F : en färd av Katarina Frostenson

"Det är i början av juni, den första sommartiden. På ön Hisingen.
Färden hit gick från Göteborg via den väldiga bron över älven.
Bussen passerade hamnarna med sina fartyg och röda lyftkranar, och for sen ut på motorvägen.
Efter ett torg, vid Anekdotgatan följde Hållplatsen Aröds Äng, och därefter Killängen. Namnen är vackra, de ledde tanken till fägring och fägnad och skönhet finns hos kullarna, ängarna, de små bergen i landskapet.
Så kom Lillhagen. Här låg ett sinnessjukhus, som det hette en gång i tiden. Under området löper det kulvertar där det finns målningar av de intagna."

F : en färd (2020) av Katarina Frostenson skildrar en tid när hon far mellan en tyst huvudstad och en lägerliknande anstalt, till ett hav och till en stor människostad. Den berättar om fasan att vara åtskild från en älskad som är frihetsberövad och söker orden för friheten.

En blandning av dagbok och litterära citat. Ingen har nog beskrivit Hisingen lika vackert, ett område med olika industribyggnader och motorvägar, som de flesta snabbt passerar förbi. Det är en konst att beskriva vackert något som är fult. Frostenson kan skriva, är beläst, det kan man inte förneka.

Obehagligt när Frostenson ofta skriver flera gånger om sin 'oskyldige' make i stil med:
..."och i synnerhet för den oskyldigt dömde." (sid 27)

"Du är berövad din yttre frihet på grund av osjälvständiga domare och en rabiat mediekår" (sid 29)

"Du är inte på en ö. Du är inte dömd till ett livslångt straff. Men du är oskyldigt dömd och du har fått din person nedsvärtad och din livsgärning ifrågasatt, förringad och dragen i smutsen." (sid 234)

 

 "Frankrike! Friheten." (sid 44) "Människostaden" [Paris].... "långt från landet S och dess moderna korsfarare och självutnämnda domare."

"Det är svårt att fatta hur landet i norr förändrats från att ha hyst frimodiga tankesätt och föregångsanda på det sociala området - att det landet nu beter sig som den moraliska stormakten, ett snäpp efter USA i sin samtidiga puritanism och besatthet av sexualiteten." (sid 56)

 

Den finns otaliga litterära citat med i Frostensons bok av anklagade och frihetsberövade tänkare och författare: filosofen Michel Foucault, Émile Zola, Alfred Dreyfus, Jean-Jacques Rousseau, Arthur Rimbaud, Victor Hugo, Oscar Wilde... Vad ska man dra för slutsats?

Att citera och jämföra den politiska agitatorn och fången Rosa Luxemburgs fängelsetid känns så fel i detta sammanhang. Speciellt när Frostenson ofta skäller på "vänstermänniskor" som skyldiga till hennes makes belägenhet. Ofta väcks funderingar vilken verklighetsuppfattning Frostenson egentligen har, vilken värld lever hon i. Eller är hon bara en skicklig författare med god fantasi.

Långsökt kommer jag tänka på någon sorts romantiserad bild av Brott och straff av Dostojevskij, där den prostituerade Sonja följer med och ska vänta sju år på att den fattige Raskolnikov ska komma ut från fängelset i Sibirien.

 

bernur har läst: HÄR.

 läst Klubben: HÄR.
K av Katarina Frostenson: HÄR.