Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

"Men Lila var inte omtyckt, mest för att hon var benig, smutsig och alltid hade något sår, men också för att hon hade en vass tunga och hittade på öknamn, och trots att hon inför fröken svängde sig med italienska ord som ingen annan kunde pratade hon med oss på en smattrande napolitanska full av fula ord som avskräckte från ömma känslor." (sid 56 - översatt av Johanna Hedenberg)

"Biblioteket var en stor tillgång till henne [Lila]. Medan vi småpratade visade hon efterhand alla sina lånekort, fyra stycken: ett eget, ett som var utfärdat på Rino, ett på hennes far och ett på hennes mor. Med vart och ett lånade hon en bok, så att hon kunde ha fyra på samma gång. Hon slukade dem, och nästa söndag lämnade hon tillbaka dem och lånade fyra nya." (sid 106 - översatt av Johanna Hedenberg)

"Jag fick för mig att om Lila så bara hade lånat en bok om året skulle hon ha satt avtryck på den boken som märktes när hon lämnade tillbaka den, medan jag inte lämnade några avtryck utan bara förkroppsligade ett ihärdigt och ostrukturerat bokslukande." (sid 185 - översatt av Johanna Hedenberg)

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är en av vårens snackisar, första delen av fyra, jag vill förstås läsa och skapa en egen uppfattning. Det hela börjar som en rysk roman med tre sidors förteckning över alla familjer och personer som ingår i berättelsen, inklusive smeknamn. Men läsningen flyter på lätt. Direkt blir man nyfiken på vem denna Lila är som ville försvinna och utplåna alla spår efter sig och sitt liv.

"Har din fröken sagt att du ska göra så där?"
Fröken sade nästan aldrig något, hon bara gav oss läxor. Det var jag som lade upp det på det sättet.
Hon [Lila] var tyst en stund och gav mig sedan ett råd:
"Läs först meningen på latin och leta upp verbet. När du ser vilken person det är böjt i förstår du vad som är subjekt. När du väl har subjektet ska du leta efter de andra satsdelarna, ackusativobjekt om det är ett transitivt verb annars andra satsdelar. Försök med det."
Jag försökte. Plötsligt gick det lätt att översätta. I september gick jag upp i latin, gjorde det skriftliga provet utan ett enda fel och kunde svara på alla frågor i det muntliga.
"Vem har gett dig lektioner?" frågade fröken lite bistert.
"En väninna."
"Läser hon på universitetet?"
Det visste jag inte vad det var. Jag svarade ja.
Lila väntade utanför, i skuggan. (sid 107 - översatt av Johanna Hedenberg)
 
"Nej, sluta aldrig! Jag ska ge dej pengar, du ska alltid gå i skolan." 
Jag skrattade nervöst och sedan sade jag:
"Tack, men alla skolor tar slut en dag."
"Inte för dig, du är min fantastiska väninna, du ska bli bättre än alla andra, både män och kvinnor." (sid 316 - översatt av Johanna Hedenberg)

Flera smakbitar: HÄR.