prisade böcker 📚 kultur

Det finns många bra läsvärda pristagare.

Joanna Rubin Dranger tilldelas Nordiska rådets litteraturpris 2023 för sin tecknade dokumentärroman Ihågkom oss till liv, om smärtan över att bli främmandegjord och avskuren från sin historia. Hon är professor i illustration på Konstfack i Stockholm, inte många serietecknare som hedrats med frimärke.

Sinnenas tid (Passion simple 1991) av Annie Ernaux om en kvinna som väntar på en man. Under ett år lämnar hon knappt sin lägenhet, lever bara för deras korta sinnliga möten, Nobelpris 2022.

Shuggie Bain (2021) av Douglas Stuart vann 2020 års Booker-pris, en otroligt stark bok som stannar kvar. Året är 1981 och industristaden Glasgow, under Thatchers järnhårda styre måste man kämpa för att överleva.

Detaljerna av Ia Genberg vann Augustpriset 2022.

Den jag var (What I Was) av Meg Rosoff, 2016 års ALMA-pristagare berättar om Hilary som redan hunnit bli utkastad från två internatskolor och nu gör hans far ett sista försök.

Ankor, Newburyport (2022) av Lucy Ellmann, 1047 sidor och 1,5 kg, nominerades till Bookerpriset och tilldelades The Goldsmiths Prize.

Makten (The Power) av Naomi Alderman tilldelades Women's Prize for Fiction 2017. Alderman är professor kreativt skrivande och boken har fått flera priser, vilket höjer förväntningarna; "en av tre bäst säljande romanerna i Storbritannien 2017, Barack Obama har nämnt den som en av sina favoritböcker".

Vilka prisade böcker och författare är dina favoriter? undrar: enligt O i: veckans Kulturfråga.

Sápmi - sista tisdagstrio av Ugglan

Tack Ugglan för alla fina teman! Robert W fortsätter: HÄR.


Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba, vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok.

Rosa Liksom berättar om Älven (Väylä), som börjar vid Lapplandskriget 1944.

Ett brokigt band om renens horn av Keradam Balajieyi berättar om ett annan sorts liv för hundra år sedan. Dottern Dasja ser den djupa stigen som de fyrtio renarna, som ska till marknaden, hade trampat upp - allt hade försvunnit över natten och dolts under ett täcke djup snö på morgonen. Föräldrarna har gått för att idka pälshandel med ryssarna och lämnat de tre barnen ensamma i kåtan i skogen.

Vi läser nr 5*2024 har intervju med Elin Anna Labba och annat intressant.

Sápmi - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Nattkorpen av Johan Rundberg

Nattkorpen av Johan Rundberg vann Augustpriset 2021.

Nattkorpen (2021) av Johan Rundberg belönades med Augustpriset 2021 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. En första film av romanen Nattkorpen har biopremiär 2025. Nattkorpen är den första delen i en spännande trilogi om barn på samhällets botten i 1800-talets Stockholm.

Vintern håller Stockholm i ett järngrepp, tullarna är igensnöade och det går varken att ta sig in eller ut ur staden. Mika har bott på Barnhuset på Drottninggatan i hela sitt liv. För att kunna överleva i 1800-talets Stockholm har hon utvecklat ett skarpt sinne för detaljer och hotfulla situationer. En natt lämnas en nyfödd flicka till barnhuset av en skräckslagen ung man. Det blir början på en kedja av händelser som ska försätta Mika i större fara än hon någonsin kunnat föreställa sig.

  Rösten sviker och han tar ett djupt andetag.
  - Jag vet inte hur jag ska kunna skydda oss.
Med en uppgiven suck sjunker han tillbaka ner på stolen.
Mika tittar ut genom fönstret. På lasarettets förgård växer två pilträd, bakom det kala grenverket skymtar Tegelbackens kaj. Nu ligger alla åtar på land, men så fort isen lossar kommer pråmarna från Slagsta igen, lastade med tegelstenar till byggena, Mika funderar en stund, sedan säger hon:
  - Men jag vet kanske. (sid 95) Flera smakbitar: HÄR.

Sent farväl av Ia Genberg

Sent farväl (2013) av Ia Genberg
Under några avgörande år i ungdomen delade de allt, sedan gled de ifrån varandra, utan att egentligen veta varför. Tjugo år efteråt ser Mia av en slump Marias dödsannons. Vad hände, varför dog hon? En nyfiken polis lockar med Marias gamla dagböcker och Mia glider in i gåtan kring sin gamla väns död. Berättelsen växer till en elegi över vunnen vänskap och förlorad tid.

De tittade på gamla suddiga foton med Marias make och mindes henne.
"Det var nästan alltid för mörkt för fotografering inomhus, även om vi använde ljuskänslig film. Ingen av oss ägde en blixt eller övervägde att någonsin införskaffa en. Då var långa slutartider att föredra, och med lite stöd av armbågarna var det inga problem att hålla kameran stilla i en trettiondels sekund. Värre var det på fältet, när något skulle fångas." (sid 58)

Mia och Maria reste tillsammans, skrev och läste varandras texter.
"Men där vid fönstret var friheten en vuxen känsla, något helt nytt, det som blivit över när man gjort sig av med något. Vi hade inga krav på effektivitet, ett tåg kunde stå stilla i flera timmar mitt i natten utan att vi brydde oss. Konduktören slet upp dörren till kupén ibland och gav oss information om stoppet och vi log tillbaka mot honom. Lika väl som någon annanstans kunde vi sitta där, i mörkret med läslamporna tända." (sid 65) Flera smakbitar: HÄR.


Detaljerna vann Augustpriset 2022.

Walder omslagspojke i Vi Läser

Vi Läser nr 1*2024 innehåller mycket om Anrev Walder som fick Augustpris för sin Jävla karlar, inte läst än. Tidningen ger 87 boktips, årets hetaste nyheter. Joanna Rubin Dranger som fick Nordiska rådets litteraturpris för för sin tecknade dokumentärroman Ihågkom oss till liv berättar  om sin familj och om antisemitism. George Eliots Middlemarch - som utsetts till den bästa engelska romanen någonsin - kommer i en svensk nyöversättning av Martin Gelin. Mycket intressant läsning.

Augustprisvinnaren Ia Genberg som omslagsflicka i Vi Läser

Fin intervju med Ia Genberg i Vi Läser nr 3*2023. Hennes Detaljerna vann Augustpriset 2022, en roman med fyra porträtt och tusen detaljer. En bok jag gärna vill ha i egen bokhylla, många nya detaljer man upptäcker vid omläsning. Yukiko Duke ger flera feelbad-tips för hängmattan. Mycket annat intressant.

lokal författare - helgfråga

I Göteborg finns ju en hel del författare. Johannes Anyuru kommer från Hisingen. De kommer att drunkna i sina mödrars tårar handlar om vänskap, svek, terror. En samtidsroman om den rotlöshet som många upplever i förorterna. Jag känner igen en del av miljöer och platser han beskriver.

Finns det någon lokal författare där du bor?
Veckans helgfråga hos: Mia.

letade efter Kersin Ekman i bokhyllan... förgäves

men hittade Underbara kvinnor vid vatten (1994) av Monika Fagerholm i stället. Boken har tydligen blivit filmatiserad, får läsa den. Maken fortfarande utan Händelser vid vatten (1993).

Detaljerna av Ia Genberg

"Jag minns alla mina svensklärare och hur de brukade korrigera mig", säger Ia Genberg, vinnare av årets Augustpris.

Detaljerna (2022) av Ia Genberg är en roman med fyra porträtt och tusen detaljer, om tummade pocketböcker, psykedelisk dans och kippande oro. Vilken är den perfekta millennieklänningen? Kan en älskad människa verkligen försvinna? Och vem är det egentligen som porträtteras, personen på bilden eller den som håller i penseln?

"Skrivarkursen var blandad och öppen för alla, det var pigga pensionärer och ungdomar med driv och några som mest åkt dit för att sitta på kursgårdens stora gräsmatta om kvällarna och dricka vin - men alla var glada och alla blev klara. Jag skilde ut mig på båda punkterna. Den första dagen lierade jag mig med läraren och försökte inhämta hans godkännande och beröm. Han sa att mina texter hade något som han kallade för "ett vemodigt öga för detaljer" (sid 27)

köpt julklappsböcker - helgfråga

Det blir böcker till 1, 6, 8, 10 och 12-åringen, vi har även tre födelsedagar.

Lugn & Fin på skattjakt av Nina Statheus, Kajsa Hallström som berättar om Lugn och Fin som äntligen ska gå till bästaste badhuset. Boken gav vi bort när flickorna gjorde en resa nyligen. Underbara illustrationer, barnbarnen gillade verkligen.

Har du köpt några böcker i julklapp till någon? undrar: Mia i Helgfrågan.

bra Augustprisvinnare - kulturfråga

Nattkorpen av Johan Rundberg är riktigt bra, ska läsa med 8-åringen.

Värdiga vinnare, många intressanta nomineringar bland fackböcker. Dolda gudar : en bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson är bra val. Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk, boken visar hur synen på översättning har varierat mellan epokerna.

Jag hade gärna sett att även lyfta villkor för kvinnlig idrott: Knäböj : om kvinnor och styrketräning (2021) av Sara Martinsson är en Augustprisnominerad berättelse om kvinnor och styrketräning. Fram till nyligen var det en tabubelagd syssla, och om den skulle utföras skulle det helst inte ske utanför hemmet. Att som kvinna tävla i sporten tyngdlyftning var otänkbart - inte förrän år 2000 var damer välkomna att ställa upp i OS.

Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset vill du lyfta fram? undrar Enligt O i: Veckans Kulturfråga.

afrikanska favoriter - kulturfråga

Nadine Gordimer (1923-2014) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1991, hon skriver mycket om kampen mot apartheid.

Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo berättar om 9-åriga fattiga Darling i kåkstaden i Zimbabwe. De hungriga barnen pallar halvråa guavor. för att stilla hungern. Barnens upplevelser av vuxna som inte har ork eller möjlighet att bry sig. Darling har upptäckt att det inte är lönt att be till gud. Familjens hem har förstörts  i Zimbabwe.

Doris Lessing växte upp i nuvarande Zimbabwe. Novellen Brev hemifrån handlar om Martins brev om besöket i Sydafrika i Oranjefristaten och mötet med poeten Johannes, som lever ensam med Esther, som är kokerska: "en väldigt tjock zulukvinna och jag vill lova att hon satte skräck i mig redan innan jag steg in i huset."

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru berättar om hans far och hans liv som stridspilot i Ugandas flygvapen. En komplicerad historia, när krig råder och maktstrukturer förändras.

Människan är den vackraste staden av Sami Said berättar om San Francisco och hans vänner som försöker skapa en egen tillvaro långt borta från Afrika.

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit? undrar Enligt O i: veckans Kulturfråga.

Johannes Anyurus pjäs i svtPlay

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (2017) av Johannes Anyurus handlar om vänskap, svek, terror. En samtidsroman om den rotlöshet som många upplever i förorterna. Boken berättar om tre ungdomar som gör ett terrorattentat i en bokaffär där de tar gisslan. Ledaren Hamad har varit i Syrien och krigat med IS. En science fiction-thriller om vänskap, framtidstro och om terrorns och fascismens mekanismer. Nu visas teatern som blev inställt förra året i svtPlay: HÄR.

Eufori : en roman om Sylvia Plath

    "Det ligger därnere nu. Kom. Jag vill visa dig havet. Vi är här."
    Ted öppnade bildörren och genom glipan såg jag havet, det som skulle bära mig ända hem till Amerika om här funnes en båt som ville ta mig tillbaka; det var ett stort, rått hav som inte bad om ursäkt för sig, som inte pyntade sig med vita stränder, vi stod på en klippavsats rakt ner mot det råa havet, det stupade och vågorna var stora.
     Jag greps av svindel. Den tjocka runda babymagen jag bar på, barnet därinne, jag hade ett helt jordklot, och Adrienne Rich hade börjat få ut sin poesi stadigt nu, så var det ju, och här satt jag i en svart bils framsäte på en klippavsats nära Woolacombe Sands i december. (sid 59)

Eufori : en roman om Sylvia Plath (2021) av Elin Cullhe, en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. I en rasande, böljande, bångstyrig text möter vi Plath: förtvivlad, uppspelt, svartsjuk, grandios. Här ryms kärleken till barnen, längtan efter att få skriva och frustrationen över författaren och maken Ted Hughes ovilja att dela ansvaret. Hennes författarskap får alltid stå tillbaka för hans, men hennes inre monolog visar en konstnär av ovanlig kaliber. Sylvia Plats Dagböcker intressant bredvidläsning.                                                                                                                                   Flera smakbitar: HÄR.

Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen är en annan berättelse om Sylvia Plaths korta liv, sjukdom och hennes drömmar om att bli författare. Tahvanainen gick bokstavligt i Plaths fotspår, köpte till och med samma läppstift som hon.

Det är bara gudarna som är nya av Johannes Anyuru

Lögnen, och lögnen
gömd inuti den: fler lögner,
hela tiden, inneslutna
i varandra, som
ryska dockor -

Jag blundar ner i det svarta,
rykande kaffet.

Det är bara gudarna som är nya (2003) av Johannes Anyuru är hans debut, han har så vackert språk, underbart att lyssna när han läser själv. Det blir en speciell rytm och så levande.

Kärleken tar inte slut.
Den finns, hela tiden, inuti oss.
Eftersom vi har upplevt den.

De första snöfallens
ansiktslösa mimik:
Ljus Ljus - med rykande andedräkter
gick vi till busshållplatsen på Liedbergsgatan.

Jag berättade om en bok jag hade läst,
om hur den förändrade mig.

Stjärnhoparna flöt ut över himlen.

bra bok för unga - kulturfråga

Vänta på vind (2019) av Oskar Kroon berättar om Vinga som är ganska ensam med morfar på ön, drömmer om havet att komma ut med den gamla snipan, bli sjöman och segla till avlägsna hamnar och kanske rädda en eller annan skeppsbruten. Boken vann Augustpriset, fin för yngre tonåringar. Vänskap, separation, västkustskt med hav, båtar och öliv.

Vilken bok skriven för unga tycker du är riktigt bra? undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.

Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba

"De övergivna boplatserna finns över hela kustremsan i Troms fylke efter 1923. På platser som Stállonjárga, Málatmuotko och Rávdnjevággi står övergivna kåtor, hagar och förråd. Det fanns bofasta som är rädda för dem, man trodde att de gamla öde "lapplägrena" spökade. På min släkts boplats bränner någon de översta kåtorna samma år som konventionen börjar gälla. På Ránes längre norrut plockar markägaren pragmatiskt ner hagarna och använder virket till ved." (sid 70)

Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba, vinnare av Augustpriset 2020 för Årets svenska fackbok. För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer i Sverige. Myndigheterna kallar lösningen för en dislokation, men på samiska föds ett eget ord; Bággojohtin, tvångsförflyttning. De första som tvingas iväg lämnar sina hem i tron att de ska få komma tillbaka.

Bakgrunden är att Norge har blivit en egen nation. Att människor flyttar över gränsen med renar är ett rött skynke för den norska staten som vill ha markerna för sina landsmän. 1919 kommer Sverige och Norge överens om att begränsa hur mycket ren som får flytta över gränsen och i och med det inleds tvångsförflyttningarna av ett stort antal renskötande familjer. Det blir också inledningen på ett mörkt kapitel i Sveriges historia.

"Det finns en hisnande motsättning i de svenska myndigheternas tolkning av ordet "nomad". Eftersom nomader per definition är människor som flyttar, anses de kunna flyttas på. "Det är klart att det anses vara lättare att flytta en renskötare same än en fastboende jordbrukare", menar Patrik Lantto, professor i historia som studerat lappväsendet som organisation." (sid 71)

Herrarna satte oss hit berättar nu historien genom de tvångsförflyttades ögon. Elin Anna Labba har samlat berättelser, foton, brev och jojktexter, och fram träder en kör av röster från de som inte längre kan berätta. Boken skildrar ett hårt liv, renar som går förlorade när de vänder norrut mot tidigare marker, barn som lämnas till släktingar och sedan blir kvar. Sorg som tystas men ändå förs vidare. 

"Norges officiella inställning under tidigt 1900-tal är att renskötseln kommer att dö ut. I Norge ska alla förnoskas och tala norska. Renskötare är en anakronism i den nya norska nationen, inte minst om de under vintern bor i Sverige eller Finland. De hör inte till Norge och de ska försvinna. Vart de ska ta vägen är inte den norska statens problem." (sid 71)  Flera smakbitar: HÄR.

från regnbågshyllan - tisdagstrio

Vänta på vind (2019) av Oskar Kroon berättar om Vinga som är ganska ensam med morfar på ön, drömmer om havet att komma ut med den gamla snipan, bli sjöman och segla till avlägsna hamnar och kanske rädda en eller annan skeppsbruten. Boken vann Augustpriset förra året.

Tillbaka till den lilla ön i havet (2019) av Jenny Colgan,
på denna ö är det ok med homosexuell kärlek.

Selamlik (2018) av Khaled Alesmael är en stark bok om en helt obekant värld; krigets Damaskus, Sibkiparken i Damaskus dit homosexuella män kommer för att träffas. Redan som pojke var Furat mer intresserad av att titta på män än flickor. Han visste vad som hände med bögar, syndare som tillfångatagits.

Från regnbågshyllan
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Vänta på vind av Oskar Kroon

"När vi kommer hem sen så sätter vi oss ute på trappen. Morfar har tänt en pipa och plockat fram finpennan. Den som man måste fylla på med bläck för att den ska fungera. Den som han har när han skriver brev på engelska.
   "Istället för telefon", säger han då.
   Ibland får jag cykla ner till båten och lämna breven. Jag läser adresserna: Auckland, Halifax, Palermo...
   Morfar tar upp den blå boken och visar mig. Jag bläddrar i den för att se vad det var som var så viktigt. Men den är tom.
   Bara vita blad." (sid 50)

Vänta på vind (2019) av Oskar Kroon berättar om Vinga som är ganska ensam. Hon drömmer om havet att komma ut med den gamla snipa, bli sjöman och segla till avlägsna hamnar och kanske rädda en eller annan skeppsbruten. Hemma i stan går mamma och är ledsen och pappa har flyttat för gott. Men nu är det sommar hos morfar på ön och allt det andra känns långt bort, tiden står still. Morfar har gett Vinga en gammal snipa som hon ska göra sjöduglig.

På ön är allt som det alltid har varit, fast ändå inte. Dagarna är heta, plötsligt börjar en tjej med svart hatt dyka upp på stranden där snipan ligger. Vinga har sett henne några gånger, Rut heter hon. Det enda de verkar ha gemensamt är åldern och att de befinner sig på samma ö. En fin berättelse om vänskap och avsked, om modiga barn.

   "Alltså du bara måste läsa den här. Du måste."
   "Okej", sa jag och den nya boken hamnade i högen bredvid sängen.
   Jag tänkte verkligen att jag skulle läsa dom, det gjorde jag nog, men när pappa hade undrat och tjatat tillräckligt många gånger blev dom liksom ointressanta.
   Så låg dom där på hög sen." (sid 73)

Flera smakbitar: HÄR.

Boken vann Augustpriset för årets barn- och ungdomsbok.

Osebol av Marit Kapla

Skulle jag flytta
så skulle jag flytta i närheten.
Det är här jag trivs.
Jag skulle inte trivas i Torsby.

Det är mest för att jag fick åka dit
och gå ut grundskolan
och inte gå kvar här.
Nian fick jag gå ut där. (sid 720)

Osebol (2019) av Marit Kapla är en berättelse om vår samtida, förra årets Augustprisvinnare. Med många olika berättelser, olika yrken, olika åldrar, intervjuer, alla från Osebol, en by vid Klarälven i norra Värmland.

Det ska jag tala om för dig
att mitt liv har varit som Värmland.
Berg och dalar.
Det har gått upp och ner.

Flera smakbitar: HÄR.