Dörren av Magda Szabó - smakbit

"Förresten skulle inte gamla människor ha hund - förr eller senare blev den föräldralös och vad skulle då hända?
    Nu kände jag att hon smet från sitt ansvar och blev riktigt arg. Om hon ville ha honom, varför lockade hon honom då till sig? Senare, mycket senare, när det till slut började gå upp för mig att Emerentia faktiskt skulle lämna jordelivet, insåg jag att ingen någonsin på allvar räknat med att hon förr eller senare skulle dö. Jag kände också själv att hon på något sätt skulle finnas där för oss så länge vi levde" (sid 63)

Dörren (2020) av Magda Szabó berättar om den framgångsrika författaren, som tillsammans med sin make endast bott några veckor i den nya stora lägenheten. Yrkeslivet och de sociala åtagandena upptar större delen av hennes tid så hon behöver en hushållerska. Hon anställer Emerentia, en outbildad, barsk och ordkarg bondkvinna, men med mycket goda referenser. Trots de stora olikheterna utvecklar sig en speciell vänskap mellan de två kvinnorna och under årens lopp kommer de varandra allt närmare.

Emerentia ger alltid av sig själv åt andra och står upp för sina nära och kära, men det finns en hemlighet hon inte delar med någon. Emerentia lever ensam i ett hus, släpper aldrig in någon innanför dörren. Inte ens sina tre nära, kvinnliga vänner, som underhålls på förstukvisten eller trappan. Hon håller dörren till sitt inre – såväl som dörren till sitt hus – låst för omvärlden. Vad som finns där innanför dörren är det ingen som vet.                                                             Flera smakbitar: HÄR.

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)

Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)

Även bernur har läst: HÄR.

Bryt ihop och kom igen! - kulturkollo

Fyra starka romaner om hur livet kan vända:

Allt under himmelens fäste (2018) av Maria Hamberg berättar om Ingvar som är en av de ensammaste människorna i världen. Han har saknat kompisar, blev retad och mobbad i skolan, fader lika elak. På sitt jobb är han ensam, blir pikad och hånad av sin chef och arbetskamrater.  En sen kväll ropar en frusen hungrig flicka utanför hans uppgång. Hon får mat och får sova på kökssoffan.

CP-upproret av Lars Mullback berättar om Lars som föddes med en grav CP-skada som gör att han har svårt att röra sig och prata. I Ungern genomgick Mullback en speciell behandling med konduktiv pedagogik och lärde sig att äta själv och klä på sig. Nu har Mullback uppfyllt sin barndomsdröm och spelat in 26 kortfilmer till tv och en långfilm och skrivit tre romaner.

Pärlan som sprängde sitt skal av Nadia Hashimi berättar om Rahima som lever i Kabul med sina systrar och deras drogberoende far, som ofta ute i krig. Deras liv är hårt styrt eftersom de inte får vistas utomhus utan en manlig släkting. När fadern inte är tillgänglig kan de  inte gå till skolan eller handla mat. Deras enda möjlighet är att låta Rahina bli en bacha posh, klädd till en ung pojke som kan ta ansvar för sina systrar.

Glöm mig av Alex Schulman handlar om det komplicerade förhållandet med hans mor; alkohol, försummelse, nyckfullhet. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, bidrog till att hon inte mådde så bra som vuxen. Alla krav, kyla.

Kulturkollo vill denna vecka lyfta fram dessa – de oförglömliga “Bryt ihop och kom igen-historierna”. Litteratur, teater, film, serier...

CP-upproret av Lars Mullback

"Vi bara pratade och pratade och den dagen var första gången jag minns att jag kunde dra nytta av mitt filmintresse. Jag berättade om hur pappa brukade läsa textremsorna högt för mig när vi tittade på gamla svart/vita filmer tillsammans.
Av en tillfällighet skulle de båda sjukgymnasterna gå på bio på kvällen och se en svart/vit film av Woody Allen. På något sätt charmade jag tydligen särskilt den ena. Hon frågade om jag ville följa med. Det ville jag och det fick jag, när vi frågat avdelningsföreståndaren på min avdelning." (sid 111)

Filmregissören Lars Mullback föddes med en grav CP-skada som gör att han har svårt att röra sig och prata. I Ungern genomgick Mullback en speciell behandling med konduktiv pedagogik och lärde sig att äta själv och klä på sig. Som 34-åring från totalt beroende till helt självständig, se HÄR. Läs mer i hans blogg: HÄR. Nu har Mullback uppfyllt sin barndomsdröm och spelat in 26 kortfilmer till tv och en långfilm. Och skrivit tre romaner plus denna trilogi. Första delen CP-upproret : Att göra det omöjliga innehåller 9 berättelser.

"...att Johannes hade lättare att röra armar och händer istället för munnen, därför ville hon lära honom teckenspråk istället för tal.
 Min klippare, Susanne, kände igen sin egen son, som heller inte ville prata under de första levnadsåren.
- Tänk om den där jävla habiliteringen fått tag i min August, sa Susanne, och lärt honom teckenspråk istället för att få honom att prata. Vem hade han blivit då? frågade hon sig själv och rös.
  Nu var August civilingenjör och framstående pianist." (sid 193)

Två av mina egna barn var också sena med talet, gick hos logopeden. Tre generationer har varit sena, har inte fått någon förklaring. Vårt första barnbarn pratade inte heller under de första åren. Min dotter började själv förstärka kommunikationen med teckenspråk, vilket underlättade mycket - och gav den lilla flickan självförtroende eftersom vi förstod henne. Tills hon började prata vanligt som sina jämnåriga.

"Mina ben och fötter har jag alltid varit extra rädd om. Jag skriver ju maskin med fötterna. Alla mina böcker och filmmanus har jag skrivit med fötterna. Jag kör bil med fötterna och gör en massa saker med fötterna." (sid 103)
Jag ryser och blir glad vartannat när jag läser Mullbacks och dessa olika människors berättelser, deras kämpande mot bättre vård och förståelse. Sjukgymnasternas bristande kunskap om CP-skador. En viktig bok om politikernas tröghet, ovilja mot bra behandlingar, missförstånd.  Boken är trevligt och intressant  skriven, borde ingå som kurslitteratur för sjukgymnaster, bra läsning för alla som känner någon med CP-skador, och för alla som kämpar på.

Flera smakbitar: HÄR.

Johannes Anyuru i Babel

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru handlar om vänskap, svek, terror, övervakning, kontroll. En samtidsroman om den rotlöshet som många upplever i förorterna: HÄR.
("Ungern ska spärra in alla asylsökande i läger", stod det i morgontidningen i veckan, läskigt - inte bara fiktion.)

veckans ord på R

Den här veckan var det i alla fall lättare att komma på ord, tycker Enligt O. Återstår att se om det är lika lätt att komma på titlar och författare att förknippa med dem. Veckans ord börjar på R: rak regna rolig röd

rak - Ulysses av James Joyce börjar med när Stephen Dedalus kommer sömnig på morgonen till Buck Mulligan, som viftar med sin rakkniv och en skål med lödder.

regna - det regnar mycket i Sargassohavet av Jean Rhys.

rolig - skrattar åt Dawn Frenchs brittiska böcker.

rovdjur - det finns många böcker med varg-tema:

Varulven av Aksel Sandemose, Honungsvargar av Sun Axelsson, Stäppvargen av Hermann Hesse.

röd - Röda rummets gåta (1973) av Ruth Hall (pseudonym för Eva Berlin) berättar om ett gäng ungdomar som semestrar på ett billigt pensionat i Danmark, en änka till en sjökapten har inackordering i Havnebakke, alldeles nära Kattegat. Ilona kommer från Ungern och Sture i sällskapet har varit i Danmark under ockupationstiden och hjälpt danska motståndsrörelsen att transportera flyktingar över till Sverige.

Flickorna hittar Elvira Madigans grav (född 1867, död 1889 i Nørreskov på Tåsinge Danmark). Sjökaptenens dotter heter också Elvira. Varför dog han så plötsligt? undrar flickorna. (Jag har sett filmen om lindanserskan Elvira Madigan och löjtnanten Sixten Sparre, en sann historia).

Bokmässan 2015

Ibland planerar jag noggrant, nu strosade jag bara runt.

Litteraturtidskriften Parnass verkar intressant, finns nog på biblioteket.

Nyskriven svensk erotik, klassiker, skräck, serier, lokalt, globalt, något för alla. Jag försöker fynda böcker som man inte hittar i de "vanliga" bokaffärerna.

Litteraturen, det är vad man undervisar om. Det svenska litteraturdidaktiska fältet i förvandling, Peter Degermans doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Så mycket intressant man hittar! Som tur så finns bibliotek.

Orättvist mot de ungerska författare att de fick stå till svars för ungerska regimens hårda flyktingpolitik. Flera ungerska författare uteblev; Péter Nádas och Laszlo Krasznahorkai valde att inte medverka i Bokmässan och Péter Esterházy var sjuk. I så fall finns det åtskilliga länder som inte ska bjudas hit. Idrott och litteratur, hur ska man förhålla sig?

Italiensk middag med trettio bokbloggare var trevligt.

på Bokmässan, same procedure as every year

Ungern är årets tema, på andra våningen i trädgårdsavdelningen har man byggt ett ungerskt landskap med riktiga vindruveplantor.

Det finns både loppis och antikvariat.

Atlantis har intressanta böcker. Reskamrater : läsning 1994-2014 av Stig Strömholm blev jag nyfiken på. Ett praktverk om Strindberg och hans rika produktion för 40 kr.

Intressant folk överallt, här berättar Augustprisnominerad Carl-Michael Edenborg för Lotta Bromé hur man skriver erotiska noveller.

På sex timmar fyllde jag draMaten med böcker. Bra skor, pengar, dricka.

Ungern nästa

Ungern blir tema för Bokmässan 2015, fast tidningar och bokbloggare uppmärksammar dessa teman väldigt lite. En kvinna finner sin väg av Michael Földi har jag i bokhyllan, kanske dags att läsa den snart. Zsolt Harsányis böcker finns flera översatta. Imre Kertész finns ju översatt till svenska efter han fick Nobelpris.

Röda rummets gåta

Röda rummets gåta : Mica löser ett fall (1973) av Ruth Hall (pseudonym för Eva Berlin), berättar om ett gäng ungdomar som semestrar på ett billigt pensionat i Danmark. En änka till en sjökapten har inackordering i Havnebakke, alldeles nära Kattegat. Ilona kommer från Ungern och Sture i sällskapet har varit i Danmark under ockupationstiden och hjälpt danska motståndsrörelsen att transportera flyktingar över till Sverige.

Med dagens mått mätt en ganska udda tidsmarkör är att alla röker överallt och dricker likör efter maten. Flickorna hittar Elvira Madigans grav (född 1867, död 1889 i Nørreskov på Tåsinge Danmark). Sjökaptenens dotter heter också Elvira. Varför dog han så plötsligt? undrar flickorna och hittar hans testamente till dottern. Vad har hans fru gjort? Tänk att detta lilla loppisfynd innehöll så mycket spännande. Nu vill jag läsa mer om lindanserskan Elvira Madigan och löjtnanten Sixten Sparre.