Arash och hans familj kommer till Sverige från krigets Iran i mitten av 80-talet är pappa Jamshid bestämd att de genast ska bli så svenska som möjligt, så snabbt det bara går. Inte lätt. Är skidsemester ett tvång? Hur många godisbitar äter ett svenskt barn, utslaget per dag? Och varför kan man ta upp samma fyra ämnen på varenda middag under ett helt års tid utan att någonsin höra en avvikande åsikt? Julbordet var rätt tufft, se: HÄR.
- Olika verb för människors rörelse. Om jag säger "jag ska gå till USA" börjar folk skratta. Man måste ange exakt vilket färdmedel man tänker använda. Gå, flyga, cykla, simma, springa. Det är aldrig underförstått, det måste uttryckas specifikt. En bil ställer man. En boll lägger man. Det kan hålla mig vaken om natten... (sid 45)
Språket. En del känner jag igen, vissa språkliga uttryck, missförstånd, uttal, jag kom från Finland som 18-åring, nästan vuxen, kunde inte så mycket svenska.
"Flera insikter följde de närmaste dagarna. Man ställde sig till exempel inte upp när man besvärade frågor. Man kunde också tilltala magistern som om han vore en kompis. Dessutom kunde man själv välja hur mycket mat man ville ha till lunch." (sid 17)
Skolan. Lättnad att inte vara tvungen att äta upp mat Arash inte gillade.
Själv började jag på vuxengymnasiet men kände ändå enorm skillnad till den finska skolan, en stor lättnad. Tilltala lärare som vem som helst. Respekt utan rädsla.
Mamman får syn på min hungriga gestalt i pojkrummet.
"Nämen Arash, sitter du här helt själv. Stackare! Den här midagen kommer nog att dra ut på tiden. Vill du komma och sitta till bords?" Triumf! Jag skulle få mat.
Så blev det dock inte.
Sitta till bords innebar just det.
Sitta till bords.
Titta på. (sid 30)
Utanförskap. Tråkig erfarenhet att svälta hos kompisar hade Arash, vågade inte berätta för föräldrarna hemma att han aldrig fick mat, fick sitta och vänta i kompisens rum. I Finland var det naturligt att få mat om kompisen äter. Även mina barns kompisar åt hemma hos oss och vice versa. Vi föräldrar skojade med varandra att "gratismat är gott"! Tydligen inte så hos alla svenska familjer. Jag hade även glutenfritt åt några av mina barns kompisar.
Själv minns jag när mina barns svenska kompisar ringde, så pratade jag alltid med dem. En flicka sa en gång att jag är "den enda föräldern som pratar!" Det är tydligen skillnad på umgänge bland svenska familjer. När jag var barn i Finland, och kompisen inte var hemma, så satt jag ofta och pratade med deras mamma. Skandinaver, grannländer, ändå skillnader som knappt märks. Denna bok väcker många tankar om mina egna minnen. En intressant bok många borde läsa. För att förstå skillnader och likheter.
29 kommentarer:
säkert lärorik läsning. tack för smakebiten!
Den här boken verkar lättbehandlade. Rolig och tankeväckande och rörande.
Men hur blev det nu? Jätteintressant skulle det vara.
Jag tycker kulturella skillnader är roliga att jämföra. Jobbade ihop med en från Indien och en från Kina under ett år och vi pratade mycket om det. Många skratt blev det :) Jag tycker det är både kul och viktigt att prata om, då får man större förståelse för varför folk gör som de gör.
Intressanta tankar. Det där med att inte kunna äta hos kompisar Tycker jag är märkligt. Ja, om inte huset är fullt med kompisar förstås. En extra person finns det alltid plats för. Skolan låter iaf ganska positiv i jämförelse. Pratade jag med kompisarna som ringde? Ja, några ord blev det nog, men inga länge samtal. Mycket intressanta jämförelser.
Mrs Calloway, man upptäcker sina egna vanor också.
Mösstanten, man får många tankar, intressant.
Monika, även nordiska länder har sina skillnaden, vardagliga saker man inte tänker på, lätt med missförstånd.
femfemman, märkligt att låta en att sitta hungrig, så har vi inte gjort. Barnen ätit varannan gång borta, varannan gång här. Jag har alltid pratat med barnens kompisar, tydligen inte vanligt.
Låter som en mycket intressant bok! Det där med att sitta hungrig har försvunnit verkar det som. Man bjuder på mat även i svenska hem.
Har ju min familj i Norge, och ser ofta oväntade skillnader.
Intressant, den boken vill jag också läsa. Jag tror att det har blivit bättre i Sverige nu, att vi har tinat upp litet, att man pratar mer med barnens kompisar och att man bjuder även oväntade gäster till bords. Jag hoppas i alla fall det. Men vår familj var annorlunda i det avseendet när jag växte upp, just för att mina föräldrar alltid ställde fram en extra tallrik om någon dök upp oväntat, och ingen fick sitta och vänta medan vi åt. Och särskilt pappa skämtade alltid väldigt mycket med våra kompisar, så han blev populär bland dem. Jag har alltid gjort likadant, bjuder alltid till bords och pratar alltid med döttrarnas kompisar. Jag tycker att det tillhör vanligt hyfs. Skall skriva upp den där titeln på boken, tack för tips!
Verkligen intressant! Många kulturkrockar och språkförbistringar blir det.
Det där med hur man tar sig till ställen (gå, cykla, åka bil osv) det har vi norrlänningar löst på ett bra sätt. Vi "far" helt enkelt dit vi ska, oavsett färdmedel :-D
Låter jätteintressant, den vill jag läsa. Ska kolla om den finns på Storytel. Tack för smakebit!
Ett mycket intressant ämne. Det har visat sig ha stor skillnad om en nyinflyttad hamnar i ett invandrartätt område eller inte, likaså vilken skola barnen kommer att gå i.
Det var et interessant innlegg. Det er noe jeg kjenner igjen fra Norge og noe ikke. Blant annet ville en kompis til sønnen min alltid få være med på middagen her, de må ikke sitte og vente. Men når jeg tenker på det så kan jeg huske at det ikke alltid var tilfellet da jeg var liten. Jeg har sittet på rommet og ventet. Skikker og seder kan være vanskelig nok selv innenfor en kultur, så jeg skjønner godt det er veldig vanskelig når man kommer som ny.
Ha en riktig fin søndag!
Det låter som en riktigt intressant bok. Men att låta någon "sitta till bords" utan mat har jag aldrig hört talas om.
Känner igen en hel del där. Det är märkligt att det finns så stora kulturella skillnader mellan två länder som ligger så nära varandra. Hos oss bjöds det mat och dryck men en del av mina skolkompisar hade blivit tillsagda att de inte fick äta eller dricka något hos oss för "det vet man ju inte vad de bjuder på!" Den boken blir jag riktigt sugen på. Tack för smakbiten!
Det låter intressant, konstigt det där med maten. När mina barn hade kompisar här fick de alltid mat och eftersom jag har tre barn blev det en hel del.
Jag tänker genast på tiden jag jobbade som volontär med svenskundervisning för flyktingar. Man fick verkligen många aha-upplevelser. Jag hade ju svenska med mig i bagaget till Sverige, men, många missförstånd blev det eftersom vi använder olika vokabulär. Jag tror den här boken verkligen är läsvärd. Tack för smakbit, trevlig söndag
Låter faktiskt riktigt frestande!
Intressant! Tack för smakbiten!
Låter som otroligt intressant läsning. Tack för smakbiten.
Den har jag hört talas om, så den lägger jag till läslistan :)
Veldig interresant. Takk for smakebiten.
Tack för smakbitar! Den här har jag reserverat bums på bibblo!
Och tack för dina reflektioner till texten. Det ger ju så mycket mer när en kan jämföra med en liknande upplevelse <3
Låter väldigt intressant, tack för smakbiten!
Gå menar alltså kävellä på finska? Jag tror att du berättar on edun flyttning. Jag tror att du trivs i Sverige?
Tina O, inte så långt borta men ändå en del skillnader.
Bokdamen, väldigt läsvärd bok.
Jokke, jag trivs i Sverige, och vi kan inte gå till Finland.
Låter som en intressant bok! Tack för smakbiten!
:)
Ja att låta någon "sitta till bords" utan mat har inte jag hellet hört talas om.Sjukt dåligt exempel på svensk kultur. En modern urban myt som letat sig in i storyn?
RJakbo, ingen myt… författaren berättar om sin barndom, det var nog så på vissa ställen.
Skicka en kommentar