Mitt namn är Oliva Denaro av Viola Ardone

Mitt namn är Oliva Denaro (2022) av Viola Ardone handlar om en ung kvinna som slåss för sin frihet i en tid då kvinnors frihet var strikt begränsad av traditioner, religion och fördomar. Året är 1960 och Oliva Denaro är sexton år. Hon bor i en liten siciliensk stad där hon ständigt hört sin mamma förmana och varna för allt som en flicka inte får göra; inte klä sig fel och annat. ”Det passar sej inte” säjer moder till allt. Oliva älskar att springa i träskor och i hemlighet kopiera filmstjärnor i sitt skrivhäfte som hon gömmer. Hon älskar att plocka sniglar och grodor med sin pappa vilka de säljer på torget. 

Hon gillar inte tanken på att bli kvinna, leva begränsat, hon vill välja sitt eget liv. Hon får sluta på lärarseminariet efter två år, fast fader önskat att hon kunde få utbildning och inte vara beroende av en man. Detta sker för sextio år sedan, fortfarande finns det länder där kvinnan är mannens egendom, hon har inget egenvärde. Det hjälper inte att vara lydig flicka.

Författaren Viola Ardone har examen i litteraturvetenskap och undervisar i latin på gymnasienivå.

"Jag har aldrig varit och sett på film eftersom min mamma säger att det sätter griller i huvudet på mig, därför nöjer jag mig med att titta på filmaffischerna som är uppsatta längs gatorna och sedan i hemlighet teckna av ansiktena i skrivboken. Min vän Liliana pratar ansikte mot ansikte med männen, tittar inte bort, och jag får inte umgås med henne eftersom hon inte är en ordentlig flicka, men hon och jag är de enda som ingen vaktar, och efter skolan går vi en lång bit ev vägen tillsammans." (sid 17)

   "Vad försöker du säga, Olivia? Jag förstår inte."
   "Kvinnan är aldrig singularis."
   "En kvinna, flera kvinnor", hade hon räknat på sina fingrar. "Singularis, pluralis."
    Men jag var ändå inte övertygad. "En kvinna som är i singularis finns inte. Om hon är hemma är hon med barnen, om hon går ut är det för att gå i kyrkan eller till marknaden eller begravningar, och också där är hon tillsammans med andra. Och om det inte är andra kvinnor som vaktar henne måste en man följa med henne. Jag har aldrig sett en kvinna i singularis" sa jag blygt. (sid 39)

lila - tisdagstrio

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante berättar om Lila och Elena som växer upp under efterkrigstiden i ett Neapel där fattigdom och våld starkt präglar både invånarna och staden. När de två unga flickorna möts är Lila den naturliga ledaren, våghalsig och hård, medan Elena är tillbakadragen, försiktig och tänkande. Italiensk kvinnohistoria under sex decennier på 1730 sidor.

poeten Emily Dickinson finns rikligt översatt till svenska.

De polyglotta älskarna av Lina Wolff vann Augustpriset 2016, boken har en elak satirisk ton. Ellinor söker män på nätet, hon är inte trevlig mot dem, utnyttjar och kränker männen.

 

Lila - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Medelhavsländer - kulturfråga

Elias Portolu : En berättelse från Sardinien (1900) av Grazia Deledda som fick Nobelpriset i litteratur berättar om sin hemby. Boken berättar långsamt om det enformiga livet på berget med fåren, intressant beskrivning om livet förr runt 1880-talet. Vill läsa mer av henne, om livet förr, såna seder som inte finns längre. Jag har inte full koll på Medelhavsländer, vet kanske mer om Atlantiska oceanen, det har jag sett... fast har faktiskt varit i Rom - och Elena Ferrantes alla översatta böcker har jag gillat.

Vilken bok skriven av en författare från något av länderna kring Medelhavet eller som utspelar sig där, vill du lyfta fram? undrar Enligt O i kulturfrågan.

ljus och mörker - tisdagstrio

Ljus (1962) av Inger Christensen är en vacker ljus bok, båda inuti och utanpå. Sällan man läser en lyrikbok från pärm till pärm, vid varje läsning får orden ny innebörd.

Stranden om natten av Elena Ferrante berättar om femåriga Mati som glömmer sin docka på stranden, det blir många läskiga äventyr bland alla kvarglömda saker. Den elaka jättelånga strandvakten sjunger och krattar skräp, det blir mörkt. Man tänker på Ferrantes väninna Lila som slänger Elenas docka i en mörk källare. Inget för mörkrädda barn, vackert illustrerat.

Femtio nyanser av mörker av E L James har jag inte läst, än.

Ljus och Mörker - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante

"Men oftare skällde hon på mig så fort jag sa något hon tyckte var fel; hon sa: sådan far, sådan dotter, eller retade mig för de kläder min mamma valt åt mig: du är stor nu, se vilka tuttar du har, du kan inte gå klädd som en barnunge, du måste göra uppror, Gianni, de förstör dig. Och sedan kom det gamla vanliga: titta på dina föräldrar, titta noga på dem, låt dem inte lura dig!" (sid 86)

De vuxnas lögnaktiga liv (2020) av Elena Ferrante berättar om trettonåriga Giovanna, som råkat höra sin fars ord om att hon är lika ful som sin faster. Fader är professor i historia och filosofi, han avskyr sin syster som städar hos andra. I sin vilsenhet söker hon upp sin faster Vittoria. Faster introducerar henne till det andra Neapel, det simpla - som det anständiga Neapel där uppe på kullarna fruktar och avskyr. Överklassens kvarter där hennes föräldrar lever. Vart tog armbandet vägen som faster gav Giovanna när hon var nyfödd? Giovanna försöker hitta sin plats i dessa två olika världar, men ingen av dem tycks kunna erbjuda henne några svar eller någon fast plats i tillvaron. Vad är sanning och vad är lögn? En stark välskriven berättelse om att växa och bli vuxen i en värld som vuxna styr.

Flera smakbitar: HÄR.

böcker jag ser fram emot att läsa under hösten - tisdagstrio

1 De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante.
2 Ett nytt England av Valerie Kyeyune Backström.
3 Överlevarna av Alex Schulman.

Böcker jag ser fram emot att läsa
under hösten
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

vatten - tisdagstrio

Stranden om natten (2017) av Elena Ferrante.

Vågorna (1931) av Virginia Woolf.

En världsomsegling under havet (1870) av Jules Verne.

Vatten
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

se 73 seminarier Bokmässan 2019 - Helgfråga

Se textade seminarier från Bokmässan 2019: HÄR.

Bonusfråga: Ska du följa bokmässan digitalt? förmodligen.

Har du något boktips från höstens utgivning? undrar Mia i Helgfrågan, nja, inte tänkt så långt, men J.K. Rowling ska ge ut en barnbok, och De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante kommer i september.

Mias Helgfråga

Ferrante om Ferrante : essäer, artiklar och intervjuer

Ferrante om Ferrante : essäer, artiklar och intervjuer (2019) av Elena Ferrante är intressant läsning för oss som gillar hennes romaner, och för alla som är intresserade av italiensk litteratur.

Intressant om hennes syn på litteraturen och litteraturhistorien och ger sin syn på de egna romanerna och tillkomsten av dem. Hon förklarar sitt val att inte bli en offentlig person, hon redovisar öppet sina farhågor över att låta någon filmatisera sina böcker. Ferrante talar om sitt brinnande intresse för skrivandet och den ångest som följer på skapandet när man inte tycker att verket håller för publicering. Vidare avhandlas i texterna städer hon bott i, moderskapet, feminismen och barndomen som en outsinlig källa att ösa ur vad gäller minnen, berättelser, levnadsöden.

Ferrante-feber om hennes författande kan man se i svt: HÄR.
Värt att se även om man inte gillar eller har läst böckerna.
"Elena Ferrante är en litterär ikon som listats som en av världens 100 mest inflytelserika människor av Time Magazine. Den här dokumentären ger liv åt den italienska författarens verk genom samtal, läsningar och tolkningar tillsammans med författare, kritiker och förläggare med flera."

Åtta delar av Min fantastiska väninna visas några dagar till: HÄR.

6. Läs en bok som skriven av en pseudonym.

Ferrante och Unga kvinnor i svtPlay

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante, åtta delar i svtPlay: HÄR.
"Lila och Elena växer upp under efterkrigstiden i ett Neapel där fattigdom och våld starkt präglar både invånarna och staden. När de två unga flickorna möts är Lila den naturliga ledaren, våghalsig och hård, medan Elena är tillbakadragen, försiktig och tänkande. Livet kommer att skilja de två åt, men de ska aldrig glömma varandra. Historien är baserad på Elena Ferrantes världssuccé om en vänskap. 
    När författaren Elena Greco får höra att hennes gamla vän Lila Cerullo är försvunnen börjar hon tänka tillbaka på deras gemensamma ungdom i 1950-talets Neapel. De var två flickor vars liv blev olika, men de fortsatte för alltid att vara en del av varandras blodomlopp. "

Även Unga kvinnor (1868) av Louisa May Alcott visas i svtPlay: HÄR.

kvinnlig vänskap - tisdagstrio

Women's Friendship in Literature : The Eighteenth-Century Novel in England and France av Janet Todd om man vill fördjupa sig och få fler tips.

Mellan ebb och flod av Rosamunde Pilcher är en fin bok om vänskap mellan en äldre dam och en ung flicka.

Kärleken väntar längst ut på grenen (2019) av Mari Åberg om två starka helt olika sorts kvinnors vänskap på flygledarutbildningen på 1970-talet.

Elena Ferrantes väninnor Lila och Elena är olika och lever helt olika liv, intressant kvinnohistoria under sex decennier. En riktig bladvändare med 1730 sidor (med alla fyra delarna).

 

Kvinnlig vänskap tema på

tisdagstrion hos: Ugglan.

sol, vind och vatten - tisdagstrion

Vågorna (1931) av Virginia Woolf.

Stranden om natten (2017) av Elena Ferrante.

Sothönsklubben (Coot Club 1934) av Arthur Ransome om sommar, engelska kanaler, segling, sjövana ungdomar som vill skydda sällsynta sjöfåglar. 

 

Sol, vind och vatten är temat.

Tisdagstrion finns hos: Ugglan.

Den återlämnade flickan av Donatella Di Pietrantonio

"Jag visste inte vad det var att vara hungrig och levde som en främling bland svältfödda. Det privilegium jag hade med från mitt tidigare liv utmärkte mig och avskilde mig från övrig familjen. Jag var Arminuta, hon som lämnats tillbaka. Jag talade ett annat språk och visste inte längre vem jag tillhörde." (sid 117)

Den återlämnade flickan (2019) av Donatella Di Pietrantonio är en berättelse om Arminuta som vid tretton års ålders lämnas tillbaka till sin biologiska mamma från adoptivmamman. Allt förändras över en natt utan några förklaringar, adoptivmamman är sjuk, får hon höra. Hon får anpassa sig som ensambarn att dela sovrum med sina många syskon och dela säng med sin sängvätande lillasyster. Hon lär sig slåss om maten så bröderna inte tar allt.

Adoptivmamman skickar pengar och kläder, men de träffas aldrig. Varför vill moder aldrig träffa henne? Arminuta är bra i skolan och när gymnasiet börjar, får hon bo hos en annan familj i stan, dela rum med familjens dotter. Men hon saknar sin syster Adriana som hon fått dela säng och hemligheter med. På helgerna åker hon buss dit till byn till sin familj. En underbar berättelse om att vara flicka och kvinna i Italien på 1970-talet, om systerskap och moderskap, hur vi anpassar oss, växer till de vi är.

"Jag var en föräldralös dotter med två levande mödrar. Den ena hade avstått från mig när jag fortfarande hade hennes mjölk på tungan och den andra hade återlämnat mig vid tretton års ålder. Jag var ett barn av separationer, falskt eller förtiget släktskap och avstånd. Jag visste inte längre vem jag kom ifrån. Det gör jag egentligen nu heller." (sid 134)

Flera smakbitar: HÄR.

Skuggan av en dotter av Ferrante

"Ända sedan mina döttrar var tonåringar hade jag varit fixerad vid att jämföra dem med jämnåriga flickor, deras närmaste kompisar och skolkamrater som betraktades som snygga och hade framgång. Jag uppfattade dem vagt som rivaler till mina flickor, som om de tog något ifrån dem genom att lysa och vara så frimodiga och charmiga, behagliga och intelligenta, och på något dunkelt sätt också tog något ifrån mig." (sid 58 - översatt av Johanna Hedenberg)

Skuggan av en dotter av Elena Ferrante berättar om Leda vars två vuxna döttrar flyttat till sin far i Kanada. För första gången känner hon sig fri, ensam med egentid. Leda funderar mycket på sitt förhållande med sina döttrar. Hennes forskning har fått stå tillbaka för att ta hand om familjen. Hon hyr en liten lägenhet vid havet, läser och förbereder höstens lektioner på universitetet.  På vardagarna kan hon arbeta i lugn och ro, på helgerna befolkas stranden av högljudda familjer. En docka försvinner och blir huvudpersonen i berättelsen.

"Jag började prata upphetsat, tyckte att jag hade en massa saker att säga bara till dem. De berömde mig för att jag talade deras språk så bra och min man presenterade mig ironiskt som en enastående forskare i samtida engelsk litteratur. Jag slog ifrån mig men förklarade exakt vad det var jag ägnade mig åt, och båda visade intresse för mitt arbete, särskilt den unga flickan, något som aldrig hände." (sid 86 - överatt av Johanna Hedenberg)

Stranden om natten av Elena Ferrante är en annorlunda barnbok om en docka som blir lämnad ensam på stranden på natten, fina läskiga illustrationer.

Flera smakbitar: HÄR.

Plågsam kärlek av Elena Ferrante

"Med lätt motvilja började hon dra upp plagg efter plagg, alla mors underkläder: gamla vita och rosa underbyxor med många lagningar och gammaldags resår som skymtade här och var där fållorna lossnat, som sträckor av järnvägsspår mellan tunnlar; formlösa och utslitna bysthållare; trasiga linnen; resårstrumpeband av den där sorten som användes för fyrtio år sedan som hon sparat till ingen nytta; strumpbyxor i bedrövligt skick; urmodiga underklänningar som för länge sedan slutat säljas, blekta och med gulnade spetsar." (sid 24 - översatt av Barbro Andersson)

Plågsam kärlek (L'amore molesto 1992) av Elena Ferrante berättar om mor Amalia och dotter Delia som inte är så nära varandra, fast de är ganska lika. De tre systrarna umgås inte heller. Moder Amalia hade alltid klätt sig i trasor på grund av fattigdom men också för att inte framstå som attraktiv för att dämpa sin makens svartsjuka. Hur kom det sig då att hon hade på sig en lyxig dyr bysthållare när hon hittades drunknad. Inte mycket vi vet om varandra. Tillbakablickar. Ferrante skriver naket, alla dofterna känns som om en var på plats själv.

"Jag gick omkring i rummen och ordnade om efter min smak allt som hon arrangerat enligt sin. Jag ställde tillbaka saltkaret på den hylla där det stått i åratal, jag flyttade tillbaka tvättmedlet till den plats jag alltid tyckt vara lämplig, jag ändrade om hennes ordning i mina lådor och återställde kaoset i mitt arbetsrum." (sid 8 - översatt av Barbro Andersson)

Flera smakbitar: HÄR.

ljus och mörker - olikhet

Ljus (1962) av Inger Christensen är en vacker ljus bok, båda inuti och utanpå. Sällan man läser en lyrikbok från pärm till pärm, vid varje läsning får orden ny innebörd.

Stranden om natten av Elena Ferrante är en annorlunda barnbok. Femåriga Mati glömmer sin docka på stranden, den elaka jättelånga strandvakten sjunger och krattar skräp, det blir mörkt. Man tänker på Ferrantes väninnor, när Lila slänger Elenas docka i en mörk källare. Ingen bok för alltför känsliga barn, fina illustrationer.

Nu befinner vi oss i mörka januari, men ljuset är på väg. Ungefär en halvtimmes mer dagsljus per vecka just nu runt Göteborg. Veckans ordpar är inspirerat av detta ljus och mörker, vilket självklart kan tolkas både bildligt och bokstavligt, skriver Enligt O.

Ferrante blir filmad

typ 32 avsnitt i serien i filmas i Neapel och börjar visas i år.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

"Så snart jag stängt av telefonen skingrades planerna på att visa honom lägenhetens, barnens och mitt bedrövliga skick. Jag gjorde rent från golv till tak och plockade i ordning. Jag duschade, torkade håret men tvättade det om igen eftersom det inte blivit som jag ville. Jag la en noggrann makeup, tog på mig en tunn sommarklänning som jag fått av honom och som han tyckte om." (sid 33 - översatt av Barbro Andersson)

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante fängslar utan att skräna, såna böcker tycker jag om att läsa. Fast denna innehåller skrik av förtvivlan, övergivenhet när Olgas make har lämnat henne efter femton års äktenskap och flyttat till älskarinnan. Olga är ensam hemma på dagarna, sover mest, glömmer hämta barnen från skolan och lagar inte alltid mat, blir allt magrare.

"Jag hade splittrat upp mig på hans minuter och timmar för att få honom att koncentrera sig. Det var jag som hade tagit hand om hemmet, maten, barnen och alla tråkiga vardagsbekymmer, medan han envist klättrade uppåt, bort från privilegielösa ursprung. Och nu, nu lämnade han mig plötsligt och tog med sig all den där tiden, all energi och all möda som jag skänkt honom, för att njuta av frukterna tillsammans med en annan kvinna, en främmande kvinna som inte lyft ett finger för att föda honom och uppfostra honom och forma honom till det han blivit. Det kändes så orättvist och så kränkande" (sid 60 - översatt av Barbro Andersson) 

En skilsmässa är sällan lätt, inte för den som blivit övergiven, inte alltid lätt för den heller som överger. Svårt för barnen som vill vara lojala mot alla. En stark bok med ljuspunkter.

"Precis så kommer framtiden att se ut, tänkte jag, det levande livet tillsammans med den fuktiga doften av de dödas jord, uppmärksamhet tillsammans med ouppmärksamhet, hjärtats entusiastiska krumsprång tillsammans med plötsliga betydelseförluster. Men det blir inte värre än det förflutna." (sid 176 - översatt av Barbro Andersson)

Stranden om natten av Elena Ferrante

"Alla ord som Mati har lärt mig, de ord som vi brukar använda när vi leker, gömmer jag nu längst ner i halsen och så ligger jag alldeles tyst."(sid 14 - översatt av Barbro Andersson)

Stranden om natten av Elena Ferrante är en annorlunda barnbok, med fina lite läskiga illustrationer av Mara Cerri. Femåriga Mati får en kattunge av sin far och glömmer sin docka Celina på stranden. Det blir många läskiga äventyr bland alla kvarglömda saker. Den elaka jättelånga strandvakten kan sjunga och han har en hemsk kratta som samlar ihop allt kvarglömt skräp. Celina hamnar i en hög bredvid en liten plasthäst, det blir mörkt. Hon kan många ord.

Jag skulle inte läsa boken med alltför känsligt barn, trots det lyckliga slutet (ursäkta mitt avslöjande). Denna skulle passa äldsta barnbarnet som redan kan läsa - tillsammans ska vi läsa denna. Kanske tänker man på Ferrantes väninnor, när Lila slänger Elenas docka i en mörk källare.

stark läsupplevelse - Det förlorade barnet av Ferrante

Det förlorade barnet. Bok 4 Medelålder och åldrande av Elena Ferrante börjar precis där den tredje boken slutade; Elena vill leva med sin barndomskärlek, skilja sig. Lila har också lämnat sin make och lever med en annan man. Väninnorna tar upp sin vänskap igen. Svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket - för dem som fortfarande inte har börjat läsa Neapelkvartetten.

Elena försöker få ihop sitt liv med kärlek och två små döttrar, hon får stöd och hjälp av svärföräldrarna, som inte uppskattar alla hennes val. Hon reser mycket och håller föredrag om sina böcker.
"Jag talade om hur jag hos min mor och andra kvinnor hade fått se de mest förödmjukande sidorna av familjeliv, moderskap och underkastelse under männen sedan jag var en liten flicka. Jag talade om hur kärleken till en man kan få en att säga och göra de mest skamliga saker mot andra kvinnor och mot barn." (sid 45 - översatt av Johanna Hedenberg)

Lila och Elena lever helt olika liv, och fast Lila är nu egen företagare i den nya expanderande  databranschen, så vill hon inte lämna sina kvarter.
"Under den perioden tänkte jag för första gången på hur hårt Lila hade begränsar sitt rörelseutrymme. Hon engagerade sig allt mindre i det som hände utanför kvarteret. Om hon blev riktigt intresserad av något som inte hade en lokal koppling var det för att det handlade om personer som hon hade känt sedan hon var barn." (sid 72 - översatt av Johanna Hedenberg)

En riktig bladvändare och trots totalt 1730 sidor (med alla fyra delarna) hänger man med, på italienskt vis är det många familjer, många inblandade. Vem är far till vem och vem var gift med vem börjar suddas ut, gäller att ha koll som läsare - nya överraskningar dyker upp. Sex decennier, samhället förändras, precis som väninnorna och deras liv. Speciellt kvinnornas liv förändras, de får flera valmöjligheter, både yrkesmässigt, val av kärlek, byte blir också möjligt.
"Var det bara fraser som jag tyckte att det var bekvämt att tro på men som inte skilde mig från mer traditionella kvinnor i min ålder? Lät jag mig trots allt prat konstrueras av en man så att hans behov fick gå före mina egna och mina döttrars?" (sid 106 - översatt av Johanna Hedenberg)

Många fina kärleksstunder beskrivs, resor och samtal tillsammans med gamle bardomskärleken. Men hur stark och säker Elena än var med sina val, var inte livet särskilt enkelt. Vem och vems val var viktigast? Hans eller hennes?
"I de stunderna såg jag plötsligt mig själv som jag var: undergiven, alltid beredd att göra som han ville och noga med att inte gå för långt, så att jag inte skulle ställa till problem för honom eller göra honom irriterad. Jag slösade bort min tid på att laga mat åt honom, tvätta de smutsiga kläder han lämnade i lägenheten och lyssna på hur svårt han hade det på universitetet" (sid 136 - översatt av Johanna Hedenberg)

Denna bok passar i Lyrans Feministsommar 2017.