The First Grader i svtPlay

The First Grader Brittisk-kenyansk långfilm från 2010
2003 annonserar den kenyanska regeringen att alla som kan bevisa sitt medborgarskap i landet har rätt till gratis grundskola. När 84-årige Kimani, som aldrig gått en dag i skolan, får höra detta bestämmer han sig för att börja i första klass för att äntligen få lära sig läsa. Filmen bygger på verkliga händelser. Regi: Justin Chadwick. I rollerna: Oliver Litondo, Naomie Harris, Tony Kgoroge, Alfred Munyua m.fl. Se: HÄR.

Danmark - topplista

Karen Blixen skrev mycket och levde i Kenya.

Alfabet av Inger Christensen är fullt av kontraster och rör sig från det allra minsta till det allra största. Från aprikosträdens kronblad till Ishavets vågor som rasar i vrede. Christensen skriver avsnitten i bestämd längd av Fibonaccis talföljd; en matematisk serie av 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, 55...  man ökar antalet genom en titt bakåt.

Lena Sundström skrev Världens lyckligaste folk : en bok om Danmark.

Suzanne Brøgger var stor på 1970-talet, jag gillar hennes radikala böcker, med speciell humor, integritet. Hon har även skrivit för barn, på sitt eget sätt.

Maria Wine föddes i Danmark men började skriva på svenska. Hon levde hela sitt liv med Artur Lundkvist, författare och ledamot av Svenska Akademien.

Danmark föreslår Johanna.

tro och vetande - olikhet

Chinua Achebe berättar i Allt går sönder (Things Fall Apart 1958) förändringar från den svarte mannens sida. Joseph Conrad ger ett perspektiv från den vita mannens sida i Mörkrets hjärta (Heart of Darkness 1902) utan att vara på hans sida eller försvara hans handlande. Båda berättar om möte mellan två olika kulturer, språkmöte eller identitetsproblem. Tema i båda böckerna är saknaden av tolerans för oliktänkande, och motvilja mot förändring.

Ngũgĩ wa Thiong'o beskriver hur klyftan växer mellan olika kulturer; hedningar och kristna: Djävulen på korset (Caitaani mutharaba-Ini 1980), Om icke vetekornet (1967), Floden mellan bergen.

Dagens olikhetsutmaning handlar om tro och vetande, berätta om böcker, filmer, pjäser, musik, konst eller annan kultur som anknyter till orden, föreslår Enligt O.

Kenyas store författre

Göteborgs-Posten har en fin recension av alla tre böckerna (vilka jag läst; här).
Trevligt att Modernista har gett ut Ngugi wa Thiong’o med dessa vackra omslag.

Om icke vetekornet av Ngũgĩ wa Thiong'o

Om icke vetekornet (1967) av Ngũgĩ wa Thiong'o är hans tidiga tredje bok, han har skrivit flitigt under femtio år. Denna innehåller olika berättelser från tiden för Kenyas frihetskamp under 1950-talet. Boken innehåller fristående berättelser. Den röda tråden  handlar om glidningen mellan individ och kollektiv och en tidsmässig glidning mellan nuet och den antikoloniala kampen. Kenya utropade sig självständigt 1963.

Det är inte självklart att man uppskattar varandra bara för att man tillhör samma klan eller kämpar för samma sak, motsättningar finns. Indier bor i Kenya också. Vissa bunkrar mat och säljer när torrperionen kommer. Jag känner igen det mustiga sättet att uttrycka sig från mina gamla släktingar på landet. Den tysta Mugo som hade lett en hungerstrejk i ett brittiskt koncentrationsläger under självständighetskampen återkommer i berättelserna. Han blir tillfrågad att hålla tal under ceremonierna till minne av dem som dog under kampen för självständigheten. Mugo förstår inte varför just han, men många ser honom som en hjälte. Han höll tyst om sin ed.

Undantagstillstånd i Kenya, krig, vardag, kärlek. Kan Gikonyo förlåta Mumbi som inte kunde vänta på honom sex år under fångenskap utan födde en annan mans barn? Hur påverkas de svartas liv av vitas närvaro? Jag blir lite nyfiken på att läsa Rudyard Kipling (1865-1936 i Bombay i Indien) som hade den tidens positiva syn på det Brittiska Imperiets utveckling, han var väl de vitas idol. Nobelpris fick han. Karen Blixen (1885-1962) levde i Kenya och drev kaffefarm (1914-1931). De vita har blivit rika på de svartas arbete, men det var inte lätt att ändra. Ngũgĩ wa Thiong'o är intressant läsning när man får se och försöka allt så nära från svartas sida.

Trevligt av Modernista ge ut dessa nyöversättningar böcker igen. Om icke vetekornet (A Grain of Wheat 1967) kom ut 1982 på svenska med Torsten Hansons översättning och nu med ett nyskrivet förord av litteraturvetaren Stefan Helgesson.

spännande böcker i sommar

Annika frågar i veckans Bokbloggsjerka 29 augusti – 1 september: Vad har du läst för spännande böcker i sommar? Hon lottar även ut fina bokaskar.

Jag är dålig på att läsa spännande böcker, men Svarta vatten av Attica Locke har varit en som fått mej att hålla andan, ska recensera snart. Barnbarnen har älskat Pelle Svanslös och spöket av Gösta Knutsson. Djävulen på korset av Ngũgĩ wa Thiong'o är en spännande berättelse om hur invånare i Kenya bekämpar den nykoloniala imperialismen.

En fjärilsboklåda vill jag vinna till mitt fjärilssovrum.

Kenya i Kunskapskanalen

Jag har aldrig varit i Kenya, men det har Karen Blixen. Nyligen har jag läst kenyanen Ngũgĩ wa Thiong'o så jag vill titta när filmaren Robert Hof och sonen Erik reser med tåg från Mombasa mot Nairobi och Victoriasjön. Här blandas kulturer och religioner. De möter resenärer som berättar om ekonomiska förutsättningar, vikten av utbildning, längtan efter utveckling och olika minoriteters livsförhållanden: Livet är en tågresa.

jag vill vinna ny Chinua Achebe

Nya bloggen Kulturkollo loggar ut paket med Chinua Achebe, jag vill bara ha halva paketet; Inte längre hemma eftersom Allt går sönder har jag redan. Mitt tips om afrikans författare är Ngũgĩ wa Thiong'o som på samma sätt som  Achebe belyser konflikten med det gamla och det nya i möte med två kulturer.

Floden mellan bergen

Floden mellan bergen av Ngũgĩ wa Thiong'o är hans första roman om två gikuyu-stammar, som levt isolerat tills vita missionärer börjar närma sig och bryter isoleringen. Några av barnen går i de vitas skola och lär sig läsa och skriva. Josua är en av dem och han och hans familj blir kristna. Waiyaki håller på med de gamla traditionerna, men han ser även värdet av utbildning. Waiyaki blir lärare och ser till att flera skolor bildas. Men hur lämpligt är det att Waiyaki blir kär i den kristna Josuas dotter? En kenyansk Romeo och Julia.

Ngũgĩ wa Thiong'o förklarar med inlevelse hur klyftan växer mellan dessa två stammar mellan bergen, mellan hedningar och kristna. Det är svårt att lämna de gamla traditionerna med omskärelse, om stammen inte får något annat i stället från de vita. De svarta känner sig som främlingar i sitt eget land. Waiyaki säger: "Lär dig de vitas alla kunskaper och hemligheter. Men ta inte efter deras fel."

Djävulen på korset

Djävulen på korset (Caitaani mutharaba-Ini 1980) av Ngũgĩ wa Thiong'o är en berättelse om invånare i Kenyas huvudstad Nairobi efter kolonialtiden där invånare bekämpar den nykoloniala imperialismen. "Det gäller alla städer i de länder som nyligen sluppit ut ur kolonialismen. Dessa länder klarar inte att befria sig från fattigdomen, eftersom det var amerikanska experter som undervisade dem om hur utveckling ska ske och rikedom förökas. De lär ut ett system där varje människa är sig själv nog ... och där var och en bara ska sköta sig och sitt".

Ngũgĩ skriver på kikuyu-språket och översätter helst själv till engelska. För de fattiga svarta i huvudstaden Nairobi finns det ingen framtid, speciellt inte för kvinnorna. Fyra personer med olika bakgrund reser tillbaka till hembyn Imorog i den gamla bussen med Mwaura, som mest vill tjäna pengar, han har inget hjärta för dem som saknar biljettpengar. Men de fyra passagerare,  Wariinga, Muturi, Wangari och Gatuira, ställer upp för varandra, som man gjorde förr i den gamla världen. Gatuira pratar dålig kikuyu, som de utbildade brukar göra, han har universitetsböcker i väskan. Wariinga har fått sparken för att hon vägrade ligga med sin chef och nu har hon fått inbjudan till Djävulens fest.

De fyra passagerare med olika livshistoria och chauffören Mwaura är åskådare till tävling om nutida stöd och rån. Den kenyanska massan har varit blinda, okunniga och oförmågna att kräva sina rättigheter. En kenyan anställer inte en kenyan som förman utan en främmande europé. För svarta är en europé en europé, även i skolan dit de skickar sina barn. Under kolonialtiden var skolan reserverad för de vita nybyggarnas barn, efter självständigheten gjordes skolan tillgänglig för alla men till höga avgifter. Och då är det lätt att tömma de fattigas fickor, utföra nutida stöld.

"Det finns ingenting värre än när folk sväljer främmande seder och bruk helt och hållet utan att ens tugga dem först. Sådant gör folk till ingenting mera än papegojor." Ngũgĩ wa Thiong'o väcker mycket tankar, han skriver både för kenyaner och européer.