Muminpappans memoarer av Tove Jansson

Mumin fyller 80 år.

Muminpappans memoarer (1968) av Tove Jansson
En omarbetad version av den 1950 utkomna Muminpappans Bravader skrivna av Honom Själv.
När Muminpappan råkar ut för en kraftig förkylning övertalar Muminmamman honom att börja skrivprojektet om sin stormiga ungdom. I memoarerna minns pappan ögonblicket då han blir upphittad på trappan till hittebarnshuset för mumintroll men också det första mötet med Mumintrollets mamma. Muminpappan skriver om spännande resor och väldiga fester. Kanhända skarvar han en smula men det gör ju bara historien än mer övertygande... Jag Mumintrollets pappa, sitter ikväll vid mitt fönster och ser lysmaskarna brodera hemliga tecken därute i trädgårdens sammetsmörker. Förgängliga krumelurer av ett kort men lyckligt liv!

    "Hur kunde ni glömma Rådd-djuret vid sjösättningen, sa Sniff förebrående. Fick han nånsin nån ordning på sin knappsamling efteråt?
     Jadå, många gånger, svarade muminpappan. Han hittade nya knappsystem hela tiden. Ordnade dem efter färg eller storlek eller form eller material eller enligt hur mycket han tyckte om dem.
     Fantastiskt, sa Sniff drömmande.
     Det som bekymrar mig är att min pappa fick sina pyjamas fulla med gelé, sa Snusmumriken. Var sov han i sen?"  Flera smakbitar: HÄR.


Därför älskar vi Mumin se: HÄR.
Kanadensiska Rachel Cusk blev världskänd för sin nyskapande romantrilogi om författaren Faye. Nu är hon aktuell med Parad, där flera olika människoöden väver en berättelse. Författarpanelen med nytillskotten Ali Alonzo (poet) och Jonas Karlsson (skådespelare och författare) diskuterar tillsammans med serietecknaren Nina Hemmingsson, Muminpappans memoarer, för att fira Mumins 80-årsjubileum.

Den andra dottern av Annie Ernaux

Den andra dottern (2024) av Annie Ernaux
Berättelse om att växa upp som den "den andra dottern", hon som aldrig skulle ha fötts om inte den första dottern hade dött, eftersom familjens ekonomi bara tillät ett barn. Det är en gripande berättelse om det osagda, den hemliggjorda. Flickan Annie råkar vid tio års ålder höra modern berätta för en väninna om den förstfödda, hon som dog "som ett litet helgon". Och genom livet insisterar en fråga på svar: Varför du, varför jag?
Tystnad och hemligheter, så var det nog förr. Fragment och minnesbilder. Barn behandlade man som de inte hade öron. Aldrig prata med föräldrarna, inte ens som vuxen. Författaren själv råkade ut för allvarliga skador och sjukdomar som barn, innan vacciner obligatoriska.

Min far (1983) av Annie Ernaux handlar om författarens föräldrar och de erfarenheter som formade dem. I Min far närmar hon sig fadern - denna outbildade, hårt arbetande, känslokalla man. Ett Frankrike som känns oerhört avlägset, men som faktiskt bara ligger två generationer bort. Farfar som inte kunde läsa för istället för skola skulle han hjälpa till på gården.
Kvinnan skulle man kanske också läsa om för att förstå.

Öppet hav av Einar Kárason

Öppet hav (2023) av Einar Kárason
En mörk och iskall vinternatt. Fem män ute på öppet hav. När fiskebåten oväntat kapsejsar och livbåten följer med ner i djupet tycks allt hopp vara ute. Men i sex timmar simmar sedan en man för att nå land. En egentligen omöjlig bedrift. Precis som i Stormfåglar och Tunga moln berättar Einar Kárason i Öppet hav om en tragisk olyckshändelse och hjältemod. Mannen som simmare och överlever i Öppet hav, lever fortfarande.

"De hjälptes åt med de flesta sysslor som hörde till fisket, förutom att kapten och styrman turades om att övervaka trålen, kocken hade sitt att stå i förutom att jobba med de andra på däck, maskinisterna såg till att motorn gick; andremaskinisten hade i och för sig inte någon examen i den vetenskapen men hade fått lära sig hur man sätter igång länspumparna, det var hans uppgift två gånger om dygnet.
De satt och snackade nere i kajutan till den siste man kom ombord och sen ytterligare ungefär en kvart medan de drack upp kaffet" Flera smakbitar: HÄR..


Einar Kárason läser ur Stormfåglar på isländska. Riktig trevligt att höra honom berätta om sitt författarskap.

Skriet från vildmarken av Jack London

Skriet från vildmarken (1907) av Jack London handlar om att kasta sig ut i det stora äventyret. Det är en orädd skildring av naturens grymhet som kittlar det ursprung - liga i oss. Berättelsen om Buck är en tidlös hyllning till mod, vänskap och stoicism.
En berättelse om hur en slädhund upplever guldruschen till Alaska på 1890-talet. Buck, en tam snäll, väluppfostrad fårhund, blir stulen och hamnar i vildmarken bland varghundarna. Här finns de ändlösa snövidderna, hundslädarnas mödosamma färder, de vilda hundslagsmålen på liv och död, guldgrävarnas hårda äventyrarliv. Buck går nästan under men överlever - och slutar som kung över en vild vargflock i norrskenslandet, Jag London var 28 år när han som guldsökare skrev berättelsen.

"En karl med en klubba gör den lag man lyder, han är herre och måste bli åtlydd, även om man inte tycker om honom. Och Buck förföll inte till detta sista, fast han såg många slagna hundar göra sig till för karlen, vifta med svansarna och slicka hans hand. Han såg också en hund som inte ville vare sig böja sig eller lyda. Han blev till slut dödad i den maktkamp som försiggick här."

Intermezzo av Sally Rooney

Intermezzo (2024) av Sally Rooney
De är bröderna har Peter och Ivan Koubek inte mycket gemensamt. Peter, manniskorättsadvokat i trettioårsåldern, är karismatisk och framgångsrik på ytan men kämpar i själva verket med att få kontroll över sitt liv. Hans tio år yngre bror Ivan är en allvarsam schackspelare, tyngd av stämpeln som före detta underbarn. Brödernas far har precis gått bort och sorgen får avståndet mellan dem att växa. En hel del igenkänning om man varit i Dublin. En tänkvärd bok om livet, döden, kärlek, acceptans och försoning. Tyckte mycket om denna.

När livet var perfekt. En gång var det det. Att släppa taget om henne nu, kanske bättre för dem båda. Hjälp. Förlåt mig. Hon mumlar hans namn och när hon kallar svarar han utan att tänka efter för en gång skull ärligt: Jag älskar dig. Jag älskar dig också, säger hon. Han blundar. Utmattad, full, skamsen. Vill bli förlåten. Ta tillbaka allt. Leva rätt liv. (sid 86) Flera smakbitar: HÄR.

Hur får man bort widget på bloggen, som innehåller något script som gör att man skickas vidare från min blogg...? Irriterande

Hundmanuskripten av Jon Fosse

Hundmanuskripten (2023) av Jon Fosse.
Tre noveller som är skrivna i hundperspektiv, alltså berättelser som återger vad dessa hundar kan tänkas ha att säga om tillvaron.
De tre novellerna är Nei å nei, Du å du samt Fy å fy.
En originell och finurlig bok, bra inkörsport till Fosses författarskap.

Fosse är en mästare på små repliker med stort innehåll. I hans pjäser och berättelser är det sällan intrigen eller de stora strukturerna som driver handlingen framåt. Istället är det hela tiden de små konflikterna, de små vardagshändelserna som ligger och vibrerar i fokus.

Det blir ett nära-livets-puls-berättande, ett ytterligt avancerat less-is-more-synsätt. En metod som skapar fascinerande rollfigurer med överrumplande äkta karaktärsdrag. Och nu får vi alltså bevis för att han inte begränsar sig till mänskliga personligheter. Det kan vara hundar också.

"Fjordhunden Olav och skogshunden Bård och de två stadshunddamerna gick sakta och inte lite så blyga nerför vägen till Skogsgården, först gick skogshunden Bård, sfetrsom det var han som var värden och som visste var maten fanns och vart sällskapet var på väg, och efter honom kom två de två fina stadshunddamerna, de gick tätt intill varandra och pratade hela tiden lågt med varandra och såg både uppspelta och rädda ut, och längst bak, en bit efter de båda stadshunddamerna, kom fjordhunden Olav gående. Han tittade ner i marken, sedan tittade han mot stadshunddamen med rakt svart hår, en finare dam hade han nog aldrig sett, tänkte han, men inte kunde han väl gå här och titta på henne? tänkte han, nej, det gick väl inte för sig?" (sid 113) Flera smakbitar: HÄR.

Baumgartner av Paul Auster

Baumgartner (2024) av Paul Auster, hans sista bok berättar om skrivande, fantomsmärtor, kärlek och sorg.
Seymour Baumgartner - änkeman, författare, professor vid Princeton - upplever en morgon den ena förargliga motgången efter den andra. Han glömmer att stänga av spisen och bränner handen på äggkastrullen, han halkar i källartrappan och skadar knät. Till sist blir han sittande på en köksstol i det tomma huset och bara stirrar. Blicken faller på den eländiga kastrullen. Den leder tankarna vidare till Anna, Baumgartners älskade hustru som varit död i nästan tio år. Första gången han såg henne var i second hand-butiken där han som ung utfattig student köpte just den där kastrullen.

"Baumgartner fortsatte undervisa på The New School, där han avancerade från biträdande lektor till docent till professor och skrev sina böcker om läsandets fenomenologi och rädslans politik, och vartenda ord i dem skrevs i den lilla alkoven längst in i lägenheten, i andra änden av korridoren från det lilla rummet där Anna skrev sina dikter, redigerade sina författare och översatte sina böcker. Poängen är: det var början på deras lyckligaste tid tillsammans" (sid 92) Flera smakbitar: HÄR.

Utan att någonsin nå toppen : min vandring i Himalaya

Utan att någonsin nå toppen : min vandring i Himalaya (Senza mai arrivare in cima 2020) av Paolo Cognetti är en varm och filosofisk skildring av det till synes galna projektet att höjdsjuke Paolo genomför en krävande expedition i Himalayas berg, världens högsta, med guider, bärare, mulor mm och varje dag bygger upp och river ett omfattande läger. Kroppsligt utmattad, i sällskap av utvald litteratur och storslagen natur, öppnas existensen självklarheter liksom dess mysterier sig.

"Längs floden uppenbarade sig formationer som gjorde mig så tagen att jag gång på gång fick sätta mig ner och teckna dem, himalayacedrarna, tallarna som såg ut som varianter av cembratall, björkarna med gulnade blad; den lilla bron som var tillverkad av stockar med ena änden fäst i flodbanken och den andra pekade rakt ut i tomma intet, broräcket med de skickligt snidade stolparna." (sid 30) Flera smakbitar: HÄR.

De åtta bergen av Paolo Cognetti handlar om fin vänskap mellan två pojkar som så småningom växer upp till män, sett även den fina filmen.

Späckhuggaren av Martina Royy

Späckhuggaren (2024) av Martina Royy, den andra delen om Alivia Krans. Det är en kriminalroman om hur lojalitet till olika aspekter av ens liv kan behöva vägas noggrant. För oavsett var man väljer att placera sin solidaritet, så finns det alltid konsekvenser att vänta.

Efter förlusten av pappa Henry återvänder Alivia Krans till Projektgruppen och dess ledare M. Under månaderna som passerat har gruppen framgångsrikt utfört ett flertal konststölder. Och under samma period har Adrian, Alivias före detta bästa vän och medlem i Projektgruppen, inte synts till. Snart tvingas Alivia ställa sig en viktig fråga: Har Adrian verkligen försvunnit på eget bevåg?
Det anrika eventet En sordinerad afton närmar sig, och Projektgruppen börjar planera inför en ny Deadline. Målet är Amedeo Modiglianis kända verk La Femme à l"Éventail. Och kanske kan även eventets gäster visas givande för Alivia. En oro skapas dock när någon verkar bevaka henne på lite väl nära håll.
Samtidigt arbetar Lina Wallson tillsammans med kriminalinspektör Stellan Andersson med ett ärende som skickats över från en före detta polis på New Scotland Yard. Uppgiften är att spana på en brittisk man som landat i Stockholm. En tatuering på mannen har väckt misstankar om att han tillhör Grey Orcas - en beryktad stöldliga som ingen med säkerhet kan säga existerar.

"Nycklarna slutade rassla i samma stund som Alivia lyckats smita runt en ostadig golvlampa. Hon hukade ner, kröp den sista halvmetrn och tog värna under skrivbordet när dörren öppnades med samma öronmisshandlande knarr som tidigare.
     "Det är vakt! Om det är någon på plats, var vänlig gör dig synlig", uppmanar den ena väktaren.
     Alivia fokuserade på andningen och att hålla kroppspositionen stadig och still i det begränsade utrymmet. Ett spindelnät hade lossnat och lagt sig mot ena kinden, och hon bad en stilla bön att det saknade invånare." (sid 16)


Deadline (2022) av Martina Royy är första delen om Alivia som har lämnat livet som konsttjuv bakom sig. Välskriven spänning.

Sorgen har ett minne av Nina Bouraoui

Sorgen har ett minne (Grand seigneur 2024) av Nina Bouraoui
Ställd inför smärtan vänder sig Nina Bouraoui till skrivandet, och blandar sin fars liv med sitt eget. Alla minnen kommer tillbaka från Paris och Alger, konsten att leka och att älska, sättet att leva och att iaktta. Nina Bouraoui berättar om denne herre och man som för en högst romanartad tillvaro, och föreställer sig hemligheterna som han tar med sig. Det är en omtumlande skildring av en förlust och ett möte genom minnet och kärleken.
En stark naken bok om sorg, saknad, familjer, döden, palliativ vård, minnen.

"Att tillbringa tid här på sjukhuset gör mig aggressiv, jag har tagit över min fars ilska, jag har fått nog av att le, vara artig, ingenting tycks mig normalt, allt verkar mjukt utåt sett men allt är faktiskt hemsk, min pappa ska dö, någon annan ska ta hans plats, hans rum, hans säng, för att i sin tur dö och så vidare, vi ger oss av med all vår sorg som bagage likt en last av sten men som stannar kvar, skänker lindring, gör sällskap, återvänder alltid till dödens plats, och av det skälet tackar jag dem" (sid 108) Flera smakbitar: HÄR.

I senaste laget av Claire Keegan

I senaste laget (2024) av Claire Keegan, översättning: Erik Andersson.
Efter en händelselös dag på kontoret tar Cathal bussen hem till sin tomma lägenhet. Med tv:n och en flaska champagne som enda sällskap tänker han på Sabine och andra fittor och hur allt hade kunnat vara. En ny novell av Claire Keegan - underbar berättare. Jag gillar läsa Keegans berättelse, stor igenkänning, har varit i Arklow.

    "Hennes intresse var ganska svalt i början, men han hetsade inte. Sedan började hon komma ner på helgerna och sova över. Hon hade vuxit upp i Normandie, nära kusten, och ville gärna bort från stan; hon gillade Arklow där ån rann genom stan, antikvariaten och sandstranden i närheten där hon ofta gick barfota, även vintertid. Hennes far fransman och hade gift sig med en engelsk kvinna - men föräldrarna skilde sig när hon var tonåring och hade inte talat med varandra sedan dess.
     Och sedan, vid någon punkt, blev det så att Sabine tillbringade de flesta helgerna i Arklow, och de började besöka torghandeln på lördagsförmiddagarna." (sid 19)

Klubben för en lyckligare jul av Caroline Säfstrand.

Klubben för en lyckligare jul (2024) av Caroline Säfstrand.
En julroman med både julångest och julmys. Joy har egentligen allt, ändå är hon aldrig så glad som hennes namn antyder. När hon ser en annons om en skrivkurs som ska göra deltagarna lyckligare på sex veckor nappar hon. Kanske kan den förhindra ett sammanbrott före jul? Kursens deltagare är olika varandra men har en sak gemensamt: alla behöver de hitta ett sätt att klara av årets mest kravfyllda familjehögtid, späckad av traditioner och måsten. Kursledaren Sam, och hans medhjälpare och stora kärlek Cecilia, vet att pennans kraft faktiskt kan ta dem längre än så. Vänskapsband knyts, orden öppnar helt nya dörrar och julen ... ja, den bjuder på oväntade överraskningar. Fristående fortsättning på Klubben för lyckliga slut.

  "Helgen gick i en rasande fart. André hade plockat fram pynt, hängt upp ljusslingor i träd och buskar och köpt färdig pepparkaksdeg så att tjejerna kunde baka pepparkakor. Låtlistan med julmusik gick i repeat. På måndagen kom Carina över med kungsgranen hon köpt, så nu stod den också pyntad och klar och fick hela vardagsrummet att dofta skog. Joys bidrag till förberedelserna hade varit att hänga upp julkransen på ytterdörren. Fast egentligen ville hon inte ha den där, eftersom den påminde henne om kartongen i Carinans vindsutrymme som hon fortfarande inte tejpat igen och tagit bort pallen ifrån. Nivån av julförberedelserna gjorde henne matt." (sid 212)