Nattviolen blev jag också vördnadsfullt presenterad för. Det var en av mammas många älsklingsblommor. Det är en blekbit orkidé, oansenlig men högrest. När man får syn på den efter att först känt ett stråk av dess säreget fina doft om natten, är det som att skåda ett ljus. Förra året upptäckte jag att vi har några exemplar på vår egen tomt. Jag känner det som en hälsning från mamma, hon är där i nattviolen." (sid 32)
Sent i september av Jujja Wieslander år är ingen vanlig trädgårdsbok, ingen handbok i hur man odlar rosor eller anlägger en tjusig kantrabatt. Det är en bok om det som lever, växer och dör - i trädgården och i livet. Vi får följa Jujja under ett trädgårdsår och ta del av mödan, drömmarna och belöningen. Det är handfast kunskap om arbetet med jorden men också reflektioner och tankar som uppstår i arbetet med den. Intresset för det som växer har Jujja ärvt av sina föräldrar och genom att ta del av deras berättelse. Jujja Wieslander är känd för sina sånger och böcker om Mamma Mu och Kråkan. Ane Gustavsson har gjort de fina illustrationerna. Vi pratar om denna fina bok i vår digitala bokcirkel.
"Det kommer ut nya trädgårdsböcker varenda år. Stora, påkostade och med fantastiska bilder. Jag undrar hur det kommer sig att jag som är engagerad och intresserad av trädgårdsarbete oftast tycker att de är ointressanta. Kanske är jag bara avundsjuk på de där tjusiga trädgårdarna? Jag gillar egentligen inte vare sig trädgårdstidningar eller de flesta trädgårdsprogram. Och jag har svårt för de där experterna som tycks veta allting och aldrig verkar stå men gapande mun inför själva Skapelsen. Jag längtar inte efter uterum med pool och spa, inte belysning i gräsmattan, inte tjusiga stenläggningar och garageuppfarter, inte tujor och rododendron." (sid 119)
Flera smakbitar: HÄR.
Beverley Nichols är författare som Jujja Wieslander citerar i slutet.
