
Millie och hennes make har flyttat till Long Island, där de hoppas kunna ge sina barn en trygg uppväxt i ett lugnt bostadsområde. Efter alla års slit som hembiträde känns tillvaron nu behaglig, och Millie har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig.
Men friden blir inte långvarig. När Millie och Enzos nya granne mrs Lowell bjuder över dem på middag får Millie kalla kårar redan när hembiträdet öppnar dörren. Kvinnan tycks inte kunna slita blicken från dem.
Och det är inte bara mrs Lowells hembiträde som skapar oro. Millie får en känsla av att någon lurar i skuggorna och bevakar dem. Flytten till den på ytan så lugna förortsgatan framstår alltmer som ett misstag, och obehaget växer när Millie får en varning från kvinnan som bor mitt emot: Var försiktig med dina grannar.
Om jag packar upp en låda till så kräks jag.
Jag har packat upp fem miljarder lådor i dag. Lågt räknat. Och nu står jag i det badrum som tillhör det stora sovrummet och stirrar på en låda märkt med "BADRUM" utan att orka öppna den. Trots att den innehåller viktiga badrumsgrejer. Jag kanske får borsta tänderna med pekfingret i kväll.
Ljudet av steg blir allt högre utanför dörren och Enzo kikar in i badrummet. Han ler när han ser mig stå där med lådan.
"Vad gör du?"
Jag sjunker ihop lite. "Packar upp."
"Du har packat upp hela kvällen", säger han. "Nog nu. Vi gör resten i morgon."
"Men vi behöver de här sakerna. De är till badrummet." (sid 25)