Vaka över henne av Jean-Baptiste Andrea

Vaka över henne (Veiller sur elle 2024) av Jean-Baptiste Andrea, lyssnade när han var i Göteborg. Trevligt att lyssna, tyckte mycket om boken.
Mimo Vitaliani födds med oddsen emot sig. Han är ovanligt kort och mycket fattig. Hans italienska föräldrar har sökt lyckan i Frankrike, där fadern jobbar som stenhuggare, men när fadern dör 1916 kan modern inte längre försörja dem. Hon tvingas skicka Mimo till en farbror i Piemonte för att jobba som stenhuggarlärling. Mimo är mycket begåvad, men farbrorn har inte minsta avsikt att hjälpa honom framåt i livet.
I den lilla italienska byn regerar den mäktiga familjen Orsini, vars dotter Viola är lika rebellisk som intelligent. Hennes öde är att gifta sig fördelaktigt, men hennes dröm är att lära sig flyga. När Viola och Mimo träffas uppstår en omedelbar igenkänning: de är tvillingsjälar. En stark vänskap med inslag av kärlek uppstår en vänskap som prövas genom åren.

"Vi blev insläppta genom den stora grinden och jag fick äntligen se Villa Orsini. På den tiden hade jag inte sett en riktig gräsmatta, än mindre figurklippta buskar och träd. Två terrasser i följd, med stentrappor i mitten, mildrade den branta stigningen och ledde upp till palatset. Den första var täckt av kortklippt gräs och prydd med klotrunda lagerträd och låga koniska idegranar, likt pjäser i ett för mig okänt spel, kvarlämnade av ett par jättar. Nästa terrass, den som var närmast palatset, upptogs av en labyrint av buxbom till höger och en avlång, mörkt blå damm till vänster. Intendenten väntade på oss på trappan framför huvudentrén." (sid 51)

Kammakargatan av Therese Bohman

Kammakargatan (2025) av Therese Bohman
Hon har precis lämnat tryggheten i barndomshemmet för att börja ett nytt liv vid Stockholms universitet. Tillvaron är fylld av nervositet, förväntningar - och ensamhet. Hon hyr ett litet rum i Skogås, försöker finna sin plats i den stora staden och känner sig osynlig i föreläsningssalarna. Det förändras när hon möter Andreas. Han är klädd i svart, han är blasé och självsäker. Han introducerar också ett annat Stockholm, en värld av litterära fanzines, rökiga kaféer och sena nätter i en lägenhet på Kammakargatan. I den lågmälda mystiken mellan stadens folkvimmel och Kammakargatans ödslighet växer en vänskap fram, som på många sätt kommer att definiera hennes liv.
Kammakargatan ligger stilla och tyst, nästan öde, även under de timmar på veckan då flest människor är inne i city. Alla befinner sig på Drottninggatan, kryssar mellan dess många butiker, caféer och restauranger. På Kammakargatan finns nästan ingenting. Dit går man bara om man har ett ärende.

"Jag hade givetvis ingen kompis att ta med. Jag kände inte en människa i Stockholm och mina sociala framgångar efter en vecka på universitetet var så gott som obefintliga.
   Så på lördagskvällen gick jag ensam från centralen mot Kammakargatan, en gata jag aldrig hade hört talas om tidigare utan hade varit tvungen att kolla upp bland kartorna längst bak i mina hyresvärdarnas telefonkatalog. Det var inte svårt att hitta, den korsade Drottninggatan högt upp, och så fort jag svängde in på den insåg jag att den hade en alldeles egen stämning." (sid 33)

"Till slut stod det pynt överallt där pynt kunde stå, trots att det fortfarande fanns mycket kvar i kartongerna. Två av dem innehöll bara julgranspynt, jag hade kikat i dem och sett den där typen av avlånga, spetsiga julgranskulor som var vanliga förr, i djupa juvelfärger som också var vanliga förr; cerise, turkos, mörkblått, och kulor i form av grankottar och lyktor, och små fåglar av glas att klämma fast på grenarna." (sid 99)

Hercule Poirots stilla natt

Hercule Poirots stilla natt : ett nytt fall för Hercule Poirot (Hercule Poirot's Silent Night 2024) av Sophie Hannah (den femte fristående boken med den omisskännlige belgiske detektiven skriven av Sophie Hannah på uppdrag av Agatha Christies familj).

Den 19 december 1931 kallas Hercule Poirot och inspektör Edward Catchpool till Norfolk sjukhus för att utreda mordet på en patient. Men Catchpools mamma, den oemotståndliga Cynthia, råkar bo i trakterna och insisterar på att den berömde detektiven ska fira jul i hennes fallfärdig herrgård en tilldragelse som framstår värre än ouppklarade mord för Poirot.
    Till råga på allt ska Cynthias vän Arnold snart läggas in på samma sjukhus och hans fru är övertygad om att han kommer att bli mördarens nästa offer, även om hon vägrar att förklara varför. På mindre än en vecka måste Poirot lösa brottet om han ska fly från detta mardrömsscenario i tid till jul och försäkra sig om att inga fler mord inträffar. Men det visar sig också snart att någon sätter käppar i hjulet och har idéer om vad som borde hända med Hercule Poirot.

1930-talet Julen Detektiver Mordutredning Genre Deckare Romaner Historiska skildringar

Joseph Mohr skrev texten till Stilla natt, dikten som skulle komma att bli en av våra mest älskade julsånger. Sången Stilla natt framfördes första gången på julafton den 24 december 1818 i St. Nikolaus-kyrkan i Oberndorf, som ligger nära Salzburg i Österrike.

Monique flyr av Édouard Louis

Monique flyr (Monique s'évade 2025) av Édouard Louis.
Ett på en gång ömsint och kärleksfullt porträtt av en mor. I Édouard Louis nya självbiografiska berättelse fortsätter han att berätta om moderns liv, så som det har tett sig efter händelserna i ”En kvinnas frigörelse”, när hon på nytt har utsatts för en alkoholiserad, våldsam och trakasserande man. Édouard gör vad han kan för att hjälpa henne att bryta sig loss ur situationen och fly. Louis skrivande har antagit en sorts mikrosociologisk karaktär, hans familjs öde beskrivs som ett uttryck för en samhällsstruktur, där klassperspektivet är avgörande för vem man blir. Monique flyr är en gripande berättelse om uppbrott och flykt. Tycker mycket om Édouard Louis böcker.

    Livet igenom hade min mor ofta klamrat sig fast vid komplimanger hon fick; de gav och ger henne fortfarande en känsla av att äntligen bli sedd, att existera i andras ögon och utsagor, och därmed bryta sig loss ur den osynlighet hon har blivit påtvingad genom sin fattigdom och sitt liv med män som systematiskt förminskat henne. När jag var barn hände det att hon flera gånger per dag återgav något beröm hon fått i mataffären eller på byns torg, och det gjord mig irriterad. <jsg skrek: "Men det där har jag redan hört tusen gånger!!!"
    Nu förstod jag henne. (sid 27)

En kvinnas frigörelse (Combats et métamorphoses d'une femme 2022) av Édouard Louis, ett ömsint, inkännande porträtt av sin mor, av hennes vilja och förmåga att slå sig fri - och hans eget såriga förhållande till henne. En gripande berättelse om uppbrott och försoning.

Vi skulle ha talat om allt av Judith Hermann

Vi skulle ha talat om allt av (Wir hätten uns alles gesagt 2025) Judith Hermann.
En dag möter Judith Hermann sin före detta psykoanalytiker på gatan, en man som känner hennes inre liv mer än någon annan. De röker en cigarett tillsammans, därefter går han vidare, in på en bar. Hon står kvar. Så inser hon att det finns saker hon måste reda ut, och hon följer efter honom in.
Vi skulle ha talat om allt är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.
Efter romanen Hemma, som blev en stor återkomst för henne i Sverige, är Judith Hermann tillbaka. Vi skulle ha talat om allt är en underbart välskriven meditation över det skrivna ordet och livets gång. Författaren går tillbaka i sitt liv, följer i spåren på det skrivna, och försöker förstå vem hon var och vem hon blev.

"Berättarens lägenhet, hennes vardag, böckerna hon läser, vägarna hon går, alltihop har en prydlig struktur som går att visa upp - i motsats till lägenheten där jag bor, böckerna jag läser, vägarna jag går - inget av detta skulle gå att avbilda i en berättelse utan att främmandegöra det. Berättelsen avleder läsaren från det egentliga, den leder bort läsaren från mig." (sid 15)

Ugglor i mossemn : tankar om idiom

Ugglor i mossen : tankar om idiom (2025) av Horace Engdahl.
Detta är en bok om några av författarens favoritidiom och om det ljus de kastar över språket och den mänskliga naturen. "Ana ugglor i mossen" är ett stående uttryck som vi tar till när vi inte vill vara tråkiga och helt enkelt säga "ana oråd". Den språkvetenskapliga termen för sådana uttryck är idiom. Det finns tusentals sådana i det svenska språkets kollektiva minne. Några av dem har varit i bruk i hundratals år, andra har tillkommit på senare tid. De ser oskyldiga ut till dess att man börjar titta närmare på dem. Då öppnar sig de märkligaste perspektiv.

En liten bok med stort intressant innehåll för oss som är intresserade av språk, Engdahl är kunnig och kan ge ursprung och historia till många av våra talesätt, även nya uttryck. Språket förändras ju hela tiden.

Tomhet och ömhet Isabella Nilsson

Tomhet och ömhet (2025) av Isabella Nilsson.
De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.
Isabella är en beläst ordkonstnär, inte nödvändigt läsa boken i ett svep.
En bok jag gärna vill äga och återkomma till.
40.
Jag tänker smarta tankar igen. Bara att den här gången har jag ingen lust att dela med mig. Kanske är det faktiskt just precis vad mina smarta tankar handlar om, hur smart det är att inte dela med sig. Man kan vara så dum att man inte har något smart att säga, men man kan också vara så smart att man inte har något smart att säga. Oavsett om man tiger av dumhet eller smarthet låter man tystnaden tala och det är smart i sig, att lämna ordet till den som vet mest om saken. Och tystnaden vet alltid mest om saken. Den saken är klar.
     Men för att inte dela med sig krävs inte bara smarta tankar om hur smart det är att inte dela med sig. Det krävs även ett slags mod som är modet att bli missförstådd. Jag har aldrig varit modig. (sid 62)


Tidningen Vi nr 4 2025 har en fin recension av
Nilssons Tomhet och ömhet av: Björn Kohlström.

Tyngd : myten om Atlas och Herakles av Jeanette Winterson

Tyngd : myten om Atlas och Herakles (2006) av Jeanette Winterson.
Ingår i Mytserien. Winterson har här skrivit sin version av myten om Atlas och Herakles. Den ansvarstyngde Atlas bär världen på sina axlar medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Författaren berättar även om sin egen uppväxt och längtan ut till stjärnorna.

"Jag vill berätta historien om igen" - så börjar den brittiska författaren Jeanette Winterson sin mästerliga version av den antika myten om Atlas och Herakles. Winterson har berättat att hon visste vilken myt hon skulle välja redan innan hon avslutade telefonsamtalet med erbjudandet att vara med i den världsomspännande och prestigefyllda Mytserien.
- Mina vänner påstår att jag har ett Atlaskomplex, säger hon själv - och det går inte att ta miste på det personliga engagemanget i berättelsen om titanen som bär världen på sina axlar. Lekfullt och personligt skildrar Tyngd två väsensskilda sätt att hantera sin egen styrka i mötet mellan dessa giganter. Den ansvarstyngde Atlas bär tappert världen på sina axlar utan att försöka smita, medan Herakles tar sig rätten att skövla den. Här ryms både burlesk och ett brett antikt vetande, samt en portion bondförnuft. Jeanette Winterson vidgar myten om Atlas och Herkules till ett svindlande stort perspektiv, där både geologi och astronomi får plats. Hon för också in sitt eget livsöde i myten, berättar självutlämnande om sin ensamma uppväxt och längtan ut bland stjärnorna, bland annat med hjälp av rymdhunden Laika, emblematisk för en hel generation ensamma barn på sextiotalet . Med en självklar poetisk logik blir det Laika som slutgiltigt befriar Atlas ur hans fångenskap.

I en sekund stod Atlas stum. När han sedan granskade Herakles flinande ansikte insåg han att han hade blivit lurad. Den baksluge Herakles hade ingen hjärna men gott om listighet.
    Vad kunde Atlas göra? Han ville slunga universum mot Herakles, krossa honom, utplåna tiden och få historien att börja om från början.
    "Såja, Atlas", sa Herakles. "Du har haft ditt lilla roliga"-
    Sakta, så att inte en droppe mjölk gick till spillo, drog Atlas ner Kosmos på sina axlar och böjde sig under sin börda. (sid 82)

Naturlagarna av Eiríkur Örn Norðdahl

Naturlagarna (2025) av Eiríkur Örn Norðdahl 690 sidor.
Året 1925 kliver Islands yngste, vackraste och mest motvillige biskop, Jón Hallvardsson, av båten i Isafjördur. Han har kallat till prästmöte för att diskutera hur kyrkan kan motarbeta den utbredda spiritualismen och folktron.
Biskopen samlar sju präster och en enögd på stadens kyrktrappa för att motbevisa den sägen som menar att berget kommer att rasa ner över staden vid ett sådant möte. Detta blir början på en vecka av uppenbarelser och mirakel, där inte bara berg rasar, marken blommar, vatten blir till vin och döda väcks till liv, utan också där kärleken spirar och de mest djävulusiska affärsavtal ingås.

Islands nordvästligaste del i det lilla samhället Ísafjörður med knappt tre tusen invånare med fiskeindustri, författarens hemstad. Året 1925 samlas präster för ett stort möte, den unge biskop Jón vill bekämpa vidskeplighet som stark på orten. När prästerna samlar sig för fotografering uppenbarar sig Gud, och det händer massa saker boken igenom. Man kanske kan säga lite vansinnig roman.

När biskopen hade tackat artigt drog han henne lidelsefullt till sig och smällde av en snabb puss men flyttade sig sedan till andra sidan disken.
   "Tror du att någon såg oss?" frågade han och tittade ut genom fönstren.
   Engilráð rättade till förklät och förblev tyst en stund.
   "Jag hoppas du förstår att jag är ovan vid att kyssa gifta biskopar", sade hon tll slut.
   "Och jag är ovan vid att vara en kyssande, gift biskop", sade han.
   "Jag skulle bli väldigt förvånad ifall det går att vänja sig." (sid 99)

Den sista vargen av László Krasznahorkai

Den sista vargen (Az utolsó farkas 2020) av László Krasznahorkai, tre berättelser som på olika sätt öppnar texten lika mycket som den kör in en pil rakt in i människans mest fördärvbringande sidor.

Han är författare och får i uppdrag att skriva en text om den sista vargen i Extremadura, ett högslättsområde som tidigare var utposten för de spanska erövrarna. Det är högst ovisst varför han, bosatt i Berlin, fått uppdraget. Av misstag? Har han tagits för någon annan? Ödet? Uppdraget, som kanske inte är ett uppdrag, växer i storlek och blir till en alltigenom olycksbringande upplevelse, likt en berättelse utan början och slut, en mening som förvägras att sätta punkt eller till den sista vargens sorgesamma ylande.
Jägmästaren Herman får i uppgift att utplåna ett skogsområdes sista rovdjur. Han tar sig an uppdraget med friskt mod, men kommer snart på andra tankar. Mycket böcker om vargar även av svenska författare.

den sista vargen dog - dog!? frågade han skarpt och nickade åt tolken att förklara, ja, svarade viltvårdaren med sina kompakta meningar, vi ska dit, där den sista vargen dog, men innan dess ska ni få se  var de sköt de sista vargarna - vad för något?!, frågade även ungraren nu - de sista vargarna?! vad pratar han om, han såg mot baksätet, alltså mot tolken

Partykrascharen av Sophie Kinsella

Partykrascharen (The Party Crasher 2025) av Sophie Kinsella, hennes böcker har översatts till över 40 språk. Modernista.

Det har gått ett och ett halvt år sedan Effies föräldrar skilde sig och bilden av en lycklig barndom krossades. Hon har tappat kontakten med sin pappa och hamnat i bråk med hans nya snygga, betydligt yngre flickvän Krista.
    Nu kommer nästa chock: Greenoaks, den pittoreska familjeegendom där Effie och hennes syskon växte upp, har sålts. Krista anordnar en storslagen avskedsfest, men Effie är inte ens bjuden.
    När hon inser att hennes älskade ryska dockor fortfarande finns kvar i huset bestämmer hon sig för att ta sig in under festen. Men väl där blir det snart tydligt att Greenoaks rymmer fler hemligheter än hon anat. I skuggorna lyssnar Effie till samtalen, iakttar sin familj och börjar se dem i ett nytt ljus.
    Hon återser också sin första stora kärlek, Joe, som fortfarande är lika oemotståndlig. Nya sanningar uppdagas, gamla ifrågasätts. Under en enda kväll ställs allt på ända – och Effie tvingas konfrontera både sitt förflutna och sig själv. Översättning av Ida Ingman.

   Okej, det här var skumt. Det är något som pågår. Jag börjar inse det nu. Men vad kan det vara?
   Då slår det mig plötsligt. De planerar något. Det känns med ens så självklart. Pappa och Mimi har alltid varit den sortens föräldrar som först pratar med varandra och sedan kommer med storslagna tillkännagivanden, utan att ha antytt något i förväg. De har en plan och de ska berätta vad det är och därför är de mer känslosamma än vanligt. Vad kan det vara? De ska väl inte adoptera ett barn, tänker jag först. Men nej, det vore väl ändå för tokigt. Fast vad kan det annars vara? Jag tittar på när pappa stänger boken och kastar ännu en blick på Mimi, innan han vänder sig till oss.
    "Så. Allihop. Vi har faktiskt något att berätta." (sid 22)

Omloppsbanor av Samantha Harvey

Omloppsbanor (Orbital 2025) av Samantha Harvey, en brittisk författare, hon tilldeladesbåde Bookerpriset och Hawthornden Prize. Romanen utsågs även till en av årets bästa böcker i bland annat The Guardian och Sunday Times. Modernista.

Sex astronauter och kosmonauter från USA, Ryssland, Italien, Storbritannien och Japan färdas i över tjugosjutusen kilometer i timmen medan jorden roterar under dem. De befinner sig ombord på en rymdfarkost under det sista uppdraget av sitt slag. Deras arbete är att samla meteorologiska data, genomföra experiment och undersöka människokroppens gränser. På ett enda dygn hinner de kretsa sexton varv runt jorden. De registrerar, analyserar och observerar.
    Vad återstår av livet utan jorden? Vad är jorden utan människan? Översättning av Eva Åsefeldt.

Ta så många bilder ni kan, får besättningen höra, och det gör de, med stammande slutare och de långa objektiven tryckta mot glasrutorna. Än ser de på styrbord sida bara stormens östra arm där den slingrar sig runt jordens horisont i spunna grå tussar; ser i detalj vad ingen på jorden kan se – hur molnen anordnar sig moturs i en vild och uppiskad marsch. Solljuset studsar tillbaka från ovädrets mjölkiga täcke och jorden är lika kusligt pärlemorskimrande som ett öga med grå starr. Det ser ut att stirra på dem med ostadig blick.
     Så vaken och vaksam jorden plötsligt verkar. De enas om att det inte är en av de vanliga tyfoner som slumpmässigt brukar angripa den här delen av världen. De ser inte hela, men stor men är större än de tidigare beräkningarna förutsåg, och rör sig snabbare. De skickar sina bilder, latituder och longituder. De är som siare, besättningsmedlemmarna. Siare som kan se in i framtiden men inte göra någonting för att påverka eller förhindra den. Snart kommer deras bana att sjunka söderut och österut och hur mycket de än sträcker sig fram vid fönstren kommer tyfonen att försvinna ur sikte och vakan ta slut och mörkret kasta sig över dem. (sid 27)

Historiska resenärer : 12 kvinnor

Historiska resenärer : 12 kvinnor som erövrade världen (2025) av Per J Andersson.
Några av världens mest spännande vagabonder. Här får vi följa bland annat österrikiska Ida Pfeiffer, taiwanesiska San Mao, svenska Fredrika Bremer, amerikanska Nellie Bly och brittisk-kenyanska Beryl Markham. Vi följer dem över slättlandskap och genom öknar, de rider på hästar, kameler och åsnor. De vandrar genom djungler och korsar kontinenter ombord på ångloksdrivna tåg och oceaner med segel- och ångfartyg. Och oftast reste de med minimal packning, utan ressällskap och ledsagade av sin stora nyfikenhet på världen.

"Efter Indienresan återvänder hon (Tyre Kleen) hem till huset på Lidingö. Men 1917 ger hon sig i väg igen. Först på kryssning i Karibien och sedan till New York där hennes verk ställs ut på museum. Två år senare, precis när första världskriget slut, kliver Tyra ombord på ångfartyget Bullaren med destinatio Batavia i Nederländska Ostindien. Kanske är hon lockad av holländarnas reklamkampanjer"  (sid 182)

Läraren av Freida McFadden

Läraren (The Teacher 2025) av Freida McFadde. Hennes Hembiträdet-serie har gjort stor succé, nått förstaplatsen på Amazon, legat 70 veckor i rad på New York Times bestsellerlista och sålt i över 10 miljoner exemplar världen över. Läraren är hennes nya efterlängtade thriller.

Eve ser ut att ha allt. Ett stabilt äktenskap, ett vackert hem, ett bra jobb som matematiklärare. Varje morgon vaknar hon bredvid sin charmige man Nate, och tillsammans går de till arbetet på Caseham High School. Men under ytan är inte allt som det verkar.
     När den nya terminen börjar återvänder en elev som Eve aldrig trodde hon skulle behöva ställas inför igen: Addie Severson. Förra året skakades hela skolan av en stor skandal, med Addie och en lärare i händelsernas mitt. Det sägs att hon är manipulativ och farlig, en flicka som skadar andra och förstör allt i sin väg.
     Men ingen känner den verkliga Addie. Ingen vet vilken hemlighet hon bär på – eller hur långt hon är beredd att gå för att skydda den. Översättning av Svante Skoglund.

   "Har du träffat Art?" frågar jag i stället.
   Leendet försvinner från Shelbys ansikte. "Nej. Han har ju slutat, som du vet. Och vad jag hört har han inte lyckats skaffa sig någon ny tjänst."
   Fram till i våras undervisade Arthur Tuttle i matte på Case ham High och var en av skolans mest omtyckta lärare. När jag började jobba här direkt efter min examen tog han mig under sina vingar. Det var så Art alltid gjorde. Han var den vänligaste människa jag någonsin träffat, ständigt beredd att ge andra sitt stöd – eller bjuda dem på generösa bitar av hustruns med all rätt berömda chokladkaka. Varje år brukade Art uppträda som jultomten på personalens julfest, och även utan röd dräkt och luva såg han ut som tomtens tvillingbror.
   Nu har hans liv slagits i spillror.
   "Jag undrar hur han och Marsha har det", mumlar jag.
   "Och barnen", lägger hon till. "Två av dem går väl på college, eller hur?" (sid 23)

Där rosor aldrig dör av Kristina Agnér

Där rosor aldrig dör (2025) av Kristina Agnér Modernista.
I juli 1998 hittas artonåriga Ylva Isander brutalt mör­dad nära sitt hem utanför byn Tosseboda i Småland. En grupp ungdomar som umgicks med Ylva hamnar i poli­sens fokus, men mordet klaras aldrig upp och förblir ett olöst trauma för både anhöriga och trakten i stort.
    Hösten 2018 bor Ylvas lillasyster Dagmar »Daggi« Isander kvar i barndomshemmet hos sin åldrande far. Han har aldrig gett upp hoppet om en lösning, medan Daggi arbetar som åklagare och har accepterat att alla frågor inte får svar. Men när Daggis kusin omkommer i en våldsam eldsvåda rivs de gamla såren upp igen.
     Samtidigt börjar en lokal journalist undersöka Ylvas död för true crime-podden Småländska Mord. Snart står det klart att någon i bygden är beredd att göra vad som helst för att sanningen aldrig ska komma fram.

    Plötsligt tog musiken slut. Det enda som hördes var ljudet av tunga regndroppar som smattrade ner i vattenpölarna. Längst ner på tv-skärmen syntes datummärkningen: 12/07/1998.
    Det hade varit dagen före eldsvådan.
    Inspelningen tog slut och ersattes av myrornas krig. Tyst- naden väckte en molande värk till liv i Daggis mage, och hon började pilla med cigarettpaketet.
    På senare år hade hon begränsat rökandet till högtider, eller när vardagsstressen blev för hög. Men sedan Lisens bortgång hade hon släppt på gränserna. Som barn hade hon alltid avskytt när Margareta stått hukad under spiskåpan med sin cigarill. Efter Ylvas död, när orken sinat och de vuxna inte haft något mer att säga varandra, hade mamman flyttat sig bort till ett öppet fönster. Där hade hon stått och tittat ut, som en fjäril som varit instängd så länge att den inte såg sin chans att flyga ut när den kom.
    Efter föräldrarnas skilsmässa hade Daggi fört sedvänjan att röka inomhus vidare, trots att hon visste att det inte var bra. (sid 37)

Undergångaren av Thomas Bernhard

Undergångaren (Der Untergeher 2004) av Thomas Bernhard
I början av femtiotalet deltar tre lovande pianister på en kurs under Vladimir Horowitz ledning vid Mozarteum i Salzburg. En av dem heter Glenn Gould, de andra två är österrikare. Glenn Goulds framförande av Bachs Goldberg-variationer slår dem med häpnad. En av österrikarna är Undergångarens berättare. På ett värdshus närmare tre decennier senare ältar han i sitt huvud de tres vidare öden och främst den talangfulles möte med geniet. Thomas Bernhard kommer närmare än någon biograf--skrivare sanningen om den geniale dårens virtuositet.
Jag är inte så bevandrad i musiken men intressanta förhållanden.

"I månader vandrade han genom Wien, dag efter natt, ända till sammanbrottet. Det tjänade inte längre något till. Men även jaktslottet i Traich, först ändå uppskattat som existensräddande av honom, visade sig vara ett felaktigt beslut; vad jag vet spärrade han sig först in sig i jaktslottet i tre veckor, gick sedan till gårdskarlarna och besvärade dem med sina problem. Det enkla folket förstår emellertid inte det komplicerade och stöter det bara ifrån sig, hänsynslösare än alla andra, tänkte jag. Det största misstaget är att tro att det så kallade enkla folket skulle rädda någon." (sid 55)

Synder av Constance Debré

Synder (Offenses 2025) av Constance Debré
En samtida roman om ett till synes meningslöst mord; förhör, rättegång, straff. Som en samtida och koncis version av Brott och straff där den tidigare juristen Debré vänder spegeln från sig själv mot oss alla och ställer frågan: vad är vi kapabla till, vad är förutbestämt? Och vad är mest perverst, våra synder eller vårt samhälle? Men där sanningen är långt mer komplex, av den flerfaldigt prisbelönta och hyllade franska författaren.

"Natten skyddar de kriminella, och natten slutar klockan sex. Klockan sex kom de. Parispoliserna på grund av brottets allvar. De tog med honom, de sa till honom att han hade rätt att inte säga något, rätt att vara tyst förklarade man för honom. Han var tyst. Sen bil igen, en domare för förundersökning för åtalet och en annan för häktningen. Regler för att sätta någon i bur. Detta att man sätter någon i bur är inte bara en persons beslut, inte bara en persons vilja, det är resultatet av flera, en sammanvägning som ingen är ansvarig för." (sid 26)

I vindens skugga av Cecilia Hjelte

I vindens skugga av Cecilia Hjelte, som är bosatt i Umeå. Hennes debutroman I vindens skugga är första delen i trilogin Östfrontens döttrar, en historisk romansvit om kvinnligt mod och vänskap i en tid när mörkret sträcker sig över Europa. Modernista.

Nazisterna har tagit makten i Berlin och Alice ser sin bror bli mördad under en första maj-parad. Kort därefter blir hon lämnad kvar ensam när hennes föräldrar väljer att fly till USA.
    Samtidigt håller kommunisterna Moskva i ett järngrepp och ingen går säker under Stalins utrensningar. Sofia tvingas ta stort ansvar för familjens försörjning efter att hennes far fängslats. Den enda ljusglimten är hennes passion för att flyga och att hon lyckas utbilda sig till pilot.
    I Kiev tillbringar Janina dagarna på sitt arbete i vapen fabriken. I hemlighet drömmer hon om ett annat liv, fyllt av litteratur i stället för vapen. Men när det visar sig att hon har en unik talang för prickskytte tar hennes liv en oväntad vändning.
    De tre kvinnornas öden flätas samman när de söker sig till en utbildning vid Militärakademin i Moskva. Men när krigets skuggor sträcker sig över Europa sätts deras lojaliteter på prov – de måste bestämma hur långt de är villiga att gå för sina drömmar och sin övertygelse.

    Hjärtat sjönk som en sten när Janina lyfte på locket. Hon fiskade upp dess innehåll – ett par skyddsglasögon.
    "Så att du skyddar synen när du står vid svarven."
    Fadern höjde sin tekopp i en skål. Janina lade tillbaka glas ögonen i asken.
    "Tack far, de kommer att komma väl till användning." Janina kände farmoderns blick – skarp som en örns – vila på henne. För en kort sekund mötte hon Nanas blick innan hon vek undan med sin. Janina var övertygad om att farmodern visste exakt vad som pågick inom henne. Hon vände upp märksamhetens till romanen som låg framför henne på bordet. Plockade upp den, drog in doften av de nytryckta sidorna, smekte över den gröna skinnpärmen med handen. I kväll, när alla festligheter var över, skulle hon börja läsa.
    "Din träskalle", röt Nana och Janina tittade upp precis i tid för att se henne daska till sin son på armen. "Din dotter är alldeles för intelligent för att slösa bort sitt liv i den där nedrans fabriken. Låt henne studera!" (sid 26)

Rester av döden av Jo Callaghan

Rester av döden (Human Remains 2025) av Jo Callaghan Modernista.
En brittisk författare med en lång bakgrund inom AI-forskning och dess inverkan på framtida samhällen. Första boken om Kat Frank och AI-hologrammet Lock blev en stor internationell säljsuccé och tilldelades Svenska Deckarakademins pris för Bästa översatta kriminalroman 2023. Rester av döden är den tredje boken i serien.

När en kropp utan huvud och händer påträffas på en gård i Warwickshire får Framtidens polisenhet fallet, och de påbörjar arbetet med att identifiera offret och spåra mördaren. När en andra kropp upptäcks blir fallet ännu mer dramatiskt: oron växer för att det är den ryktbara strypmördaren i Aston som återvänt.
    Kriminalintendent Kat Frank anklagas för att många år tidigare ha satt fel man bakom galler i Aston-fallet, och samtidigt börjar AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – gräva efter sanningen. Kat är å sin sida fast besluten att låta det förflutna förbli begravt. När hon blir måltavla för en skugglik figur som söker hämnd slits Lock mellan sina logiska algoritmer och sin partners omdöme, med explosiva konsekvenser.
    Samtidigt som insatserna höjs ökar också de interna spänningarna i teamet. När allt ställs på sin spets återstår frågan: hur mycket kan en AI egentligen lära sig – och vad händer när den gör det? Översättning av Hanna Williamsson.

    "Och vad exakt tror du att jag skulle göra med dina pengar?" frågade Lock och slog ut med armarna. "Varför skulle jag köpa mat jag inte kan äta eller kläder jag inte kan bära?"
    "Jag vet, förlåt. Jag litar på dig, Lock, det är klart att jag gör. Jag ska tänka på saken. Just nu kanske du kan stanna medan jag lagar mat så att vi kan prata om fallet, okej?"
    Lock nickade, godtog hennes ursäkt och intog sedan en 45 sittande position på en av barstolarna vid köksön. Av en tillfällighet råkade det vara just den stolen som John alltid suttit på, men hon valde att släppa det. Hon fick klara sig med vad som fanns i kylen och bestämde sig för att laga lite risoni med pancetta och tärnade grönsaker – det gick snabbt och om hon lade till lite vitlöksbröd från frysen och sköljde ner det hela med ett glas rödvin så skulle det kanske till och med kännas som en riktig middag. Hon plockade fram skärbrädan och började förbereda vitlöken medan hon frågade Lock vad han tänkte om fallet så här långt. (sid 44)
 

På ett ögonblick (In the blink of an Eye 2023) av Jo Callaghan.

Det osynliga templet : en vision om Hilma af Klint

Det osynliga templet : en vision om Hilma af Klint (2025) av Ida Therén.
Konstnären Hilma af Klint har beskrivits på många vis: En feministisk pionjär, en konstnär långt före sin tid, en banbrytande visionär. Ett djuplodande medium. Med avstamp i verkliga händelser och med hjälp av en egen omfattande research har Ida Therén skapat en fri fantasi om några dagar i Hilma af Klints liv.
Det är högsommarvärme när Hilma af Klint anländer till London i juli 1928. Hon ska för första gången visa sina verk men är uppgiven. I över femton år har hon arbetat med en serie enorma målningar, vägledd av andevärlden, men ingen utanför hennes egen krets har visat något intresse. Nu ska bilderna visas, på en spiritistisk konferens arrangerad av teosofer och antroposofer. Det är inte ett idealiskt upplägg, men det är något, och vem vet vad det kan leda till.

"När Anna och jag var ute på promenad den dagen i juni berättade jag att jag hade börjat rensa bland mina papper. Tanken var att jag skulle ta bort allt privat och bara spara det viktiga för framtiden, men det var inte lätt att välja. När jag väl började rensa och såg alla gamla tidningsklipp, vykort och biljetter blev det plötsligt tydligt hur snabbt tiden hade gått och att vi redan var inne i en annan era än för tjugo år sedan.
     Anna sa att hon hade gett upp konsten och sökandet nu, sedan hon flyttat till sin syster på Lidingön ville hon inget annat än vila. Solen som stod lågt över Mälaren glittrade i hennes rödlätta hår och hon log. Ibland måste man bara veta när man har förlorat. Och lita på Gud.
      När vi målade var det jag som förde, Anna och Gusten som blev förda. Hilma vet inte hur man beter sig i en grupp. hade de sagt på Konsthögskolan." (sid 110)