En ångestfylld och upprorisk kvinna ligger på analyssoffan hos doktor Dreuf. Kvinnoöden ur alla tider trängs och larmar inom henne och pinar henne med sin samlade plåga och förnedring. Här på divanen får de röst och gestalt och skrämmer nästan vettet ur doktorn. Det är en smärtsam räcka minnen som Mare Kandre låter välla fram ur Kvinnans osynliggjorda historia. Men konfrontationen med den så kallade kvinnoexperten i hans instängda och dammiga mottagningsrum, formar sig också till en hejdlöst rolig (?) och sarkastisk uppgörelse med självgod manlighet och inpyrt kvinnohat.
Sagor, häxjakter, gestalter ur böcker, kloster. Orlando av Woolf skymtar i bakgrunden känns det som, en kvinna som föds igen. Och många andra kvinnofigurer under århundraden. Tungt rolig bok utan gapflabb, tankeväckande, Kandres påhittiga ordrikedom och ordlekar imponerar. Kvinnan i analyssoffan lever många kvinnoliv och dör på många olika sätt.
"tagit sig själv av daga genom att vandra rakt ut i floden Poms, med kappfickorna nertyngda av stenar, jord och gamla böcker.
Hennes kropp hade påträffats av några lekande barn flera veckor senare." (sid 71)
Doktor Dreuf är expert på kvinnor, studerat och läst allt i tjocka böcker. Men Virginia Woolf hittade inga böcker eller litteratur där man skulle veta något om kvinnor i Ett eget rum: "Men jag behövde svar, inte frågor. Och svar kunde man bara få genom att anlita de lärda och opartiska, som höjt sig över språkets strider och kroppens förvirring och utgivit resultatet av sin forskning och sina resultat i böcker som man kan hitta på British Museum. Om man inte kan finna sanningen på hyllorna i British Museum, tänkte jag för mig själv, var finns den då?"
Och kvinnan i analyssoffan beklagar att hon inte har några egna pengar och är helt beroende av mannen. Att kvinnan inte vill föda barn utan klättra i berg i Peru och skriva böcker tycker Doktor Dreuf är helt löjligt, han skriver ut piller så hon lugnar ner sig.
