har läst sydkoreanska Han Kang

Den vita boken (2019) av Han Kang är en vacker allvarlig bok, vit är en allvarlig färg, väcker många tankar och minnen. Författaren samlar en lista över vita saker. Is Måne Ris Vågor Svepning. Ord som rör något i författaren. En vit fågel öppnar rum mot en sorg storasyster som dog efter födseln, lindor, en spädbarnsskjorta, svepning. Dåtid, nutid, framtid.

Ett vitt leende
Det är (antagligen) bara hennes modersmål som har uttrycket "att le vitt". Ett ansikte som ler avlägset, tröstlöst, med en renhet som när som helst kan brista. Eller ett sådant leende. (sid 76)

Han Kang är relativt ung sydkoreansk författare, bland annat känd för sin roman Vegetarianen, vilken jag inte har avsikt att läsa. Köar för hennes nya Jag tar inte farväl. Hon är den 18:e kvinnliga Nobelpristagaren.

faktaböcker - helgfråga

Jo, köper trädgårdsböcker, reseböcker, litterära böcker. Nyligen Människan och läsandet : aspekter på en livsavgörande aktivitet (2024) av [red] Stina Otterberg Engdahl, StolpeDick Claésson, Joel Halldorf, Bengt Jangfeldt, Rebecka Kärde, Kristoffer Leandoe, väldigt intressant läsning.

Brukar du köpa faktaböcker, i så fall ge ett exempel, undrar Mia i Helgfrågan.

Båthuset av Jan Fosse

En fin "nybörjarbok" om man vill testa läsa Fosse.

Båthuset (Naustet 1989) av Jon Fosse.
På sitt vindsrum i föräldrahemmet sitter berättaren och skriver ned de händelser som utspelats under den gångna sommaren. Hans bäste barndomsvän har varit på besök i hembygden. Men en oförlöst svartsjukeepisod från tonåren har hela tiden stått emellan dem och blossar upp på nytt. Vad som hänt är - på ytan - inte särskilt mycket. Men han vet att den en gång möjliga fristaden i livet, med dess drömmar om närhet och konstnärskap, nu är ouppnåelig.

"Knuten ser på båthuset och han säger att det är konstigt med det där båthuset. Hans fru svarar inte. Knuten säger att det inte var så illa att gå till konsum som han föreställt sig, och hans fru säger att nu får han sluta upp med att tjata om hur han gruvar sig för allt, hur besvärad han är över att möta gamla bekanta, om det är så att han gruvar sig för allt, varför ville han då på semester hit, va, då kunde de väl ha hittat på nåt annat att göra under semestern, eller hur, säger hon, och Knuten svarar inte, fortsätter att gå, och när de kommit hem går hans fru in, döttrarna blir kvar ute, och Knuten sätter sig vid trädgårdsbordet, han sitter och ser ut över fjorden, det är fin sommareftermiddag" (sid 104)