Hoppas det smakar bra (2024) av Junko Takase.
Nitani arbetar på ett medel stort kontor i en förort till Tokyo. Han tar sig fram i världen utan några större ambitioner och förstår inte andra människors besatthet av mat -- själv äter han helst snabbnudlar och skulle inte ha något emot att få hela sitt näringsintag från en tablett. På samma kontor arbetar den ambitiösa Oshio och allas favorit Ashikawa, som ständigt lyckas komma undan med att gå hem tidigt med "migrän" medan de andra får täcka upp för henne. Att hon trots det har tid att baka en massa sötsaker och ta med sig till kontoret retar upp Oshio till den grad att hon bestämmer sig för att börja sabotera för henne. Och hon lyckas få med sig Nitani på tåget, även om han egentligen är rätt så förtjust i Ashikawa.
"Egentligen ville jag läsa litteratur på universitetet, men sedan fick jag höra att det inte var något bra studieval för en man att läsa humaniora. Så var det säker också, tänkte jag. Och visst tyckte jag om att läsa böcker, absolut, men kanske inte tillräckligt för att fördjupa mig och skriva ett examensarbete i litteratur. Så det fick bli ekonomi istället. Inte för att jag hade någon lusta att skriva examensarbete inom ekonomi. Verkligen inte. Men det visade sig att det inte behövdes för att bli färdig." (sid 66)
Boken innehöll små intriger på arbetsplatsen, mer än japansk mat. Jag hade svårt ibland hålla koll på vem som umgicks med vem. Åtta personer var det, i alla fall med på att dela Ashikawas tårta plus platschef. Vem är bokens "jag", troligen Oshio.
Jag är inte så bevandrad i japansk kokkonst, fick googla när jag blev nyfiken. Utöver sushi i Göteborg så har jag besökt en lyxig japansk restaurang i New York, där man satt lågt och fick själv steka sin mat på plattan på bordet, lite som här:
"Stället hade fyra bord med stora inbyggda teppenayskihällar samt sex bord i en traditionell japansk avdelning, där man satt direkt på tatamimattan. Borden där var utrustade på samma sätt med teppanyakihällar. De var i horigotatsu-stil med utrymme att sträcka ut benen under bordet, så att man slapp sitta på knäna eller med benen i kors på tatamimattan." (sid 89) Flera smakbitar: HÄR.
.
