Skogen : i folktro, sägner och sagor av Tora Wall

Skogen : i folktro, sägner och sagor (2024) av Tora Wall, nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok 2024.
I ett land som täcks till två tredjedelar av skog och vars forntida religion inbegrep ett världsträd är det kanske inte så konstigt att skogen fortsatt har en stark dragningskraft på oss. Skogen breder ut sig i flera dimensioner i människans värld, både som symbol och faktisk plats, trots att de flesta idag befinner sig långt ifrån den.
I årtusenden har den försett oss med nyttiga råvaror men också med starka upplevelser som har väckt förundran och ofta rädsla. Somligt har varit lätt att förklara, annat svårare. Vad botar frossan? Vem tog jägarens byte? Vad väntar bortom skogsbrynet?
Med utgångspunkt i sägner, sagor, folkminnen och traditioner tecknar folkloristen Tora Wall en färgrik bild av skogen som erfarenhet och föreställning. Tora Wall är författare och doktorand i folkloristik vid Åbo Akademi. Bland hennes tidigare böcker finns Folktrons väsen (2021) och Traditioner och högtider (2022).

Synopsis av Ulf Karl Olov Nilsson

Synopsis (2007) av Ulf Karl Olov Nilsson, nominerad till 2007 års Augustpris.
Innehåller CD med UKON och Njurmännen.

I sin nionde diktsamling fortsätter UKON att utforska och bredda poesins möjligheter. Vi ställs här inför ett radikalt våldsamt och humoristiskt operalibretto, en essäistisk långdikt, ett antal found poems, plakatdikter, en motsatsöversättning, hyllningsdikter till ägg, färgen gul och Sigmund Freud, cut-up-bearbetad Göteborgsvitspoesi, det ultimata politiska valmanifestet, två synopsis där hela den västerländska litteraturskatten finns förborgade, en samplad dikt från begravningsannonser och en för svensk dikt efterlängtad första komplett genomgång av Yrkesregistret.
Nöje att läsa, en lustfull bok som inte kan beskrivas med några få ord.

Glömskans bibliotek : en essä om demens, vansinne, litteratur av Ulf Karl Olov Nilsson

Ö:et i ordet glömskans återges med enbart diakriter, ordet demens återges demen?, ordet vansinne återges med upp och nervänt A, upp och nervänt V och bakvänt N i omslaget:

Glömskans bibliotek : en essä om demens, vansinne, litteratur (2016) av Ulf Karl Olov Nilsson, ibland kallad UKON, poet, psykolog och psykoanalytiker.
Boken är populärvetenskapligt uppbyggd, initierad, personligt hållen och rör sig kring bland annat följande frågor: Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en ny minnessvagare, tröttare och mer förvirrad version av sig själv när man drabbas av demens, eller blir man en annan? Hur kan man år 2015 förhålla sig till den tidiga psykoanalysens symbollära? Hur ska man förstå vansinnesdåd? Hur talar en människa om sig själv under tiden han blir lobotomerad? Blir man friskare av kultur och hur skulle ett poesins apotek kunna se ut? Har psykosen ett eget språk? Och har traumat det?

Intressant lärorik tankeväckande bladvändare.
Min erfarenhet av dementa är som mentalskötare ett par år på Lillhagens sjukhus i början av 1970-talet, jobb på ålderdomshem, utan utbildning. Och min far hade alzheimer men vi träffades få gånger för han bodde i Finland.

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Just nu är jag här (2017) av Isabelle Ståhl är nominerad till Augustpriset. Ståhl har disputerat i idéhistoria på avhandlingen Psykets laboratorium: Skildringar av drogexperiment i Weimarrepubliken.

Elise läser på universitetet och dejtar på Tinder, hon föredrar äldre män. Hon har mobilen ständigt påslagen och utbyter erfarenheter av antidepressiva med sina vänner. Hon umgås med studiekamrater, men känner ändå utanförskap. När hon träffar Victor verkar hon bli lycklig på det där omedelbara sättet, trots att han är i hennes egen ålder. De har helt olika bakgrund och olika mål i livet. Lyckan går snart över i en känsla av tomhet.

   "Alla människor gör mig irriterad eftersom de inte är han. Alla är så inbilska, barnsliga och vulgära, särskilt mina vänner, Victor skulle aldrig umgås med sådana som de, alla han känner är så vuxna och allvarsamma, han har säkert känt dem sedan uppväxten och är inte med dem bara för att slippa vara ensam." (sid 97)

   "På kvällen äter vi middag på Heaven 23. Loungemusik spelas på svag volym i bakgrunden. Arvid berättar en lång anekdot om några författare han umgicks med på 90-talet.
    "Vi brukade träffas i en källarlokal på Södermalm, det var så annorlunda då. Du kanske har läst tidskriften Kritik och kris..." (sid 283). Flera smakbitar: HÄR.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Sidospår från Ståhls bok:
Elise träffar mycket kulturmänniskor, författare, konstnärer. En bok/tidskrift av den svenska kultureliten som bara antyds i slutet:

Källarhändelser : Forum - nutidsplats för kultur med sina 1,8 kilo och 750 sidor kan underhålla en längre tid, kanske ingen läsning från pärm till pärm. Fullt med guldkorn, en sorts antologi med 80 medverkande skribenter och konstnärer av Sveriges viktigaste kulturscener i huvudstaden. Boken innehåller texter av bland andra Horace Engdahl, Ulf Linde och Birgitta Trotzig, från 1989 till 2007.

Sedan 1989 har människor kommit till en enkel källarlokal på Sigtunagatan 14 i Stockholm för att se utställningar och framträdanden, lyssna till musik, poesi, filosofisk reflexion, recitation och litterära föredrag. På Forum nutidsplats för kultur framträder både unga och etablerade författare och litteraturvetare, musiker, skådespelare, dansare och filosofer i innovativa temaföreställningar under konstnärlig ledning av Kulturprofilen Jean-Claude Arnault.

Satansviskningar av Sami Said

Satansviskningar (2023) av Sami Said berättar om en internatskola för besvärliga flickor. Dit skickas Nadine för att hon gömt sig i garderoben. Och den första flickan för att hon förstört sin farbrors maskiner. Och den andra flickan för att hon rakat av sitt hår. Flickorna får tvätta sina egna kläder, laga mat, Nadine är van att ha tjänstefolk. På skolan härskar Föreståndaren, som tror att hon måste isolera eleverna för att kunna bygga dem på nytt. Hon säger: Skynda att ändra på er. Den yttersta dagen är nästan här. Därute bland tistelkullarna finns det som hjälper. Flickorna ger sig av om kvällarna, de letar efter något. Hur hittar man det?

"I breven hem skriver de att Föreståndaren har falska diplom på väggen, att de börjat en psykiskt instabil flicka i klassen, många skriver det men de menar olika personer, att de hittat skorpioner under sängarna och att elektriciteten ofta är avstängd. När de lagt till en rad börjar de tvivla och kommer omedelbart på en till." (sid 60) Flera smakbitar: HÄR.

Ixelles av Johannes Anyuru

Ixelles av Johannes Anyuru (hedersdoktor vid teologiska fakulteten vid Lunds universitet). Boken som bara blivit väntandes i min bokhylla, så blir det ibland, signerad av författaren. En roman om vänskap och längtan, och ett kärleksbrev till fiktion, påhittade liv och bibliotek. En samtidsskildring med människor som inget har men riskerar att förlora allt – och gå under i bortglömda stadsdelar utan namn, en generation barn som gjorts omöjliga att sörja.

Sedan Mio dog har Rut ensam uppfostrat den son de fick tillsammans, och skapat ett liv åt dem: hon har ett hus vid havet, en del i rikedomen, och anställning på den gåtfulla "agenturen", som med hjälp av fiktiva röster manipulerar offentligheten. Pojken, som nu är tio år, vet ingenting om sin far: inte hur han levde, inte hur han dog. Han är trygg. Räddad.

En dag får Rut höra att det på ett sjukhus ligger en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst. Hon plockar med darrande händer den ålderdomliga cd-spelaren ur hans ryggsäck. Skivan i den skimrar som guld. Det är Mio som talar på den. Mio som borde vara död, han säger: Det finns tak här där man ser ända ut till havet. Här i biblioteket över ingenting.

   "Ni bodde i Ixelles?"
   "Vi har pratat om det här. Vi bodde grannar i Ixelles."
   "Det finns en plats här i Antwerpen som heter tjugosjuttio." Em försöker låta vardagligt men kan inte undvika att fylla siffrorna med så mycket förundran att Ruth måste le. Em Tar ett bett av brödet, studerar henne intensivt. "Det är siffrorna hon på bussen sa. Hon som sa att pappa är målad på en vägg." Allt detta är stort för honom. Hans början. "Tjugosjuttio. Det är ett postnummer."
   "Jag antar det." Ruth torkar av köksskivan.
   Hur börjar en lögn? Med en lek som två flickor hittar på för att få vara några andra en natt, när de går nedför Meltmarkt och låtsas bryta på franska, låtsas ha pengar. Lögnen börjar med en pojke som dör i en gångtunnel, eller när pojkens son är tillräckligt gammal för att fråga om sin pappa, och man jobbar på agenturen och ljuger varje dag. Lögnen börjar med ingenting. (sid 84)

överst - kulturfråga

Svår fråga, senast skyndade jag mig att skaffa en signerad bok Ixelles av Johnnes Anyuru, ändå blev boken liggandes och läste den först alldeles nyligen

Vilka författares böcker hamnar alltid överst i bokhögen? undrar: Enligt O i veckans Kulturfråga.

bokrea 2023 bokpaket - kulturfråga

Köpte inget första dagen men fick ett litet bokpaket på posten:

Slutet på svartsjukan och andra noveller av av Marcel Proust
Nollpunkten : precisionens betydelse hos Witold Gombrowicz, Inger Christensen och Herta Müller
Knäböj : om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson.
Förbländningen Elias Canetti.

Kul att titta på böcker på bokrea, kan bli spontanköp. 

såg mycket krig och historia.

Hälso- och träningsböcker.

Handarbetsböcker finns för alla smaker.

Planerar du att köpa några böcker under Bokrean?
Vilka genrer brukar du prioritera? undrar: Enligt O i veckans Kulturfråga.

Kläda blodig skjorta : svenskt barnafödande under 150 år

Kläda blodig skjorta : svenskt barnafödande under 150 år (2022) av Maja Larsson ville jag läsa för vi läste litteraturvetenskap tillsammans i Göteborg. %oligt att hennes bo blivit nominerad till Augustpriset. Själv har jag viss erfarenhet och insett hur fort det förändras.

"Det finns inget annat land i hela världen där mammor och nyfödda är lika friska och välmående som i Sverige: 1951 är spädbarnsdödligheten i Sverige 23 per tusen barn, fantastiska siffror jämfört med USA:s 31 eller Danmarks 34. I en del länder, som Chile och Egypten, är siffran så hög som 160. Utvecklingen har gått spikrakt uppåt sedan 1930-talet då allmän mödravård introducerades och 1940-talet då den var gratis för alla. Tanken var dock aldrig att alla kvinnor skulle föda på sjukhus. Ändå är det så det har blivit." (sid 165) Flera smakbitar: HÄR.

Hur har det varit att vänta och föda barn i Sverige de senaste 150 åren? Genom verkliga vittnesmål från de som var med väver boken en tidigare oskriven berättelse som spänner från 1800-talets hemförlossningar till dagens storsjukhus, via förlossningshem, livsfarliga kejsarsnitt och barnlöshetsbehandlingar. På 1940-talet blev Sverige det första landet i världen där fler kvinnor valde att föda på sjukhus än hemma. Hur blev det så? Och varför har en del kvinnor alltid längtat hem igen? Kroppens mekanismer för att föda var desamma 1870 som nu. Ändå är nästan ingenting i förlossningsrummet sig likt. Barnafödandets historia handlar om vård - men också om politik, pengar, kultur och en ständig strävan bort från det gamla. Väldigt intressant läsning om hur kvinnors liv har förändrats, inställning till barnafödandet, förbättringar i sjukvården, samhället.

Helsingfors : från Kalevala till Snowcrash av Anneli Jordahl

Helsingfors : från Kalevala till Snowcrash (2000) av Anneli Jordahl som är kulturjournalist i Dagens Nyheter och eeser till Helsingfors när andra far till New York, London och Paris. Är framförallt biten av finsk litteratur och film.
I dag är Helsingfors den snabbaste växande stadsreligion inom EU. Det mondäna Europa har taigt plats med besked mellan spårvagnar och provisoriska tältserveringar i hamnen. En boom av kaféer, gallerier, museer och shoppingstråk har blivit följden. 

Allt fler reser till Helsingfors. Men de flesta hukar i närheten av färjorna och missar det mesta av vad Finlands huvudstad har att erbjuda. Så passa på att upptäcka Helsingfors som år 2000 blir kulturhuvudstad i Europa. Här får du en översikt av finsk kultur och praktiska tips och adresser som tar dig till allt från kultureldoradot i Kabelfabriken till den hisnande panoramavyn från damtoaletten på hotell Tornis ateljébar. Anneli Jordahls bok lyser om kärlek till Finland.

Björnjägarens döttrar : en berättelse om sju systrar (2022) av Anneli Jordahl är nominerad till Augustpriset. Jordahl har inspirerats av Aleksis Kivis finska romanklassiker Sju bröder från 1870 men har valt att flytta berättelsen till nutid och till namnlösa platser i Finland - och att istället placera sju systrar i förgrunden.

Det skvallrades jämt om den beryktade björnjägarens sju döttrar. Meningarna gick isär. Levde de verkligen på helt egen hand ute i vildmarken? Det påstods att de tillbringade all sin tid med att jaga, bada och brottas, förutom när de drack sig stupfulla på hembränt och porter. Ibland syntes de på marknaden där de sålde björnskinn och dansade lättklädda och uppspelta när försäljningen gått över förväntan.
En kvinna bestämmer sig för att i hembygdsföreningens årsbok nedteckna de sju systrarna Leskinens vilda historia. Varför gick de aldrig i skola? Varför ville de leva isolerade i ödemarken, femton mil från närmaste stad? Varför betedde de sig som grovhuggna pojkar?

bäst just nu - tisdagstrio

Lyssnade på Johannes Anyuru i fredags, hans Ixelles är Augustprisnominerad. Kärlek till bibliotek, bibliotekarie och Hisingen.

Romanens segertåg (2022) av Ingrid Elam som berättar historien om romanens segertåg, från föraktad kvinnosyssla till genrernas genre. Elam ger mängder av inspirerande exempel från klassiska som mindre kända författare - en guldgruva för den som behöver goda lästips.

Luna och superkraften Spökmysteriet (2022) av Sören Olsson, Martin Svensson, Leif Eriksson som nioåringen håller på att läsa. Hemma hos Wille händer märkliga saker. Föremål flyttas runt av sig själva, från källaren hörs höga smällar om nätterna och hunden Ludde kan inte sluta skälla, verkar som ett spöke har flyttat in. Vad vill den?

Bäst just nu - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Europa av Maxim Grigoriev - smakbit

Europa av Maxim Grigoriev (2021) är en ny typ av exilroman: en vidräkning med nostalgi och hemlängtan. I emigrantens svartsynta medvetande går tidslinjerna omlott. Minnet är en stad. Den romantiska drömmen om det kosmopolitiska, öppna Europa krackelerar långsamt medan barndomsstaden får ett allt mer lockande, världsfrånvänt skimmer. Den är även en hatfylld lovsång till den ryska emigrationens sekellånga historia, med den misantropiska grafomanen, uteserveringsfilosofen och misslyckade terroristen Nina i dess platslösa mitt.

När Nikita var fjorton år gammal rymde han från Moskva till Paris. Nu är han medelålders, överviktig och utmattad. Efter ett telefonsamtal från en advokat stor Nikita plötsligt som ägare till en söndervittrande våning på promenadstråket i Nice. Det oväntade arvet slår upp porten till en svunnen värld av uppbrott, hemlängtan och platslöshet. På en balkong i en främmande våning i Nice står han och tittar ut över vinterhavet. Nina var hans enda vän.

   "På hörnet låg ett kafé: Paris Europe. Jag gick in där och beställde ett glas porto. Det kostade två och femtio. Jag stod vid koppardisken, mellan flera kavajmän som drack kaffe och väntade på att få sitta ner och äta lunch. De pratade med varandra över mig, som om jag var luft: de var förfärade över någonting, uttryckte sin indignation eller häpnad, upprepade samma fraser flera gånger: det är förfärligt, obeskrivligt, jag saknar ord.
    Jag stod där och tittade ut över gatukorsningen utan att tänka på något.
    Jag såg ut över korsningen, som jag kände utan och innan." (sid 17)

   Och Paris. Vadå, Paris? "Paris är inte vad det en gång var." "Det finns nästan inga fransmän kvar i Paris." "Bara en massa blattar." "Jag är inte rasist, men..." "Ärligt talat. Ska man in på ett museum så blir man genomsökt över hela kroppen, medan en sån där invirad från topp till tå, inklusive ansiktet, släpps in med ett 'bonjour madame'". "De som kommer hit med sina egna lagar..."
    Den ryska butikförsäljarens relation till sina produkter är ett särskilt ämne, menade Nina.
    "Feminismen", sade hon till mig en gång, sade Nina. "Feminismen. Jag fattade inte vad jag skulle med den till förrän jag flyttade till väst, För hos oss i Ryssland, där var kvinnan redan befriad." (sid 314)
                                           Flera smakbitar: HÄR.

Maxim Grigoriev är född 1980 i Moskva och uppvuxen i Stockholm, i dag delar han sin tid mellan Portugal och Paris. Europa är Augustnominerad och har tilldelats ett flertal litterära priser; Svenska Dagbladets Litteraturpris, EU:s Litteraturpris och SmåLits Migrantpris 2022. Han nominerades även till tidningen Vi:s litteraturpris 2021.

bra Augustprisvinnare - kulturfråga

Nattkorpen av Johan Rundberg är riktigt bra, ska läsa med 8-åringen.

Värdiga vinnare, många intressanta nomineringar bland fackböcker. Dolda gudar : en bok om allt som inte går förlorat i en översättning av Nils Håkanson är bra val. Av all litteratur på svenska är ungefär hälften översatt från andra språk, boken visar hur synen på översättning har varierat mellan epokerna.

Jag hade gärna sett att även lyfta villkor för kvinnlig idrott: Knäböj : om kvinnor och styrketräning (2021) av Sara Martinsson är en Augustprisnominerad berättelse om kvinnor och styrketräning. Fram till nyligen var det en tabubelagd syssla, och om den skulle utföras skulle det helst inte ske utanför hemmet. Att som kvinna tävla i sporten tyngdlyftning var otänkbart - inte förrän år 2000 var damer välkomna att ställa upp i OS.

Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset vill du lyfta fram? undrar Enligt O i: Veckans Kulturfråga.

Knäböj : om kvinnor och styrketräning

"Med jämna mellanrum skriker olika män till mig på gymmet. Att det låter för mycket när mina vikter slår på golvet, att jag inte kan ta upp samma plats hur länge som helst, att mitt sätt att träna kan vara farligt för mig eller för andra. Väldigt få män i Sverige i dag skulle säga annat än att kvinnor och män bör kunna vistas var de vill på samma villkor. Ändå är jag bara genom att existera på gymmet ett störningsmoment för vissa. En rubbning av ordningen i världen, där kvinnor fortfarande inte är oproblematiska i närheten av en skivstång." (sid 25)

Knäböj : om kvinnor och styrketräning (2021) av Sara Martinsson är en Augustprisnominerad berättelse om kvinnor och styrketräning. Det handlar om hur den enkla strävan att själv få bygga sin kropp och lyfta tungt har motarbetats och misstänkliggjorts, och om det mod och kreativitet som krävts för att trotsa den. Idag är styrketräning en helt självklar träningsform för svenska kvinnor. Men fram till nyligen var det en tabubelagd syssla, och om den skulle utföras skulle det helst inte ske utanför hemmet. Att som kvinna tävla i sporten tyngdlyftning var otänkbart - inte förrän år 2000 var damer välkomna att ställa upp i OS. Intressant, personlig berättelse om villkor för kvinnors styrketräning, bra research.

"I dag har mer än 20 procent av svenska folket gymkort. Kommersialiseringen av träningskulturen har gjort muskler till en ny sorts klassmarkör. I dag är de snarare än ett kvitto på att man arbetar med kroppen ett bevis på att man har råd att träna. Några av de starkaste människorna jag omgett mig med på olika gym genom åren har haft högstatusyrken. De har varit programledare, författare, läkare, civilingenjörer, mäklare, mycket välavlönade chefer. Musklerna är för dem i någon mån var 1700-talets korsett var för det fina folket. Ett sätt att iscensätta klass." (sid 109)

Den svarta månens år av Ellen Mattson

"Klockan var nu närmare tre, det var den sämsta tiden, han gick till bokhyllan och den där gången drog han ut några volymer, men att verkligen sätta sig och läsa var inte möjligt. Det gjorde ingen större skillnad, han mindes ändå vad som stod i böckerna; allt detta som han läst och läst om så många gånger fanns i hans minne och blandades in i det han sa och gjorde under dagen, men på natten måste man berätta sina egna historier. Han tänkte att det var det som var tanken, om det fanns en tanke, men vem skulle då ha tänkt den, har jag, tänkte han nu, har jag tänkt fram min egen sömnlöshet?" (sid 7)

Den svarta månens år (2021) av Ellen Mattson, berättar om David som blivit avstängd från sin tjänst på universitetet finns det bara några få konstanter kvar i hans liv: en främmande katt som kommer på regelbundna besök och ett skrivprojekt om Iliaden som han försöker fokusera på. Men en olyckshändelse löser upp tillvarons konturer och gränser - plötsligt ställs han inför en helt ny verklighet. Han tappar en bok i fallet och börjar leta efter den, utan att minnas vad boken handlar om. Varför blir något man inte minns så viktigt… Mattsons roman handlar om en ensam man som söker något som gått förlorat, i en värld som inte sällan tycks styras av drömmens orimliga logik. Vem hade flyttat fram bokmärket i boken han läste... En lågmäld trevlig bok.

bekanta Augustprisnomineringar

Eufori : en roman om Sylvia Plath(2021) av Elin Cullhe har jag läst, en fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet, bekant med några fler Augustprisnominerade:

Den svarta månen av Ellen Mattson har jag lånat på biblioteket, köpt en annan bok om judar; Flykten till Marstrand av Anna Grinzweig Jacobsson, berättar när 1969 placerades tvåhundra polsk-judiska flyktingar på Marstrand, makens arbetskamrat har skrivit. Knäböj : om kvinnor och styrketräning av Sara Martinsson och Dolda gudar av Nils Håkanson köar jag på biblioteket, ska lyssna på Dante med Anders Cullhed i kväll på Stadsbiblioteket.

Vilka av de nominerade böckerna till Augustpriset är dina favoriter? Vilka titlar saknar du bland de nominerade? undrar Enligt O i: Veckans Kulturfråga.

litterära priser - kulturfråga

Brukar du följa utdelningen av litterära priser? Vilket pris fokuserar du i så fall mest på? undrar Enligt O.  Sporadiskt, nyfiken på Nordiska rådets litteraturpris och hade hoppats på Yahya Hassan, inte läst Monika Fagerholm än. Bokat Shuggie Bain av Douglas Stuart, vinnare av 2020 års Booker-pris, men man får ju inte hämta några böcker på biblioteket, slut i bokaffären. Nobelpris är man ju nyfiken på, läst Louise Glück innan. I år har jag dock läst flera av Augustpristagarna, gillade Samlade verk. Hade hoppats att Längta hem, längta bort : en essä om litteratur på flykt av Kristoffer Leandoer hade vunnit. Herrarna satte oss hit : om tvångsförflyttningarna i Sverige av Elin Anna Labba är på väg från biblioteket till mig, men nu är ju alla bibliotek stängda.

Brukar du följa utdelningen av litterära priser?  undrar Enligt O i veckans Kulturfråga.

familjeliv - tisdagstrio

 

1 Mot fyren av Virginia Woolf berättar om den dag (vid ön St Ives i Cornwall) då Mrs Ramsays familj med åtta barn bor i sommarvillan på ön. Deras son James högsta önskan är att åka på utflykt till fyren, men väderleksrapporten är inte gynnsam. Fyren Godrevy på omslaget.

2 Kärlek av Hanne Ørstavik skildrar en liten by i Norge, glesbygdskommun, ingen mamma-pappa-barn berättelse, annorlunda familjekonstilation, inte direkt lyckligt.

3 Sverigevänner : Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn (2019) av Arash Sanari är en rolig och gripande berättelse om hur två generationer av en familj tillsammans och på varsitt håll försöker anpassa sig till ett ibland svårbegripligt samhälle. Augustprisnominerad i år.

 

Familjeliv
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

 

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård

"Jag har viktigare saker att göra än att sitta här och bre ut mig. Jag tänker inte säga nånting. Ingenting tänker jag säga. Jag blundade, tvingade mina tankar att upphöra, som jag hade lärt mig som barn och ag somnade genast. Jag sov den oskyldiga sömnen där ingenting skrämde mig. Allt var som vanligt. Min man sov bredvid mig. Det var natt. Jag reste mig och gick in till barnen som sov. De sov alltid så djupt." (sid 25)
 Oktoberbarn (2019) av Linda Boström Knausgård (Modernista) där hon är tvångsinlagd på en psykiatrisk avdelning, och utsätts för upprepade serier ECT-behandlingar, man tappar minnet en period. Behandlingen är vanlig vid många psykiska åkommor, men forskare är oense om dess effekter och bieffekter. Tjugo ingrepp om dagen, under narkos, det gör ont att läsa.  Patienten som var ohanterlig.
 "Hon bad mig skriva och sa att det var min väg ut, men det kom inga ord när jag satte mig ner på mitt rum med pappret hon gett mig. Maria tyckte inte om att jag tappat minnet, det kunde jag märka och hon gjorde som sagt vad hon kunde för att det skulle komma tillbaka. Barnen, sa hon. Tänk på barnen." (sid 57)

Bra och dåliga dagar, bättre dagar när de sprang i korridorerna. Mellan sjukdomsperioder försöker hon leva ett liv, sköta om barnen, skriva, gå på författarträffar. Det vanliga livet och livet bakom galler blandas. Barnen som saknar kontinuitet. Sköterskan frågar, klart hon mindes sina barn, men hade svårt att säga namnen. Två författare lever tillsammans med de fyra barnen. Barndomsminnen. Drömmar. Skilsmässa.

"Vi var på en efterlängtad semester. Min man hade arbetat på en bok nätter och dagar tills den till slut var klar och det var en otrolig lättnad att kunna vara som vanligt igen. Att inte behöva springa runt som en dåre i lägenheten i den stad vi då bodde i. Fånga barnen, få dem att stanna några minuter, mata dem, natta dem. Jag trodde att allt skulle bli som vanligt igen." (sid 38)

Om våren (2017) av Karl Ove Knausgård är skriven samma period, fadern  berättar om världen för sin tre månader gamla dotter under en dag i april, medan hustrun är sjuk, illustrerad av Anna Bjergers fina målningar.

Hennes första roman Helioskatastrofen (2013) belönades med Mare Kandre-priset. Romanen Välkommen till Amerika nominerades till Augustpriset 2016 och har översatts till tretton språk.

Socialdemokratiska noveller

- Jag måste få visa mina rosor för Sträng, sa kungen och reste sig innan han fullbordat meningen.
Sträng tvekade. Kungen var så uppenbart offer för sin egen entusiasm - som otvivelaktigt var lite barnslig, det var han känd för - så Strängs första impuls var att hålla emot och sitta kvar. Men det lät sig naturligtvis inte göra. Han var ju själv skuld till denna entusiasm, hade visat kungen sina kunskaper om blommor, utan att denne förstått att dessa kunskaper var av ett helt annat slag än kungens egna - mer professionella, för att inte säga fackliga. En gammal trädgårdsarbetare betraktar inte rosor på det sätt kungen uppenbarligen gjorde, något att entusiasmeras av. (sid 79)

Socialdemokratiska noveller (2018) av Björn Runeborg är en intressant läsvärd novellsamling, nominerad till Augustpriset. Jag väljer Var kungen revolutionär? Novellen handlar om mötet mellan de två högt uppsatta samhällsmedborgare; kungen och finansminister Gunnar Sträng, med deras kanske lite annorlunda gemensamma intresse. Kanske inte lämpligt att ställa vilka frågor som helst? Till en kung.

Novell IV hos Ugglan:

32. Läs en novell som utspelar sig någonstans högt upp.

Modernista.