Torsdag av Hanna Wikman

TORSDAG 🦋
Lite trapphuseld
lite underbar accent
lite palliativ vård, som bok
lite böcker jag ser och känner att ni tillhör mig
och så The artists way till min kompis
Och så Matrosen och stjärnan, som film, jag ska se den
och så din underbar glugg, hur kan du ens finnas?
Jag måste nypa mig.
Du och ditt fjuniga bakhuvud, ditt omvälvande skratt.


Ansamling (2024) av Hanna Wikman
Ett personligt och fint urval hennes dikter, tänkvärda, underbara. Poesi från folkbibliotek, skogar, förlossningsrum, hockeyhallar, simbassänger och andra stationer i livets och dödens kretslopp.

RYGGAR HYLLOR
Långt fler än jag förstår
Livstid
att ta reda på
om alla är lika bra

Wikman har även skrivit två romaner, väntar på den tredje:
Lift (2010) är hennes debut: HÄR.
Ditt hjärtas slag - en motståndsrörelse: HÄR.

Ditt hjärtas slag - en motståndsrörelse av Hanna Wikman

   Jag tar ett steg fram.
   - Det är såhär, säger jag.
   Och vet inte vad som ska komma. Du ser på mig och något skjuter till inne i mitt bröst, men jag sliter blicken ifrån dig och fortsätter.
   - Vi jobbade i den här skogen förut. Det gör vi egentligen ännu men vi har lagt ner jobbet här för att Holsamo vill göra försämringar.
   Ida rör sig som att hon hickar till så jag skyndar mig att fortsätta och se vad som än kommer.
   - Jo. Holsamo har blivit som tokiga och faktor Olsson har blivit ännu värre. De försöker förbjuda oss att bilda fackförbund och det går inte att leva på det som de betalar och vi vill att alla som jobbar ska få minst samma i lön och vi vill hellre att ni är med på det än att ni förstör alltihop.
   Snön är helt massiv nu för jag ser bara dem och inte ens skogen därbakom. (sid 98)

Ditt hjärtas slag - en motståndsrörelse (2021) av Hanna Wikman är en helt färsk västerbottnisk berättelse om skogsarbetarnas kamp året 1937, när svälten redan står runt hörnet krävs ett särskilt mod för att sätta ned foten och säga "Nog nu!" På egen hand måste Adrian och hans kamrater lära sig att organisera, att göra motstånd. I Vilhelminas skogar inleder de en ojämn kamp, en kamp mellan de som har och de som inte har. Huggarlaget bärs fram av styrkan de får ur sin gemenskap, men även denna sätts på prov när längtan efter något större, något bättre, drar åt olika håll. Adrian slits mellan kärleken till sin mor, sina syskon, sin hembygd och den nya kärleken till Alvar, som fått blicken på Europa och Spanien där fascismens framfart gör det klart för dem, att deras kamp är en del av något mycket större.

Författarens andra bok, välskriven, spännande, innehåller historia, kärlek, död, natur, facklig feelgood, ibland vill jag bara lägga mig ner boken för att... smälta allt. Lågmält skriven utan utropstecken. Med stark närvaro, igenkänning, utan att man varit där just den tiden, utan att ens ha jobbat i skogen. Noggrann research, författaren har intervjuat, läst dokument i Stadsarkivet, studerat gamla tidningsartiklar. Ibland finns några västerbottniska ord i texten, trevligt, lätta att förstå; tjocktröja, osoven, blötkängor, otrivas, gråmul, mjölkhimmel, finfika, ord som förhöjer stämningen och närvaron. Vackert skrivet, om gemenskapen, kärleken, naturen, vänskapen.
                                                                                 Flera smakbitar: HÄR.

Lift av Hanna Wikman

- Varför skakade du på huvudet utan att fråga mig vad jag ville?
- Jag ber om ursäkt för att jag inte frågade dig. Jag tänkte mig inte för, säger Liv.
- Och varför sa du nej till henne?
- Hon var inte bra att lifta med.
- Och hur kunde du veta det?
- För det är vad jag gör och jag kan min sak. Jag är kungen på vägen. Jag vet hur man liftar och hur man liftar och hur jag får en bra lift. (sid 39)

Lift av Hanna Wikman är hennes debutbok som är årets Johnie Paikinstipendiat, juryns motivering: "en språkligt normbrytande poet och aktivist, vars envisa röst inte lätt låter sig genrebestämmas, vars texter skapar sin egen form, andas eget liv. En röst som försvarar utkanternas folk och delar med sig av oväntade perspektiv. En poet som inspirerar andra till skrivande med sina aktivistiska skrivsituationer lika väl som med egna texter."

Berättaren Jonni sticker från Fårö och har lämnat flickvännen Emilia på Gotland för att lifta runt i världen. Denna roadmovie börjar med en läskig rivstart när när Jonni råkar ut för en våldsam man men räddas av Liv, långdistansliftaren som har massor av historier att berätta. Hon berättar om Lucinda, den första liftaren i släkten, före bilar fanns. Jonnis och Livs färd går ut i Europa med lastbilar, Cadillacs, en röd liten Saab. De stannar till där de vill och där de hamnar. Veganmat är lätt att hitta. Det händer något hela tiden, en vill fortsätta att läsa. Wikman har ett helt eget språk.

   "En bit bort står en ung man med lockigt hår. Han sneglar på henne med stora ljusa ögon. Tittar från sidan, över kanten på Bob Dylans memoarer. Blygt och gång på gång. Hon sneglar tillbaka. Sedan tittar hon rakt på. Så lyfter hon överläppen i ett djurgrin och skelar med ögonen ut åt kanterna.
   Han ser ner i boken med rodnande kinder. Emilia återgår också till sin läsning. Hon ogillar skarpt att bli störd när hon försjunker. Det är en bok om en cowgirl med mäktiga tummar." (sid 82)