Äventyrliga hjärtan av Jakob Sverker

Äventyrliga hjärtan är den tredje och sista delen av Jakob Sverkers Europatrilogi. Journalisten Carl-Henrik är på väg till till Berlin för att hjälpa Madeleine med hennes storasyster Marika. De har en kort tid över att botanisera bland boklådor och antikvariat i Berlin.
"I antikvariaten Fundus och Knesebeck 11 på Knesebeckstraße verkade tiden har stått stilla de senaste  årtiondena. Här fanns filosofisk litteratur av Adorno, Benjamin, Horkheimer och resten av det tyska 1900-talets stora tänkare. Herrarna bakom respektive disk kände dessutom igen Marika från tidigare besök." (sid 18)
Jakob Sverker skulle kunna skriva en fantastisk reseguide eller något à la Thommie Bayer.

Berättelsen växlar i tid och rum och börjar egentligen med att Carl-Henrik är inlåst i en slottsliknande byggnad där han tvingas högläsa ur Jüngers bok för en professor som hörs bara genom högtalare. Lyder han inte blir det tortyr.

"- Vi måste förstå varandra, svarade professorn. Vet du att en del experter anser att Jüngers avsikt var att skriva en äventyrsroman, att den egentligen ville skildra första världskriget som Skattkammarön eller en Biggles-bok? Problemet var att hans litterära talang tog över. Driften att skildra verkligheten tog över ambinitionen. Tänk dig det. Det är som att vilja skriva en deckare,  men istället skriva Finnegans Wake. Sånt händer bara riktigt stora författare." (sid 9)

Vapenvägrare och före detta krigskorrespondent Carl-Henrik har skrivit brev till sonen Gustaf och förklarat sin syn på krig och våld. Nu är sonen vuxen och har fått jobb i Berlin och stuckit från mamma. Han lär sig tyska, få nya vänner och känna staden.
"Därifrån tog de S-bahn till Savingnyplatz och gick ytterligare ett par kvarter.
Das Klo var ett slags blandning av skräckkabinett, toalett och bar samtidigt. Ölen hälldes upp i stora urinprovsflaskor, en konstgjord spindel trillade ner från taket emellanåt och barstolarna började vibrera. De åt korv som kom serverade i pottor.
- Min mamma är en riktig kulturtant, sa Gustaf medan han fingrade på urinprovsflaskan, men hon skulle aldrig begripa sånt här. Om det inte är högtidligt och allvarligt är det inte kultur." (sid 84)

Carl-Henrik, Marika och hennes syster Madeleine har att göra med riktigt farliga män. Många inblandade, en del goda, en del onda, gäller att hägna med och ha koll på alla. Tortyr och våld har jag svårt med, jag är en mesig Agatha Christie-läsare, nu har jag utökat min komfortzon, jag som knappt orkade med Nobelpristagaren Mo Yan.

Boken är välskriven, ibland får jag hålla andan för all spänning. En komplex bok som Sverker lyckas knyta ihop. En intressant blandning av belästa akademiker och farliga onda skurkar, som vill förinta stor del av mänskligheten. Kampen mot det onda fortsätter. Detta skulle bli utmärkt film, det händer något hela tiden.

 Flera smakbitar: HÄR.

Intervju: HÄR