Lögnen, och lögnen
gömd inuti den: fler lögner,
hela tiden, inneslutna
i varandra, som
ryska dockor -
Jag blundar ner i det svarta,
rykande kaffet.
Kärleken tar inte slut.
Den finns, hela tiden, inuti oss.
Eftersom vi har upplevt den.
De första snöfallens
ansiktslösa mimik:
Ljus Ljus - med rykande andedräkter
gick vi till busshållplatsen på Liedbergsgatan.
Jag berättade om en bok jag hade läst,
om hur den förändrade mig.
Stjärnhoparna flöt ut över himlen.
11 kommentarer:
Tack för de här dikterna. Jag läser Maggie Nelson nu. Sedan blir det Anyuru. Kärleksdikten har lite av samma stämning som Tranströmers - C-dur tror jag det är.
Mösstanten, Maggie Nelsons bok är speciell, Anyurus rytm är lite rappig när han läser själv.
Den typen av poesi är inget för mig - jag tycker att det ska rimma i poesi :-)
Mycket tilltalande måste jag säga!
Ama, då gillar du mer 1800-talspoesi...
Znogge, Johannes Anyuru har väldigt vackert språk.
Jag borde läsa mer svenskspråkig poesi, det vore bra för språkkunskaper. Tack för tippset!
Anki, även andra böcker av Johannes Anyuru är bra, om samtida Sverige.
Har tyvärr inte ens hört talas om författaren, nu vet jag bättre.
Lena i Wales, Johannes Anyuru är stor i Sverige, Augustprisvinnare och hans bok ska filmatiseras.
Det där låter riktigt vackert, som något jag skulle läsa om och om igen...kanske borde ge honom en chans till. Tack för påminnelsen
Christina, texter man gärna läser om och om igen.
Skicka en kommentar