Projekt Rosie av Graeme Simsion börjar krystat roligt att berätta om den effektiva pedantiska 39-åriga Don Tillman, som kommit på att gifta män lever längre än singlar. Därför startar han sitt Projekt Fru, som ska utesluta och "sålla bort tidstjuvarna, de oorganiserade, glasskritikerna, trakasserianmälarna, kristallskådarna, horoskopsläsarna, modefantasterna, de religiösa fanatikerna, veganerna, sporttittarna, kreationisterna, rökarna, de vetenskapligt illitterata och homeopaterna, för att i idealfallet stå där med den perfekta partnern".
Don Tillman är inte alltid socialt kompetent men han ser bristerna i andra. Det tar 50 sidor för mej att tycka att boken är värd att fortsätta med, jag vill ju veta hur det går med hans projekt. Don Tillman rör sig i universitetsmiljö. Graeme Simsion får mej att känna mej intelligent när jag förstår alla Tillmans metoder och uträkningar, alla avancerade maträtter. Men jag har svårare att se det roliga, jag har i allmänhet svårt för "roliga" böcker. Varför skulle det vara roligt att bjuda kvinnan på grisfötter på första dejten? Klart det är roligt med en man som har noggranna scheman för allt i sitt liv, minut för minut. Men Don Tillman blir mer och mer social, lär sig till och med att dansa. Hur mycket ska man ändra på sig? Hittar Don sin perfekta fru?
13 kommentarer:
Femtio sidor för att bli fångad av boken är mycket men ibland är det värt att inte ge upp. Plötsligt inser man att man vill veta...
Znogge, ungefär så :)
Han skulle ha bjudit på memma, så hade det blivit roligare! I varje fall om det inte ens var påsk.
/Ruben
Ruben, memma stod inte på hans schema ♥
roliga böcker har en tendens att bli väldigt tröttsamma och är sällan roliga
Nja, jag har nog oxå svårt för böcker som utger sig för att vara "roliga", jag vill att det ska finnas nått annat i boken som huvudtema, om det sen är roligt så är det en stor bonus! Han låter dessutom genuint mansgrisigt osympatisk, jag vill gilla de jag läser om...
Mrs Calloway, ofta tycker jag det är så.
Freja, boken har sina poäng, det finns mycket man kan diskutera.
Nu blev jag ju lika nyfiken som du, hur ska det gå med hans projekt? Och jag som har en lång läsönskelista redan...ska jag lägga den överst? Hmmm...
Anna, boken är intressant på sitt sätt, annorlunda.
Jag har alltid läst mycket och nu även tagit till mig ett par böcker i e-format på surfplattan.
Men då katastrofen med makens otrohet inträffade for all ork iväg... antar att jag orkar läsa senare på hösten igen.
Carita, det förstår jag... saker måste få ta sin tid, kram
Älskade den!
Mrs E, riktigt så förtjust var inte jag, men helt klart läsvärd bok.
Skicka en kommentar