Storkbett av Peo Bengtsson, Valle Wigers

Storkbett (2025) av Peo Bengtsson, Valle Wigers
En färsk välskriven roman om längtan, försoning, livslögner och ond bråd död. Vad hjälper det att göra en romantisk resa, ett försök att ha sex utan krav och press, en löjlig förhoppning att det skulle vara lättare att bli gravid i Italien, på semester.
    Första dagen på semestern åker Thomas och Hillevi i vanlig ordning ut till sommarhuset, den här gången för att försöka hitta tillbaka till varandra. Men harmonin störs av det ihärdiga surrandet från Hillevis telefon. Vem är det som inkräktar på deras tvåsamhet?
     Successivt avtäcks hemligheter som hotar att dra undan mattan för allt de tror sig byggt upp. Allt de önskade var att bli en familj, men känner de ens varandra, på riktigt?

Ann-Charlotte var begeistrad, hon också, och mallig över att vara den som hade gjort det som andra gått bet på, och hittat en bra partner till Hillevi.
    ”Vad är det bästa med honom?” frågade hon.
Hillevi tänkte efter en stund. Det fanns många saker, svarade hon. Men en sak hon uppskattade otroligt mycket var att han aldrig avbröt henne när hon pratade. Thomas var nyfiken och vetgirig och redo att lyssna och förstå Hillevi.
     ”Det kan låta banalt”, sa hon till Ann-Charlotte, ”men att få vara med någon som lyssnar på riktigt är nog ganska sällsynt.” (sid 21) Flera smakbitar kanske: HÄR.

Jag har läst allt Wigers skrivit, och gillat; hans debut, noveller, olika genrer. Han har stark närvaro i texterna och mästare på adjektiv.

Tidigare utgivningar:
Dit antiloper kommer för att dricka (2022)
Ett kloster på månen (2024)
Drottningen av vintergatan (2024)

Efter Sapfo av Selby Wynn Schwartz

Efter Sapfo (2025) av Selby Wynn Schwartz, nominerad till Bookerpriset 2022. Hon är doktor i jämförande litteraturvetenskap.
Ett vimmel av författare, konstnärer, skådespelerskor, översättare och mytologiska sierskor vävs samman i Selby Wynn Schwartz tidsöverskridande roman om kreativitet, frihet och tillblivelse i Sapfos efterföljd. Lina Poletti - Sarah Bernhardt - Colette - Eleonora Duse - Joséphine Baker - Virginia Woolf - Natalie Barney - Gertrude Stein - Romaine Brooks - Nancy Cunard och många fler...  bernur har läst: HÄR.

En bok som gjorde starkt intryck på mig, fick nästan lust att börja studera grekiska, bli riktigt nördig över Sapfos texter. Alla dessa starka kvinnor som studerade och gjorde saker som igen uppmuntrade i deras omgivning, i männens värld.












Dottoressa Anna Kuliscioff
År 1890 lyckades dottoressa Kuliscioff på något sätt bli inbjuden till Filosofiska sällsapet vid Milanos universitet, där ingen kvinna någonsin hade föreläst förut. Till sitt föredrag valde hon titeln Männens monopol. Rn vacker dag i april tog Anna Kuliscioff tillfället i akt att förklara för de församlade männen hur äktenskapet i grund och botten var en förnedring av kvinnan. Filologerna torde veta mycket väl, påpekade hon, att patria potestas inte var något annat än latin för fäder som sålde sina döttrar billigt till just de män som förgripit sig på dem. (sid 26)

Innan du hittade mig död av Jacqueline Bublitz

Innan du hittade mig död (Before You Knew My Name 2025) av Jacqueline Bublitz, hennes debut som nominerats till CWA Gold Dagger Award.

När Alice Lee kom till New York på sin artonårsdag med bara en stulen kamera och 600 dollar på fickan önskade hon sig ett nytt liv. Nu, bara en månad senare, riskerar hon i stället att bli bortglömd som ännu ett oidentifierat mordoffer i mängden.
     Ruby Jones försöker bygga upp en ny tillvaro i New York efter att ha lämnat Melbourne och en olycklig kärlekshistoria bakom sig. När hon under en löprunda hittar en död kvinna vid Hudsonfloden ställs hennes nya liv på ända. Ruby vet inte vem den döda kvinnan är, men hon kan inte släppa tanken på att ge henne upprättelse.
     Även Alice känner det band som uppstår mellan dem, den levande och den döda. Och medan polisen tar sikte på att hitta mördaren tycks Ruby vara den enda som på allvar ställer sig en annan, viktigare fråga: Vem var Alice Lee, innan hennes liv tog slut vid flodstranden den där tidiga morgonen – innan Ruby hittade henne död? Översättning av Emilia Fjeld.

   En märklig tanke kommer till mig, landar lätt som en fjäder på min axel. Hur mycket sorg har detta rum bevittnat?
   Och nu blir jag medveten om att Noah håller hunden i halsbandet och att de betraktar mig båda två. Jag står med uppspärrade ögon och gapande mun, som en fisk i sanden, och vet att jag just har avslöjat allt om mig själv. Jag kunde lika gärna ha tagit fram mina sexhundra dollar ur väskan och erkänt att de är det enda jag har här i världen. Jag är inte van vid fina saker, det måste vara uppenbart till och med för den stora gamla hunden. Jag vänder mig om för att se, verkligen se, på mannen som bor här, ägaren till flygeln och ljuskronan och bokhyllorna och hunden. Han stirrar lika intensivt tillbaka på mig, och hans vänstra mungipa dras uppåt i ett halvt leende. Nu ser jag att han är gammal. Som en morfar eller farfar, sextiofem eller sjuttio kanske, och lite kortare än jag. Han har på sig en sådan där elegant stickad tröja med en prydlig skjorta under, och han ser inte ut att ha något hår kvar under Yankeeskepsen. (sid 26)

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl
Fick boken från biblioteket efter långt köande. Vi råkade vara i Oslo när jag läste att Dahl fått Nordiska rådets litteraturpris 2024, besökte Oslos bibliotek och norsk bokaffär 🇮🇸
Berättaren i romanen är en version av författaren själv. Hans far har länge varit död, ändå finns pappan kvar, som närvaro och minne. Nu söker han sin far, vill förstå honom. Så börjar romanen om en norsk pojke som växer upp i Egypten, långt ifrån fjäll och fjordar. Det är 1920-tal och pojkens pappa, Domaren, innehar ett högt ämbete i Alexandria. Härifrån skickas han till skolor och internat i Europa där han ska danas, hundratals mil från sina föräldrar, utan möjlighet till kontakt. En stillsam fin lite sorglig berättelse.

"Han smyger längs en av de täta häckarna som skiljer trädgårdarna från vägen, den mörkgröna fukten i bladen, han blir osynlig. Så måste han korsa vägen, en smal grusväg in till höger mellan husen, han är rädd för att bli sedd när det mörkgrå skymningsljuset från grusvägen faller på honom. Han vill inte bli sedd, han vill bli sedd, han vill inte bli sedd, så i skydd av en häck igen, och ännu en häck och ännu en. Han går tillsammans med sommaren in i de mörka veckorna." (sid 71)

Niels Fredrik Dahl var i Göteborg och berättade om sin bok Fars rygg, fullsatt bibliotek, frun Linn Ullmann med i publiken.

Den obscena Madame D av Hilda Hilst

Den obscena Madame D av Hilda Hilst Hilda (1930-2004) var en brasiliansk poet, dramatiker och prosaist. Hennes verk närmar sig såväl mysticismen, vansinne, filosofi som kvinnlig fri sexualitet. Här föreligger Den obscena Madame D, en flödande berättelse där läsaren får följa Hillé som möter gränserna för sitt kroppsliga vara. Kroppen är inte bara sexuell utlevelse utan också dödens boning.

   du borde ha gift dig med någon annan
   varför det?
   alla dess forskare, pratmakare, filosofer, vi måste älska varandra Hillé, för alltid, och jag brukade säga; du är tjugo år nu, och jag är tjugofem, tänk på att det inte kommer tillbaka, du kommer inte vara tjugo för alltid och jag kommer inte vara tjugofem, vi kommer att vara femtio femtiofem, och du kommer att bli ledsen över att ha slösat bort tiden på frågor, tänk på hur det kommer vara i sextioårsåldern. och jag kommer att vara död.
    varför det?
    causa mortis? ackumulation av hustrun Hilles frågor. [27] bernur har läst: HÄR.

Min psykiater av Milja Sarkola

Min psykiater av Milja Sarkola 🇫🇮 nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2025.
En dramatiker i medelåldern befinner sig i yrkesmässig kris. Hon famlar i ett töcken av depression, och för att få rätt till sjukdagpenning måste hon besöka en psykiatrisk mottagning. Psykiatern är klarsynt men lekfull. När dramatikern går hem från mötet dröjer han kvar hos henne påminner han inte lite grann om hennes egen far?
Dramatikern tänker allt mer på psykiatern och hans privatliv. Hon fantiserar om hans borgerliga äktenskap, om middagar, spelkvällar och inspirerande samtal med andra äkta par. Psykiatern och hans vänner ingår i de bildade kretsarna som bär uppupp kulturlivet, men vad söker de egentligen i konsten?

Jag har inga sådana begravningsfantasier. Jag är rädd. Skammen när människor, bekanta, inser att de var de närmaste, att det inte fanns någon som stod mig närmare. Som om man bläddrade igenom sitt familjealbum och märkte att det inte finns en enda bild på en själv där. Det pinsamma i att man trott sig höra hemma någonstans men inte hör. Insikten att tillhörighet och familj betydde någonting helt annat för alla andra, att det som var närhet för mig var någonting väldigt avlägset för alla andra. (sid 63) Flera smakbitar: HÄR.

Dödlig potential av Hannah Deitch

Dödlig potential (Killer Potential 2025) av Hannah Deitch, en amerikansk författare och journalist bosatt i Los Angeles, hennes debut. Modernista.

Evie Gordon var en gång studenten med A i alla ämnen, en klart lysande stjärna som skulle gå långt. Men trots en examen från ett toppuniversitet har utbildningen inte gett något jobb, och numera arbetar hon som privatlärare åt rikemansbarn i Los Angeles.
     En eftermiddag när Evie anländer till familjen Victors lyxvilla i Beverly Hills får hon sitt livs chock. Hon hittar föräldrarna mördade och en livrädd, förstummad kvinna sitter fastkedjad under trappan. När Evie har befriat kvinnan upptäcks de av parets dotter Serena, som omedelbart tror att det är de som har dödat föräldrarna.
     Den tystlåtna kvinnan visar sig ha dolda talanger som både biltjuv och snattare. Hon och Evie inleder en relation medan de flyr undan polisen och mediedrevet. En roadtrip som leder dem in på allt mörkare vägar. Evie kallas för ett blodtörstigt monster i pressen och är snart känd i hela USA. Men att rentvå sitt namn när man är efterlyst för dubbelmord är lättare sagt än gjort. Översättning av Åsa Brolin.

Jag sa inte att jag inte ville somna eftersom jag inte litade på henne, men det var också en an- ledning. Det förstod hon kanske. Det var möjligt att hon hade känt sig lika illa till mods när det var jag som körde och hon som satt bredvid, försvarslös och utlämnad i passagerarsätet.
     Hon vred om nyckeln i tändningen. Hennes fingrar var långa och smala med slingrande ådror och sår på knogarna. Lugnt körde hon tillbaka till I-10. Jag drack upp soppan, som var salt och tjock som äggula. Mjöliga kycklingkuber fastnade i tänderna. Jag sköljde ner soppan med en halv flaska vatten och erbjöd henne resten.
     Nu när jag satt i passagerarsätet kunde jag granska henne mer ingående. Hon såg inte så liten ut längre. Hon var kanske bara lite kortare än jag. Hennes armar i den slitna skinnjackan var seniga och muskulösa. Det var något ganska hotfullt över hennes ansikte: ett grymt drag kring munnen, en sorts kylig likgiltighet. (sid 57)

En annan doktor Glas av Malin Lindroth

En annan doktor Glas (2025) av Malin Lindroth
Stockholm, 1910-tal. I dagrummet på Långbro sinnessjukhus sitter varje morgon en kvinna och väntar på att bli hämtad av sin make, som aldrig kommer. En yngre medpatient, som även är journalist, börjar göra henne sällskap, och när hon skrivs ut får hon med sig en lapp med makens namn och adress, tillsammans med uppmaningen att söka upp honom. Maken visar sig vara Hjalmar Söderberg, och kvinnan är författarens hustru Märta. bernur har läst: HÄR.

Det kom en tid av tystnad. Jag väntade på hans avvisande - en utskällning, ett frostigt brev, kanske en myndig knackning på dörren till mitt hyresrum vid en olämplig tidpunkt på dygnet - men Redaktören tog inte kontakt.
    Han kände mig väl. Han hade alltid vetat hur han skulle göra för att skada mig. Det värsta han kunde göra var att lämna mig i tystnad.
    Jag behövde inte Redaktörens kärlek,  inte hans beröm eller ens hans respekt, men att leva utan svar blev outhärdligt. Uppenbarligen hade han lurat mig själv. Jag var inte en sanningssägare, en som klarade av att slänga mina ord rakt ut i universum och lita på att de bar och hade betydelse trots att inget kom tillbaka. (sid 76) Flera smakbitar: HÄR.

omläsning av Tolkien?

J.R.R. Tolkiens trilogi läste jag på 1970-talet, och tyckte om, har gillat filmerna också. Nyfiken på Erik Anderssons nyöversättning. Hittade Ringens brödraskap i vacker upplaga på mitt antikvariat.

Tolkien stred för den brittiska armén, men blev sjuk och fick tillbringa lång tid på sjukhus. Han skrev mycket i sitt jobb som professor i anglosaxiska i Oxford., men blev mest känd för sina fantasyböcker. Hans första bok hette Bilbo: En hobbits äventyr. Den kom ut 1937 och baserades på en saga som Tolkien berättat för sina barn.

Köpt alla dvd i trilogin Sagan om ringen av Tolkien för 39 kr.
Sugen på att läsa om med Erik Anderssons översättning.

Ingår i kampanjen: Förbjudna böcker. I vissa länder.

Erik Andersson har signerat en av mina favoritböcker: Dag ut och dag in med en dag i Dublin, jag lärde mig mycket om irländska författare.

Om att ändra sig av Julian Barnes

Om att ändra sig (Changing My Mind 2025) av Julian Barnes
Han har upptäckt att till och med hans mest förankrade åsikter med tiden har förändrats på ett sätt han aldrig kunnat ana. Det kan gälla såväl språkliga tvisteämnen som politiska ställningstaganden. För att inte tala om hur det kan vara att läsa om en gammal favoritbok. Även synen på själva tiden har förändrats. Otåligheten att komma vidare har ersatts av en eftertänksam vilja att bromsa.

Barnes skriver i sin alldeles egna stil, en brittiskt sofistikerad, mycket finstämd stil, inte alls högdragen eller överlägsen, men skärpt till tusen och samtidigt ledig. Personligt, brittiskt. Han kan konsten att göra en utvikning från ämnet, berätta en story within the story som är så intressant att den nästan tar över. Ändå landar han lika mjukt när han återvänder och tar upp tråden igen, helt obesvärad.

Men jag tror ändå att ett gott språk till sist övervinner ett dåligt, och att förvillarna kommer att besegras, delvis av styrkan i själva språket.
     Samtidigt, även om jag uppskattar den oändliga formbarheten hos det språk jag använder i mitt skrivande, finns det förändringar som jag inte gillar. Inom den toleranta tidigare lexikograf bor en grinig gammal gubbe. För att räkna upp några av mina stötestenar: jag avskyr hur "storied" (omtalad) håller på att ersätta "historic" (historisk), och "paraphrase" (parafrasera) används i stället för "adapt" (omarbeta) bernur har läst: HÄR

Flykten av Jane Harper

Flykten (Exiles 2025) av Jane Harper, fristående roman om Aaron Falk. Modernista.
En varm vårkväll försvinner Kim Gillespie från en festival i den lilla staden Marralee i södra Australien. Kvar bland alla människor på festivalområdet står barnvagnen med hennes nyfödda dotter Zoe.
      Ett år senare är Kim fortfarande borta och försvinnandet kastar långa skuggor över familjens och vännernas tillvaro. En ny upplaga av stadens lokala mat- och vinfestival är på gång och en av gästerna är Aaron Falk – till vardags federal utredare i Melbourne. Som vän till Kims före detta svåger kommer han i kontakt med fallet och kan inte låta bli att engagera sig.
      Aaron inser snart att allt inte är som det verkar. Lögner och förtärande bitterhet kommer upp till ytan, och det blir allt tydligare att Kim inte hade någon i sitt liv som hon kunde lita på. Översättning av Maria Lundgren.

     Charlie gick före genom folksamlingen, och det dröjde inte länge innan Falk fick syn på den typiska, mörkröda skyltningen lite längre fram. Penvale Vineyards marknadsstånd hade ett långt bord där det stod öppnade flaskor för provsmakning. En trevlig ung kvinna som såg ut att kunna vara student hällde upp i små glas åt en familj, medan en annan pekade på något som stod skrivet på flaskans etikett.
     Bakom dem, i den dunklare, inre delen av tältet, var en storväxt man i färd med att platta till tomma kartonger. Hans axlar och bröstkorg var så breda att trycket med vingårdens logotyp på tshirten var utsträckt. Han hade varit där året innan också. Falk kände igen honom på utseendet fast de inte hade blivit presenterade för varandra. (sid 41)

Akikos stilla lycka av Jan-Philipp Sendker

Akikos stilla lycka (Akikos stilles Glück 2025) av Jan-Philipp Sendker Modernista.
Sedan hennes mamma gick bort lever tjugonioåriga Akiko i självvald ensamhet i sin hemstad Tokyo. Av en slump stöter hon en sen kväll ihop med Kento, hennes första kärlek från skoltiden. Kento lever ett tillbakadraget liv som hikikomori – hemmasittare – och vågar sig bara ut om natten.
     Samtidigt uppdagas en livslögn genom moderns dödsbo som får Akiko att ifrågasätta hela sitt liv. Hon måste erkänna för sig själv att hon faktiskt inte vet vem hon är. Med Kentos hjälp påbörjar hon en resa genom sin egen historia, och i och med det väcks frågor som Akiko aldrig tidigare vågat ställa sig: Hur vill hon egentligen leva? Och har hon modet att älska någon? Översättning av Christine Bredenkamp.

     Böckerna var vår lilla flykt. De var som våra små skydds- borgar som vi drog oss undan i, där resten av världen inte kunde komma åt oss. Jag beundrade människorna som hade skapat dem för vår skull. I samma stund jag slog upp en bok tog jag genast reda på vem som hade skrivit den, var och när den eller den var född, var de levde, om de hade familj, vilka andra böcker de skrivit. Oftast var det kvinnor och jag var så oerhört tacksam för var och en av dem.
     Så länge vi inte bar någon skoluniform lämnade bibliotekarierna oss i fred. Därför gömde vi jämt vanliga byxor och tröjor eller skjortor i våra ryggsäckar och bytte om inne på bibliotekets toalett.
     Det fanns en otroligt snäll, lite äldre bibliotekarie som då och då gick förbi oss där vi satt och rekommenderade en bok till den som ville. Genom henne lärde jag känna Yoko Ogawa och Banana Yoshimoto. Vi brukade prata om böcker och mangaserier, och inte en enda gång undrade hon varför jag inte var i skolan eller om mina föräldrar visste var jag var någonstans.
     Av henne lärde jag mig att det finns människor som vet svaren utan att ställa frågor. Mitt problem var läxorna. (sid 34) Flera smakbitar: HÄR.

Hela världens tårar (Die Rebellin und der Dieb 2022)

Det sista mordet vid världens ände av Stuart Turton

Det sista mordet vid världens ände (Last Murder at the End of the World 2025) av Stuart Turton Modernista. En brittisk författare och journalist. Hans två första romaner, De sju morden på Evelyn Hardcastle och Djävulen och det mörka vattnet, hyllades av kritikerna och översatts till 37 språk.

En apokalyptisk dimma har svept fram över planeten och utplånat allt i sin väg. Allt utom en idyllisk liten ö, där etthundratjugotvå bybor och tre forskare lever i fridfull harmoni. Byborna nöjer sig med att fiska, odla och festa, de följer det nattliga utegångsförbudet och gör vad forskarna säger åt dem att göra. De allra flesta har funnit sig väl till rätta på ön.
När en av samhällets forskare och ledare, Niema, hittas brutalt knivmördad slås den trygga tillvaron i spillror – särskilt som mordet samtidigt har triggat en nedstängning av det säkerhetssystem som omsluter ön och är det enda som håller dimman tillbaka. Inte nog med det: Systemet har även raderat allas minnen av mordkvällen, vilket innebär att någon på ön är en mördare utan att själv veta om det.
     Det enda sättet att återaktivera säkerhetssystemet är att hitta Niemas mördare. I detta livsavgörande uppdrag hittar bybon Emory, som dittills haft svårt att finna sin plats i gemenskapen på ön, till slut en möjlighet att tjäna byn med sina särskilda förmågor. Men hon har oddsen emot sig: Om mordet inte blir uppklarat inom 107 timmar kommer dimman att förinta ön och alla dess invånare. Översättning av Ragnar Strömberg.

    "Du lovade mig att de där experimenten skulle vara över", ryter Hephaestus med skrovlig röst.
     Ursinnet i hans röst får Emory att nervöst rygga ett steg tillbaka in i mörkret. Hephaestus är huvudet längre än alla andra i byn och dubbelt så bred. Han har klippt ner håret vårdslöst till sårskorpor och stubb, en djup skåra löper nedför höger sida av ansiktet. Hans händer är enorma. Liksom hans armar. Hans ben. Hans bröstkorg. Matis skämtade en gång om att det enda sättet han kunde skulptera Hephaestus på vore att börja nagga vulkanen bakom byn i kanten. (sid 44)

Parad av Rachel Cusk

Parad (2025) av Rachel Cusk
Mitt i livet börjar en konstnär att måla bilder som är upp och ner. En del bilder föreställer hans fru i ett ofördelaktigt ljus. Tavlorna blir en stor succé.
Fyra sammanlänkade berättelser visar upp en rad människoöden som alla befinner sig i påtaglig förvandling. Konstnärer – alla med initialen G – som av olika skäl måste vända ut och in på vedertagna sanningar om identitet, familj och kön. Med Parad fortsätter Rachel Cusk att undersöka hur en historia kan berättas och hur våra liv formas av de historier vi skapar om oss själva.

"Hon tar dessa klagomål från kroppen med jämnmod, blir inte bestört. Som svar tvingar hon sig själv att gå på raska promenader på fälten och i skogarna runt huset, hon går på gymastikpass och är noga med vad hon äter, hon unnar sig saker som är värmande och tröstande, ett varmt bad, en vilostund på eftermiddagen. Hon och G reser ofta till sydliga platser och hon suger i sig det starka solljuset och dofterna och förnimmelserna av havet som strålar. Med hjälp av den här kombinationen av viljestyrka och belöningar genomlever hennes kropp sina dagar." (sid 24) 

Djävulen och det mörka vattnet av Stuart Turton

Djävulen och det mörka vattnet (The Devil and the Dark Water 2022) av Stuart Turton. Hans första roman, De sju morden på Evelyn Hardcastle hyllades av kritikerna. Modernista.

Året är 1634 och Samuel Pipps, världens främste detektiv, forslas ombord på ostindiefararen Saardam. Fartyget ska föra honom till Amsterdam där han ska avrättas för ett brott han kanske – eller kanske inte – begått. I sällskap har han sin lojala livvakt, Arent Hayes, som är fast besluten att bevisa sin väns oskuld. Bland de andra passagerarna finns Sara Wessel, en adelskvinna med en hemlighet.
    Men fartyget har knappt hunnit komma ut på öppet hav förrän resan börjar förgiftas av djävulskap. En märklig symbol dyker upp på seglet. En död spetälsk tycks röra sig över däcken. Boskap dör i natten. Och dessutom hör passagerarna en fasansfull röst viska till dem i mörkret. En röst som utlovar tre oheliga mirakel, följda av en massaker. Onda krafter rör sig över fartygets däck och sakta men säkert får de resenärerna att vända sig mot varandra.
     Med Pipps fängslad är det bara Arent och Sara som kan lösa mysteriet. En gåta som är kopplad till mörka hemligheter i passagerarnas förflutna – och som nu hotar att sänka fartyget och döda alla ombord. Översättning av Åsa Brolin.

    Korridoren var trång och full med folk, vilket gjorde att de tvingades stå besvärande nära varandra.
    Hans pomada fick honom att lukta citron och tänderna var ovanligt vita. Andedräkten doftade gott, vilket antydde att han hade tuggat vattenmynta. Till skillnad från handelschefen bar han dyrbara kläder. Jackan var mörklila och guldbroderierna lyste i ljusskenet. Ärmarna var uppslitsade och hosorna knutna med sidenrosetter. Spännena på skorna glänste.
     Sådana tjusiga kläder var tecken på en framgångsrik karriär. Flottans kaptener tjänade en viss procent på alla vinster de förde i hamn. Å andra sidan skulle det inte förvåna Sara om Crauwels faktiskt var klädd i sin förmögenhet. (sid 44)

Inte kära av Ali Hazelwood

Inte kära (Not in Love 2025) av Ali Hazelwood Modernista.
Författaren är uppvuxen i Italien, men numera bosatt i USA där hon utöver att vara författare är professor i neurovetenskap, hennes debutroman Kärlekshypotesen ska bli film.

Rue Siebert gick själv ofta hungrig när hon var liten och vill nu göra sitt för att motverka matfattigdom. Jobbet på startupföretaget Kline, där hon utvecklar en metod för att förlänga livsmedels hållbarhet med hjälp av nanoteknik, betyder allt för henne.
     Därför är det inte konstigt att hon blir rasande när hon upptäcker att Eli – den heta killen hon träffat genom en app och faktiskt trodde att hon gillade – är delägare i ett riskkapitalbolag som försöker stjäla Klines patent.
      Rue och Eli slits mellan sina vänner, sin ömsesidiga attraktion och projekten de vigt sina liv åt. Till en början känns valet ganska lätt, men ju mer de får veta om varandra, desto svårare blir det... Översättning av Isabel Valencia.

     Den sommaren skickade jag faktiskt ett mejl till Florence. Och jag gjorde en praktik på Kline, och sedan en till, och ytterligare några. Jag jobbade inom forskning och utveckling, tillverkning, kvalitetssäkring och till och med logistik. Framför allt jobbade jag med Florence, vilket förändrade mitt liv på bästa tänkbara sätt.
     Före henne hade alla mina mentorer varit män – varav några varit fantastiska, stöttande, briljanta män som gjort mig till den forskare jag blivit. Men Florence var annorlunda. Mer som en vän eller en supersmart storasyster som kunde besvara mina frågor om reaktionskinetik, klappa mig på ryggen när mina experiment inte fungerade och senare, när jag väl hade disputerat, förse mig med de medel jag behövde för att kunna utföra det slags arbete jag ville göra. Jag var inte den som befattade mig med känslor om det gick att undvika, men det behövdes ingen psykolog eller månader av navelskådning för att lista ut vad jag kände för Florence: tacksamhet, beundran, kärlek och en viss beskyddarinstinkt. (sid 49)

Hafni berättar av Helle Helle

Hafni berättar (Hafni fortæller 2025) av Helle Helle var nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2024.
Hafni berättar att hon ska skiljas. Hon ringer romanens egentliga berättare från en rastplats. Hon har planerat att fira skilsmässan med en så kallad smørrebrødsresa som var tänkt att ta åtta dagar. Korsør, Nyborg, Svendborg, Faaborg, via Bøjden-Fynshav och slutligen den stora sönderjylländska kakbuffén i Gråsten med tre gånger sju sorters kakor. Resan var tänkt att ta åtta dagar. Det slutar med att den varar ungefär en månad. Nu ringer Hafni för att berätta vad som gick fel på vägen.

"Alla sandaler slutsålda i april, barnbidragets inmarsch. Lägga krafter på att bena ur en kyckling, stå i dörrar. Ett snöfall av rödlök, även hon kastade kippersill. Lirka upp små ben ur barnstolar. Hon hade kunnat bära dem från Slangerup till Snostrup, det kan alla med sina, men hon kunde också. Skratt åt takås, ett sär i kattvinden. Gå på en gärdsgård, vara icke-väck, vara." (sid 53) Flera smakbitar: HÄR.

Danska författarstjärnan Helle Helles kritikerrosade roman, Hafni berättar, nominerades till Nordiska rådets litteraturpris. Boken skildrar en roadtrip genom Danmark, och från en rastplats ringer Hafni till bokens berättare och berättar att hon ska skiljas. Se: HÄR.

Allt det blå på himlen

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut, 2023 var Da Costa Frankrikes bäst säljande författare.

Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. I en annons på internet söker han efter någon att dela resan med, och till sin förvåning möter han några dagar senare Joanne framför den husbil han i hemlighet skaffat sig. Den unga kvinnan i den stora svarta hatten, med en ryggsäck som enda bagage, ger ingen förklaring till varför hon är där.
     Det blir början på en fantastisk resa, där varje avstickare innebär nya möten och nya självinsikter. En resa som rymmer sin beskärda del av rädsla, men också glädje, vänskap och kärlek.

Byn Pouzac ser inte alls ut som en bergsby. Den är ganska platt. Här finns enbart fält och plataner. Husen är alldagliga, lika dem hemma hos Émile i Roanne. Han ser fram emot att se alphyddor, gamla stenruckel, granar.
     Han kastar en blick in i husbilen. Inte ett ljud, inte en rörelse. Ändå tror han sig ha hört något. Ett diskret ljud, som en skakning. Han fortsätter tugga, plattar till kartan med baksidan av handen. Det hörs igen. Ljudet hörs igen. Det låter som en telefon som vibrerar. Ändå är han säker på att han inte satt på sin. Han känner sitt hjärta slå allt snabbare. Kan han ha gjort det? Det har hänt honom ganska många gånger på sistone, att han slagits med häpnad, att han inte mints att han precis ringt ett telefonsamtal, stängt av sin dator eller dukat undan. Det är en märklig känsla att sitta där utan att förstå att han precis haft en blackout. (sid 47)

Hela världens tårar av Jan-Philipp Sendker

Hela världens tårar (Die Rebellin und der Dieb 2022) av Jan-Philipp Sendker, som arbetat den tyska tidningen Sterns Amerika-korrespondent och deras Asien-korrespondent 1995-1999. Numera är han författare på heltid och bor i Berlin med sin familj. Modernista.

18-åriga Niri och hans familj är illegala invandrare i en asiatisk mångmiljonstad. Där lever de ett enkelt men tryggt liv som tjänstefolk hos en välbärgad familj. Tills pandemin slår till.
     Plötsligt står familjen utan framtidsutsikter, på randen till bottenlös fattigdom, och de tar sig till ett slumområde utanför staden. Niris inre uppror, mot både pappan och landets regering, växer – och när livet blir outhärdligt och behovet av mat och medicin för stort, bestämmer han sig för att korsa gränsen in till staden.
     En natt smyger sig Niri tillbaka till villan de bott i och möts där av Mary, dottern i familjen. Hon förser honom med mat och pengar, och hon har en plan som ska förändra deras liv för all framtid. Översättning av Christine Bredenkamp.

Det hade börjat ljusna när jag närmade mig bosättningen. Jag hoppades innerligt att pappa antingen fortfarande sov eller var djupt försjunken i sin morgonmeditation. Jag hade inte en aning om hur jag skulle förklara för honom varför jag plötsligt hade två säckar ris, nudlar, mjöl, grönsaker, olja och sojasås. Jag bestämde mig för att gömma allt, fast jag visste ännu inte var, och bara ta fram så mycket som vi behövde för dagen. Om det bara rörde sig som så små ransoner kunde jag hävda att jag fått dem som allmosor från ett kloster eller från en av Röda korsets lastbilar.
     De smala gränderna var fortfarande folktomma, några hundar strövade omkring, råttor for fram mellan sina gömslen. Från några kojor hördes barnaröster och de vuxnas yrvakna mummel. Dörren till vår koja stod på glänt och när jag försiktigt drog upp den hörde jag en röst bakom mig. (sid 31)

Mutter av Kate Zambreno

Mutter (Book of Mutter 2025) av Kate Zambreno
Under tretton års tid arbetade Zambreno med denna text, en långsam meditation över och ett grävande i arv, moderskap, minne och förlust. Runt dessa smärtpunkter kretsar texten, skrivandets förutsättningar prövas: vad språket förmår att fånga av bleknade minnen och om det kan vara en metod för att komma fram till något slags försoning med sig själv och sin uppväxt. Mutter är ett försök att skriva mot tystnaden, för att på så sätt få den att tala, i ett bearbetande av sorgen som härrör från att aldrig riktigt ha vetat vem ens mamma egentligen var. Korta fragmentariska minnen om mamman, många litteraturhänvisningar.

När jag tänker på mammas tonårstid tänker jag på Natalie Wood i Ung rebell. En historia om en pojkvän med en motorcykel. Om att knega som rullskridskoåkande servitris. Eller Barnara Loden som Ginny Stamper i Feber i blodet.
Dock blev hon from mot slutet, eller visst blev hon? lyfte sitt svaga huvud för att ta emot rundeln som erbjöds henne.
Jane Bowles som konverterade till katolismen på sin dödsbädd medan hon blev omhändertagen av nunnorna i Málaga.
Jag är ju jude. Dödsbädden - en klichéartad period av bekännelser mot slutet av ens liv. Flera smakbitar: HÄR.