Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
10 juli 2024
Stängd gitarr av Jon Fosse
Stängd gitarr (1985) av Jon Fosse
En suggestiv roman om en ung kvinna under ett knappt dygn av hennes krisdrabbade liv. Utan utbildning och med ett av en olycka delvis vanställt ansikte har hon hamnat i en större norsk stad med sitt barn som hon själv har hand om. När hon en morgon kliver ut i farstun går dörren i baklås. I lägenheten ligger hennes drygt ettårige son ensam. I panik flyr hon från bostadsområdet och börjar planlöst driva runt, medan hennes förvirring växer.
"vara här. köpa en gran. om jularna hade vi alltid en tall. jag ska köpa en gran, och några röda och svarta kulor att pryda den med. vi behöver inga ljus i granen. jag vill vara här, vill inte fara hem. ibland jobbade pappa om julaftnarna, det var alltid nån som måste passa ugnarna. kvällsskift. nattskift. dag och natt tillverkade fabriken aluminium. mamma och jag och brorsan, ibland pappa. tv. mat. en del julklappar. adventsstjärnor i alla vardagsrumsfönstren, gula och röda, mitt för fönstret hängde de. julkärvor utanför en del hus." (sid 19)
"han gick. jag ska träffa honom, efteråt. om en timme, sa han. gitarren är inte svart längre. jag kan inte se nån gitarr över huvud taget. en spjäla. gitarren har blivit en spjäla bara. han var på permission. sitter inne för andra gången nu. besöken var övervakade. när jag var gravid satt han också i fängelse. jag fick besöka honom en gång i veckan. besöken var övervakade. tre stolar, jag, han. en vakt. jag ska träffa honom. dricka öl med honom. jag skulle ha rest hem. men pojken sover nu, är lugn." (sid 100)
"vi var tvungna att gå på festen innan hans morsa kom hem, sa han. alla färgerna är stängda, och vattnet är kallt. skynda oss. vi har ont om tid, måste skynda oss. gå på festen. gitarren är borta, nita ögon. längesen jag var sjuk nu, är frisk. han sitter framför mig på bussen, och han vet var vaktmästarn bor. jag måste fråga honom. få tag i vaktmästarn, se till att låsa upp dörrn. måste skynda mig, komma hem. jag är tjugo år, och jag ska ta hand om ungen. skaffa mig utbildning, arbete. ta hand om ungen ordentligt" (sid 160)
Stengd gitar
Tre av Jon Fosses tidiga romaner finns samlade i en volym. Hans formmedvetna, musikaliska prosa och hans förmåga att tränga in i människors medvetanden, alltid med ett socialt inkännande perspektiv, framträder här.
Båthuset (Naustet 1989)
På sitt vindsrum i föräldrahemmet sitter berättaren och skriver ned de händelser som utspelats under den gångna sommaren. Hans bäste barndomsvän har varit på besök i hembygden. Men en oförlöst svartsjukeepisod från tonåren har hela tiden stått emellan dem och blossar upp på nytt. Vad som hänt är - på ytan - inte särskilt mycket. Men han vet att den en gång möjliga fristaden i livet, med dess drömmar om närhet och konstnärskap, nu är ouppnåelig.
Flasksamlaren (1991)
Längs storstadens gator vandrar en ensam man utan tillflyktsort. Något plågar honom svårt, något som har att göra med hans förhållande till omvärlden - kvinnor, bekanta, föräldrar. Han närmar sig människor och glider omedelbart ifrån dem. Kvar inom hans synfält blir bara en nattlig flasksamlare, en lodis med alla tecken på storslagenhet. Men dennes blick kan han inte befria sig ifrån.
Etiketter:
Fosse Jon,
Nobelpristagare,
Norge,
romaner 2024
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Det verkar vara mycket skuggsida här.
KajsaLisa, att vara ung är inte alltid lätt.
Det är bra att de har kommit i en samlingsvolym nu, men jag föredrar nog att låna dem en och en på biblioteket när jag väl läser dem. Men det verkar bara finnas ett enda exemplar i hela Östergötland av var och en av de enskilda böckerna förstås …
Mösstanten, bara ett ex i Göteborg med, har köat över ett halvt år
Tror inte jag kommer igenom en längre text som är skriven på detta sätt. Men man kanske vänjer sej?
Ett ologiskt agerande men utan det ingen bok. Verkar mycket speciell. Förmodligen hade jag under läsningen bara väntat på att dörren skulle öppnas.
Anna-Lena, det flyter på ganska lätt.
Znogge, frustrerande när man låst sig ute och barnet inne...
Tack för dessa bitar, tror att det fyller mitt behov av Fosse för all framtid ... blir nästan lite andfådd när jag läser ...
Klimakteriehäxan, läsa Fosse är som meditera
Skicka en kommentar