Mord i Bohuslän av Stig O. Blomberg

Mord i Bohuslän (Dödens pilar 1987) av Stig O. Blomberg.

Finns mördaren bland gästerna på pensionatet? Olle Villner hade tänkt sig en lugn och stillsam pensionatssemester i det idylliska Ramsund på den svenska västkusten, men ser sig tvungen att raskt ändra sina planer när ett lik hittas vid havsbrynet. Mannen är uppenbarligen mördad, med en pil i bröstet. Villner är av naturen obotligt nyfiken och har ju dessutom en viss vana att lösa mordgåtor, fast nu är han på semester och skriver faktaböcker om Provence i Frankrike. Kanske finns mördaren rentav bland gästerna på pensionatet? Vart har den unga Louise försvunnit? Den prisbelönte och skicklige deckarförfattaren Stig O Blomberg rör sig hemtamt i västkustmiljön och lyckas som vanligt höja temperaturen åtskilligt innan mördarjakten får sitt dramatiska slut.

Stig O. Blomberg (pseudonym Olle Villner) är född 1922 och har skrivit åtskilliga populära deckare, många har givits ut igen, några bytt titel, finns på biblioteket. Jag blev nyfiken på Bohusläns-temat, och undrade lite varför Robert W inte gillade varken boken eller språket: HÄR.

Jag har inte närläst så noga, inte sökt "fel", bara försökt komma in i pensionärsstämningen. Känns som boken skulle passa som film, lite som mysdeckare. Inte negativt att bokens handling flyttar sig bakåt i tiden. Tjörnbron havererar 1980 men nämns inte med namn. Några tidsmarkörer som fasta telefoner, platt tv, polaroidkamera hos polisen, checkhäfte, ungefär som det var 1987.Visst känner man av stämningen av ett pensionat vid havet, gammaldags möblering. Gästerna läser Göteborgs-Posten, äter rökt makrill, havet känns nära. Boken är skriven med korta meningar utan bisatser, rikligt med adjektiv, beskrivning av kläder. Korta kapitel, inte alltför tjock bok. Boken skulle passa utmärkt i en bokcirkel för lättlästa böcker, som många bibliotek ordnar. Både för unga och äldre läsare, behöver inte alltid vara krångligt. En läsvärd trevlig pusseldeckare. Spännande twist i slutet.

 - Jag har naturligtvis bil.
 - Det tänkte jag inte på, medgav Villner.
 - Du ska inte tro att jag "bara" är hemmafru, sa hon. Jag är lärare. Vi har fortfarande en liten skola här i Ramsund. Fast jag måste erkänna att många av barnen kommer numera från Ramvik. Det är väl tidsfråga innan de flyttar skolan dit. Två gånger i veckan sköter jag biblioteksfilialen här. Ibland måste jag hoppa in på dagiset när det är kris där.
- Som det blev idag? sa Villner. Han ville prata om Louise. Det var därför han var här. (sid 62)

Drömräkning av Chimamanda Ngozi Adichie

Drömräkning (Dream count 2025) av Chimamanda Ngozi Adichie,
en berättelse om fyra kvinnors liv och deras kärlek, längtan och drömmar. Och hur uppriktiga behöver vi egentligen vara mot oss själva för att kunna älska och bli älskade? Titel är lite märklig, mer mardrömmar för kvinnor.

Chiamaka är en nigeriansk reseskildrare som bor i USA. Ensam under pandemin tänker hon tillbaka på sina tidigare kärlekar, och hon brottas med de val hon gjort och ångern de väcker. Chiamakas bästa vän Zikora är en framgångsrik advokat som aldrig misslyckats med något, förrän hon en dag - bedragen och med krossat hjärta - tvingas söka hjälp hos den hon trodde sig behöva minst av alla. Omelogor, Chiamakas djärva och frispråkiga kusin, är en inflytelserik finanskvinna i Nigeria som plötsligt börjar ifrågasätta hur väl hon egentligen känner sig själv. Och Kadiatou, Chiamakas hushållerska, är stolt över att se sin dotter växa upp i USA - men utsätts för en ofattbar händelse som sätter allt hon har kämpat för att uppnå på spel. bernur har läst: HÄR.

"Kadiatou visste inget närmare om menstruationer, men hon visste att gamla kvinnor fick gå till moskén eftersom de inte längre hade mens, och att unga kvinnor inte fick gå när de hade mens, och att man behövde ha mens för att få barn, och att flickor fick gifta sig så snart de fick mens." (sid 193) Flera kanske: HÄR.

Adichie skriver att Drömräkning handlar om hennes mor, om att förlora henne. Hon förlorade även sin far och skrev boken om sorgen efter honom:

Anteckningar om sorg (Notes on grief  2021) av Chimamanda Ngozi Adichie berättar om sorgen när hon sommaren 2020 förlorade sin älskade far. Sorgen överväldigade henne, och komplicerades av att den inträffade mitt under brinnande pandemi - liksom så många andra var hon strandsatt långt ifrån sin familj under pandemin. Lyssna på författaren berätta i Babel: HÄR.

En bal i societeten av Anne Charlotte Leffler

En bal i societeten (1882) av Anne Charlotte Leffler.
Anne Charlotte Leffler stod på sin tid i centrum för det litterära intresset i Sverige och konkurrerade under många år framgångsrikt med Strindberg om kritikens och publikens gunst. Hennes prosa och teaterstycken väckte stort uppseende genom sina efter dåtida mått djärva motivval och radikala idéinnehåll. Mot slutet av 1800-talet var hon en författarinna med europeisk ryktbarhet. Hennes skådespel uppfördes flitigt både i Sverige och utomlands, och hennes romaner och noveller översattes till ett tiotal språk. Anne Charlotte Lefflers verk bjuder inte bara på kulturhistoriskt intressanta inblickar i ett avlägset tidsskede. Där hon når som högst har hon utöver en klar, distinkt prosastil också en träffsäker blick för miljöer och en psykologisk insikt som präglas av varm medkänsla med överaxeln sedda livsöden.

Hon ser blyg ut, men hon för sig dock mycket lugnt och yttrar sig med en säkerhet och sjelfständighet som förvånar. Hon talar ej mycket, men hvad hon säger är som komme det från en annan verld än den, som omger henne. Herrarne bli ibland svarslösa och börja nästan misstänka, att det spirar en blåstrumpa i denna blyga knopp — eller också är det moderns pietistiska idéer, som gå igen. (sid 31)

»Kapten har dansat hela kvällen.»
»Ack, med oss män är det en helt annan sak.» »Jag förstår inte hvarför det skulle vara en annan sak», sade hon med litet osäker röst. Cecilias och Aurores föraktliga yttranden om männen i allmänhet, och den scen hon nyss hade bevittnat ute i matsalen hade börjat göra henne beklämd och ängslig; hennes hjärta sammanpressades af en dunkel förnimmelse af att hon var omgifven af hemlighetsfulla faror, för hvilka hon ej visste hur hon skulle skydda sig.
»Därför att våra naturer äro så olika», svarade Lagerskiöld på hennes fråga. »Och därför att vi kastas tidigt ut i verlden med alla dess frestelser under det ni stanna hemma hos föräldrarna och skyddas och aktas på alt sätt. Om jag skulle gifta mig, så fordrar jag att min hustru ej skulle älskat någon annan före mig; men hon får inte fordra det samma af mig.»  (sid 61)

"Möbleringen kunde ej sägas vara smakfull — den var omodärn, men ej antik. En tämligen smal dubbelsäng af mahogny, som stod ihopskjuten om dagarna, två lavoarer med lock, en enkel yllematta öfverkorsad med ljusgrå gångmattor, tunna, hvita gardiner för fönstren, en liten obetydlig byrå med spegel, en stor soffa öfverklädd med ett randigt bomullsöfverdrag och i hörnen broderade dynor med omöjliga blommor, förfärdigade af statsrådinnans flickvänner och omsorgsfullt öfvertäckta med hvita, virkade lappar. Framför soffan ett rundt bord och ett par armstolar med raka, höga ryggar, vid fönstret en symaskin." (sid 71)   Flera smakbitar: HÄR.

talmannens dikt före Nobelfesten

Kärleken till matematiken (1989) av Eva Ström

Upptäcker vi matematiken?
Upptäcker vi matematiken
eller uppfinner vi den?
Upptäcker cirklarna oss, överraskar oss det gyllene snittet,
π, de små gränsvärdena och den ofattbara oändligheten,
de stora talserierna, sinuskurvorna, den prydliga enhetscirkeln
fjärdegradsekvationerna

språket uppfinner oss
vi kämpar emot denna upptäckt, insnörda i dess betydelser
som andra, alltid andra har skapat
les verbes irréguliers
I verbi italiani coniugati senza abbreviature
dessa skamlösa verb som aldrig kan hindra
en mening att sätta sig i rörelse
som alltid drar igång också det rostigaste maskineri
som får substantiven att osmort gnugga sig mot varandra
gnisslande, men ändå i rörelse

På algebraisk väg bevisas Guds existens vid Katarina den storas hov

dock bara för matematiskt fåkunniga
Språken växer som trädgårdar i maj, fulla av sly och ogräs
Här höjer sig en bok med konungslig krona
Rapsen exploderar med sin söta doft och sin stickande gulhet
ett gult öga som betraktar oss
som uppfinner oss                  Flera smakbitar: HÄR.

Jag tar inte farväl av Han Kang

Jag tar inte farväl (2024) av Han Kang
Författaren Gyeongha har drabbats av en kollaps efter att ha skrivit en bok om en massaker. Om nätterna drömmer hon om en plats med stubbar som liknar gravstenar när tidvattnet börjar strömma in. Den otäcka drömmen blir startskottet på en märklig resa.
Det snöar häftigt när hon landar på ön Jeju. Hennes vän Inseon ligger på sjukhus efter en olycka och Gyeongha har tagit på sig att försöka rädda hennes fågel som lämnats ensam hemma i huset utan mat. Ön har en fasansfull historia, här mördades många människor vars namn nu fallit i glömska, men det finns också de som försökt minnas. Snöstormen blir en portal till ett annat tillstånd där döda och levande tycks kunna röra sig mellan tidsskikten. Vem ska trösta de avlidnas själar?
Nutid, dåtid, minnen, drömmar, jag gillade läsa Kangs bok. Mycket hetta, kyla och snö.

Svenska Akademiens motivering 2024:
"för hennes intensiva poetiska prosa, som konfronterar historiens trauman och blottlägger människans sårbarhet.”

  "Vissa människor är kapabla att själva styra förändringarna i sina liv. Utan minsta tvekan fattar de svåra beslut, sådana som andra inte ens kan föreställa sig - de gör sitt bästa och tar sedan ansvar för konsekvenserna. Oavsett vilken väg de väljer, har människorna i deras omgivning slutat förvånas. Inseon hade studerat fotografi vid universitetet. Hon blev intresserad av dokumentärfilmer i sena tjugoårsåldern och hängav sig åt det de påföljande tio åren, trots att det knappast hjälpte henne med uppehället." (sid 26) Flera smakbitar: HÄR.

Antingen eller av Elif Batuman

Antingen eller (Either/or 2024) av Elif Batuman, en amerikansk författare, journalist och akademiker med turkiska föräldrar. Batuman växte upp i New Jersey, studerade Harvard och doktorerade vid Stanford University på en avhandling om jämförande litteratur.

Selin har klarat sig igenom första året på Harvard och genomlevt en märklig email-romans med den ungerska matematikern Ivan som skakat om henne på djupet. Deras förbindelse var dunkel och Selin är fortsatt förvirrad. Vad var det som hände, eller inte hände? Och hur ska man egentligen leva? Att vara student är på ett sätt att lösa mysterier, och ledtrådarna finns i böckerna.

När Selin en dag snubblar över Kierkegaards Antingen-eller, och läser: ”Alltså lever man estetiskt eller så lever man etiskt” börjar hennes hjärta banka. Det är ju hon och Svetlana! Den übersmarta bästisen talar gärna om historia och tradition medan Selin själv dras till det estetiska livet: en serie fristående äventyr, erfarenheter som skulle gå att omvandla till litteratur. Hon vill bli författare.

"Jag ville bli romanförfattare redan innan jag kunde läsa, på den tiden när jag bara kunde konsumera böcker genom att någon läste dem för mig och ingen av böckerna kändes tillräckligt lång. De lämnade mig med alltför många obesvarade frågor, alltför många outforskade komplikationer. Mina föräldrar sa att jag förväntade mig för mycket av Bror Groda och Bror Padda: det var ingen roman. Jag förstod det som att en roman skulle ha förklarat allting jag ville veta" (sid 87) Flera smakbitar: HÄR.

Extra tips av Elif Batuman:

Besatta : äventyr med ryska böcker och människorna som läser dem (The Possessed Adventures with Russian Books) av Elif Batuman, som är en amerikansk författare och forskare av ryska klassiker. Hon har skrivit berättelser om ryska böcker, litteratur, läsning. Hennes Idioten har jag inte läst än.

Glaset mellan dem av Andreas Ek

Glaset mellan dem (2024) av Andreas Ek, som har 16 års polisarbete bakom sig och arbetar nu som kriminaltekniker. Han utforskar gärningsmannens psyke och mentalitet genom nervkittlande och trovärdiga mordgåtor. Fjärde boken om Jannica Brandt. Modernista.

Plågad av en sprängande huvudvärk vaknar Jannica Brandt upp i en bur av glas: ett sinnrikt konstruerat, underjordiskt fängelse där andra befunnit sig före henne – kvinnor som nu är döda. Sakta, genom smärtans dimma, börjar hon minnas hur hon tillfångatogs, ögonblicket då hon tappade garden och mördaren såg sin chans. Hon vet alltför väl vem han är, vad han gjort, och att tiden nu håller på att rinna ut.
     Sambon Patrick, som nyligen skadats i samband med en skolskjutning, följer i frustration poliskollegornas rådvilla försök att hitta Jannica. Föga anar han att chansen att återse henne ytterst hänger på en person som befinner sig på andra sidan jorden – och som är internationellt efterlyst för flera mord.
      Samtidigt som klockan tickar för Jannica skakas Stockholm av en ny mordvåg, där offren hittas i offentliga miljöer och förenas i ett märkligt mönster.

"Han hade sett tillräckligt med krimserier för att veta att hans dna fanns överallt på kroppen. Definitivt på skjortan, slipsen och ansiktet så klart. Victor hade ju spottat på honom. Men det spelade ingen som helst roll. Polisen hade inte Victors dna och så länge han inte åkte fast var han säker. Men när han såg mannen ligga där i sina blodiga kläder fick han en idé. Victor log nöjt.
      Helvete vad smart han var. Han såg sig om, ingen syntes till." (sid 30) Flera smakbitar: HÄR.

Det namnlösa arvet av Ellen G. Simensen

Det namnlösa arvet (2024 Den navnløse arven) av Ellen G. Simensen Modernista.
En junikväll år 2001 samlas ett gäng klasskamrater vid en tjärn för att fira att de har börjat i högstadiet. Stämningen är hög, men när morgonen kommer är glädjen utplånad. En flicka har blivit våldtagen, och hennes hämnd blir till en skoningslös tragedi för alla inblandade. En händelse som ska prägla dem alla in i vuxenlivet. 
      Femton år senare blir en läkare vid en fertilitetsklinik i Ringerike brutalt mördad. Utredaren Lars Lukassen kopplas in. Han förstår snabbt att det är ett ovanligt krävande fall, och dras in i en komplex historia. Fallet visar sig ha djupa förgreningar i Norges spermiedonations-system och i ett antal människors liv – även, ska det visa sig, i Lukassens egen livshistoria. I översättning av Kalle Hedström Gustafsson.

    "Lars drog fingrarna genom håret. Det var svettigt och skjor- tan klämde mot ryggen när han reste sig ur sätet. Enger var redan på väg ut mot trappan in till kliniken. Skylten högst upp avslöjade byggåret: 1911. Den eleganta villan inrymde nu en gynekologisk klinik och en fertilitetsklinik, som drevs av Morten Haraldsen och Isak Sand.
     Lars själv dröjde kvar vid bildörren. Flera nyfikna personer stod vid avspärrningarna. Det var nog bara grannar och en och annan hundägare. Chansen var liten, tänkte Lars, men gärningsmannen kunde finnas bland dessa åskådare. Det hade funnits fall där gärningsmannen utgav sig för att vara en lag- lydig medborgare för att kunna uppleva det hela igen. Lars tog fram sin mobiltelefon och startade videoinspelningen." (sid 33) Flera smakbitar: HÄR.

Det namnlösa arvet är andra boken i hennes hyllade serie om kriminalaren Lars Lukassen, efter Tro mig när jag ljuger.

smaker av Bokmässa

En BOK som bakverk, hårda pärmar och mjuka sidor. Wienerboken, jubileumsbakverk, Bokmässan 40 år. Gyllene knäckig yta och ett inre fyllt med vaniljkräm smaksatt med kardemumma.

Svenska kyrkan bjöd på gratis kaffe.

Fick smaka sälkött, faktiskt gott.

BookBeat bjöd på glass. Flera smakbitar: HÄR.

ur mina gömmor

städat lite bland mina bokhyllor och hittade en bilderbok från 2000:
Mitt liv med Prins Bertil, funderade om boken får vara kvar i mitt bibliotek.
Lilian har brittiska rötter, annorlunda liv. Läser bitar ur hennes liv:

”Till kungens 80-årsdag 1962 fick jag en egen inbjudan till Slottet. Vad lycklig jag var!”

”Jag bodde länge i Box Cottage. En kväll slog bomberna ner väldigt nära. Mina fönster blåstes ut. Själv kröp jag ihop och gömde mig under några kuddar. Då ringde telefonen.
Till slut hittade jag den i mörkret. Det var prins Bertil.
– Hur är det? Är du all right?
– Vet inte, snyftade jag bland kuddar och glasskärvor. Jag är lite nervös.
– Jag kommer, lovade Prins Bertil.”  Flera smakbitar: HÄR.

Darling: om Lilian & prins Bertil (2024) av Helena Dahlgren, är en autofiktiv roman om Lilian Craig, född Davies, en ung kvinna som bor i London. Året 1943 när boken börjar. Kanske lånar jag den, första delen.

Drottningen av vintergatan

Drottningen av vintergatan (2024) av Peo Bengtsson, Valle Wigers är den avslutande delen i trilogin om Kirsten Hvitfeld. En en berättelse om jakten på en förlorad dotter. Den utforskar smärtpunkterna som aktiveras när livslögner blottläggs, kärlekar förloras och vänskaper går i kras.

Kirsten har lämnat Sydostasien och de fruktansvärda händelserna i Alperna bakom sig och hittat ett nytt hem i Berlin. Men trots otaliga timmar i terapistolen vägrar rastlösheten och känslan av att det finns en obetald skuld som någon strax ska driva in släppa greppet om henne.
     När vännen Garance hör av sig och vädjar om hennes hjälp beger hon sig åter iväg på en resa, som leder till Bretagnes vindpinade kuster och Biarritz inbjudande stränder. Den här gången är uppdraget att rädda liv. Tidigare lojaliteter kommer att utmanas och hon tvingas till svåra val för att behålla sin värdighet. Hon är beredd att gå hur långt som helst för att rädda dem som står henne närmast. Men räcker det när hon inte längre vet vem hon kan lita på?

In medias res, stillsamt vaknar minnet och händelsernas bakgrund, alldeles förbigående, inga långa repetitioner. Många nya platser, härliga surfstunder, berättaren är väl bekant med miljöer och sporten, läsaren vill också vara där! Trion ska hjälpas åt och lösa en uppgift men vem kan man lita på egentligen, rollerna byts. Underbart trovärdigt. En välskriven bladvändare, en riktig bok, inga plattityder.

Tre människor på en motorväg och alla kunde konsten att hålla låda. Det var inte tyste en minut. Kirsten frågade sig själv hur de kunde komma sig att samtalsämnena aldrig sinade, det var en sann ynnest.
    Marcus googlade och rabblade upp namnen på stränder där jakten på vågorna kunde börja: Côte des Basques, Bidart, Anglet och Guéthary. Exotiska namn, drömska platser, replikerade Garance och korrigerade då och då hans uttal. Så berättade hon att hon kände till ställena han läste om, Garance hade surfat på flera av platserna när hon var yngre, hängt på stränderna och förälskat sig i livsstilen.
     "Côte des Basques är klassisk mark för surfcommunityn", förklarade hon. "Vissa säger att det var där sporten föddes."(sid 59)

   "Här finns allt vi behöver", sa Oliver.
   De bar ner varsin bräda och våtdräkt till vattenbrynet.
   "Lafitenia hyser ett av de bästa point breaken i hela Europa", förklarade Oliver. "Alltså, vågorna tar fart mot sandbanken och udden som sticker ut från land under vattenytan och vattenmassorna växer sig större. Är du med?"
    Kristen nickade.
    "Den brytningen i havet gör att man kan surfa längre på vågen än normalt" (sid 118) Flera smakbitar: HÄR.

Den första, Dit antiloper kommer för att dricka, gavs ut 2022 och den andra, Ett kloster på månen, 2024.

Hoppas det smakar bra av Junko Takase

Hoppas det smakar bra (2024) av Junko Takase.
Nitani arbetar på ett medel stort kontor i en förort till Tokyo. Han tar sig fram i världen utan några större ambitioner och förstår inte andra människors besatthet av mat -- själv äter han helst snabbnudlar och skulle inte ha något emot att få hela sitt näringsintag från en tablett. På samma kontor arbetar den ambitiösa Oshio och allas favorit Ashikawa, som ständigt lyckas komma undan med att gå hem tidigt med "migrän" medan de andra får täcka upp för henne. Att hon trots det har tid att baka en massa sötsaker och ta med sig till kontoret retar upp Oshio till den grad att hon bestämmer sig för att börja sabotera för henne. Och hon lyckas få med sig Nitani på tåget, även om han egentligen är rätt så förtjust i Ashikawa.

    "Egentligen ville jag läsa litteratur på universitetet, men sedan fick jag höra att det inte var något bra studieval för en man att läsa humaniora. Så var det säker också, tänkte jag. Och visst tyckte jag om att läsa böcker, absolut, men kanske inte tillräckligt för att fördjupa mig och skriva ett examensarbete i litteratur. Så det fick bli ekonomi istället. Inte för att jag hade någon lusta att skriva examensarbete inom ekonomi. Verkligen inte. Men det visade sig att det inte behövdes för att bli färdig." (sid 66)

Boken innehöll små intriger på arbetsplatsen, mer än japansk mat. Jag hade svårt ibland hålla koll på vem som umgicks med vem. Åtta personer var det, i alla fall med på att dela Ashikawas tårta plus platschef. Vem är bokens "jag", troligen Oshio.

Jag är inte så bevandrad i japansk kokkonst, fick googla när jag blev nyfiken. Utöver sushi i Göteborg så har jag besökt en lyxig japansk restaurang i New York, där man satt lågt och fick själv steka sin mat på plattan på bordet, lite som här:
"Stället hade fyra bord med stora inbyggda teppenayskihällar samt sex bord i en traditionell japansk avdelning, där man satt direkt på tatamimattan. Borden där var utrustade på samma sätt med teppanyakihällar. De var i horigotatsu-stil med utrymme att sträcka ut benen under bordet, så att man slapp sitta på knäna eller med benen i kors på tatamimattan." (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.

Sommarleken av Ellen Mattson

Sommarleken (2016) av Ellen Mattson
Ett vackert gammalt hus vid havet, en farmor och tre syskon som bor hos henne varje sommar är oemotståndligt lockande för endabarnet Sandra från samhället intill. Hon söker sig allt oftare till huset och människorna där. Hon fascineras av deras traditioner och sätt att tala med varandra och av husets nedgångna skönhet. Hon vill höra till, och får vara med på farmoderns och syskonens kalas, utflykter och segelturer. De lovar att lära henne segla.
Men saker och ting ser olika ut från olika håll. När syskonen är kvar fast höstterminen har börjat står det klart att något är allvarligt fel i deras familj, och Sandras vanliga föräldrar i en vanlig tegelvilla framstår plötsligt som mer lockande. Men Sandra fortsätter att söka sig till det gamla huset - och när sommaren är slut är allt förändrat.

"De hade gjort i ordning smörgåsar som stod på en plåt för att gratineras, ugnen var redan påslagen, de väntar bara på henne. Medan vattnet kokade berättade hon om sin dag, att de varit ute och seglat och att hon hade fått sköta focken, hon sa att hon ville lära sig segla ordentligt och de sa att i så fall kunde hon få börja i seglarskolan för det fanns säkert platser kvar.
     De drack te och åt de varma smörgåsarna och talade om sommaren som var för torr, det behövdes både regn och värme om det skulle bli någon svamp." (sid 40) Flera smakbitar: HÄR.

Passade på att få boken signerad när jag lyssnade: HÄR.

Den sista bokhandeln i London av Madeline Martin

Den sista bokhandeln i London (The Last Bookshop in London 2024) av Madeline Martin.
London 1939. Efter sin mammas död anländer Grace till London från Drayton med höga förväntningar på sitt framtida liv. Tillsammans med vännen Viv planerar hon fest och flärd, finansierade av deras jobb i glamorösa varuhus. Men utan en rekommendation från hennes skrupelfria morbror blir det omöjligt för Grace, som måste söka ett annat jobb.
    Graces mammas barndomsvän, Mrs. Weatherford, öppnar sitt hem för de två unga kvinnorna och hjälper Grace med ett tillfälligt jobb på den förfallna bokhandeln Primrose Hill Books. Ägaren, Mr Evans, är en arg gammal man som inte är lätt att imponera på. Men allt eftersom tiden går får Grace mer ansvar och blodad tand med hjälp av butikens brokiga kundkrets. Och bland dem, den bokintresserade piloten George Anderson.
     När London utsätts för attack måste Grace axla sin nya roll och visa mod och uthållighet för att hålla ihop sin nya gemenskap. Under bombhoten söker invånare skydd i tunnelbanestationer, Grace börjar läsa högt ur böcker.

    "Miss Bennett sa en gång att ni kände er maktlös i det här kriget. Men där nere när ni läste för alla rädda människor, där hade miss Bennett makt."
     "Jag får erkänna att jag kände mig ganska löjlig när jag läste högt på det där viset." Grace samlade ihop de böcker som lämnats kvar på disken när flyglarmet gått och lade dem åt sidan ifall kunderna skulle komma tillbaka för att köpa dem.
    Mr Evans skakade på huvudet. "Inte alls. Miss Bennett kan fortfarande påverka det här kriget." Han knackade med sina knubbiga fingrar på Middlemarch. "En bok i taget." (sid 188) Flera smakbitar: HÄR.

Wager : en berättelse om skeppsbrott, myteri och mord av David Grann

Wager : en berättelse om skeppsbrott, myteri och mord (2024) av David Grann. Modernista.
Wager är den andra av hans böcker som kommer ut på svenska, och liksom föregångaren  Killers of the Flower Moon kommer även denna bli film i ett samarbete mellan Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio.

Den 28 januari 1742 spolas en skranglig farkost ihopbyggd av trä och tyg upp på Brasiliens kust. Inuti den finns trettio utmärglade, närmast livlösa män med en fantastisk historia att berätta. De är överlevande från The Wager, ett brittiskt fartyg som lämnade England 1740 på hemligt uppdrag och som jagade ett spanskt skepp fyllt av rikedomar när de gick på grund vid en karg och öde ö utanför Patagoniens kust. Efter att ha varit nära svält i månader konstruerade de sin farkost och seglade därefter i över hundra dagar. De togs emot som hjältar.

Men sex månader senare dyker ytterligare en, än mer förfallen farkost upp, denna gång på Chiles kust. Denna rymmer bara tre skeppsbrutna män, med en helt annan historia att berätta. Det visar sig att Wagers besättning, medan de var skeppsbrutna, förfallit till anarki och stridande fraktioner. Ömsesidiga anklagelser leder till att man sammankallar en militärdomstol, där liv och död står på spel – och där de skyldiga riskerar att hängas.
Wager är en historia om mänskligt beteende i den mest extrema av situationer, skildrad av en av vår tids största historieberättare. I översättning av Manne Svensson.

En dag fick Byron höra den fruktade order som alla kadetter förr eller senare fick: "Du ska högst upp!" Efter att ha tränat på den mindre mesanmasten tvingades han nu klättra uppför stormasten, den högsta av de tre, som sträckte sig över trettio meter upp i luften. Föll han från den höjden skulle han utan tvekan dö, precis som andra besättningsmän på Wager gjort förut. En brittisk kapten berättade att en gång när två av hans riggmatroser klättrade upp, tappade den ene fästet och stötte i den andre så att bägge föll mot däck: "De slog i sina huvuden på kanonmynningarna... Jag gick på akterdäck och tvingades se denna hemska syn. Det går inte att förklara vad jag kände just då, eller ens beskriva den allmänna bedrövelsen hos far- tygets besättning." (sid 49) Flera smakbitar: HÄR.

Under kärret av G.R. Halliday

Under kärret (Under the Marsh 2024) av G.R. Halliday. Modernista.
G. R. HALLIDAY föddes i Edinburgh men är i dag bosatt på landsbygden i Inverness på det skotska höglandet. Under kärret är tredje boken i den hyllade serien om kriminalkommissarie Monica Kennedy, efter Ut ur skuggorna och Ner i mörkret. Ett måste för alla som gillar Ann Cleeves och Val McDermid.

För tolv år sedan satte Monica Kennedy fast seriemördaren Pauline Tosh, som dömdes till livstids fängelse. När Tosh en dag hör av sig och ber Monica besöka henne i Carselangfängelset utgår kriminalkommissarien från att det är något slags spel. Men så ger Tosh henne en handritad karta som pekar ut ett ödsligt och svårtillgängligt kärr utanför Inverness, och det är ett tips Monica inte kan avfärda - hon har alltid varit övertygad om att det finns fler döda där ute.
En ny kropp hittas i kärret och det ser mycket riktigt ut som att man kan lägga ännu ett offer till Pauline Toshs mordlista. Men verkligheten är sällan så enkel som man först kan tro.

"Monica stannade bilen utanför Royal Hotel på Ness Walk i centrala Inverness. Den ståtliga viktorianska byggnaden som låg intill floden Ness mitt emot slottet hörde till de hus hon tyckte bäst om i staden. Sena höstkvällar, när himlen var rödbrun som ett blåmärke, kunde man få en uppfattning om hur det måste ha sett ut i Inverness under stadens storhetstid – då stadsbilden var som en fantasibild hämtad ur en av sir Walter Scotts nationalromantiska böcker om det skotska höglandet. Under 1960-talet hade man rivit en pittoresk hängbro och dessutom flera historiskt intressanta byggnader från 1500-­talet. De hade enligt beslut av stadens byggnadsnämnd ersatts av stora betonglådor. En vanlig dag, när Monica beundrade det som fanns kvar av utsikten, kände hon alltid en stöt av ilska över de ansvariga beslutsfattarnas häpnadsväckande brist på omdöme, deras dåliga smak och pinsamma historielöshet." (sid 66) Flera sambitar: HÄR.

Vikarien av David Norlin

Vikarien (2024) av David Norlin 927 sidor,
berättar om Anna som söker en plats i livet där hon är någons förstahandsval, något mer än en tillfällig besökare. Hon har varit utbränd och är nu på väg tillbaka, och i mötet med tvåbarnspappan Thomas ser hon nya möjligheter öppna sig. Samtidigt gör sig oron från det förflutna hela tiden påmind, och långsamt ska den dra henne mot ett oåterkalleligt beslut.
Vikarien är en stor roman om det lilla livet. Det handlar om känslan av att leva på undantag och att aldrig komma till sin rätt, ett tillstånd som över tid kan driva en till drastiska handlingar. Med små åthävor och sällsynt precision naglar David Norlin fast läsaren i ett vardagligt ödesdrama.
Man behöver inte avskräckas av sidoantalet, boken är lättläst bladvändare.

"Men nu glänste sjön öde och det enda som rörde sig var snöslöjor som sveptes fram av vinden.
    Jag hämtade skridskorna i garaget och gick ner till stranden, hela tiden medveten om att detta var någonting jag inte borde, som jag inte hade lov till. Även om de aldrig hade uttalat det som en regel, var det en självklarhet att jag inte fick gå ut på isen på egen hand. Ändå snörde jag på mig och gav mig ut.
    Det var som sväva. Jag tappade greppet om tiden. Alla tankar försvann och det enda jag kände var fartvinden i ansiktet och den där fladdrande känslan i bröstet, en närvaro så intensiv att den tog över hela min kropp." (sid 150) Flera smakbitar: HÄR.

Silversfären av Stefan Lindberg

Viskarna (2024) av Stefan Lindberg innehåller åtta fristående berättelser, med lika delar samtidsrealism, fantasi och memoar. Gillar Lindbergs sätt att berätta olika historier, beskriva olika människor..

Silversfären
berättar om den åldrande fader vars minne börjar svikta. Frågorna kommer för sent, hans svar är inte tillförlitliga längre.
    "Och jag försökte. (Jag hade tackat nej till ett större arbete om de sex junidagarna för Sveriges Veteranförbund, fast jag behövde pengarna, i en dold ansats att någon gång lyckas skriva sanningen om de svenska FN-truppernas hemlighet.)
    Men det var bråttom. Allt mer sällan nådde pappa fram till minnet av den glob i rostfritt stål som de funnit i ökensanden på den tjugoåttonde breddgraden. Dessutom hade hans berättelse börjat skeva, och jag grämde mig inte så lite över att jag inte fått honom att berätta tidigare i livet, innan han gått in i det barndomslandskap av fabriksvisslor, isdrinkar och engelska parker som blivit hans skydd. Det gick fortfarande att få viss information av mamma, som dock bara samlat på sig hans berättelser i minnet (inget fanns nedskrivet eller inspelat)" (sid 241) Flera smakbitar: HÄR.

Tidstillflykt av Georgi Gospodinov

Tidstillflykt (Time Shelter 2024) av Georgi Gospodinov från Bulgarien. Romanen fick 2023 års internationella Booker-pris, som delas med översättaren Angela Rodel, samt Strega European Prize.

Gaustin, en gåtfull flanör och resenär i tiden, bestämmer sig för att öppna en klinik för alzheimersjuka utanför Zürich. På skilda våningsplan återskapas olika epoker, dit de sjuka kan gå för att finna tröst i sina minnen. I takt med att rummen blir alltmer övertygande börjar också friska människor att söka sig dit, och till slut vill hela länder återvända till det förflutna Men vilka var egentligen de gamla goda tiderna? En dag beslutar EU att ordna en folkomröstning om det förflutna.


UKON intervjuar Georgi Gospodinov på stadsbiblioteket.

"Jag kom hit i ett brådskande ärende, som man i regel gör till New York, på flykt från något, på jakt efter annat. Jag flydde det förflutnas kontinent till en plats som hävdade att den inte hade något förflutet, trots att den med tidens gång hade samlat på sig en hel del. Jag bar runt på en gul anteckningsbok, letade efter en viss person, jag ville berätta medan minnet ännu inte hade övergett mig." (sid 33) Flera smakbitar: HÄR.

Mord mellan raderna av Rex Stout

Mord mellan raderna (Plot It Yourself 1959) av Rex Stout, handlar om förlagsbranchen där man fuskar med plagiat. En grupp författare och förläggare anlitar Nero Wolfe för att undersöka en rad plagiatpåståenden. Wolfe förvirrar utredningen så illa att flera mord blir resultatet. Och när någon dör inser Wolfe att det inte är någon enkel utpressningsplan. Han måste dra nytta av sina färdigheter för att avsluta boken om en mördare som är väl insatt i mordets ABC.

En finsk bokläsare har läst flera av hans böcker, jag blev nyfiken och hittade en bok på biblioteket. Även en film i youtube som börjar med när Nero Wolfe inte blir störd i sitt orkidérum på morgonen, se: HÄR. Nero Wolfe har rutiner, när han fixar med sina orkidéer vill han inte bli störd.

"Jag frågade vad det var i omeletten och han sade fyra ägg, salt, peppar, en matsked dragonkryddat smör, två matskedar grädde, två matskedar torrt vitt vin, en halv tesked hackad schalottenlöklök, en tredjedels kopp hela mandlar och tjugo färska champinjoner. Jag trodde att det där skulle räcka för två och han sade, gode Gud nej då, det där skulle vara till mr Wolfe och ville jag ha en likadan? Det ville jag." (sid 177) Flera smakbitar: HÄR.