ur mina gömmor

städat lite bland mina bokhyllor och hittade en bilderbok från 2000:
Mitt liv med Prins Bertil, funderade om boken får vara kvar i mitt bibliotek.
Lilian har brittiska rötter, annorlunda liv. Läser bitar ur hennes liv:

”Till kungens 80-årsdag 1962 fick jag en egen inbjudan till Slottet. Vad lycklig jag var!”

”Jag bodde länge i Box Cottage. En kväll slog bomberna ner väldigt nära. Mina fönster blåstes ut. Själv kröp jag ihop och gömde mig under några kuddar. Då ringde telefonen.
Till slut hittade jag den i mörkret. Det var prins Bertil.
– Hur är det? Är du all right?
– Vet inte, snyftade jag bland kuddar och glasskärvor. Jag är lite nervös.
– Jag kommer, lovade Prins Bertil.”  Flera smakbitar: HÄR.

Darling: om Lilian & prins Bertil (2024) av Helena Dahlgren, är en autofiktiv roman om Lilian Craig, född Davies, en ung kvinna som bor i London. Året 1943 när boken börjar. Kanske lånar jag den, första delen.

Resa över avgrunden av Birgitta Lindqvist

"Seine har stigit sex och en halv meter.
Jag står i källaren till mitt sorgehus och skyfflar. Vattnet stiger upp underifrån och regnet öser ner. Jorden kan inte ta emot mer, den storknar och spyr ut lerbrunt vatten. Böcker och tidningar flyter omkring. Egentligen vill jag elda upp allt, hus, trädgård, minnen. Men regnet vräker ner.
    Jag öser ur det förgångna och mina tårar blandas med mögel och fukt." (sid 78)

Resa över avgrunden (2020) av Birgitta Lindqvist är en stark och vacker bok, en berättelse om flykt och överlevnad efter en skilsmässa. Vem är denna kvinna som en mörk vinternatt måste ställa livet mot väggen för att ge det en chans att visa henne att det trots allt är värt att leva? Trots skammen att inte kunna älska och att inte vara älskad. Och trots vetskapen att hon inte är den viktigaste personen för någon. Allra minst för sig själv. Hon flyr tomheten, packar sin väska och beger sig ut på en ensam och oförutsägbar resa över en avgrund, som hela tiden hotar henne. Men genom möten med människor lär hon sig att kärleken finns i många former och att livet är värt att leva. Hon finner glädje i detaljer och lär känna nya sidor av sig själv som öppnar för en större frihet. Resa över avgrunden är Birgitta Lindqvists trettonde bok. Fullt av berättelser om resor runt världen.

   "Det kanske vore lösningen på mitt liv - att gå i kloster, tänkte jag.
    Men var det inte som ett kloster, mitt äktenskap? Vi hade tillsammans byggt upp murar och torn runt vår örtagård, som jag vårdade ömt med min kärlek. Vi levde, arbetade och älskade innanför dessa murar. Ingen orm fick komma in i vårt paradis. Också när vi reste var det en bubbla som aldrig landade i verkligheten. Vi lekte med såpbubblor som skimrade vackert i regnbågens alla färger. Till slut sprack bubblan." (sid 110)

Författaren var gift med Herman Lindqvist nästan fyrtio år och fick en dotter.
De båda började producera och skriva böcker under deras äktenskap.

Sir Winston och jag

"Han satt fullt påklädd vid sitt skrivbord och muttrade irriterat:
    "Kom in, Clifford. Jag kan behöva en karl vid min sida. Det är ett helvete att vara omgiven av kvinnofolk dagarna i ända. Ett par gånger under de senaste fyrtio åren har min hustru och jag försökt äta frukost tillsammans. Den sista gången var i morse. Det var så obehagligt att vi måste upphöra med det om äktenskapet inte ska gå sönder. Vad ni än gör Clifford, börja dagen utan fruntimmer. Ta ett råd från en prövad man som inom kort varit gift med samma kvinna i femtio år."" (sid 47)

Sir Winston och jag (2021) av Lars-Åke Skagegård är en roman med verklighetsbakgrund om en av historiens stora män. England stod 1940 på gränsen till avgrunden, när han släpptes fram som en sista desperat chans att förändra hela historien - sir Winston Churchill.

Men hur såg han själv på sina gärningar, den upphöjde premiärministern som samtidigt led av de mörka tankarna som plågade honom under livets sista år. Allt reflekteras genom ögonen på den amerikanska krigsjournalisten Bobby Clifford, som på uppdrag av Churchill själv återberättar bakgrunden till besluten som kom att avgöra mängder av människors liv och död. Under sina tre möten med Churchill - i London, på en seglats i Medelhavet och på lantgodset Chartwell - lär journalisten också känna en annan man.
                                                                                            Flera smakbitar: HÄR.

Mina möten med de verkliga författarna av Claus Beck-Nielsen

"Jag såg Peter Høeg från baksätet i mina föräldrars bil i en plötslig glimt, som en uppenbarelse, en tvärt nedstigande profet, samtidigt som jag, medan bilen i hög fart var på väg längs E45:an upp genom Jylland, böjde mig fram mellan framsätena för att ta emot en bit blå SorBits som pappa, dold bakom nackstödet, höll fram i sin kupade hand." (sid 40)

Mina möten med de verkliga författarna (2014) av Claus Beck-Nielsen innehåller tolv lite pinsamma och underhållande kapitel om möten med tolv författare. Som en följd av dessa möten med de tolv Verkliga växer bilden av en trettonde författare långsamt fram. Boken blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris. 

 "Hon jobbade inne i stan på Mamas Pizzeria så hon hade ofta en hel trave med halvor och fjärdedelar av pizzor med sig hem, och sedan låg vi i sängen till långt in på eftermiddag och läste Sagan om ringen" (sid 182)

Dubbelporträtt av Agneta Pleijel

   "Konstnär? Det låter anspråksfullt, svarar mrs Christie. Jag antar att ni är det, mr Kokoschka. Och Samuel Beckett, James Joyce, Marcel Proust och Virginia Woolf. De är beundransvärda, jag har läst dem. Jag har också sett några av Becketts pjäser. Sitta med sand upp till halsen och fälla kommentarer om intigheten. Fint och djupsinnigt är inget för mig. Jag har gjort det enda jag kunnat, berättat historier om människor.
     Att skriva har låtit mig få vara ifred." (sid 44)

Dubbelporträtt : en roman om Agatha Christie och Oskar Kokoschka (2020) av Agneta Pleijel. Mars 1969, om bara några månader ska amerikanerna landa på månen och världen bli en annan. En ung man kliver in på galleriet Malborough Fine Arts i London där man visar en utställning med österrikiske Oskar Kokoschka. Han vill höra vad det kan kosta för att få den österrikiske konstnären att måla ett porträtt av hans mormor. Mormodern är den kända deckarförfattaren Agatha Christie och porträttet är tänkt som gåva till hennes 80-årsdag. Mycket motvilligt går de två åldrande konstnärerna med på projektet och i sex sittningar närmar de sig varandra, avslöjar vilka rädslor och begär som formar ett skapande liv. Det blir ett samtal om döden, kärleken och konsten.

Flera smakbitar: HÄR.

Samlade verk av Lydia Sandgren

"Att skaffa sig höga betyg hade han upptäckt, var en teknik. Man behövde inte nödvändigtvis tycka om det man gjorde. En grundregel var att vara närvarande - fysiskt och verbalt - alternativt att skriva utmärkta prov." (sid 47)

Samlade verk (2020) av Lydia Sandgren är hennes debut, med nästan 700 sidor väldigt göteborgskt, alltid kul att läsa om miljöer man känner igen. Många boktips. Universitetsvärlden, Magasinet, Läsesalen. Boken har en lokalanknytning men är allmängiltig på många plan. Två vänner med helt olika bakgrund, kontraster.

"Försvunna fäder fanns överallt. Strulpellar som söp. Konstnärssjälar som satte friheten överallt. Charmörer som inte förmådde förbinda sig. Plågade män som drevs bort av sina egna spöken. Man kunde förebrå dem deras ansvarslöshet, men den var inte obegriplig. En mor som övergav sina familj var något annat." (sid 95)

I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris. Samlade verk är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.

Lydia Sandgren tilldelas Sommarpriset 2020:
”Romanen lyckas med konststycket att både måla detaljerade miljöbeskrivningar och strössla med litterära referenser och samtidigt berätta en tät spännande historia.” 

Flera smakbitar: HÄR.

Tullias värld av Kerstin Ekman

"Tullia lärde sig dansa men inte överdrivet skickligt för då blev det inte värdigt, utan oanständigt. Spela och sjunga lite skulle hon kunna. Allt måttfullt och passande för den som skulle bli en kultiverad hustru. Nu måste hon lära sig spinna. Sländan och tenen var visserligen symboliska. Hon skulle inte behöva sitta och spinna när hon blev en mater familias. Det skulle slavkvinnorna göra." (sid 65)

Tullias värld (2020) av Kerstin Ekman berättar om Ciceros dotter Tullia.
Ekman skriver själv: "Om henne visste jag ingenting i skolan och inte på universitetet. Om man ville ha reda på något om de kvinnor som levde under de stora männens tid så måste man läsa om de stora männen. Det fanns inget annat sätt. Egentligen har vi nästan ingen kunskap om kvinnornas tankar och känslor förrän de själva börjar berätta om dem."

Författaren studerade latin i skolan, och klassisk fornkunskap, hon läste Henrik Schucks svenska litteraturhistorier i Uppsala universitet, men professorn avfärdade kvinnors betydelse i Njáls saga. Torftigt att bara läsa om männens bedrifter, men det var männen som skrev och berättade. Ekman studerade målningar, statyer, gudasagor, bibeln där det ibland nämndes kvinnor med namn.

Flera smakbitar: HÄR.

Flush av Virginia Woolf

Alla hundars dag den 26 augusti.

Flush (1933) av Virginia Woolf är ett rolig litet porträtt av paret Elizabeth Barrett Brownings och Robert Brownings cocker spaniel. En miljöskildring från 1850-talet med kontraster från det fina huset vid Wimpole Street vid Whitechapel med betjänt - och det fattiga East End, där bortsprungna hundar från fina damer kunde inbringa en bra slant. En skräckupplevelse för Flush. Inte får Flush ha sin matmor för sig själv heller, svartsjuka uppstår. Resan till Italien blir en vändning, där har inte rashundar någon högre ställning. Bokens miljö från Bloomsbury med viktoriansk snobbism, även bland hundar. Woolf kan beskriva både människors och hundars känslor med distans och humor.

"Flush went into society, of course. He met dogs at the pillar-box and outside the public-house; they welcomed him back with the inherent good breeding of their kind. Just as an English peer who has lived a liftime in the East and conttracted some of the habits of the natives"

Göteborgs enda Barbara Cartland

"Sedan märkte han att gardinerna var mycket urblekt, men att de lappats och lagats omsorgsfullt.
    Sofforna hade också bleknat och deras milda färg påminde honom om husets tegelväggar. Även sofföverdragen hade reparerats. Möblerna var välputsade och det fanns blommor överallt - rosor, kaprifoler, blå riddarsporrar, och till och med liljor som man brukar odla i växthusen för att pryda altaret i den lilla grå kyrkan som hans mor besökte om söndagarna." 
   "Det är ofattbart! Otroligt!" sade han för sig själv. (sid 24)

Dame Barbara Cartland (1901-2000), kvinnan som skrivit över 150 romaner, underskattad? Jag lånade Kärleken och Leoparden (1977) på Stadsbiblioteket, enda som finns på Göteborgs 25 bibliotek. Boken ingår i en utmaning med: Hanna; vi ska läsa en bok i en genre vi vanligtvis inte läser. Hon skulle fördjupa sig i Nora Roberts?

Kärleken och Leoparden berättar om lord Cheriton som reser inkognito till sina hemtrakter efter att ha segrat mot Frankrike. Han har beordrat att förstöra sitt barndomshem, för han har bara dåliga minnen. Han hittar i sitt vackra hem den unga vackra fattiga och föräldralösa Wivina som lever i det gamla huset med sin bror. Hon älskar huset och har skött om och gjort det trivsamt, fullt med blommor överallt. Hon är rädd och vill inte gifta sig med den farliga smugglaren Farlow. Wivinas bror Robert vill studera på universitetet i Oxford men de har inte råd.

Författaren har gjort research så mycket av fakta stämmer. Några av personerna har funnits. Intressant och läsvärd bok.

Flera smakbitar: HÄR.

Vår av Ali Smith

   "Hur kommer det sig att du vet allt om allt, Paddy? sager han. 
   Snälla, säger Paddy. Håna mig inte för att jag vet saker. Jag är en utrotningshotad art, jag är det där ingen tror är relevant längre. Böcker. Kunskap. År av läsning. Vilket kortfattat innebär? Jag vet saker.   
    Det är därför jag är här, säger han. 
    Misstänkte det, säger hon. 
    Hon tittar mot hallen kantad av bokhyllor." (sid 38)

Vår (2020) av Ali Smith är hennes tredje årstidsbok. Många har skrivit om våren, hoppets tid, Shakespeare. Våren kan vara den lyckligaste tiden, även en omöjlig tid, nutid med brexit, en tid av murar. Flera olika berättelser. Smith vill säga så mycket om vår nutida. Bokens Richard har fått till uppdrag att skriva en fiktiv roman om mötet mellan Katherine Mansfield och poeten Rainer Maria Rilke, de befann sig ganska nära varandra 1922. Richard ber om hjälp av sin vän Paddy som är döende i cancer. De har varit vänner många decennier, men han tillhör inte de närmaste vid begravning, anser Paddys tvillingar.

    "Biblioteket är stängt, säger kvinnan.
    Richard skakar på huvudet, sorgset ansikte.
    Vilken tid vi lever i, säger han. Vad är det för kultur som inte vill att dess medborgare ska veta saker? Vad är det för en kultur som vill att vissa människor ska ha färre möjligheter att söka information än de som har råd att betala för det? Det är som något ur en totalitär sci-fi-film." (sid 49)

Man kommer aldrig ifrån Paris av Enrique Vila-Matas

"Nu ska jag läsa den för er. För att kunna tolka novellen Det de sa om katten måste man hålla i minnet att Hemingway var ellipsens mästare, han lyckades alltid undvika att i klartext ta med det viktigaste i historierna han berättade: den dolda handlingen i hans noveller bygger på det som aldrig sägs rent ut, på det underförstådda och på anspelningar. Därför kan den här novellen förefalla ytterst banal för någon som inte känner till att Hemingway använder sig av ett berättargrepp som utgår från anspelningar, från det outsagda." (sid 23)

Man kommer aldrig ifrån Paris (2019) av Enrique Vila-Matas där en ung, blivande författare har tydliga drag av Enrique Vila-Matas själv.  Han blandar i sina romaner fakta, påhittade händelser och skildringar från sitt eget liv, ofta med ironiska och parodiska inslag.

Författaren  har flyttat till Paris för att leva som Hemingway. Han får bo i Marguerite Duras vindskupa och försöker smälta in bland konstnärerna och litteratörerna på stadens trottoarkaféer. Samtidigt arbetar han med att slutföra sin första roman. Jean-Paul Sartre och flera hängde på Café de Flore, stället finns inte längre.

"Jag gick mycket på bio, för att se India Song. Av olika anledningar ville jag alltid se India Song, Duras bästa film. Alla som inte hade sett den fick sällskap av mig för att se den. När den premiärvisades på flera biografer i Paris 1975 såg jag den många gånger. Jag såg den många gånger och fann den alltid lika intressant, och dessutom kändes det som om den på något sätt tillhörde mig, kanske för att jag hade varit med under inspelningen, framför allt när de filmade i Château Rothschild i Boulogneskogen" (sid 155)

Trettio år senare är den nu välmeriterade författaren inbjuden att hålla ett föredrag på en ironikonferens i Barcelona. I föredraget, som den här romanen består av, tänker han tillbaka på sin tid i 70-talets bohemiska Paris samtidigt som han på ett lekfullt sätt utforskar den svårdragna gränsen mellan ironi och allvar. Man kommer aldrig ifrån Paris är en underhållande och lärorik roman av en samtida spansk mästare. Många berömdheter nämns, man känner igen de flesta. Jag till och med lånade två timmars kultfilm India Song av Marguerite Duras, det hände inte så mycket i filmen.

Flera smakbitar: HÄR.

Hanna har också läst: HÄR. 

 15. Läs en bok/författare från Östeuropa/Sydeuropa.

Åren i Paris av Paula McLain berättar om Hadley som är 29 när hon möter den åtta år yngre Ernest Hemingway hos en vän. Det är kärlek vid första ögonkastet för dem båda, och efter bara några månader gifter de sig. Ernest är fast besluten att lyckas som författare. De hamnar mitt i det turbulenta konstnärslivet i 1920-talets Paris ? De bor trångt och fattigt, umgås med Gertrude Stein, Ezra Pound och makarna Fitzgerald, konstnärer och bohemer.

Körsbär i snön av Sanna Tahvanainen

"Det är inte sömn jag behöver, det är äventyr. Om det är en sak jag lärt mig första dagen som praktikant på Mademoiselle så är det att våra dagar är schemalagda in absurdum. Nätterna är den enda tid som verkligen är vår egen. Jag går via rummet och byter kläder och smyger ut till brandtrappan. Jag är på femtonde våningen. Det är lång väg ner. Jag sätter mig på ett trappsteg. Då svindlar det så i huvudet att jag är säker på att jag kommer att falla där jag sitter. Jag blundar och andas medan svetten rinner längs ryggen.
   Skärpning, Sylvia. Inte ska lite höjdskräck hindra dig från att smyga ut i det nattliga New York." (sid 115)

Körsbär i snön (2019) av Sanna Tahvanainen är en roman om den unga Sylvia Plath, om hennes passion. Romanen avslutar Sanna Tahvanainens kvinnotrilogi. Hon har också skrivit Bär den som en krona (om drottning Victoria) och Den lilla svarta (om Coco Chanel).

"I juni 1953 får den unga Sylvia Plath sitt livs chans: Hon är en av de lyckliga kvinnor som varje år får praktisera en månad på modemagasinet Mademoiselles redaktion. Hon flyttar från sin inrutade tillvaro som student på Smith till kvinnohotellet Barbizon i New York och får en alldeles ny vänkrets av lika hungriga, ambitiösa kvinnor som hon själv. Och av män de vackraste männen i hela NYC."

Flera smakbitar: HÄR.

Timmarna av Michael Cunningham

"Hon kommer fram till Queen's Road och vänder tillbaka hemåt, medan hon tänker på Vanessa, på avknipsade blommor i skålar med vatten." (sid 86)

Ett stycke som finns med i Mrs Dalloway av Woolf:

"Sally's power was amazing, her gift, her personality. There was her way with flowers, for instance. At Bourton they always had stiff little vases all the way down the table. Sally went out, picked hollyhocks, dahlias - all sort of flowers that had never been senn together - cut their heads off, and made them swim on the top of water in bowls. The effect was extraordinary - coming in to dinner in the sunset."

Timmarna av Michael Cunningham är en autofiktion om en dag i tre olika kvinnors liv;
En av dem är författarinnan Virginia Woolf, som en morgon 1923 håller på att skriva sin nya roman: Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv. Hon skriver intensivt i ett par timmar innan hon lägger ifrån sig pennan. Huvudvärken ligger hela tiden på lur, den som kan växa tills allt blir ett bländande sken och hon börjar höra röster.

Den andra kvinnan är förlagsredaktören Clarissa Vaughan, som en morgon 1998 i New York går ut för att köpa blommor till festen som hon på kvällen ska ha för sin vän Richard. Båda kvinnorna  reflekterar över sina liv. Den tredje kvinnan är hemmafrun Laura  som en morgon 1949 i en av Los Angeles förorter börjar läsa Mrs Dalloway. Hon blir så gripen av romanen att hon försummar sin mans födelsedag. Hon börjar ifrågasätta sitt äktenskap och sitt liv. Även i filmen vävs dessa kvinnors liv in i varandra på ett mästerligt sätt.

Författaren Michael Cunningham har gjort bra research om Virginia Woolfs liv och författande. Själv är jag inte så förtjust i autofiktion, vill alltid gå till källan och läsa originalet. Woolf har varit väldigt produktiv, men mycket fokus läggs på de sista timmarna i hennes liv.

Flickorna har hittat en död fågel.
   "Vi måste ha begravning", säger Angelina glatt. "Då ska jag sjunga."
   "Den lever fortfarande", biter Quentin av.
   Gud välsigne dig, Quentin, tänker Virginia. Kommer det att bli du som en dag håller mig i handen och vakar över mitt sista andetag medan allla andra i tysthet repeterar talen de ska hålla vid minnesgudtjänsten?  (sid 120)

 Kulturkollo ska diskutera boken på måndag.

Mot fyren av Virginia Woolf

"Hyran var precis två och en halv penny, barnen älskade det, det gjorde hennes man gott att vara på femtusen eller för att vara mer exakt på femhundra kilometers avstånd från bibliotek och föreläsningar och elever; och här fanns plats för gäster.
    Bastmattor, tältsängar, reliker av bord och stolar som hade tjänat ut i London - de dög bra här, och så många fotografier och böcker. Böcker, tänkte hon, växer av sig själva. Hon hade aldrig tid att läsa dem. Inte ens de böcker som hon hade fått i present med författarens dedikation. "Till henne vars önskningar är lag"... "Till den nya Helena, lyckligare än forna dars"... hade hon skam till sägandes läst." (sid 34)

Mot fyren av Virginia Woolf berättar om den dag (vid ön St Ives i Cornwall), där Mrs Ramsays familj med åtta barn bor i sommarvillan på ön. Deras son James högsta önskan är att åka på utflykt till fyren, men väderleksrapporten är inte gynnsam. Mr Ramsay, familjehuvud och professor, tror inte på utflykten. Flera bekanta är på besök i sommarhuset, även den unga konstnärinnan Lily Briscoe som målar människor runt omkring henne, men hon vill inte visa sina målningar för någon.
Det blir ingen utflykt, första världskriget kommer emellan, först tio år senare återvänder familjen Ramsay till ön och båtutflykten mot fyren blir av, utan Mrs Ramsays. Boken är delvis självbiografisk.

"Never mind: the rent was precisely twopence halfpenny; the children loved it; it did her husband good to be three thousand, or if she must be accurate, three hundred miles from his library and his lectures and his disciples; and there was room för visitord.
    Mats, camp beds, crazy ghosts of chairs and tables whose London life of service was done - they did well enough here; and a photograph or two, and books. Books, she thought, grew of themselves. She never  never had time to read them. Alas! even the books that had been given her, and inscribed by the hand of the poet himself: 'For her whose wishes must be obeyed'... 'The happier Helen of our days' ... disgraceful to say, she had never read them." (sid 38)

All the Lives We Ever Lived: Seeking Solace in Virginia Woolf  (2019) by Katharine Smyth: "Perhaps there is one book for every life."

Flera smakbitar: HÄR.

romaner som baseras på verkliga händelser - topplista

Träd, kärlek och andra växter av Anne Hope Jahren.

1. Tsarens dotter av Gill Paul.

2. Den stora utställningen av Marie Hermanson.

3. Doften av en man av Agneta Pleijel.

5. Bränn alla mina brev av Alex Schulman.

Vecka 13: Romaner som baseras på verkliga händelser är Johanna nyfiken på.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

"Stolpe själv var sannolik världsrekordhållare i bokläsning. Han läste tre böcker om dagen, alla dagar i veckan, oavsett omständigheterna. Alltid i gryningen, när huset sov. Han gick upp klockan fem och när han var färdig med sina tre böcker, i regel kring klockan nio, gick han ner till köket och gjorde en kopp kaffe." (sid 63)

Bränn alla mina brev av Alex Schulman är en vacker och olycklig kärlekshistoria mellan en ung man och en gift kvinna. Schulman har gjort enorm research bland alla brev och dagböcker av sin morfar och mormor, tusentals dokument i Kungliga biblioteket. Han skaffar och läser även alla nästan hundra böcker som morfar Sven Stolpe skrivit. Schulman hittar en röd tråd i hans digna produktion. Mycket har koppling till händelserna sommaren 1932 under vistelsen på Sigtunastiftelsen, där författare med stipendium vistades.

Alex Schulman besöker ställen han har läst om i breven. Han får även tillgång till den unge Olof Lagercrantz dagböcker, bara tjugoett år, olyckligt kär. Mormor Karins far, Hans von Euler-Chelpin, fick Nobelpris i kemi, fast så mycket hade de inte kontakt. Det var väl så med fäder, världen såg annorlunda ut, ändå finns det något tidlöst i Schulmans släktkrönika; otrohet, rädsla, passion. En intressant bladvändare som väcker många tankar.

"Jag tänkte att det här projektet kunde vara en väg till försoning, eller i alla fall förståelse, men han blir alltmer avlägsen, obegriplig. Jag tittar på hans fotografi och mår plötsligt dåligt. Jag har kommit på att ogilla honom som människa." (sid 184)

Glöm mig av Alex Schulman handlar om det komplicerade förhållandet med hans mor; alkohol, försummelse, nyckfullhet. Att moderns far Sven Stolpe skickade sin dotter ensam runt till olika länder redan i tioårs ålder, bidrog till att hon inte mådde så bra som vuxen. Alla krav, kyla.

Tsarens dotter av Gill Paul

 Hon lade böckerna på täcket, tog en stol och satte sig vid sängen.
   "Vad snällt av er, syster Romanova tre."  Dmitrij log. Han tog den första boken: Turgenjevs Fäder och söner. "Det ska bi roligt att läsa om den här och se om den var lika bra som jag minns." Hon iakttog honom ivrigt medan han tittade på de andra. Jag har aldrig läst Tolstojs Kreutzersonaten, så det ser jag fram emot. Och Gorkijs noveller är fulländade. Jag minns den där de högg en tunnel i ett berg - har ni läst den?"
"Åh, den var kuslig. Tror ni det är sant att bergen har andar som angriper folk som skadar dem?" (sid 19)

Tsarens dotter av Gill Paul (från Glasgow, Storbritannien) visar i början en bild på ett släktträd med både brittiska och ryska grenar under ett par århundraden. Nutid 2016 om Kitty Fisher som lämnar London hastigt när hon upptäcker att hennes man är otrogen. Hon åker till den lilla stuga i USA som hon nyligen ärvt efter sin gammelfarfar Dmitrij. Hon städar och hittar ett dyrt smycke under trappan, ett litet Fabergéägg. Hon installerar sig i sin medhavda sovsäck för natten. Kitty har erfarenhet av att reparera hus, det vill hon göra med sin lilla stuga i skogen.

"Det var en balansgång på slak lina. Vid ett tillfälle när Dmitrij patrullerade längs med staketet började någon spela Marseljäsen på munspel, den sång som skrivits efter franska revolutionen 1789. Dmitrijs grepp om geväret hårdnade. Han hade lust att skjuta mannen på fläcken." (sid 109)

Historien startar året 1914 när storhertiginnan Tatiana arbetar på sjukhuset där hon blir hemligt förälskad i officeren Dmitrij. De drömmer om en framtid tillsammans och byter personliga gåvor med varandra innan Dmitri måste tillbaka till kriget efter sin återhämtning från skottskadan. Berättelsen växlar mellan olika platser och tider. Något händer hela tiden som håller en nyfiken, en vill läsa vidare. I efterord i slutet av boken ange författaren intressanta källor om man vill fortsätta att läsa mer om Romanovfamiljens tragiska historia.

Flera smakbitar: HÄR.

Film: King Charles III i svtPlay á la Shakespeare

Kung Charles III brittisk långfilm från 2017. Fiktiv skildring av prins Charles kröning efter drottning Elizabeth II:s död. Arvtagaren och numera kung Charles III råkar i konflikt med det brittiska parlamentet. I rollerna: Tim Pigott-Smith, Oliver Chris, Richard Gouding, Charlotte Riley, Margot Leicester m.fl. Bra skådespelare, riktigt anglofiliskt, min Shakespeare kan jag inte så bra, se: HÄR.

göteborgskt av Agneta Pleijel

"Framför dem ligger en mörk stenlagd innegård med soptunnor vid en mur. Lägenheten ligger på bottenplanet i gårdshuset. Ett ruffigt kök med gasspis, en vask och en kallvattenkran. I rummet en vit kakelugn, enda värmekällan. Wc i källaren och femtio kronor i månaden. Hon bestämmer sig genast.
  Faster Laura skänker henne en uppfällbar säng från sin vind och två pinnstolar. Hon skriver in sig vid litteraturhistoriska institutionen." (sid 16)

Doften av en man av Agneta Pleijel är trevligt göteborgskt i början när hon berättar om sin studenttid i Haga på 1960-talet (i liknade billig lägenhet som min kompis hade på 70-talet; gammal kakelugn, toa i korridoren och dusch i källaren).
Cykeln tar hon med sig från Lund, pojkvännen pluggar på Chalmers.

"Hon läser. Horatius och Tolstoj. Dostojevskij. Bernhard Shaw, som hon ska skriva en uppsats om. Lars Gyllensten, Gunnar Ekelof och Edith Södergran, allt om vartannat och när hon inte orkar läsa mer går hon ut.
  Vid kajerna ligger fartygen tätt. Den breda älven buktar lojt mot havet.
  Lyftkranarna på kajen lossar och lstar under stort slammer. Karlar gastar och visslar efter henne. Molnen i himlen har bråttom. Sjömanshustrun på den höga sockeln spanar efter någon som förmodligen inte återvänder." (sid 27)

Flera smakbitar: HÄR.

Fanny och Alexander i Göteborg

jag har lyssnat på Jan Holmberg i veckan, han är vd för stiftelsen Ingemar Bergman och har skrivit boken Författaren Ingmar Bergman. Laterna Magica är Bergmans själbiografi men Holmberg påpekade att författare skriver ofta autofiktion och behöver inte alls vara självbiografiskt och sanningshaltiga. Olika källor visar att Ingemar Bergman inte alls varit den hemska figuren som han alltid har skildrat i filmerna. Kulturkollo skriver om hans: filmer.

Fanny och Alexander jultema 2017 på NK i Göteborg - förslag från Ingemar Bergmans stiftelse.

Film har roat hundra år. Den 14 juli 2018 skulle Bergman blivit 100 år.