Träd, kärlek och andra växter

"Denna övergång mellan att göra som man blivit tillsagd och att själv bestämma vad man ska göra uppträder vanligen halvvägs in i avhandlingsarbetet. Det är på många sätt det svåraste och mest skräckinjagande en student kan ge sig på, och oförmågan eller oviljan att göra det är en stor del av det som sorterar ut människor från forskarutbildningar." (sid 82)

Träd, kärlek och andra växter av Anne Hope Jahren är självbiografisk, berättar om hennes egen tysta norska familj, tiden i fars laboratorium, om träd, ojämlikhet i den manliga forskarvärlden. Hon har helt orimligt arbetstempo med ett par jobb nästan dygnet runt. Vännen Bill jobbar ibland ännu mer. En behöver inte vara växtintresserad med det underlättar och ger en extra dimension åt läsandet. Alla strapatser, maniskt letande efter lämpliga växter för forskning, ständig penningbrist och jagande av anslag från universitetet. Universitetslärare och professorer har så dålig lön, forskare har ibland ingenting, och det gäller att göra sitt namn känd. En väldigt speciell och annorlunda bok, en riktig bladvändare.

"När denna proteinkedja [DNA] är utredd från det täta trasslet inne i cellen är den nästan fem centimeter lång. Varenda cell i växten har minst en sådan härva, och forskarna har alltså uppställt den kemiska formeln för hela rasket. Jag tycker faktiskt inte om att tänka på det; det är för mycket data. Det överväldigar mig. En forskare antas känna sig överväldigad i början av sin karriär, inte mot slutet. Men ju mer jag vet, desto mer knäsvag blir jag under tyngden av all information." (sid 332)