veckans tjockaste

Dikt, prosa, essä (2011) av W. G. Sebald lånade jag på biblioteket, en rejäl lunta på 1084 sidor och 1,2 kg. Sebald har en säregen stil där han blandar fiktion, självbiografi och dokumentär prosa, ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Enligt Horace Engdahl var W. G. Sebald en tänkbar Nobelpriskandidat. Han påminner om den österrikiske författaren Peter Handke, som han också har skrivit ett flertal essäer om.

Denna innehåller W. G. Sebalds viktigaste texter, de fyra stora prosaböckerna Svindel, Känslor, Utvandrade, Saturnus ringar och Austerlitz, samt dikten Efter naturen och essän Luftkrig och litteratur. Ganska mastig att gå igenom i hast. Läsprov finns: HÄR.

himmel - tisdagstrio

Himmel utan slut (Himmel, der nirgendwo endet 1966) av Marlen Haushofer berättar om flickan Mete som är bara två år i början av berättelsen. Hon vill göra allting rätt men lyckas ofta irritera sin mor.

Himmel över London av Håkan Nesser handlar mest om 1960-talet i London, kärlek, pengar, arvingar, klokheter, ingen ströläsning.

Himmel över Berlin (Der Himmel über Berlin), västtysk-fransk långfilm från 1987 av Peter Handke. De båda änglarna Damiel och Cassiel går osynliga omkring och lyssnar på berlinarnas tankar.

Himmel & helvete (i titel, handling eller på omslag) - temat tisdagstrio hos: Ugglan.

Karolina Ramqvist får skylt vid Kungsträdgården

Karolina Ramqvist får skylt vid Kungsträdgården: de tre författarna Karolina Ramqvist, Inger Edelfeldt och Nelly Sachs är de senaste i raden att få egna litterära skyltar i Stockholm. Skyltarna innehåller citat ut författarnas verk och handlar i regel om platsen där skylten sitter. Poeten Nelly Sachs skylt är dock ett undantag. Den placeras på Bergsundsstrand där Nelly Sachs kom att bo efter sin flykt från Tyskland till Sverige 1940, men citatet ur dikten Kommer någon har ingen specifik anknytning till just den platsen.

Karolina Ramqvists skylt har ett citat från hennes roman Alltings början och ska placeras vid Kungsträdgården. På Inger Edelfeldts skylt citeras hennes roman Juliane och jag – den placeras vid Hässelby slott. En tanke bakom skyltarna är att de ska väcka nyfikenhet och läslust, säger Rebecca Medici, projektledare för Det litterära Stockholm, som fyller i år 30 år. Läs: HÄR.

José Echegaray Nobelpris 1904

Den store Galeotto (1904) av José Echegaray är en ganska tidlös pjäs i tre akter, långsam handling, små skratt ibland, kanske skulle man kunna sätta upp den idag.

Jag läste på universitets läsesal, gamla böcker får man inte låna hem.

Echegarays favoritämnen i skolan var matematik och mekanik, han blev kvalificerad ingenjör, men studerade också nationalekonomi. Han skrev vetenskapliga skrifter i analytisk geometri, fysik och elektricitetslära. Han blev matematikprofessor och gjorde politisk karriär och utsågs till minister. Han var också intresserad av dramatik och teater. han gav ut flera dramer per år.
José Echegaray fick Nobelpris samma år som fransmannen Frédéric Mistral, som skrev lyrik: HÄR.
Svenska Akademiens motivering för Echegaray:
”med avseende fäst å hans omfattande och snillrika författarskap, som på självständigt och originellt sätt återupplivat det spanska skådespelets stora traditioner”

Mamma Mercedes, pappa Severo och sonen Pepito. Julian gift med Teodora, Julian är Severos bror. Ernesto bor hos Julian som är gift med Teodora. Ernesto sitter i sin studerkammare med balkong, ett bord med papper, böcker och brinnande lampa. Ernesto har inte så mycket pengar, han vill tjäna pengar på att skriva ett drama, en pjäs som heter Den store Galeotto. Julian avråder honom. Spoilar jag om jag berättar att Ernesto får sin kärlek till slut i sista scenen efter en del dramatik.❤️

Ernesto: Ja, tyvärr! Säg mig: Hvilken dramatisk intrig tycker folk mest om?
Julian: Jag vet inte så noga, hvad du menar med dramatisk intrig; Men så mycket kan jag säga dig, att jag för min del inte bryr mig om sådana dramer, där inte kärlek förekommer, i synnerhet olycklig kärlek, ty hvad den lyckliga inträffar, så behöfver jag inte mer än min egen kärlek - och min Teodora.
Ernesto: Det är bra, förträffligt! Så vet då, att i mitt drama förekommer nästan ingen kärlek alls.
Julian: Det är illa, mycket illa, säger jag. Hör på, jag har visserligen inte reda på, hur ditt drama är beskaffat, men jag misstänker, att det inte kommer att intressera någon.