Mord i Bohuslän av Stig O. Blomberg

Mord i Bohuslän (Dödens pilar 1987) av Stig O. Blomberg.

Finns mördaren bland gästerna på pensionatet? Olle Villner hade tänkt sig en lugn och stillsam pensionatssemester i det idylliska Ramsund på den svenska västkusten, men ser sig tvungen att raskt ändra sina planer när ett lik hittas vid havsbrynet. Mannen är uppenbarligen mördad, med en pil i bröstet. Villner är av naturen obotligt nyfiken och har ju dessutom en viss vana att lösa mordgåtor, fast nu är han på semester och skriver faktaböcker om Provence i Frankrike. Kanske finns mördaren rentav bland gästerna på pensionatet? Vart har den unga Louise försvunnit? Den prisbelönte och skicklige deckarförfattaren Stig O Blomberg rör sig hemtamt i västkustmiljön och lyckas som vanligt höja temperaturen åtskilligt innan mördarjakten får sitt dramatiska slut.

Stig O. Blomberg (pseudonym Olle Villner) är född 1922 och har skrivit åtskilliga populära deckare, många har givits ut igen, några bytt titel, finns på biblioteket. Jag blev nyfiken på Bohusläns-temat, och undrade lite varför Robert W inte gillade varken boken eller språket: HÄR.

Jag har inte närläst så noga, inte sökt "fel", bara försökt komma in i pensionärsstämningen. Känns som boken skulle passa som film, lite som mysdeckare. Inte negativt att bokens handling flyttar sig bakåt i tiden. Tjörnbron havererar 1980 men nämns inte med namn. Några tidsmarkörer som fasta telefoner, platt tv, polaroidkamera hos polisen, checkhäfte, ungefär som det var 1987.Visst känner man av stämningen av ett pensionat vid havet, gammaldags möblering. Gästerna läser Göteborgs-Posten, äter rökt makrill, havet känns nära. Boken är skriven med korta meningar utan bisatser, rikligt med adjektiv, beskrivning av kläder. Korta kapitel, inte alltför tjock bok. Boken skulle passa utmärkt i en bokcirkel för lättlästa böcker, som många bibliotek ordnar. Både för unga och äldre läsare, behöver inte alltid vara krångligt. En läsvärd trevlig pusseldeckare. Spännande twist i slutet.

 - Jag har naturligtvis bil.
 - Det tänkte jag inte på, medgav Villner.
 - Du ska inte tro att jag "bara" är hemmafru, sa hon. Jag är lärare. Vi har fortfarande en liten skola här i Ramsund. Fast jag måste erkänna att många av barnen kommer numera från Ramvik. Det är väl tidsfråga innan de flyttar skolan dit. Två gånger i veckan sköter jag biblioteksfilialen här. Ibland måste jag hoppa in på dagiset när det är kris där.
- Som det blev idag? sa Villner. Han ville prata om Louise. Det var därför han var här. (sid 62)