Hundmanuskripten (2023) av Jon Fosse.
Tre noveller som är skrivna i hundperspektiv, alltså berättelser som återger vad dessa hundar kan tänkas ha att säga om tillvaron.
De tre novellerna är Nei å nei, Du å du samt Fy å fy.
En originell och finurlig bok, bra inkörsport till Fosses författarskap.
Fosse är en mästare på små repliker med stort innehåll. I hans pjäser och berättelser är det sällan intrigen eller de stora strukturerna som driver handlingen framåt. Istället är det hela tiden de små konflikterna, de små vardagshändelserna som ligger och vibrerar i fokus.
Det blir ett nära-livets-puls-berättande, ett ytterligt avancerat less-is-more-synsätt. En metod som skapar fascinerande rollfigurer med överrumplande äkta karaktärsdrag. Och nu får vi alltså bevis för att han inte begränsar sig till mänskliga personligheter. Det kan vara hundar också.
"Fjordhunden Olav och skogshunden Bård och de två stadshunddamerna gick sakta och inte lite så blyga nerför vägen till Skogsgården, först gick skogshunden Bård, sfetrsom det var han som var värden och som visste var maten fanns och vart sällskapet var på väg, och efter honom kom två de två fina stadshunddamerna, de gick tätt intill varandra och pratade hela tiden lågt med varandra och såg både uppspelta och rädda ut, och längst bak, en bit efter de båda stadshunddamerna, kom fjordhunden Olav gående. Han tittade ner i marken, sedan tittade han mot stadshunddamen med rakt svart hår, en finare dam hade han nog aldrig sett, tänkte han, men inte kunde han väl gå här och titta på henne? tänkte han, nej, det gick väl inte för sig?" (sid 113) Flera smakbitar: HÄR.