Ögonblick av frihet : dagboksblad 1915-1941 av Virginia Woolf

Ögonblick av frihet : dagboksblad 1915-1941 (A moment's liberty: Theshorter version) av Virginia Woolf har jag tänkt läsa länge men boken har bara blivit kvar i hyllan. Först när jag lyssnade på Peter Englund i P1 som berättar att han läser ur dagboken varje dag: "Virginia Woolf är aldrig någonsin tråkig." Lyssna: HÄR.

Boken är på 780 sidor, ämnet lockar inte till sträckläsning, man vill fundera och njuta.

   "Jag tycker om londonlivet så här tidigt på sommaren - att strosa på gator och gona sig i parker, och om mina böcker får framgång, om vi kunde börja bygga ut Monks och installera radio åt Nelly och om - om - om. Men det jag verkligen skulle vilja är att ha tre pund till att köpa mig ett par kängor med gummisula och ge mig ut på fotvandring om söndagarna. En sak förefaller mig vara ställd utom allt tvivel, med tanke på mitt nuvarande sinnestillstånd: att jag äntligen har borrat mig ner i min oljekälla och inte kan skriva fort nog för att få upp allt till ytan. Jag har nu minst sex noveller som väller fram inom mig och känner äntligen att jag kan skapa ord av mina tankar. Och tänk om jag skulle bli en av de intressanta - jag ska inte säga främsta - men intressanta romanförfattarna?» Ur dagboken den 20 april 1925. Översättning Rebecca Alsberg.

dagböcker - tisdagstrio

Pepys Dagbok nämns i: Brev till en bokhandel : 84 Charing Cross Road av Helene Hanff; The diaries of Samuel Pepys from London, 1660.

Du vet inte vad krig är : en ukrainsk flickas dagbok (2022) av Yeva Skalietska.

En debutants dagbok (2018) av Wera Von Essen är hennes debutbok och en nutida historia om hennes försök att få ut sin roman, skriven i dagboksformat. Många författare och böcker nämns.

Brev & dagböcker - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Agatha Christies hemliga anteckningsböcker

Agatha Christies hemliga anteckningsböcker Brittisk dokumentär från 2019
Om alla tiders bästsäljande författare. Bakom Poirots små grå celler dolde sig en lika skarp hjärna, Agatha Christies egen. Vi bläddrar i hennes journaler, privata brev och dagböcker. Hur tänkte hon ut sina älskade deckare? Berättare är Samantha Bond, känd från fyra James Bond-filmer. Se: HÄR.

Du vet inte vad krig är : en ukrainsk flickas dagbok

Du vet inte vad krig är : en ukrainsk flickas dagbok (2022) av Yeva Skalietska läste jag tillsammans med nioåringen. Helt autentisk ögonblicklig berättelse av Yeva som levde helt vanligt liv innan, firade sin 12-års dag. Explosioner började och hon fick gömma sig i källaren med sin mormor. Hon springer tillbaka hem och hämtar sin dagbok. Hon skriver här och nu, känslorna, chatt med klasskompisar som alla rädda. Lätt för svenska barn att känna igen sig, samma vardagsliv vi lever här. Innehåller teckning över staden Yeva lever i, foton av hennes vardag. En välskriven viktig bladvändare som jag köpt till våra barnbarn.

"Klockan 08:40. Min klasskompis Maryna ringde för att berätta att hennes moster sa att granatbeskjutningen skulle sätta igång igen om en halvtimme. En liten stund efter det samtalet somnade jag och sov i ungefär en timme. Det blev ingen beskjutning trots allt.
    Sedan fick vi veta att ukrainska stridsvagnar och trupptransportfordon står utplacerade mellan bostadshus. Vi är oroliga för att vi kommer att användas som mänskliga sköldar. Farmor bestämde sig för att ringa till sin vän Inna och höra om vi kan bo hos henne." (sid 49) Flera smakbitar: HÄR.

Den 24 februari 2022 attackeras plötsligt 12-åriga Yeva Skalietskas hemstad Charkiv när Ryssland inleder sin invasion av Ukraina. I denna dagbok beskriver hon bombningarna hon och hennes farmor utsattes för och deras desperata flykt västerut, bort från krigets fasor. Utmattade efter långa tågresor och vistelser på överfulla flyktingcenter i västra Ukraina hittar Yeva och hennes farmor till slut en fristad i Dublin. Där börjar hon skapa sig ett nytt liv, men hoppet om att en dag kunna återvända hem lever. En inblick i hur krig och konflikter upplevs genom ett barns ögon. Viktig läsning för både vuxna och barn.

Förbjuden dagbok av Alba de Céspedes 1952

Förbjuden dagbok (Quaderno proibito 1952) av Alba de Céspedes (översättning Karin de Laval, nyöversättning av Johanna Hedenberg) läste jag om i en finsk bokblogg och blev nyfiken.
Valerie 43 år, börjar i hemlighet skriva dagbok hösten 1950. Hon är lyckligt gift med Michele, har två snart vuxna barn, och trivs med sitt arbete som sekreterare. Valeries liv fylls av en italiensk medelklasshustrus alla omsorger om hem, barn, man och ekonomi. I dagboken skriver hon om sina känslor och drömmar, sin opposition, sitt frihetsbegär - och den förälskelse som växer sig allt starkare.

Ganska vardagliga jag-berättelser om av en husmors vardag, skrivet i hemlighet i ett häfte som göms undan hela tiden. Boken berättar om ett par med två nästan vuxna barn, ett stillsamt liv. I Italien åldras kvinnan tidigt, inte mycket attraktionskraft kvar efter fyrtiotre år. En  tidsresa till 1950-års Italien, med stora skillnader mellan könen. Samtidigt sker stora förändringar mellan generationer.

"Nu är jag tvungen att skriva på natten, under dagen får jag aldrig vara i lugn och ro; ingen förväntar sig eller sätter sig emot om jag är uppe sent på kvällen och säger att jag har några sysslor som måste uträttas. Att jag först så här dags kan få vara ensam för att skriva visar mig att jag nu för första gången under tjugotre års äktenskap ägnar en smula tid åt mig själv. Jag skriver nu på ett litet bord i badrummet, på samma sätt som då jag var barn och utan att min mor visste" (sid 63)

Boken fick stor uppmärksamhet. Enligt mig den värsta mardrömslika varianten av Virginia Woolfs Ett eget rum; ingen egen plats, inte mycket pengar heller. Inget skrymsle i hemmet som är kvinnans eget, inte en stund egentid. Så fort hon inte står vid spisen eller sitter i vardagsrummet med familjen, så frågar maken eller de vuxna barnen, vad hon gör? Nästan klaustrofobiskt i det lilla hemmet. Valeria vill ibland vara ensam, skriva i sin dagbok, som hon måste gömma hela tiden på olika platser. Och sitter hon och skriver på natten, så kommer maken och undrar, vad hon gör, hon måste gömma pennan. Hon köper fotbollsbiljetter till familjen för att få vara ensam en stund. Tänker på Till rum nitton av Doris Lessing, en stark novell om kvinnan som längtar efter en egen stund, längtar efter ensamhet.

"Jag behöver vara ensam ibland; det skulle jag aldrig våga erkänna för Michele, han skulle bli sårad, men det är min dröm att få ett rum helt för mig själv, Tjänarna, som arbetar oavbrutet hela dagen, säger godnatt på kvällen och har rätt att låsa in sig i ett rum, i en skrubb. Jag skulle nöja mig med en skrubb. Men jag lyckas aldrig få vara ensam, bara genom att försaka min sömn får jag lite tid över att skriva i dagboken. Om jag avbryter vad jag sysslar med hemma eller slutar att läsa och stirrar framför mig där jag ligger i sängen, är det alltid någon som omtänksamt frågar mig vad jag funderar på." (sid 71)

Hennes författarskap har fått ett lyft, som många kvinnliga författare: HÄR.

Vi läser nr 2 med Silvia Avallone

Vi läser nr 2 ¤ 2022 (tryck på länken för mer lästips), full med intervjuer bland annat Silvia Avallone vars En vänskap nyss kommit ut, om vår tid, om unga kvinnor och klass och Italien, förr skrev vi hemliga dagböcker med lås, nu lägger vi ut allt på nätet: ”Måste man verkligen berätta om sitt liv för att det ska existera?” Om en bokcirkel som träffats under 41 år, 344 möten, kvinnorna ger råd och tips. Göran Greider funderar över det svenskaste som finns. Möte med John le Carré.

Virginia Woolf bor hos mig #137

Virginia Woolfs böcker får inte plats i en hylla, hon har varit väldigt produktiv, skrivit romaner, noveller, dagböcker, essäer, mycket har blivit översatt. Hon anses vara en av 1900-talets viktigaste engelskspråkiga författare, det har skrivits massor med uppsatser, avhandlingar och essäer om hennes verk. En levande författare, man kan exempelvis gå en sommarkurs i Cambridge.

Mot fyren av Virginia Woolf berättar om den dag (vid fyren Godrevy på ön St Ives i Cornwall) då Mrs Ramsays familj med åtta barn bor i sommarvillan på ön. Deras son James högsta önskan är att åka på utflykt till fyren, men väderleksrapporten är inte gynnsam. En viktig bok.  All the Lives We Ever Lived: Seeking Solace in Virginia Woolf (2019) by Katharine Smyth: ”Perhaps there is one book for every life.”

Kanske även Gerd, BP och Klimakteriehäxan har bokmärken.

läst bara en bok - tisdagstrio

Ett nytt England (2020) av Valerie Kyeyune Backström är hennes debut och en berättelse om en kvinna från Europa som har kommit till Los Angeles. Med ett enda mål, en enda plan: att klättra. Att lägga staden under sina fötter.

Dagboken jag aldrig skrev (2021) av Jessika Devert berättar om den femtioåriga läkaren på Sahlgrenska. Hon får en dagbok av sin tjugoåriga dotter, som är nyfiken på hur det egentligen är att vara femtio. Hon lovar att skriva, åtminstone någon gång i veckan. Men vad finns det egentligen att skriva om?En fin läsvärd göteborgsk debut.

När repet brister (2019) av Belinda Bauer börjar med att de tre barnen sitter i bilen som fått stopp. De väntar på sin mor som har gått för att ringa efter hjälp. Hon kommer inte tillbaka. Ingen stannar för att hjälpa, ingen vill bli inblandad. Familjen mår dåligt men syskonen fortsätter att hålla ihop, storebror Jack har tagit på sig hela ansvaret. De vill inte visa för grannarna, hur dåligt de har det. De hankar sig fram bäst de kan, jag gillade boken.

Böcker av författare som jag bara läst en bok av - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

F : en färd av Katarina Frostenson

"Det är i början av juni, den första sommartiden. På ön Hisingen.
Färden hit gick från Göteborg via den väldiga bron över älven.
Bussen passerade hamnarna med sina fartyg och röda lyftkranar, och for sen ut på motorvägen.
Efter ett torg, vid Anekdotgatan följde Hållplatsen Aröds Äng, och därefter Killängen. Namnen är vackra, de ledde tanken till fägring och fägnad och skönhet finns hos kullarna, ängarna, de små bergen i landskapet.
Så kom Lillhagen. Här låg ett sinnessjukhus, som det hette en gång i tiden. Under området löper det kulvertar där det finns målningar av de intagna."

F : en färd (2020) av Katarina Frostenson skildrar en tid när hon far mellan en tyst huvudstad och en lägerliknande anstalt, till ett hav och till en stor människostad. Den berättar om fasan att vara åtskild från en älskad som är frihetsberövad och söker orden för friheten.

En blandning av dagbok och litterära citat. Ingen har nog beskrivit Hisingen lika vackert, ett område med olika industribyggnader och motorvägar, som de flesta snabbt passerar förbi. Det är en konst att beskriva vackert något som är fult. Frostenson kan skriva, är beläst, det kan man inte förneka.

Obehagligt när Frostenson ofta skriver flera gånger om sin 'oskyldige' make i stil med:
..."och i synnerhet för den oskyldigt dömde." (sid 27)

"Du är berövad din yttre frihet på grund av osjälvständiga domare och en rabiat mediekår" (sid 29)

"Du är inte på en ö. Du är inte dömd till ett livslångt straff. Men du är oskyldigt dömd och du har fått din person nedsvärtad och din livsgärning ifrågasatt, förringad och dragen i smutsen." (sid 234)

 

 "Frankrike! Friheten." (sid 44) "Människostaden" [Paris].... "långt från landet S och dess moderna korsfarare och självutnämnda domare."

"Det är svårt att fatta hur landet i norr förändrats från att ha hyst frimodiga tankesätt och föregångsanda på det sociala området - att det landet nu beter sig som den moraliska stormakten, ett snäpp efter USA i sin samtidiga puritanism och besatthet av sexualiteten." (sid 56)

 

Den finns otaliga litterära citat med i Frostensons bok av anklagade och frihetsberövade tänkare och författare: filosofen Michel Foucault, Émile Zola, Alfred Dreyfus, Jean-Jacques Rousseau, Arthur Rimbaud, Victor Hugo, Oscar Wilde... Vad ska man dra för slutsats?

Att citera och jämföra den politiska agitatorn och fången Rosa Luxemburgs fängelsetid känns så fel i detta sammanhang. Speciellt när Frostenson ofta skäller på "vänstermänniskor" som skyldiga till hennes makes belägenhet. Ofta väcks funderingar vilken verklighetsuppfattning Frostenson egentligen har, vilken värld lever hon i. Eller är hon bara en skicklig författare med god fantasi.

Långsökt kommer jag tänka på någon sorts romantiserad bild av Brott och straff av Dostojevskij, där den prostituerade Sonja följer med och ska vänta sju år på att den fattige Raskolnikov ska komma ut från fängelset i Sibirien.

 

bernur har läst: HÄR.

 läst Klubben: HÄR.
K av Katarina Frostenson: HÄR.

bra författare men för lite uppmärksamhet - kulturfråga

Lyfter gärna ekonomiprofessor Micael Dahlen som skrivit flera böcker som bygger på hans forskning, i flera olika ämnen. Han kan förklara svåra saker ganska begripligt. En liten bok om lycka (2020) där han presenterar på sitt personliga sätt resultaten av sin egen och andras forskning. Här tretton tips som kan få oss att trivas bättre med våra liv. Dalen var gästprofessor i Helsingfors när Finland utsågs till världens lyckligaste land i FN:s World Happiness Report. Han blev nyfiken på vad det är som gör att de är så lyckliga och bad drygt tusen finnar föra dagböcker.

Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet? Vad gör hen så bra? undrar Enligt O i kulturfrågan.

Sången från Ogura - hett#57

Innan vi möttes 

min älskade var mitt liv 

av ringa värde - 

Nu kan jag plötsligt icke 

få leva det länge nog

 

Sången från Ogura innehåller hundra dikter från lika många platser och från lika många diktare. Fujiwara no Yoshitaka (954-974) ryktes bort tidigt, kärleksdikten kan ha varit skriven till hans hustru. en intellektuel dam vars dagbok har återupptäckts. Parets son Yukinari lämnade efterlämnade en politiskt och kulturhistoriskt intressant dagbok, känd under namnet Gonki.

.

Veckans inlägg i Monikas Hett i hyllan där man bekänner sina hyllvärmare.

bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken - tisdagstrio

The Bookshop That Floated Away by Sarah Henshaw.

Den lilla bokhandeln runt hörnet (2017) av Jenny Colgan berättar om Nina som älskar böcker men hotas av avsked som bibliotekarie och blir tvungen att flytta till Skottland, hela boken är som en lockande turistguide. I bokbilen säljs olika författare, många olika titlar nämns, passande för olika personer, rena biblioterapi.

En bokhandlares dagbok (The Diary of a Bookseller 2018) av Shaun Bythell med sanna historier från Skottland med olika sorters bokläsare, fina anekdoter och många boktips.

 

Bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

"Du kämpade för att vi skulle bo på en plats som skulle maximera våra chanser till assimilation, även om det skedde till priset av total segregation, även om det skedde till priset av total segregation för dig. Jag fattade det aldrig förrän jag läste våra dagböcker. Sverige blev aldrig det du ville. Så istället vigde du ditt liv åt oss. Barnen." (sid 239)

Sverigevänner : Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn (2019) av Arash Sanari är en rolig och gripande berättelse om hur två generationer av en familj tillsammans och på varsitt håll försöker anpassa sig till ett ibland svårbegripligt samhälle. Berättelsen bygger både på Arash Sanaris egna och faderns dagboksanteckningar från den första tiden i Sverige.

Arash och hans familj kommer till Sverige från krigets Iran i mitten av 80-talet är pappa Jamshid bestämd att de genast ska bli så svenska som möjligt, så snabbt det bara går. Inte lätt. Är skidsemester ett tvång? Hur många godisbitar äter ett svenskt barn, utslaget per dag? Och varför kan man ta upp samma fyra ämnen på varenda middag under ett helt års tid utan att någonsin höra en avvikande åsikt? Julbordet var rätt tufft, se: HÄR.

- Olika verb för människors rörelse. Om jag säger "jag ska gå till USA" börjar folk skratta. Man måste ange exakt vilket färdmedel man tänker använda. Gå, flyga, cykla, simma, springa. Det är aldrig underförstått, det måste uttryckas specifikt. En bil ställer man. En boll lägger man. Det kan hålla mig vaken om natten... (sid 45)
Språket. En del känner jag igen, vissa språkliga uttryck, missförstånd, uttal, jag kom från Finland som 18-åring, nästan vuxen, kunde inte så mycket svenska.

"Flera insikter följde de närmaste dagarna. Man ställde sig till exempel inte upp när man besvärade frågor. Man kunde också tilltala magistern som om han vore en kompis. Dessutom kunde man själv välja hur mycket mat man ville ha till lunch." (sid 17)
Skolan. Lättnad att inte vara tvungen att äta upp mat Arash inte gillade.
Själv började jag på vuxengymnasiet men kände ändå enorm skillnad till den finska skolan, en stor lättnad. Tilltala lärare som vem som helst. Respekt utan rädsla.

Mamman får syn på min hungriga gestalt i pojkrummet.
"Nämen Arash, sitter du här helt själv. Stackare! Den här midagen kommer nog att dra ut på tiden. Vill du komma och sitta till bords?" Triumf! Jag skulle få mat.
Så blev det dock inte.
Sitta till bords innebar just det.
Sitta till bords.
Titta på.  (sid 30)
Utanförskap. Tråkig erfarenhet att svälta hos kompisar hade Arash, vågade inte berätta för föräldrarna hemma att han aldrig fick mat, fick sitta och vänta i kompisens rum. I Finland var det naturligt att få mat om kompisen äter. Även mina barns kompisar åt hemma hos oss och vice versa. Vi föräldrar skojade med varandra att "gratismat är gott"! Tydligen inte så hos alla svenska familjer. Jag hade även glutenfritt åt några av mina barns kompisar.

Själv minns jag när mina barns svenska kompisar ringde, så pratade jag alltid med dem. En flicka sa en gång att jag är "den enda föräldern som pratar!" Det är tydligen skillnad på umgänge bland svenska familjer. När jag var barn i Finland, och kompisen inte var hemma, så satt jag ofta och pratade med deras mamma.  Skandinaver, grannländer, ändå skillnader som knappt märks. Denna bok väcker många tankar om mina egna minnen. En intressant bok många borde läsa. För att förstå skillnader och likheter.

Flera smakbitar: HÄR.
9. Läs en bok vars handling baserats på verkliga händelser.

Kronos av Witold Gombrowicz

"Historien kom oss till undsättning. Berlinmuren föll den 9 november 1989. Det var ett unikt ögonblick för den förbjudna konsten, även Gombrowicz verk. Polen skulle bli ett fritt land och tog slutgiltigt över Paris-Kulturas roll, som under nästan fyrtio år hade sörjt för den polska litteraturens överlevnad, och utan vilken Dagboken säkert inte skulle ha funnits." Förord av Rita Gombrowicz

Kronos (2018) av Witold Gombrowicz, en av den europeiska 1900-talslitteraturens centralgestalter. På slutet av 60-talet utgavs hans dagböcker, vad ingen då visste är att Gombrowicz parallellt förde en annan hemlig dagbok: Kronos. Med änkan Rita Gombrowicz godkännande gavs Kronos ut på polska 2014 och föreligger nu i svensk översättning. Om Dagboken 1-3 var ämnad för den litterära världen är Kronos den personliga kommentaren, oumbärlig för alla Gombrowicz-fans. Kronos är illustrerad med ca 50 svartvita fotografier.

Intressant, detaljerat, personligt, massa fotnoter.

Flera smakbitar: HÄR.

Bergensare av Tomas Espedal

"Vid tog tunnelbanan till Brooklyn och hittade bokhandeln The Unnameable som Jenny hade fått tips om av en väninna. Den var inte stor, men den hade de böcker vi var ute efter. Jenny hittade äntligen Nox av Anne Carson. Jag hittade de böcker jag behövde av Jennifer Moxley. Jag blev stående och stirrade på Jenny. Jag kunde se på henne hur länge som helst. Jag följde henne med blicken. Släppte henne inte utom synhåll. Hon försökte gömma sig, försvann bakom en ny bokhylla. Jag följde efter. Det är vackert att se sin älskade gå mellan bokhyllor och leta efter samma böcker som en själv." (sid 10)

Bergensare (2017) av Tomas Espedal glider mellan olika genrer; prosa, dikt, essä, kortprosa. Han utmanar berättarkonsten och experimenterar men språket. ... Med James Joyces Dubliners som diskret ledsagare tar författaren med läsarna längs de egna kvarteren och gatorna i hemstaden. Han reflekterar, antecknar, skriver dagbok och porträtterar människor och företeelser. Han skriver ner berättelser och spränger in noveller i texten, möter författarkollegor som Karl Ove Knausgård, Dag Solstad, kulturjournalister och vanliga bergensare. Han längtar bort, och han längtar hem.

OM ATT RESA
En dag, det är kanske tolv år sedan, så ringde jag Klaus Höeck och frågade om han ville läsa på en poesifestival i Bergen. Han var vänlig och avvisande. Man blir inte yngre med åren, sa han; jag reser inte längre. Den gången förstod jag inte det som jag idag förstår så väl: Man har rest dit man ska resa, sett det man ska, och det man inte har sett, orkar man inte se." (sid 128)

En debutants dagbok av Wera Von Essen

"Idag är första dagen jag vaknar och inte genast vill sätta mig och skriva. Faktum är att jag inte tänkt på det förrän nu. Jag gick en promenad över Gärde, bland småbarn i overraller och skidåkare och östermalmare med shoppingkassar, och jag tänkte inte på att skriva, vad jag skulle skriva, allt jag vill säga som inte går att säga, allt det där  fick jag vila ifrån. Konstigt och snopet." (sid 133)

En debutants dagbok (2018) av Wera Von Essen är hennes debutbok och en nutida historia om hennes försök att få ut sin roman, skriven i dagboksformat. Många författare och böcker nämns.

(jag såg häromdagen ett program med Malou von Sivers, Horace Engdahl och Helena von Zweigbergk om ondska, de vägrade erkänna att ondska finns, de intellektualiserade bort "begreppet", de har fel, ondska finns, ondska är en kraft som är fullt verklig). "Jo."  (sid 139)

Flera smakbitar finns: HÄR.

vårens bästa i min läshög - topplista

Min bokhög från biblioteket:
En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja.
Lycka av Johan Kling.
Drömmen runt hörnet av Lucy Dillon.
Där rinner en älv genom Saivomuotka av Pia Mariana Raattamaa Visén.
En debutants dagbok av Wera von Essen.

Fler av vårens lästips finns hos: Johanna.

Analfabeten av Agota Kristof

"Här måste jag nämna den store österrikiske författaren Thomas Bernhard, som aldrig upphört att kritisera och klandra - med hat och kärlek, men också med humor - sitt land, sin tid och samhället han levde i.
   Han dog den 12 februari 1989. Thomas Bernhard kommer hädanefter inte att skriva mer. Än värre: han har förbjudit all publicering av sina efterlämnade manuskript.
   Det var det sista "nejet" till samhället från den genialiske författare till boken med titeln Ja. Den står här framför mig på skrivbordet" (sid 29)

Analfabeten av Agota Kristof är en liten stor bok, handlar om hur hon lärde sig läsa i Ungern redan som fyraåring, hon berättar sagor för sina syskon, skriver dagbok på hemligt språk. Hon går i statlig internatskola, har inte ens råd att betala skomakaren, som lagat hennes enda par skor. Då kommer hon på att skriva och spela pjäser för sina kamrater som betalar villigt. De tvingas underkasta sig och lära sig ryska.

Hon är gift och har ett litet barn när hon flyr över gränsen till Schweiz, får arbete på fabrik. Hon saknar språket, känner sig som analfabet med franskan, börjar glömma ungerskan. Jag känner igen det för jag bytte språk ungefär i den åldern.

   "Efter fem år i  Schweiz kan jag tala, men inte läsa franska. Jag har blivit en analfabet igen. Jag som lärde mig läsa när jag var fyra år.
   Jag kan orden. Men när jag läser dem känner jag inte igen dem. Bokstäverna liknar ingenting. Ungerska är ett fonetiskt språk medan franska är raka motsatsen." (sid 50)

Även bernur har läst: HÄR.

Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir

"Bredvid sängen står bokhylla som vittnar om min mors största intresse; krigshistoria, och då särskilt andra världskriget. Där står Napoleon Bonaparte och hunnernas kung Attila sida vid sida, där finns en bok om Koreakriget och en annan om Vietnamkriget, och där ser jag de två i brunt läder inbundna Verdenskrig 1 och Verdenskrig 2. 
   Besöket följer ett fastställt program som är hugget i sten och det första hon frågar är om jag har tvättat mig om händerna.
   - Har du tvättat händerna?
   - Ja, det har jag.
   - Det räcker inte med att skölja av dem, man måste hålla dem i trettio sekunder under den heta strålen." (sid 21)

Ärr (2017) av Audur Ava Ólafsdóttir (översättning Arvid Nordh) berättar om medelålders Jónas, frånskild, ensam. Han besöker sin gamla mor som pendlar mellan då- och nutid. Han har tappat lusten att leva. Han städar och rensar och hittar sina gamla dagböcker. Han packar ner dagböckerna och verktygslådan. För att hans enda dotter Gudrun inte ska behöva ta hand om hans döda kropp, reser han till ett land utan namn, och tar in på Hotel Silence. Ett märkligt öde land efter långt krig. Jónas tänker mycket på ärr i kroppen, egna och andras. Jag tyckte om boken, fick Nordiska rådets litteraturpris 2018.

  " - Vi var tvungna att vara säkra på att du inte var här i samma ärende som den andra gästen.
   "Den andra gästen" är förmodligen mannen bredvid mig.
   Efter ett krig är allt till salu, sa han.
   - Jag berättade för Maj att du bara hade köpt rakhyvlar. Och tagit en kulspetspenna. Och att du sedan hade återvänt tre gånger för att lämna en bok och låna en ny ur boklådan." (sid 133)

Flera smakbitar: HÄR.

Rafael Holst's dagbok, päronsplitt och hallonsaft

"Förr i tiden, innan du var född, serverade man alltid fika med sju sorters kakor", sa tant Hjördis. "Allt annat var brott mot vett och etikettsregeln. Jag förstod inte storheten med det när jag var ung. Men med tiden insåg jag var siffran sju verkligen betyder. Sju sorter är det perfekta antalet eftersom det fungerar att truga sina gäster med en kaka till och en till så att de sitter kvar och fikar länge. Länge!" (sid 92)

Rafael Holst's dagbok, päronsplitt och hallonsaft av Sara Salander är precis en sådan bok som vår tioåring gillar, hon skriver dagbok själv. Bra barnböcker tycker även vuxna om att läsa. Boken innehåller olika känslor och händelser, stora och små, börjar lite sorgligt. "Sommarlovet blir inte alls som jag har tänkt mig och allt är Livias fel! Om inte hon hade dött hade mamma och pappa varit som vanligt, glada. Jag hade inte behövt en dagbok att skriva ner mina ledsna känslor i och det hade inte osat päronsplitt hemma. Dessutom hade jag inte behövt åka ensam ut till tant Hjördis klipp-ö" men det kan bli bra ändå.