtill behärskade han konsten att binda in böcker.
     Julen 1986 gav pappa mig Horace Engdahls Den romantiska texten, anmäld av Thure Stenström i en entusiastisk understreckare i Svenska Dagbladet några månader tidigare. Då hade jag en fil.kand. med litteraturvetenskap som huvudämne, med särskild inriktning på modernistisk lyrik, och hade gjort mina första försök som kritiker på Dagens Nyheters kultursida. Pappas julgåva var symbolisk på flera sätt. Pappa var den åldrande läraren och jag den ännu lyssnande eleven som just börjat söka mig egna vägar. Min far var född 1907." (sid 8) 

Sara Danius doktorsavhandling från 1997 gavs ut som bok under titeln The Senses of Modernism: Technology, Perception and Aesthetics (2002).

Den romantiska texten av Horace Engdahl

Den romantiska texten : en essä i nio avsnitt av Horace Engdahl är hans doktorsavhandling som uppfattades inom litteraturvetenskapen som kontroversiell, detta berodde dels på vissa av studiens teoretiska ståndpunkter, dels dess essäistiska stil. Den svarar på frågor romantisk text? Hur är den uppbyggd? Vad vill den göra? Sådana frågor söker Horace Engdahl besvara med sina nyläsningar av åtta svenska författarskap från 1700-talets slut och 1800-talets början: Oxenstierna, Kellgren, Thorild, Lidner, Atterbom, Stagnelius, Almqvist och Tegnér. Kanske inte direkt lättläst men en aning roligare än många andra litterära doktorsavhandlingar. Självklart en del fackuttryck men de finns förklarade, varje skribent har sina egna uttryck, vilka varierar under olika tidsepoker. 

To Generalize is to be an Idiot.
                           (William Blake,
Annotations to Reynolds's Discourses)

"I den romantiska skriften får bilden en giltighet som inte är begränsad till någon speciell logisk eller retorisk kategori. Det innebär inte att den skrivande på något naivt sätt accepterar sina föreställningar som uppenbarade sanningar. Kanske har inga författare varit vaksammare mot illusionen än de vi kallar romantiker. Men om varat till sin kärna är skapande och förvandling finns det inga säkra riktmärken för att skilja verkligt från overkligt. Romantikerna tog risken att ge form åt subjektet, åt det formande, som aldrig kan bli ett föremål och alltså trotsar de fasta innehållen. I jämförelse med de texttyper som bygger på gemenskapens jämna energiflöde och kollektiva förstånd kan deras sceneriet verka fantasmagoriska." (sid 265)

Svenska Akademien : makten, kvinnorna och pengarna

Svenska Akademien : makten, kvinnorna och pengarna (2019) av Christian Catomeris, Knut Kainz Rognerud är riktigt intressant bladvändare. Hisnande läsning vad gubbarna tyckte om kvinnliga författare för hundra år sedan. Akademiledamoten Selma Lagerlöf som inte ens hade rösträtt i riksdagsval, inget självklart val bland herrarna. Ett eget kapitel om Horace & Ebba. Ett kapitel om en kvinnlig sekreterare efter 229 år, och en hel del annat.

"Vad är det som får en mer än 230 år gammal kulturinstitution att plötsligt falla samman? Handlar det, såsom framställts, om en konflikt mellan tradition och modernitet, om frågor om makt och kön? Eller handlar det bara om sådant som förr eller senare måste uppstå i en organisation med en så ”problematisk” struktur, nämligen bristen på transparens och insyn genom uråldriga sekretessregler? Liksom en kraftigt utökad finansiell och kulturell makt som oundvikligen korrumperar? Dramat om den Svenska Akademien sträcker sig i själva verket långt tillbaka i tiden."

   Akademiens roll som smakdomare håller Carl David af Wirsén hårt på:
Om Flauberts klassiker Madame Bovary skriver han bland annat: "Vi lägga från oss boken med en känsla af beklämdhet, som närmar sig till äckel." Om Émile Zola: "Den mänskliga uselheten har i Zola en framstående skildrare."
     Ibsen och Tolstoj är inte mycket bättre, men värst är det med landsmannen August Strindberg. Denne kallas nedlåtande för "underklassens försvarare", och beskrivs som "tarflig", "vulgär", "vederstygglig" i af Wirséns recensioner. Efter att ha läst pjäsen Fröken Julie frågar sig Akademiens ständige sekreterare om inte Strindberg "varit besvärad af någon hjernåkomma som gjort att han för tillfället ej var fullt normal". (sid 15)

Liv och Horace bildningsresa St Ives hos Virginia Woolf

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter till St Ives och hälsar på hos Virginia Woolf, se svtPlay: HÄR.

De besöker Virginia Woolfs sommarhus och ser fyren St Ives.

Liv och Horace bildningsresa Moskva

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter till Moskva, ser på rysk konst, gamla ikoner, se svtPlay: HÄR.

Aleksandra Kollontaj blir jag nyfiken på, socialist och feminist som förespråkade äkta arbetarmakt, kvinnors frigörelse och det konventionella äktenskapets avskaffande, kallas idag för radikalfeminism. Jag har levt många liv : feminist, revolutionär, socialist av Aleksandra Kollontaj. Världens första kvinnliga minister, världens första kvinnliga ambassadör.

Liv och Horace bildningsresa Geneve med Frankenstein

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa till Geneve, se svtPlay: HÄR.

Percy Bysshe Shelley umgicks i radikala kretsar, han var idédiktare och politisk visionär, han skrev om frihet, rättvisa och kärlek.

Hans fru Mary Shelley (1797-1857) tror på fri kärlek och rymmer med den romantiske skalden till Geneve. Mary föder fyra barn, bara ett överlever. Som 19-åring skriver Mary Frankenstein.

Lord Byron (1788-1824) var med i Geneve, han skrev bl.a. Don Juan.

Vinterresa av Elfriede Jelinek

"Jag är inte en av dem, ingen av de där duktiga. Jag har ingen ekonomiutbildning bakom mig och vet inte hur jag ska sälja någonting. Jag har inget liv bakom mig och vet inte hur jag ska sälja mig. Tar jag miste, eller är det en vilsen som åker i väg, in i sin förvirring, som vilselöperska, som sin egen villfarelse, utan GPS som kunde föra henne tillbaka eller till hennes mål eller ditbort eller också dithän, kanske båda? Och vem är det hon far i väg från, som en villfaren, vem flyr hon ifrån?" (sid 21)

Vinterresa (Winterreise) av Elfriede Jelinek (översättning av Maria Tellander) blev jag intresserad av, fast det jag tidigare läst av henne har inte varit så muntert. Vinterresan utgår ifrån Schuberts och Wilhelm Mullers romantiska sångcykel med samma titel. Fast det märks inte så mycket i boken. Jelinek själv är duktig musiker, det är inte jag - kanske missar jag något. Jelineks far var tjeckisk jude, modern med rumänskt påbrå och hon själv klassiskt skolad organist.

"Det bästa Jelinek skrivit sedan Nobelpriset", säger Horace Engdahl - och jag måste hålla med honom. Jag har inte läst så mycket av Jelenik, denna är min tredje och jag njöt av läsningen. Hon är kvick och väcker olika associationer, ibland svart, döden inte långt borta, ensamhet, tankar om livets olika skeden, fyndiga ordlekar. En bok där man upptäcker nytt vid varje omläsning. Se: HÄR.

Modernistas stora nysatsning på Elfriede Jelineks hela författarskap.

Liv och Horace bildningsresa Capalbio

Serieskaparen Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl fortsätter sin bildningsresa  till de storslagna drömmarna och de förlorade paradisen. Sivs tur som planera resmålen, se svtPlay: HÄR.

 Vi Läser nr 1 2016 har en lång artikel om Livs och Horaces första resa, 

en hel del konst-, musik- och litteraturtips för bildningsintresserade.

sorgsen bok - helgfråga

"Den mest sorgsna bok du vet?" är helgfrågan.

Själv läser jag ogärna sorgsna böcker, men vartannat äktenskap slutar i skilsmässa. Själv blir jag alltid ledsen när jag hör att någon ska skilja sig. Ofta beror det på att kärleken tar slut och man hittar något nytt. Inte många vänner eller släktingar som är gifta med sin första.

Ebba och Horace skilde sig efter 30 år tillsammans - och de har skrivit var sin bok. De verkar ha levt på var sin planet, träffats hastigast i trappuppgången. Ingen verkar lyssna på den andre, i alla fall inte i slutet. Han undrar när slutade hon att lyssna? Båda skyller på varandra att inte lyssna. Måste någon förändra sig? Vem?

"Bonusfråga (ställt av Mia): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?" På jobbet har jag alltid varit stresstålig, men hemma kan jag bli lite stressig ibland, speciellt om något inte funkar, typ trasig bil...