Aranöarna (The Aran Islands 1907) av John Millington Synge
(1871-1909), en irländsk nationaldramatiker, om ön där man fortfarande pratar iriska. "
Jag är på Aranmor: böjd över en torvbrasa lyssnar jag till mumlet av gaeliska som tränger upp från en liten krog under mitt rum", så börjar den irländske författaren John Millington Synge sin skildring av set första mötet med Aranöarna - tre atlantöar utanför Irlands västkust, där det isolerade läget låtit folket behålla sitt uråldriga levnadssätt. Han bor där några veckor, umgås med öborna och lär sig iriska, och studerar öns gamla seder och hantverk. Boken innehåller några av hans svartvita foton. Kaj Attorps har översatt boken till svenska.
Jag blir verkligen sugen på att åka till Aranöarna, tre öar där det idag bor 1600 människor. Turismen har ökat, lättare ta helikopter och båtar dit nu. Synge var kompis med William Butler Yeats, som föreslog att han ska åka till Aranöarna och söka det irländska istället för att häcka i Paris. En levande berättelse om människor på landet, de pratar tre rikt målande språk, iriska, engelska, gaeliska.
Nästan alla familjer har släktingar som tvingats korsa Atlanten och alla äter de mjöl och bacon som importerats från Förenta Staterna och därför fruktar de att "om något hände med Amerika" skulle de inte längre kunna bo kvar på sin ö.
Främmande språk är ett annat favoritämne och eftersom männen är tvåspråkiga så har de klar uppfattning om vad det innebär att tala och tänka i många olika munarter, De flesta främlingar de ser på öarna är språkforskare, så de har kommit till slutsatsen att språkstudier, särskilt gaeliska studier, är den huvudsakliga sysselsättningen i den stora världen."
"Jag har träffat fransmän och danskar och tyskar", sade en man, "och de hade en massa iriska böcker med sig och kunde läsa dem bättre än vi själva. Tro mig, det finns inte många rika män i världen nuförtiden som inte studerar gaeliska." (sid 34) Flera smakbitar:
HÄR.
