Min dag i det andra landet. En demonhistoria av Peter Handke

Min dag i det andra landet. En demonhistoria (Mein Tag im anderen Land. Eine Dämongeschichte 2023) av Peter Handke är hans första efter att han mottog Nobelpriset. En vandrande man som inte riktigt känner igen sig, en poetisk förvandling, en befrielse och en ortsnärvaro. En ensam man rör sig i bekanta miljöer men inga bekanta vill prata eller kännas vid honom.

Under året, under åren av besatthet blev jag minsann så småningom i de andras ögon den entydigt och slutgiltigt onde, ett ondskans missfoster, en olägligt ondskefull en. Så hade det faktiskt också till fullo verkat, enligt min kära syster, i varje stund då jag utanför "min" kyrkogård hade "hamnat i blickfång" hos befolkningen. Där det förut kanske hade kunnat finnas något att sm¨flina åt hos mig var det nu slutflinat.
Så snart jag visade mig på bygatan ska det ha inträtt inte bara ett allmänt undvikande, utan en flykt, in i husen. (sid 13) Översättning Jesper Festin

veckans tjockaste W.G. Sebald

Dikt, prosa, essä (2011) av W. G. Sebald lånade jag på biblioteket, en rejäl lunta på 1084 sidor och 1,2 kg. Sebald har en säregen stil där han blandar fiktion, självbiografi och dokumentär prosa, ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Enligt Horace Engdahl var W. G. Sebald en tänkbar Nobelpriskandidat. Han påminner om den österrikiske författaren Peter Handke, som han också har skrivit ett flertal essäer om.

Denna innehåller W. G. Sebalds viktigaste texter, de fyra stora prosaböckerna Svindel, Känslor, Utvandrade, Saturnus ringar och Austerlitz, samt dikten Efter naturen och essän Luftkrig och litteratur. Ganska mastig att gå igenom i hast. Läsprov finns: HÄR.

Frukttjuven av Peter Handke

"Var och en hade ett bord för sig själv. Makedoniern berättade om sin avstickare hem till Ohrid. Den portugisiske timmermannen trodde att det fanns något slags fortsättning för själen efter döden. Den rumänske muraren höll inte med. Polskan var trött efter nattpasset på ålderdomshemmet. Marknadsbiträdet från Martinique ville hinna ha en fest med oss andra innan han reste tillbaka. Skotten var emot de rika protestanterna i Glaskow Rangers och för de fattiga katolikerna i Celtic. Den unga ryskan från studenthemmet läste Leo Sjestov, på franska, för att lära sig språket. Den algeriske kyparen visade upp hur länge ha kunde stå på ett ben" (sid 50)

Frukttjuven eller Enkel resa till landets inre (Die Obstdiebin 2020) av Peter Handke, han har kallat sin nya roman Frukttjuven för "Det Sista eposet". Ett stick av ett bi blir det tecken som föranleder uppbrottet och som gör att författaren påbörjar sin berättelse. Här skildras en resa som på omvägar leder från Ingenmansbukten till det inre av landet, där frukttjuven kanske är dömd att stanna, men också om de oerhörda och hittills aldrig skådade farorna på vägen dit. 

  "Då först såg jag bakom gungorna, på en annan bänk, i en djupare skugga, halvgömd av buskagekvistar, en kvinna, en ung. Hennes ansikte såg bekant ut. och hon log emot mig, som om också jag var bekant för henne. Jag grubblade, och äntligen gick det upp för mig. Där satt, någon annanstans än på sin gängse plats, kassörskan från mataffären i nedre änden av bantorget." (sid 56)   bernur har läst: HÄR.

                

Frånvaron : en saga av Peter Handke

"Tåg, flygplan och fartyg är i normal trafik. Samtliga passövergångar är öppna. Räddningspatrullerna har återvänt oskadda. Även de som sist anmälts saknade befinner sig väl. I huvudstäderna råder lugn, och från ingen landsända föreligger rapporter om elavbrott eller telefonstörningar. Det råder varken matbrist eller risk för epidemier. De insatta åtgärderna har visat sig effektiva. Då en upprepning för närvarande inte är sannolik, räknar man tills vidare inte med särskilda åtgärder. I vädret har ett visst lugn inträtt..." (sid 111)

Frånvaron : en saga (1989)  av Peter Handke berättar om fyra personer som inte känner varandra: den Gamle, Kvinnan, Soldaten och Spelaren som tillsammans vandrar och reser genom stad och land, över berg och genom dalar. På väg bort från sig själva i ett konturlöst och väglöst landskap. På väg hem till något, till staden bortom ödemarken. En dag är den Gamle försvunnen, men de tre övriga följer den karta han lämnat kvar och den väg han stakat ut. Drömmen är att hitta honom. "En modern saga som skildrar det existentiella sökandet och försöker tyda tillvarons mening med symboler och mytiska chiffer."

"Tomheten här lovar dig ingenting längre, tystnaden här förkunnar dig ingenting längre, ditt gående här har ingen verkan längre, närvaron här, som du en gång, så ren tycktes den dig, upplevde som ett enda ljust spann, grumlas för dig mellan stegen som överallt. Även här i landet har tomt blivit tomt, dött dött, det förflutna oåterkalleligt, och ingenting finns längre att föra vidare. Du borde ha stannat ensam, på ditt rum. Bort från solen, gardinen för, artificiellt ljus på, öronlappsfåtölj, tv, stanna inom ramen, ingen avvikelse mer, titta rakt fram, inte snegla åt någons skriftbild mer, inga blickar bakåt mer mot de mörka hörnen av rummat, ingen vändpunkt mer, ingen bön mer, inget eget ord mer, bara tystnaden, utan dig." (sid 120) Översättning: Margaretha Holmqvist.

Berättelse om ett liv av Peter Handke

"Hon läste tidningar, ännu hellre böcker, där hon kunde jämföra berättelserna med sitt eget levnadslopp. Hon följde med i min läsning, Först Fallada, Knut Hamsun, Dostojevskij, Maxim Gorkij, sedan Thomas Wolfe och William Faulkner. Hon yttrade ingenting värt att tryckas om det, berättade bara vad hon särskilt hade lagt märke till. "Men sådan är jag ändå inte", sa hon ibland, som om författaren i fråga hade beskrivit henne högst personligen. Hon läste varje bok som en beskrivning av sitt eget liv, och levde upp av det; ryckte fram med sig själv för första gången när hon läste; lärde sig att tala om sig själv; för varje bok kom hon att tänka på mer. Så fick jag så småningom veta något om henne." (sid 64)

Berättelse om ett liv (Wunschloses Unglück 1972) av Peter Handke som berättar om hans mor. Strax efter hennes självmord i början av sjuttiotalet känner han starkt att han vill berätta hennes historia. En kvinna som inte hade så många val, de hade inte de fattiga och speciellt inte kvinnor. Hon levde i Österrike och krigets och efterkrigstidens Berlin. I slutet var hon sjuk och ville inte leva längre. Handke berättar naket även om de sista timmarna med sin döda mor. Och Handke skriver att skrivandet inte har hjälpt:
"Skrivandet var inte, som jag först trodde, ett minne av en avslutad period i mitt liv, utan bara ett ständigt virrvarr av minnen i form av meningar, som bara tydde på ett avståndstagande."

"Ibland har jag visserligen under arbetet med berättelsen blivit trött på all öppenheten och ärligheten och har längtat efter att snart skriva något igen, där jag kunde ljuga lite och föreställa mig, till exempel teaterpjäs.
En gång slat kniven när jag skar bröd, och jag såg genast för mig, hur hon på mornarna hade skurit små brödbitar ner i den varma mjölken åt barnen." (sid 95)

Dörrknackaren av Peter Handke

"Mordberättelsen börjar, som alla berättelser, som fortsättning på en annan berättelse. De personer och saker som beskrivs är redan bekanta från den andra berättelsen, som inte är skriven utan bara utgör en tyst förutsättning. Som varje berättelse visar sig också mordberättelsen vara fortsättningen på en icke existerande berättelse." (sid 9)

Dörrknackaren (1969) av Peter Handke är en kriminalroman, dess hjälte är "dörrknackaren" observerar allt, registrerar även de obetydligaste skeenden, han är överallt. Det blir ingen slutlig lösning, eftersom en sådan inte finns. Personerna saknar namn. Skräck, ångest, förföljelse, död, ganska kafkaiskt på något sätt.

"3 Ordning i oordningen 
Nu håller mordet inte längre på att ske, det har redan inträffat. Det är inte längre en händelse, det är redan an handling. Att återställa den gamla ordningen är inte längre möjligt. Nu gäller det att ordna den oordning, som har uppstått genom handlingen, på så sätt att man radar upp och beskriver denna oordning. Uppradandet är en uppradning av de flesta möjliga detaljer.
    Uppradandet av så många detaljer som möjligt tjänar till att urskilja så mycket som möjligt." (sid 37)

Peter Handke är född 1942 i Österrike och numera bosatt i Västtyskland, har har vunnit anseende som en av de originellaste tyska författarna i sin generation, en mångsysslare: diktare, romanförfattare, dramatiker och filmare.

Himmel över Berlin av Peter Handke i svtPlay

Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin), västtysk-fransk långfilm från 1987. "De båda änglarna Damiel och Cassiel går osynliga omkring och lyssnar på berlinarnas tankar. Trots att änglar enbart ska vara betraktare, och inte interagera fysiskt med människornas värld, förälskar sig Damiel i en livs levande cirkusartist. Han funderar nu på att ge upp sin status som ängel och bli människa, det vill säga dödlig." Regi. Wim Wenders. I rollerna: Bruno Ganz, Otto Sander, Solveig Dommartin, Peter Falk. Se: HÄR.

Timmen när vi inte visste något om varandra av Peter Handke

"Det som upptar mig väldigt är det faktum att jag träffar människor på trottoarer, kaféer och flygplatser utan att längre vara i stånd att uppfatta deras värdighet - jag talar om den värdighet som en gång i tiden utgick från storslagna böcker, filmer eller målningar. Hur är det till exempel möjligt att den amerikanske målaren Edwar Hopper under mellankrigstiden kunde gestalta en biografflickans öde eller ett särskilt slags kafé i New York? Och att jag, när jag går in på ett förortskafé, bara ser dessa stumma kroppar sitta och hänga vid bardisken. Varför har jag ingen känsla för tragiken i deras liv, på det sätt som Cezanne hade det, eller Faulkner, och även Sherwood Anderson?" (sid 51)

Timmen när vi inte visste något om varandra (1996) av Peter Handke har jag fått vänta, för biblioteken har bara en av denna bok, lång kö för andra av Handkes böcker, men mycket finns överstt till svenska, mycket nytryck också nu. Denna egentligen teater, med scenanvisningar, kommentarer, tankar, fragment.

Peter Handke tar avstånd från sina tidigare uttalanden om folkmord: HÄR.