Bland blommor : en vandring i Himalaya (2023) av Jamaica Kincaid är en blandning av reseskildring, essä och memoar som ursprungligen beställdes av tidskriften National Geographics förlag. Idag, tjugo år senare, är den en viktig del av Jamaica Kincaids mångsidiga författarskap. Den här utgåvan innehåller ett nyskrivet förord av författaren. Översättning: Niclas Nilsson.
Författaren Jamaica Kincaid reser till Nepal för att samla fröer till sin trädgård. I tre veckor vandrar hon upp och ner bland Himalayas sluttningar och blir betagen av det storslagna landskapet, de otillgängliga byarna och de tio meter höga rhododendronbuskarna. Men i bergen lurar också mindre trevliga inslag, såsom blodiglar och den maoistiska gerillan som satt skräck i lokalbefolkningen. Och längs vägen får hon syn på sig själv -- flickan som växte upp på en karibisk ö där man odlade för att äta, som nu är så privilegierad att hon befinner sig på expedition på andra sidan världen för att hitta de mest fantastiska prydnadsväxter till sin villaträdgård. Men man behöver inte vara trädgårdsintresserad för att kunna njuta av boken. I vissa delar tänker jag på min vandring i höstas i Cornwall.
"Jag gick försiktigt, det måste jag, ett par gånger; och jag satte mig på ändan eftersom jag hade missbedömt underlaget.
Och sedan kom den plötsligt igen, den dramatiska, magiska förändringen som jag snabbt höll på att vänja mig vid. Vi hade gett oss av precis efter regnet, och det var fortfarande kyligt, så pass kyligt att vi byltade på oss tröjor. Plötsligt blev det varmt. Vi hade gått från ett fuktig, kall, mörk skog till öppen skogsmark. Plötsligt var det så varmt att Dan längtade efter en avskild plats där han kunde ta ett bad. Han hittade inte de två tillsammans. När vi gick genom hela den skogen, långt från allt i värden, möttes avskild plats och bäck som rann ut i ett lugnvatten." (sid 82)
Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.
Leta i den här bloggen:
Visar inlägg med etikett Kincaid Jamaica. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kincaid Jamaica. Visa alla inlägg
11 maj 2023
04 november 2021
bra faktabok - helgfråga
(Boken om) Min trädgård (2020) av Jamaica Kincaid, en trevlig bok att läsa även om man inte har trädgård eller inte är så intresserad.
Många trädgårdsböcker handlar om livet. Vi ska prata om boken i vår digitala bokcirkel,
![]() |
Mias Helgfråga |
Har du tips på en bra fackbok? undrar: Mia i Helgfrågan.
Etiketter:
Bokpärlor,
Faktaböcker,
Kincaid Jamaica,
Trädgård
03 maj 2019
Se Nu Då av Jamaica Kincaid
"omgiven av kataloger med blommor och deras frön, eller så låg hon bara där och läste Illiaden eller Bibliotheke av Apollodoro, hans fru den däer hemska satmaran som anlänt med en bananbåt, det var mrs Sweet. Men tänk om en överraskning väntade innanför dörren, för till och med en stackars olyckligt lottad man som han, för så betraktade mr Sweet sig själv, olyckligt lottad som var gift med den där satmaran till kvinna, född bland boskap" (sid 14)
Se Nu Då (See Now Then) av Jamaica Kincaid skildrar mr och mrs Sweets äktenskap. De gifte sig unga i New York, de lever med sina två barn, inte lika lyckliga längre. De lever parallella liv, han har sitt rum med alla sina plastleksaker och minnen i rummet ovanför garaget, som han låser noggrant och släpper inte nyckeln. Hon har sitt lilla vrå vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Han känner starka känslor av hat, i samma andetag tänker han att han älskar henne. Händelserna växlar i tid och rum, drömlika scener. En del stilistiska upprepningar, inte som Thomas Bernhard. Kincaid skriver långa stycken utan skiljetecken eller kapitelinledning.
"de utsökta efterrätter han åt när han var liten, de gamla biljetterna från baletten, de gamla biljetterna från teatern, varje sak ett litet minne från en tid som var honom så kär: hans barndom; men hon var ett sådant monster, en satmara och ett monster, och hon fick inte komma i närheten av det här rummet och han höll det låst och hon fick aldrig komma in och han bar nyckeln med sig" (sid 20)
Se Nu Då (See Now Then) av Jamaica Kincaid skildrar mr och mrs Sweets äktenskap. De gifte sig unga i New York, de lever med sina två barn, inte lika lyckliga längre. De lever parallella liv, han har sitt rum med alla sina plastleksaker och minnen i rummet ovanför garaget, som han låser noggrant och släpper inte nyckeln. Hon har sitt lilla vrå vid det gamla skrivbordet och i den älskade trädgården. Han känner starka känslor av hat, i samma andetag tänker han att han älskar henne. Händelserna växlar i tid och rum, drömlika scener. En del stilistiska upprepningar, inte som Thomas Bernhard. Kincaid skriver långa stycken utan skiljetecken eller kapitelinledning.
"de utsökta efterrätter han åt när han var liten, de gamla biljetterna från baletten, de gamla biljetterna från teatern, varje sak ett litet minne från en tid som var honom så kär: hans barndom; men hon var ett sådant monster, en satmara och ett monster, och hon fick inte komma i närheten av det här rummet och han höll det låst och hon fick aldrig komma in och han bar nyckeln med sig" (sid 20)
Etiketter:
feelbad,
Kincaid Jamaica,
romaner 2019,
USA
14 januari 2018
Lucy av Jamaica Kincaid
"Typiskt", sa hon, och lät som om hon just hade blivit övergiven av en vän. Jag skattade åt henne, men innerst inne undrade jag: Hur blir man sådan, att minsta förändring i väderleken kan få en helt nedslagen, som om vädret inte levde upp till ens förväntningar? Hur blir man sådan? (sid 23)
Lucy (1990) av Jamaica Kincaid berättar om den unga Lucy som kommer från en liten karibisk ö till New York för att arbeta som au pair. Lycy lär sig en hel om livet under sitt år som barnflicka för Mariahs fyra flickor. Två kvinnor som ser på samma saker, men allt väcker olika associationer och minnen hos dem. Olika samhällsklasser, Lycy fnyser åt Mariahs omsorg om floran och faunan, vars existens hotades av den livsstil som hennes klass levde.
"En sådan som Dinah ser bara en person i min ställning som "flickan" - alltså "flickan som passar barnen". Hon skulle aldrig ha anat att jag redan bildat mig en uppfattning om henne, att hon i mina ögon var en kliché, någon man skulle akta sig för att bli som, någon man borde sträva högre än, någon som jag sett i många varianter förr: en kvinna som är väldigt attraherad av en annan kvinnans liv, inte så att hon inspiredas till att göra likadant, utan så att hon är avundsjuk, helt enkelt. Jag måste skratta." (sid 59)
Lucy är besviken på sin mor som kunde tänka sig att sönerna kunde få högre utbildning, inte hon. Hon vill inte ha någon kontakt med sin familj. Hon undrar över namnen mor har gett henne.
"När jag först börjat ta ställning till mina namn och deras innebörd tyckte jag illa om Lucy, eftersom det verkade så obetydligt, utan någon kärna, inte alls den typen av person jag ville vara ens då. I fantasin kallade jag mig andra namn: Emily,Charlotte, Jane. Så hette författarinnor vars böcker jag älskade. Till slut nöjde jag mig med namnet Enid efter författarinnan Enid Blyton, därför att det namnet lät ovanligast av alla namn jag kommit på." (sid 146)
Lucy (1990) av Jamaica Kincaid berättar om den unga Lucy som kommer från en liten karibisk ö till New York för att arbeta som au pair. Lycy lär sig en hel om livet under sitt år som barnflicka för Mariahs fyra flickor. Två kvinnor som ser på samma saker, men allt väcker olika associationer och minnen hos dem. Olika samhällsklasser, Lycy fnyser åt Mariahs omsorg om floran och faunan, vars existens hotades av den livsstil som hennes klass levde.
"En sådan som Dinah ser bara en person i min ställning som "flickan" - alltså "flickan som passar barnen". Hon skulle aldrig ha anat att jag redan bildat mig en uppfattning om henne, att hon i mina ögon var en kliché, någon man skulle akta sig för att bli som, någon man borde sträva högre än, någon som jag sett i många varianter förr: en kvinna som är väldigt attraherad av en annan kvinnans liv, inte så att hon inspiredas till att göra likadant, utan så att hon är avundsjuk, helt enkelt. Jag måste skratta." (sid 59)
Lucy är besviken på sin mor som kunde tänka sig att sönerna kunde få högre utbildning, inte hon. Hon vill inte ha någon kontakt med sin familj. Hon undrar över namnen mor har gett henne.
"När jag först börjat ta ställning till mina namn och deras innebörd tyckte jag illa om Lucy, eftersom det verkade så obetydligt, utan någon kärna, inte alls den typen av person jag ville vara ens då. I fantasin kallade jag mig andra namn: Emily,Charlotte, Jane. Så hette författarinnor vars böcker jag älskade. Till slut nöjde jag mig med namnet Enid efter författarinnan Enid Blyton, därför att det namnet lät ovanligast av alla namn jag kommit på." (sid 146)
Flera smakbitar: HÄR.
Etiketter:
Bokpärlor,
Kincaid Jamaica,
romaner 2018,
Smakebit på søndag,
USA,
young adults
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)