Rekviem av Antonio Tabucchi

"Jag satte mig men hon släppte inte min hand. Hör du, min son, så här kan det inte fortsätta, du kan inte leva på två sidor, på verklighetens sida och på drömmens, det framkallar hallucinationer, du är som en sömngångare som går genom ett landskap med armarna utsträckta framför dig, och allt du rör vid blir en del av din dröm, jag själv som är gammal och tjock och väger åttio kilo känner hur jag löses upp i luften när jag håller din hand, som om jag också blev en del av din dröm." (sid 26)

Rekviem : en hallucination av Antonio Tabucchi är en hyllning till Fernando Pessoa. En berättelse om ett möte som inte blir av för personerna har missuppfattat tiden, dag eller natt. Personen råkar ut för olika händelser och träffar alla slags människor, små fristående episoder. Mycket lokala maträtter, goda drycker, gamla återupplevda minnen.

"Aalto, sa jag, det finns en finsk arkitekt som heter så, Alvar Aalto. Alto, sa han, han måste vara dålig. Snarare tvärtom, sa jag. Han byggde upp Helsingfors på femtiotalet och har ritat många vackra byggnader runtom i Europa, jag gillar honom. Herrn känner till Helsingfors? Ja, sa jag, det är en märklig stad helt byggd i tegel, med byggnader av Alvar Aalto och helt omgiven av skogar." (sid 81) 
"(sid 218)

Flera smakbitar: HÄR.

En stoikers fostran av Fernando Pessoa

  "Det abstrakta har alltid gjort starkare intryck på mig än det konkreta. Jag minns att när jag var liten, var jag inte rädd för vare sig för människor eller djur, men däremot för mörka rum... Jag minns att denna min iögonfallande egenhet inte stämde med den enkla psykologi som jag tillämpade på mig själv.
  Jag har också alltid, stick i stäv mot vad som är normalt, känt större rädsla för döden än för att dö." (sid 80)

En stoikers fostran av portugisen Fernando Pessoa (1888-1935) innehåller några fler sidor än antalet fotnoter om olika filosofer och tänkare, som novellens alter ego, Baron de Teives, nämner i sitt enda manuskript som finns kvar efter hans självmord.

17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om.

jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III, tid året ut.

En mycket originell middag av Fernando Pessoa

"Presidenten var en i många avseenden märklig man. Han var munter och sällskaplig, men samtidigt abnormt uppskruvad, och han hade ett uppträdande som var så bullrigt att det verkade som om han ständigt hade något onaturligt över sig. Hans sällskaplighet verkade patologisk, hans vitsigheter och skämt tycktes, trots att de inte alls kändes forcerande, vara sprungna ur ett sinnelag som inte hade någonting med espri att skaffa. Hans humor verkade äkta på ett falskt sätt och hans rastlöshet naturligt artificiell." (sid 73)

En mycket originell middag (O banqueiro anarquista, A very original dinner) av Fernando Pessoa handlar om middagsbjudning med Berlins Gastronomiska Sällskaps femtonde årsmöte, där presidenten bjuder alla femtiotvå medlemmar på middag hos honom. Som en liten tävling mot de fem unga männen från staden Frankfurt som tävlat mot honom. Välskrivet med en obehaglig Poe-knorr på slutet.

29. Läs en novell som översatts från spanska/portugisiska.

jag deltar i Ugglans novellutmaning Novell III hos, tid året ut, för att klara utmaningen ska man läsa minst tjugo noveller.

läsa endast en bok per år - jerka

Siri: Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna? veckans fråga i Bokbloggsjerka 20 – 23 maj. Det finns böcker som man inte slukar i en munsbit utan kan smutta på länge.

Orons bok av Fernando Pessoa (1888-1935) räknas till en av 1900-talets viktigaste böcker. I Portugal finns utländska personer som bestämt sig för att lära sig portugisiska bara för att kunna läsa Orons bok. Pessoa var ganska ensam man som nu hyllas med en staty i Lissabon. Jag blir ödmjuk när jag läser hans tankar, som räcker längre än en fikarast - nästan fyrahundra sidor. Man öppnar boken och rycks med in i en värld som är både nytt och bekant.

 I Norge åpnet en bokhandel som bare skulle selge akkurat denne boken: HÄR.

Siv Strömquist tecknar Fernando och läser Orons bok med Horace E: HÄR.

Orons bok av Fernando Pessoa

"Jag upplever ibland långa perioder av stagnation. Det är inte det att jag, i likhet med de flesta andra människor, kan låta gå flera dagar innan jag besvarar ett brådskande brev med ett vykort. Jag syftar inte heller på att jag i högre grad än andra uppskjuter på obestämd tid enkla saker som skulle vara till nytta för mig eller nyttiga saker som skulle vara välgörande. Min konflikt med mig själv är av subtilare slag: jag stagnerar i själva själen. Viljan, känslan och tanken kan plötsligt bara försvinna och vara borta flera dagar i sträck." (s 62)
"Lyckliga de som lider utan kluvenhet! Lyckliga de som störs men inte splittras av ångesten, de som tror även i sin otro och som kan sätta sig i solen utan betänkligheter." (s 163)

Orons bok av Fernando Pessoa (1888-1935) skrevs under några få dagar, texten räknas till en av 1900-talets viktigaste böcker. I Portugal finns utländska personer som bestämt sig för att lära sig portugisiska bara för att kunna läsa Orons bok. Pessoa var ganska ensam man som nu hyllas med en staty i Lissabon. Boken gavs ut efter hans död. Jag blir ödmjuk när jag läser hans tankar, som räcker längre än en fikarast - nästan fyrahundra sidor. Man öppnar boken och rycks med, in i en värld som är både nytt och bekant.

Siv Strömquist tecknar Fernando och läser Orons bok med Horace E: HÄR.

 I Norge åpnet en bokhandel som bare skulle selge akkurat denne boken: HÄR.

Flera smakbitar: HÄR.

sugen på Pessoa - jerka

Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej) undrar Annika i Bokbloggsjerka 22 – 25 april.

Orons bok av Fernando Pessoa (1888-1935) är jag sugen på att sätta tänderna i, ingen bok man läser rakt igenom utan bitar då och då, en portugisisk författare, poet och filosof.