Jag är anglofil och biblioman, har överdrivet intresse för att samla och äga böcker, läser, fotograferar, periodvis läsare; läser olika mycket olika böcker. Min barndomsdröm om ett eget bibliotek är uppfylld, är gift med en bokläsare som älskar Fantomen. Som mormor och farmor läser jag även barnböcker. Jag mår bra av att omges av böcker, att vara beroende av böcker måste vara det nyttigaste beroendet. Litteraturbanken. My own photos.

Leta i den här bloggen:

Visar inlägg med etikett New Zealand. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett New Zealand. Visa alla inlägg

30 mars 2016

Pianot svt1 kl 14:15

Australisk-nyzeeländsk långfilm från 1993. Ada, hennes nioåriga dotter och hennes piano anländer till Nya Zeeland för ett förutbestämt giftermål med landägaren Stewart. Pianot byter Stewart bort mot en bit mark med grannen Baines. Baines ber att Ada ska lära honom spela på pianot och en passionerad kärlekshistoria utvecklas mellan dem. Regi: Jane Campion. I rollerna: Holly Hunter, Harvey Keitel, Sam Neill

07 mars 2016

Bill Gates favoritbok

Bill Gates tyckte så mycket om Graeme Simsion bok om Rosie, så när nästa bok skulle komma ut, bjöd Bill honom hem till sig för att berätta mer om den nya - och gav Rosieeffekten till alla sina vänner. Bill Gates läser flitigt och har egen bokblogg: HÄR.
Projekt Rosie av Graeme Simsion berättar om den pedantiska 39-åriga Don Tillman, som kommit på att gifta män lever längre än singlar. Därför startar han sitt Projekt Fru.

24 juli 2014

Projekt Rosie

Projekt Rosie av Graeme Simsion börjar krystat roligt att berätta om den effektiva pedantiska 39-åriga Don Tillman, som kommit på att gifta män lever längre än singlar. Därför startar han sitt Projekt Fru, som ska utesluta och "sålla bort tidstjuvarna, de oorganiserade, glasskritikerna, trakasserianmälarna, kristallskådarna, horoskopsläsarna, modefantasterna, de religiösa fanatikerna, veganerna, sporttittarna, kreationisterna, rökarna, de vetenskapligt illitterata och homeopaterna, för att i idealfallet stå där med den perfekta partnern".
Don Tillman är inte alltid socialt kompetent men han ser bristerna i andra. Det tar 50 sidor för mej att tycka att boken är värd att fortsätta med, jag vill ju veta hur det går med hans projekt. Don Tillman rör sig i universitetsmiljö. Graeme Simsion får mej att känna mej intelligent när jag förstår alla Tillmans metoder och uträkningar, alla avancerade maträtter. Men jag har svårare att se det roliga, jag har i allmänhet svårt för "roliga" böcker. Varför skulle det vara roligt att bjuda kvinnan på grisfötter på första dejten? Klart det är roligt med en man som har noggranna scheman för allt i sitt liv, minut för minut. Men Don Tillman blir mer och mer social, lär sig till och med att dansa. Hur mycket ska man ändra på sig? Hittar Don sin perfekta fru?