Sanningsberget av Therese Bohman

Hisingens vindbrygga i header

Sanningsberget (2024) av Therese Bohman fick Vi:s litteraturpris 2025.
Kolmården 1989. På påskaftonsnatten ska Hannas storebror Erik gå på kyrkans midnattsmässa med sin konfirmationsgrupp. Efteråt åker han och några vänner till det mystiska Sanningsberget, där det finns en grotta som enligt sägen användes vid häxprocesserna i Östergötland under 1600-talet. Ryktena säger att den som går ner i grottan kan försvinna in i berget och bli kvar där. Erik kommer aldrig hem den natten. Jag tyckte mycket om Sanningsberget.

"Hisingen var också en besynnerlig plats, förorterna åt sig liksom in mot city men hindrades av en bro som till och med gick att öppna: om de ville skulle de kunna hindra oss från att ta oss in till stan, hissa upp vindbryggan och stänga oss ute. Hisingen var stad men ändå inte stad, det var vägkorsningar och förorter och stora mataffärer, byte till bussar ännu längre bort, Mcdonald's vid Backaplan som en spillra och parkeringar och köplador." (sid 95) Flera smakbitar: HÄR.

Babel fyller 20 år se: HÄR.
En timme långt specialprogram med firande i studion! De bästa bitarna ur programmets historia. Babels allra första gäst från premiärprogrammet 2005, Monika Fagerholm kommer till studion och hon får sällskap av fler författare som dyker upp. Författarpanelen med Nina Hemmingsson, Göran Greider och Aya Kanbar läser Joan Didions moderna klassiker om sorg, Ett år av magiskt tänkande. Romanen kom 2005 och firar således också 20 år. Programledare: Jessika Gedin.

Drömmaren Rousseau : eller om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle

Drömmaren Rousseau : eller om frihet, fantasi och den omöjliga konsten att leva i ett samhälle (2025) av Tatjana Brandt.
Under den franska upplysningen, epoken som gav upphov till det moderna väst, dyrkades den nya tidens förnuftstro. Men författaren Jean-Jacques Rousseau såg istället ett monster födas: social tävling, alienation, ofrihet och exploatering. Tatjana Brandt tar sig an den kontroversiella, motsägelsefulla Rousseau med smittande entusiasm och låter honom bli en spegel för våra samtida utmaningar.

   Rousseau beskriver Eremitaget som litet och anspråkslöst, ett ensligt hus vid randen av en stor skog. Just lämpligt för en liten familj med enkla behov. Jag ser mig en stuga med mossa på taket, nåt slags pörte kanske, men "det lilla enkla huset" visar sig vara en ståtlig villa i två våningar med en enorm fruktträdgård. Damrosch har nämligen ett fotografi på boningen i sin biografi.
      Louise d'Epinay vill gärna dra in Rousseau i sitt liv. Hon vill leva intellektuellt spännande och gillar att knyta till sig män som hon hoppas att ska uppvakta henne på olika sätt. Säkert föreställer hon sig att detta ska göra hennes liv intressantare och kanske också främja hennes karriär som författare. Hon verkar vara en intelligent, livlig och aningen svärmisk person. Rousseau däremot skulle helst leva lugnt och i avskildhet. (sid 114)

Tatjana Brandt läser ur sin bok.

Asfaltblomman av Antti Jalava

Asfaltblomman (1980) av Antti Jalava är en modern klassiker om självförakt och inre främlingskap. Boken rör teman som skam, språkförlust, rotlöshet och strävan att återta sitt språk och sin stolthet.
Den aspirerande författaren Erkki jobbar på en biltvätt och vantrivs storligen. Han kämpar för att komma närmare sitt finska ursprung och skriver på en roman om att som barn ryckas upp från sina rötter och enbart möta förakt i det nya landet. Erkki börjar träffa 20-åriga Sirkka, som har förlorat sitt finska språk och dras allt djupare in i ångest och missbruk.

- Skulle du följt med din farsa till Finland om han skilt sig? frågade jag.
- Det skulle jag, sa hon utan att tveka. För att gillade honom. Jag skulle ha följt med honom till Kina eller vart som helst. Fast jag längtade ju också till Finland då, och min bror Juha med. Men nu åker jag aldrig dit mer, jag har inte varit där på sex år, inte ens när morfar dog följde jag med. Jag vet ingenting om Finland utom att jag är född där och det jag minns från det jag var liten. Men jag vet inte så mycket om Sverige heller eftersom jag aldrig lärde mig nåt i plugget. Innan farsan dog skaffade han mig några böcker om Finland (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.

Antti Jalava (1949–2021) föddes i Villmanstrand i Karelen och kom till Sverige som tioåring. Den unge Antti mobbades och förbjöds att tala sitt modersmål i skolan. Traumat blev senare centralt för hans författarskap. Föreläsare och samtalsledare: Susanna Alakoski, författare och dramatiker berättade om sina erfarenheter att ha två språk och läste delar ur Asfaltblomman:

Herscht 07769

Herscht 07769 : Florian Herschts roman om Bach (2023) av László Krasznahorkai.

Den ungerske mästaren László Krasznahorkai har skrivit en roman om dagens Europa – en roman som tydligt bär hans särmärke i samtidslitteraturen. Tanken på ett enat Europa går åt fanders, den melankoliska humorn blandas med avgrundsdjup sarkasm, tankarna svindlar och meningarna vindlar.

Kana är en stad någonstans i tyska Thüringen. De enda som visar något intresse för den ödsliga och försakade staden är nynazister. Stadens invånare betraktar å sin sida främlingarna med misstro och förakt. Bara Florian Herscht inbillar sig att han står på god fot med personer på båda sidor om konflikten. Han är vänlig och hjälpsam – och stark som få – men har en inneboende rädsla för tatueringar och är övertygad om att universum går mot sin undergång. För att varna alla om den annalkande katastrofen skriver han brev till förbundskansler Angela Merkel; brev som knappast förvånande lämnas obesvarade.
Endast Johann Sebastian Bachs musik kan erbjuda Florian tröst. Men så vandaliseras den store kompositörens grav av oskön graffiti, polisen söker vandalerna utan framgång, vargar strosar omkring i skogsbrynet – apokalypsen tycks närma sig med stormsteg.

"sedan Florian började jobba åt Bossen hade de tvättat bort graffiti från betongväggar, fallfärdiga hus, under broar, intill järnvägen, på tågvagnar, på brandväggar i förorter, det var nästan alltid sådana ställen, men från ett museum, det var helt oerhört och skandalöst även i hans ögon, och Bossen hade själv förklarat att de, det vill säga sådana där som förstör världen med graffiti, tack och lov aldrig ger sig på statyer, fontäner, slott, kyrkor eller museer för den skull, det lär vara en oskriven lag bland dem, men så detta, att ändå, och dessutom Bachhaus, han hade under alla omständigheter blivit förvånad" (sid 34) Flera smakbitar: HÄR.

Ett enda kapitel på 375 sidor men det flyter på bra.
Tankarna drar till W G Sebald och Thomas Bernhard.

Föräldrarnas födelse : 250 år av experter, släktingar och andra som lagt sig i

Föräldrarnas födelse : 250 år av experter, släktingar och andra som lagt sig i (2025) av Maja Larsson. Larsson är journalist och författare, bosatt i Göteborg. Hon debuterade år 2022 med Kläda blodig skjorta:svenskt barnafödande under 150 år, som nominerades till Augustpriset.

Ett barn föds, och föräldrarnas uppgift är att få det att överleva. En ursprunglig och självklar relation, kan man tänka. Boken behandlar perioden 1750-2025. En bok som gräver djupt i det moderna föräldraskapets framväxt. Den handlar om de expertråd som har präglat svenskt familjeliv sedan 1700-talet och om föräldrarollens förändring från självklar auktoritet till kärleksfull kamrat. Men framför allt handlar den om de människor som har levt familjeliv på en spelplan som ständigt har ritats om – och om hur tidigare generationers föräldraskap alltid verkar eka inom oss.

Du ska älska ditt barn.
Du ska aga ditt barn.
Du ska aldrig ta upp ett spädbarn som skriker.
Du ska lära ditt barn att leka för sig självt och somna ensamt.
Du ska aldrig slå ditt barn. Det är bättre att stänga in det i ett rum.
Du får aldrig kränka ditt barn.
Du ska inte låta ditt barn bli ett ”zapparbarn”.

En riktig bladvändare, alla har vi varit barn, träffat vänner med barn, kanske har egna barn. Kapitlen De dåliga föräldrarna och De perfekta familjerna och Curlande föräldrar väcker nyfikenhet och läslust. Boken har rejäl Källförteckning på 19 sidor ur arkiv, brevsamlingar, självbiografier och tidningsartiklar.

Vithet av Jon Fosse

Vithet (Kvitleik 2025) av Jon Fosse
En man kör iväg med bilen utan att veta vart han ska och kommer till slut in på en skogsväg med djupa hjulspår. Han stannar inte förrän bilen kör fast. Det börjar snöa, det blir mörkt och kallt. I stället för att leta efter hjälp går mannen in på en stig i skogen. Han gör det trots att det redan är så mörkt att han knappt ser något mellan träden, och trots att han vet att det är ren idioti. Tyckte om boken.

"Och kommer den närmre. Eller försvinner den bort. Nej den försvinner inte bort, nej det gör den inte. Den lysande vitheten kommer hela tiden närmre. Konturen av det som måste vara en människa kommer ständigt närmre. Och nu ser jag att det konturaktiga mer har blivit ett vitt fält. Och detta fält utvidgar sig mer och mer. Men det kan väl aldrig vara en människa som kommer gående emot mig." (sid 22) Flera smakbitar: HÄR.

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl

Niels Fredrik Dahl var i Göteborg och berättade om sin bok Fars rygg, som fått Nordiska Rådets litteraturpris, fullsatt, frun Linn Ullmann med i publiken.

Fars rygg (2023) av Niels Fredrik Dahl.
En lyrisk och episk berättelse om män i tre generationer. Den handlar om ensamhet som går i arv, om ovanliga liv, och den rör sig geografiskt mellan Alexandria, Oslo och Genève. Berättaren i romanen är en version av författaren själv. Hans far har länge varit död, ändå finns pappan kvar, som närvaro och minne. Nu söker han sin far, vill förstå honom. Så börjar romanen om en norsk pojke som växer upp i Egypten, långt ifrån fjäll och fjordar. Det är 1920-tal och pojkens pappa, Domaren, innehar ett högt ämbete i Alexandria. Härifrån skickas han till skolor och internat i Europa där han ska danas, hundratals mil från sina föräldrar, utan möjlighet till kontakt. Uppväxten ska komma att präglas av en förlamande känsla av utanförskap, av att aldrig riktigt kunna komma någon nära.

"Jeg ser etter faren min. Han har vært død i fjorten år nå, og jeg ser etter ham likevel. Jeg håper at han skal komme gående mot meg i det skiftende lyset oppover den øde gaten, at han skal bli større og større, tydeligere og tydeligere mens han nærmer seg."
Med utgangspunkt i etterlatte papirer, brev og gamle fotografier setter sønnen sammen fortellingen om farens barndom: i Egypt, hvor guttens far, Dommeren, holder sin lille familie i et kolonialt jerngrep, hos fremmede i Bærum, på pensjonatskole i Genève, på hotellrom opp og ned gjennom et Europa på vei mot en ny stor krig. Fars rygg er skildringen av en gutt og ung manns forsøk på å leve i en verden han ikke forstår, men likevel prøver å bli en del av. Det er også historien om fars mor, Ellen, som sitter fast i et ulykkelig ekteskap. Niels Fredrik Dahl har skrevet en stor og dypt menneskelig roman, øm, mørk og full av humor, om familie og kjærlighet i det 20. århundre, om en gutt og en mor som er bundet sammen av ensomhet, og om en ensomhet som går i arv.

Det norska, äkta författarparet, Linn Ullmann och Niels Fredrik Dahl i Babel-studion. Dahl mottog 2024 års Nordiska rådets pris för nya romanen, "Fars rygg". Författarpanelen med Sofia Rönnow Pessah, Göran Greider och Ulf Karl Olov Nilsson tipsar om tunna böcker. Se: HÄR.


Letade efter Niels Fredrik Dahl när vi var i Oslo i höstas men Fars rygg utlånad, 553 köar på biblioteket i Göteborg.

Sången om den röda rubinen av Agnar Mykle

Sången om den röda rubinen (Sangen om den røde rubin 1956) av Agnar Mykle.
Agnar Mykle är en av de mest kontroversiella författarna genom tiderna i Norge. Sången om den röda rubinen förbjöds 1957, ett år efter att den utkommit. Hon blev åtalad för grovt sedlighetsbrott. Boken bedömdes vara osedlig och skulle konfiskeras. Rättsfallet som följde blev oerhört uppmärksammat. Mykle och hans förläggare anklagades för att publicera omoraliskt och pornografiskt material. De friades, men boken drogs under en period in från marknaden.

"hon hejdar honom, han hade trott att de var överens. Hon ville inte säga varför han inte får, han frågar med hon vill inte säga det, han frågar och försöker och frågar och försöker och hela tiden är han på näg in i henne, men hela tiden undviker hon honom, han rycker fram och hon rycker tillbaka, till slut har hon kommit så långt bak som sängen når" (sid 110) Flera smakbitar: HÄR.

I romanen får vi följa den unge studenten Ask Burlefot under hans tid vid universitetet i Bergen hans rastlöshet, frustration och sökande leder honom in på en väg fylld av skam, förluster och triumfer. Och det är Asks många möten med kvinnor och detaljrikedomen i dessa skildringar som gjorde boken så uppmärksammad. Romanen blev en kritikersuccé och sålde stora upplagor där den gavs ut. I Sverige var det en omtalad skandalbok och i USA blev sedlighetsmålet mycket uppmärksammat. Sången om den röda rubinen är en energifylld, rolig och rörande berättelse om en ung mans väg ut i livet. Den är också en av de stora kärleksromanerna i nordisk litteratur, väl värd sin plats i hyllan bredvid storheter som Den allvarsamma leken. Denna utgåva har ett nyskrivet förord av Eva Ström.

Skogen : i folktro, sägner och sagor av Tora Wall

Skogen : i folktro, sägner och sagor (2024) av Tora Wall, nominerad till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok 2024.
I ett land som täcks till två tredjedelar av skog och vars forntida religion inbegrep ett världsträd är det kanske inte så konstigt att skogen fortsatt har en stark dragningskraft på oss. Skogen breder ut sig i flera dimensioner i människans värld, både som symbol och faktisk plats, trots att de flesta idag befinner sig långt ifrån den.
I årtusenden har den försett oss med nyttiga råvaror men också med starka upplevelser som har väckt förundran och ofta rädsla. Somligt har varit lätt att förklara, annat svårare. Vad botar frossan? Vem tog jägarens byte? Vad väntar bortom skogsbrynet?
Med utgångspunkt i sägner, sagor, folkminnen och traditioner tecknar folkloristen Tora Wall en färgrik bild av skogen som erfarenhet och föreställning. Tora Wall är författare och doktorand i folkloristik vid Åbo Akademi. Bland hennes tidigare böcker finns Folktrons väsen (2021) och Traditioner och högtider (2022).

Muminpappans memoarer av Tove Jansson

Mumin fyller 80 år.

Muminpappans memoarer (1968) av Tove Jansson
En omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.
När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappan ögonblicket då han blir upphittad på trappan till hittebarnshuset för mumintroll men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Muminpappan skriver om spännande resor och väldiga fester. Kanhända skarvar han en smula men det gör ju bara historien än mer övertygande... Jag Mumintrollets pappa, sitter ikväll vid mitt fönster och ser lysmaskarna brodera hemliga tecken därute i trädgårdens sammetsmörker. Förgängliga krumelurer av ett kort men lyckligt liv!

    "Hur kunde ni glömma Rådd-djuret vid sjösättningen, sa Sniff förebrående. Fick han nånsin nån ordning på sin knappsamling efteråt?
     Jadå, många gånger, svarade muminpappan. Han hittade nya knappsystem hela tiden. Ordnade dem efter färg eller storlek eller form eller material eller enligt hur mycket han tyckte om dem.
     Fantastiskt, sa Sniff drömmande.
     Det som bekymrar mig är att min pappa fick sina pyjamas fulla med gelé, sa Snusmumriken. Var sov han i sen?"  Flera smakbitar: HÄR.


Därför älskar vi Mumin se: HÄR.
Kanadensiska Rachel Cusk blev världskänd för sin nyskapande romantrilogi om författaren Faye. Nu är hon aktuell med Parad, där flera olika människoöden väver en berättelse. Författarpanelen med nytillskotten Ali Alonzo (poet) och Jonas Karlsson (skådespelare och författare) diskuterar tillsammans med serietecknaren Nina Hemmingsson, Muminpappans memoarer, för att fira Mumins 80-årsjubileum.

Den andra dottern av Annie Ernaux

Den andra dottern (2024) av Annie Ernaux
Berättelse om att växa upp som den "den andra dottern", hon som aldrig skulle ha fötts om inte den första dottern hade dött, eftersom familjens ekonomi bara tillät ett barn. Det är en gripande berättelse om det osagda, den hemliggjorda. Flickan Annie råkar vid tio års ålder höra modern berätta för en väninna om den förstfödda, hon som dog "som ett litet helgon". Och genom livet insisterar en fråga på svar: Varför du, varför jag?
Tystnad och hemligheter, så var det nog förr. Fragment och minnesbilder. Barn behandlade man som de inte hade öron. Aldrig prata med föräldrarna, inte ens som vuxen. Författaren själv råkade ut för allvarliga skador och sjukdomar som barn, innan vacciner obligatoriska.

Min far (1983) av Annie Ernaux handlar om författarens föräldrar och de erfarenheter som formade dem. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man. Ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort. Farfar som inte kunde läsa för istället för skola skulle han hjälpa till på gården.
Kvinnan skulle man kanske också läsa om för att förstå.

Öppet hav av Einar Kárason

Öppet hav (2023) av Einar Kárason
En mörk och iskall vinternatt. Fem män ute på öppet hav. När fiskebåten oväntat kapsejsar och livbåten följer med ner i djupet tycks allt hopp vara ute. Men i sex timmar simmar sedan en man för att nå land. En egentligen omöjlig bedrift. Precis som i Stormfåglar och Tunga moln berättar Einar Kárason i Öppet hav om en tragisk olyckshändelse och hjältemod. Mannen som simmare och överlever i Öppet hav, lever fortfarande.

"De hjälptes åt med de flesta sysslor som hörde till fisket, förutom att kapten och styrman turades om att övervaka trålen, kocken hade sitt att stå i förutom att jobba med de andra på däck, maskinisterna såg till att motorn gick; andremaskinisten hade i och för sig inte någon examen i den vetenskapen men hade fått lära sig hur man sätter igång länspumparna, det var hans uppgift två gånger om dygnet.
De satt och snackade nere i kajutan till den siste man kom ombord och sen ytterligare ungefär en kvart medan de drack upp kaffet" Flera smakbitar: HÄR..


Einar Kárason läser ur Stormfåglar på isländska. Riktig trevligt att höra honom berätta om sitt författarskap.

Skriet från vildmarken av Jack London

Skriet från vildmarken (1907) av Jack London handlar om att kasta sig ut i det stora äventyret. Det är en orädd skildring av naturens grymhet som kittlar det ursprung - liga i oss. Berättelsen om Buck är en tidlös hyllning till mod, vänskap och stoicism.
En berättelse om hur en slädhund upplever guldruschen till Alaska på 1890-talet. Buck, en tam snäll, väluppfostrad fårhund, blir stulen och hamnar i vildmarken bland varghundarna. Här finns de ändlösa snövidderna, hundslädarnas mödosamma färder, de vilda hundslagsmålen på liv och död, guldgrävarnas hårda äventyrarliv. Buck går nästan under men överlever - och slutar som kung över en vild vargflock i norrskenslandet, Jag London var 28 år när han som guldsökare skrev berättelsen.

"En karl med en klubba gör den lag man lyder, han är herre och måste bli åtlydd, även om man inte tycker om honom. Och Buck förföll inte till detta sista, fast han såg många slagna hundar göra sig till för karlen, vifta med svansarna och slicka hans hand. Han såg också en hund som inte ville vare sig böja sig eller lyda. Han blev till slut dödad i den maktkamp som försiggick här."

Intermezzo av Sally Rooney

Intermezzo (2024) av Sally Rooney
De är bröderna har Peter och Ivan Koubek inte mycket gemensamt. Peter, manniskorättsadvokat i trettioårsåldern, är karismatisk och framgångsrik på ytan men kämpar i själva verket med att få kontroll över sitt liv. Hans tio år yngre bror Ivan är en allvarsam schackspelare, tyngd av stämpeln som före detta underbarn. Brödernas far har precis gått bort och sorgen får avståndet mellan dem att växa. En hel del igenkänning om man varit i Dublin. En tänkvärd bok om livet, döden, kärlek, acceptans och försoning. Tyckte mycket om denna.

När livet var perfekt. En gång var det det. Att släppa taget om henne nu, kanske bättre för dem båda. Hjälp. Förlåt mig. Hon mumlar hans namn och när hon kallar svarar han utan att tänka efter för en gång skull ärligt: Jag älskar dig. Jag älskar dig också, säger hon. Han blundar. Utmattad, full, skamsen. Vill bli förlåten. Ta tillbaka allt. Leva rätt liv. (sid 86) Flera smakbitar: HÄR.

Hur får man bort widget på bloggen, som innehåller något script som gör att man skickas vidare från min blogg...? Irriterande

Hundmanuskripten av Jon Fosse

Hundmanuskripten (2023) av Jon Fosse.
Tre noveller som är skrivna i hundperspektiv, alltså berättelser som återger vad dessa hundar kan tänkas ha att säga om tillvaron.
De tre novellerna är Nei å nei, Du å du samt Fy å fy.
En originell och finurlig bok, bra inkörsport till Fosses författarskap.

Fosse är en mästare på små repliker med stort innehåll. I hans pjäser och berättelser är det sällan intrigen eller de stora strukturerna som driver handlingen framåt. Istället är det hela tiden de små konflikterna, de små vardagshändelserna som ligger och vibrerar i fokus.

Det blir ett nära-livets-puls-berättande, ett ytterligt avancerat less-is-more-synsätt. En metod som skapar fascinerande rollfigurer med överrumplande äkta karaktärsdrag. Och nu får vi alltså bevis för att han inte begränsar sig till mänskliga personligheter. Det kan vara hundar också.

"Fjordhunden Olav och skogshunden Bård och de två stadshunddamerna gick sakta och inte lite så blyga nerför vägen till Skogsgården, först gick skogshunden Bård, sfetrsom det var han som var värden och som visste var maten fanns och vart sällskapet var på väg, och efter honom kom två de två fina stadshunddamerna, de gick tätt intill varandra och pratade hela tiden lågt med varandra och såg både uppspelta och rädda ut, och längst bak, en bit efter de båda stadshunddamerna, kom fjordhunden Olav gående. Han tittade ner i marken, sedan tittade han mot stadshunddamen med rakt svart hår, en finare dam hade han nog aldrig sett, tänkte han, men inte kunde han väl gå här och titta på henne? tänkte han, nej, det gick väl inte för sig?" (sid 113) Flera smakbitar: HÄR.

Baumgartner av Paul Auster

Baumgartner (2024) av Paul Auster, hans sista bok berättar om skrivande, fantomsmärtor, kärlek och sorg.
Seymour Baumgartner - änkeman, författare, professor vid Princeton - upplever en morgon den ena förargliga motgången efter den andra. Han glömmer att stänga av spisen och bränner handen på äggkastrullen, han halkar i källartrappan och skadar knät. Till sist blir han sittande på en köksstol i det tomma huset och bara stirrar. Blicken faller på den eländiga kastrullen. Den leder tankarna vidare till Anna, Baumgartners älskade hustru som varit död i nästan tio år. Första gången han såg henne var i second hand-butiken där han som ung utfattig student köpte just den där kastrullen.

"Baumgartner fortsatte undervisa på The New School, där han avancerade från biträdande lektor till docent till professor och skrev sina böcker om läsandets fenomenologi och rädslans politik, och vartenda ord i dem skrevs i den lilla alkoven längst in i lägenheten, i andra änden av korridoren från det lilla rummet där Anna skrev sina dikter, redigerade sina författare och översatte sina böcker. Poängen är: det var början på deras lyckligaste tid tillsammans" (sid 92) Flera smakbitar: HÄR.

Utan att någonsin nå toppen : min vandring i Himalaya

Utan att någonsin nå toppen : min vandring i Himalaya (Senza mai arrivare in cima 2020) av Paolo Cognetti är en varm och filosofisk skildring av det till synes galna projektet att höjdsjuke Paolo genomför en krävande expedition i Himalayas berg, världens högsta, med guider, bärare, mulor mm och varje dag bygger upp och river ett omfattande läger. Kroppsligt utmattad, i sällskap av utvald litteratur och storslagen natur, öppnas existensen självklarheter liksom dess mysterier sig.

"Längs floden uppenbarade sig formationer som gjorde mig så tagen att jag gång på gång fick sätta mig ner och teckna dem, himalayacedrarna, tallarna som såg ut som varianter av cembratall, björkarna med gulnade blad; den lilla bron som var tillverkad av stockar med ena änden fäst i flodbanken och den andra pekade rakt ut i tomma intet, broräcket med de skickligt snidade stolparna." (sid 30) Flera smakbitar: HÄR.

De åtta bergen av Paolo Cognetti handlar om fin vänskap mellan två pojkar som så småningom växer upp till män, sett även den fina filmen.

Späckhuggaren av Martina Royy

Späckhuggaren (2024) av Martina Royy, den andra delen om Alivia Krans. Det är en kriminalroman om hur lojalitet till olika aspekter av ens liv kan behöva vägas noggrant. För oavsett var man väljer att placera sin solidaritet, så finns det alltid konsekvenser att vänta.

Efter förlusten av pappa Henry återvänder Alivia Krans till Projektgruppen och dess ledare M. Under månaderna som passerat har gruppen framgångsrikt utfört ett flertal konststölder. Och under samma period har Adrian, Alivias före detta bästa vän och medlem i Projektgruppen, inte synts till. Snart tvingas Alivia ställa sig en viktig fråga: Har Adrian verkligen försvunnit på eget bevåg?
Det anrika eventet En sordinerad afton närmar sig, och Projektgruppen börjar planera inför en ny Deadline. Målet är Amedeo Modiglianis kända verk La Femme à l"Éventail. Och kanske kan även eventets gäster visas givande för Alivia. En oro skapas dock när någon verkar bevaka henne på lite väl nära håll.
Samtidigt arbetar Lina Wallson tillsammans med kriminalinspektör Stellan Andersson med ett ärende som skickats över från en före detta polis på New Scotland Yard. Uppgiften är att spana på en brittisk man som landat i Stockholm. En tatuering på mannen har väckt misstankar om att han tillhör Grey Orcas - en beryktad stöldliga som ingen med säkerhet kan säga existerar.

"Nycklarna slutade rassla i samma stund som Alivia lyckats smita runt en ostadig golvlampa. Hon hukade ner, kröp den sista halvmetrn och tog värna under skrivbordet när dörren öppnades med samma öronmisshandlande knarr som tidigare.
     "Det är vakt! Om det är någon på plats, var vänlig gör dig synlig", uppmanar den ena väktaren.
     Alivia fokuserade på andningen och att hålla kroppspositionen stadig och still i det begränsade utrymmet. Ett spindelnät hade lossnat och lagt sig mot ena kinden, och hon bad en stilla bön att det saknade invånare." (sid 16)


Deadline (2022) av Martina Royy är första delen om Alivia som har lämnat livet som konsttjuv bakom sig. Välskriven spänning.

Sorgen har ett minne av Nina Bouraoui

Sorgen har ett minne (Grand seigneur 2024) av Nina Bouraoui
Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.
En stark naken bok om sorg, saknad, familjer, döden, palliativ vård, minnen.

"Att tillbringa tid här på sjukhuset gör mig aggressiv, jag har tagit över min fars ilska, jag har fått nog av att le, vara artig, ingenting tycks mig normalt, allt verkar mjukt utåt sett men allt är faktiskt hemsk, min pappa ska dö, någon annan ska ta hans plats, hans rum, hans säng, för att i sin tur dö och så vidare, vi ger oss av med all vår sorg som bagage likt en last av sten men som stannar kvar, skänker lindring, gör sällskap, återvänder alltid till dödens plats, och av det skälet tackar jag dem" (sid 108) Flera smakbitar: HÄR.

I senaste laget av Claire Keegan

I senaste laget (2024) av Claire Keegan, översättning: Erik Andersson.
Efter en händelselös dag på kontoret tar Cathal bussen hem till sin tomma lägenhet. Med tv:n och en flaska champagne som enda sällskap tänker han på Sabine och andra fittor och hur allt hade kunnat vara. En ny novell av Claire Keegan - underbar berättare. Jag gillar läsa Keegans berättelse, stor igenkänning, har varit i Arklow.

    "Hennes intresse var ganska svalt i början, men han hetsade inte. Sedan började hon komma ner på helgerna och sova över. Hon hade vuxit upp i Normandie, nära kusten, och ville gärna bort från stan; hon gillade Arklow där ån rann genom stan, antikvariaten och sandstranden i närheten där hon ofta gick barfota, även vintertid. Hennes far fransman och hade gift sig med en engelsk kvinna - men föräldrarna skilde sig när hon var tonåring och hade inte talat med varandra sedan dess.
     Och sedan, vid någon punkt, blev det så att Sabine tillbringade de flesta helgerna i Arklow, och de började besöka torghandeln på lördagsförmiddagarna." (sid 19)