Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker

Äventyrliga hjärtan är den tredje och sista delen av Jakob Sverkers Europatrilogi. Journalisten Carl-Henrik är på väg till till Berlin för att hjälpa Madeleine med hennes storasyster Marika. De har en kort tid över att botanisera bland boklådor och antikvariat i Berlin.
"I antikvariaten Fundus och Knesebeck 11 på Knesebeckstraße verkade tiden har stått stilla de senaste  årtiondena. Här fanns filosofisk litteratur av Adorno, Benjamin, Horkheimer och resten av det tyska 1900-talets stora tänkare. Herrarna bakom respektive disk kände dessutom igen Marika från tidigare besök." (sid 18)
Jakob Sverker skulle kunna skriva en fantastisk reseguide eller något à la Thommie Bayer.

Berättelsen växlar i tid och rum och börjar egentligen med att Carl-Henrik är inlåst i en slottsliknande byggnad där han tvingas högläsa ur Jüngers bok för en professor som hörs bara genom högtalare. Lyder han inte blir det tortyr.

"- Vi måste förstå varandra, svarade professorn. Vet du att en del experter anser att Jüngers avsikt var att skriva en äventyrsroman, att den egentligen ville skildra första världskriget som Skattkammarön eller en Biggles-bok? Problemet var att hans litterära talang tog över. Driften att skildra verkligheten tog över ambinitionen. Tänk dig det. Det är som att vilja skriva en deckare,  men istället skriva Finnegans Wake. Sånt händer bara riktigt stora författare." (sid 9)

Vapenvägrare och före detta krigskorrespondent Carl-Henrik har skrivit brev till sonen Gustaf och förklarat sin syn på krig och våld. Nu är sonen vuxen och har fått jobb i Berlin och stuckit från mamma. Han lär sig tyska, få nya vänner och känna staden.
"Därifrån tog de S-bahn till Savingnyplatz och gick ytterligare ett par kvarter.
Das Klo var ett slags blandning av skräckkabinett, toalett och bar samtidigt. Ölen hälldes upp i stora urinprovsflaskor, en konstgjord spindel trillade ner från taket emellanåt och barstolarna började vibrera. De åt korv som kom serverade i pottor.
- Min mamma är en riktig kulturtant, sa Gustaf medan han fingrade på urinprovsflaskan, men hon skulle aldrig begripa sånt här. Om det inte är högtidligt och allvarligt är det inte kultur." (sid 84)

Carl-Henrik, Marika och hennes syster Madeleine har att göra med riktigt farliga män. Många inblandade, en del goda, en del onda, gäller att hägna med och ha koll på alla. Tortyr och våld har jag svårt med, jag är en mesig Agatha Christie-läsare, nu har jag utökat min komfortzon, jag som knappt orkade med Nobelpristagaren Mo Yan.

Boken är välskriven, ibland får jag hålla andan för all spänning. En komplex bok som Sverker lyckas knyta ihop. En intressant blandning av belästa akademiker och farliga onda skurkar, som vill förinta stor del av mänskligheten. Kampen mot det onda fortsätter. Detta skulle bli utmärkt film, det händer något hela tiden.

 Flera smakbitar: HÄR.

Intervju: HÄR

Heidenstams misstag av Jakob Sverker

Heidenstams misstag är andra delen av Jakob Sverkers Europatrilogi. Den försvunna Madeleines farfar besökte som ung gymnasist 1932 akademiledamoten och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam på herrgården vid Vättern i Östergötland. Han fick en bok som Heidenstam dedikerade, till Arthur Raeder som han hette. Sent och han får sova över i samma gästrum som Sven Hedin använt. Detta får vi veta direkt i prologen.

"Bergen var fortfarande en bra bit bort men hon trodde sig ha tillryggalagt en stor del av sträckan. Nu gällde det att gå igenom bilen, ta med det man kunde ha nytta av och börja gå.
Hon hittade inte bara en mycket kraftfull ficklampa och en karta, utan även extra batterier, en filt och en kikare. I bakluckan låg även ett uppfällbart vindskydd i plast och efter visst besvär lyckades hon trycka ner även det i väskan. Med det, vattenflaskorna, ficklampan och kikaren var väskan ganska tung. Om det blev besvärligt att kånka på tänkte hon slänga vindskyddet. Hon tog på sig arméjacka, filten lindade hon över huvudet och axlarna för att skydda sig mot solen och väskremmen som annars skulle skava." (sid 67)

Journalisten Carl-Henrik blir brutalt väckt av polisen. En doktorand vid litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala har blivit mördad som en konsekvens av mötet med Heidenstam nästan för ett sekel tidigare. Mordoffret Herman Jansson lämnar efter sig en anteckning som får polisen att kontakta Carl-Henrik, nyligen hemkommen från sitt äventyr i Paris, hos den rika familjen Saurelle.
Carl-Henrik vill söka efter den försvunna Madeleine, och undersöka mer om mordet på Jansson i Uppsala. Den mördade doktorandens handledare är Madeleines storasyster Marika Raeder.
Farfar Arthur Raeder ville inte bli bankman utan militär, han deltog i Vinterkriget som frivillig.

"-  Vad handlade misstaget om?
- Gunilla hade en mycket intressant teori - motarbetad av Sture. Hon försökte med en litteratursociologisk approach visa att en diktares eftermäle är helt beroende av vilket umgänge han hade under sin livstid. Det handlar inte om vad man skriver, utan om att ha rätt vänner. Hade Hemimgway blivit den han blev utan att ha träffat rätt personer i Paris? Hade Heidenstam blivit så förtalad utan sitt umgänge med Fredrik Böök och Sven Hedin?
- Det låter, sa Carl-Henrik, som det som Marika Raeder gör, fast precis tvärtom." (sid 113)

Jakob Sverker skriver bra, är tydlig, gjort bra research - ingen bok att slöläsa. Hans miljöbeskrivningar är en njutning. Personbeskrivningar ibland en aning strereotypa; den ensamma bakfulla journalisten Carl-Henrik som inte trivs på sitt radiojobb och inte träffat sin son på femton år.
Man vill verkligen fortsätta att läsa, så många fängslande detaljer som knyts ihop på ett logiskt och mästerligt sätt. Boken är väldigt spännande och det händer mycket hela tiden, i många helt olika sortens miljöer.

Flera smakbitar: HÄR.

Berättelsens ängel av Jakob Sverker

"Ju längre de gick desto mer trasigt och slitet blev det.
Med franska mått mätt var det förmodligen inte så illa, men med nordiska ögon betraktat var det miserabelt. Färgen runt fönsterkarmarna hade flagnat och på många ställen såg man bara halvruttet trä. Portdörrarna hängde snett och där man kunde se in i entrén var det skräpigt och sprejat med graffiti. En tvättstuga de passerade saknade ytterdörr och där två tvättmaskiner stått fanns bara cementfuntamenten kvar. Fastighetsägarna tycktes ha lämnat husen åt sina öden för årtionden sedan." (sid 14)

Första delen i Jakob Sverkers Europatrilogi heter Berättelsens ängel som börjar intensivt med prolog, i stil med Elena Ferrante, man vill bara fortsätta att läsa.
Välskrivet och detaljerat om platserna i Carl-Henriks liv i Paris där han jobbar som korrespondent för Sveriges Radio, man kan följa gatorna som i Patrick Modianos böcker. Långt ifrån turistplatserna och de rika kvarteren, där de fattiga bor och förser de rika med droger. Kan han göra reportage om det? Eller kanske bättre göra intervju med industriledare Marcel Saurelles familj hemma i hans slott? Svenska Madeleine - som fått jobb hos Mercedes Saurelles son Stéphane, vilken hon pratar fransk poesi med - ska bli kontaktperson för intervjun. Varför vill Madeleine inte berätta att hon känner journalisten Carl-Henrik?

"En stor svart limousin stod på Rue Gounod och väntade på honom. Det duggregnade och den polerade svarta lacken kläddes av små knottriga vattenutslag. Han hade inte mer än kommit ut genom porten förrän dörren på förarsidan öppnades och en leende äldre chaufför steg ur och hälsade med en nick." (sid 90)

"- Det är faktiskt mest jag som tillbringar tid i biblioteket, sa Mercedes... men böckerna här är arv från Gaston Saurelle. Jag har mitt eget bibliotek i vänstra flygeln och därifrån hämtar jag det jag vill  förkovra mig i. Jag älskar att läsa, men ingen av de andra gör det." (sid 93)

Den judiska Walter Benjamins essäer om berättarkonsten kände Carl-Henrik till, han skrev även om Baudelaire. I  Benjamins ägo fanns i en väska en SS-officers dagbok. Vad har den döda Agnes och Thérèse Raquin med väskan att göra?

Flera smakbitar: HÄR.