Allt det blå på himlen

Allt det blå på himlen (Tout le bleu du ciel 2025) av Mélissa Da Costa Modernista. Hennes debut, 2023 var Da Costa Frankrikes bäst säljande författare.

Tjugosexåriga Émile har drabbats av en tidig demens-sjukdom och förväntas bara ha två år kvar att leva. I stället för att tillbringa resten av sitt liv instängd på sjukhuset bestämmer han sig för att bryta sig loss och åka på en sista resa. I en annons på internet söker han efter någon att dela resan med, och till sin förvåning möter han några dagar senare Joanne framför den husbil han i hemlighet skaffat sig. Den unga kvinnan i den stora svarta hatten, med en ryggsäck som enda bagage, ger ingen förklaring till varför hon är där.
     Det blir början på en fantastisk resa, där varje avstickare innebär nya möten och nya självinsikter. En resa som rymmer sin beskärda del av rädsla, men också glädje, vänskap och kärlek.

Byn Pouzac ser inte alls ut som en bergsby. Den är ganska platt. Här finns enbart fält och plataner. Husen är alldagliga, lika dem hemma hos Émile i Roanne. Han ser fram emot att se alphyddor, gamla stenruckel, granar.
     Han kastar en blick in i husbilen. Inte ett ljud, inte en rörelse. Ändå tror han sig ha hört något. Ett diskret ljud, som en skakning. Han fortsätter tugga, plattar till kartan med baksidan av handen. Det hörs igen. Ljudet hörs igen. Det låter som en telefon som vibrerar. Ändå är han säker på att han inte satt på sin. Han känner sitt hjärta slå allt snabbare. Kan han ha gjort det? Det har hänt honom ganska många gånger på sistone, att han slagits med häpnad, att han inte mints att han precis ringt ett telefonsamtal, stängt av sin dator eller dukat undan. Det är en märklig känsla att sitta där utan att förstå att han precis haft en blackout. (sid 47)

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker (2025) av Julia Wrang Modernista.
Hennes debutroman: en varm berättelse om det fina och det svåra i livet, om svek, otrohet och rädslor, och hur man kan vända allt bara man hittar hjälp i varandra.

När den framgångsrika marknadschefen Penny blir sjukskriven och dumpad inom loppet av ett dygn, bestämmer hon sig motvilligt för att gömma sig i sin mormors hus i den sömniga småstaden Stjärnåker. På plats upptäcker hon att huset är i lika stort behov av renovering som hon själv. Det är också den gula bilen hon köper av Anna-Charlotta, som även hon flyttat ner från Stockholm och som har en kämpig tillvaro med en hemmasittande dotter.
   Tillsammans med sin nya bekantskap hamnar Penny mitt i den nystartade Snällhjälpsgruppen: en gemenskap lokaliserad i stadens societetshus där alla får prata om vad som helst, när som helst. Eller, oftast klockan två på söndagar – vilket råkar vara precis den tid då stadens pensionärsförening vill ha lokalen till bingo.
    När det nedgångna societetshuset plötsligt hotas av nedläggning tvingas de konkurrerande grupperna att samarbeta. Och när Penny dessutom börjar falla för den snygga bagaren Bastian blir det allt svårare att fokusera på inre läkning.

     Penny slog på ficklampan på mobilen och sökte efter propp- skåpet som hon visste skulle finnas i hallen. Där satt det, till höger om ingången. Lite på måfå tryckte hon ned ett par knap- par för att höra att det klickade till och blev ljust lite längre in i huset. Tack gud för det. Lamporna i hallen och köket på nedervåningen ville fortfarande inte tändas.
     Hon tog av sig skorna och rullade in väskorna i vardagsrummet. Mormors gröna matta prydde fortfarande det nötta trä- golvet, hennes sekretär, ett par tavlor på de vävklädda väggarna och den gamla soffan fanns också kvar. Det var iskallt i huset, men hon var för trött och orkeslös för att ta reda på hur hon slog på värmen i de gamla elementen. I stället hittade hon ett uttag vid golvet där hon tryckte in laddaren i telefonen, letade reda på resten av påsen med nötter och halsade några klunkar ur vinflaskan – som tack och lov hade skruvkork – innan hon fullt påklädd kröp ihop i den nötta gamla soffan och somnade med jackan som täcke. (sid 36)

Den långa flykten i svt

Den långa flykten (Watership Down)
Baserad på Richard Adams debutroman från 1972.
Brittisk animerad långfilm från 1978, se: HÄR.
Ett äventyrsfyllt drama om en grupp kaniner som tvingas lämna sin hotade koloni för att söka ett nytt hem. Under ledning av den modige Hazel och den visionäre Fiver möter de faror och utmaningar på sin resa mot en säkrare plats. Regi: Martin Rosen och John Hubley. Röster: John Hurt, Richard Briers, Ralph Richardson, Michael Graham Cox, Hannah Gordon, Denholm Elliott m.fl.

Antarktis av Josefin Holmström

Antarktis (2013) av Josefin Holmström handlar om författaren Gertrude som följer med på en forskningsresa till Antarktis, i en grupp där en man från hennes förflutna ingår. Parallellt ges även Gertrudes skildring av Robert Scotts fatala Terra Nova-expedition till Sydpolen 100 år tidigare.

"Jag saknar redan färgerna och ljuden som jag är van vid. Antarktis känns som en sådan där isoleringstank som rika människor låter sig sänkas ner i för att komma i kontakt med sig själva. De stora vita ytorna blir vita väggar som pressar mig inåt mig själv men jag vill inte dit. Försöker ta spjärn emot. Försöker omge mig med färgglada saker: min täckjacka, det glättiga årsgamla månadsmagasin någon tagit med från basen (ett julnummer med bilder av mistel, järnek och glansigt presentpapper), den himmelsblåa kaffemuggen" (sid 81) Flera smakbitar: HÄR.

lyssnat på Josefin de Gregorio (fd Holmström) som doktorerat i amerikansk litteratur i Cambridge. Hon debuterade med romanen Antarktis (2013). För essäboken Emily Dickinson och vulkanerna (2019) belönades hon med Bonniers essäpris och Samfundet De Nios vinterpris.

Bleknande berg av Kazuo Ishiguro

Bleknande berg (A Pale View of Hills 1982) av Kazuo Ishiguros debut.
Den åldrade japanska kvinnan Etsuko lever numera ensam i England. Hon sörjer sin dotter som nyligen gått bort och tänker tillbaka på det som varit. Hon minns en varm sommar för många år sedan i Nagasaki, när hon och hennes vänner försökte återskapa sina liv efter kriget och atombombens fall. Särskilt påträngande är det grumliga minnet av vännen Sachiko - en egensinnig kvinna som väntar på att få resa till Amerika - och hennes barn Mariko.

   "När vi kom fram till byn tog jag med Niki till en teservering som jag besöker ibland. Byn är liten, det finns bara ett fåtal hotell och affärer, och teserveringen ligger i ett gatuhörn ovanpå ett bageri. Den eftermiddagen slog Niki och jag oss ner vid ett bord intill fönstret, och det var därifrån vi såg den lilla flickan leka i parken nedanför. Hon tog sig upp på en gunga och ropade något åt två kvinnor som satt på en bänk i närheten. Det var en glad liten flicka som hade på sig en grön regnkappa och små gummistövlar." (sid 54) Flera smakbitar: HÄR.

Svenska Akademiens motivering 2017:
”som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen”

Tula hem av Malin Norrback

Tula hem (2024) av Malin Norrback Modernista.
Uppriven av sorg lämnar Elin staden och sambon Dan för att isolera sig i parets avlägsna lilla torp, som saknar både el och vatten. Elin varvar långa, planlösa skogsvandringar med vedhuggning och andra sysslor, medan mobilen ligger avstängd i en skrivbordslåda.
    Av en slump träffar Elin den äldre Eivor, som bor ensam. En varm relation växer fram, men när Elin försöker bjuda hem Eivor till torpet förändras med ens stämningen. Långsamt börjar Elin ana att något fruktansvärt en gång måste ha utspelat sig på Björktorp, i just det hus som hon och Dan äger.
    Kvällarna framför brasan är långa och mörka. Den som sedan börjar göra Elin sällskap får henne att glömma det hon flytt ifrån – men vem är han?

"Luften är sval. Hon sitter på trappan med en kopp kaffe. Ser ut mot skogsbrynet. Solen går i moln.
    Den plötsliga förändringen är lika påtaglig som om träden hade flyttat på sig. Hon kan inte utröna vad den består i men den känns i hela kroppen. En oförklarlig rädsla för vad som kan finnas utanför hennes synfält får henne att stirra rakt fram. Granarna och dess mörkgröna färg är desamma – ändå ser hon dem som för första gången. Beniga jättar med avmagrade fingrar som sträcker sig mot skyn. Himlen är ljus, precis som förut, men molnen är stilla. Och så tystnaden. Ljuden från skogen, vinden, fåglarna – obefintliga, bortblåsta, som om världen omkring henne har slutat att andas. Hon reser sig, fortfarande med blicken mot skogen. Samtidigt en rörelse i periferin och hon rycker till, tittar över axeln.
    Ingenting." (sid 67)

Bättre än på film av Lynn Painter

Bättre än på film (Better Than the Movies 2024) av Lynn Painter bosatt i Nebraska. Modernista.
Liz Buxbaum är en dagdrömmare och hopplös romantiker som ägnar kvällarna åt att nostalgiskt plöja igenom sin döda mammas gamla dvd-samling av kärleksfilmer. Men det är hennes sista år i high school, sistaårselevernas bal närmar sig och Liz har fortfarande ingen potentiell dejt som kan göra balen till ett oförglömligt, romantiskt ögonblick.
   Åtminstone inte förrän Michael, hennes före detta granne och barndomskärlek, oväntat flyttar tillbaka från Texas. Liz skyr inga medel för att fånga Michaels uppmärksamhet och tar till och med hjälp av Wes, den odrägliga grannkillen som inte har gjort annat än att plåga henne ända sedan de var barn.
Men medan de verkställer sin listiga plan inser hon till sin förfäran att hon trivs riktigt bra i Wes sällskap. Filmerna har lärt Liz att aldrig någonsin falla för den stygga pojkens charm, så hon kan inte förstå vad som händer. Är det möjligt att hon helt har missuppfattat vad kärlek handlar om? I översättning av Isabel Valencia.

För det var en massa folk i den oinredda källaren och de ropade och skrattade och pimplade ljummen öl. En liten grupp satt runt ett bord i hörnet och spelade tölp, vilket verkade vara ett spel som innefattade kortlek, alkohol och sporadiska tjut.
    Men jag brydde mig inte om något av det. Jag ville bara träffa Michael. Jag ville ha min ljuvliga återförening med honom, ögonblicket då min barndomsförälskelse fullbordades, och allt annat var bara bakgrundsljud. "Du kanske borde spänna av och försöka ha roligt." Wes tog fram sin telefon ur fickan, kollade sina meddelanden och stoppade ner den igen. "För visst vet du hur man gör?"
   "Självklart", sa jag (sid 49)

Storebror av Skúli Sigurðsson

Storebror (Stóri broðir 2022) av Skúli Sigurðsson Modernista.
En av de senaste årens mest uppmärksammade isländska deckardebuter. En intensiv, psykologisk berättelse om hämnd och rättvisa, kärlek och saknad, våld och gamla synder. I översättning av Arvid Nordh.

En svartklädd maskerad person har överfallit och brutalt misshandlat en joggare i ett friluftsområde i Reykjavík. Journalisten Emil Þorsteinsson och hans kollega Magnea Ísaksdóttir börjar gräva i fallet. Emil har källor inom polisen, och Magnea har en användbar kontakt inom akutsjukvården. De misstänker snart att det inte rör sig om ett enstaka fall, utan är ett i en rad av liknande mord. Gemensamt är att offren fått meddelanden fasthäftade på bröstet, med ord som "Våldtäktsman" och "Pedofil". Paret skriver en första artikel som väcker stor uppmärksamhet.
   Gärningsmannen får snart namnet Storebror och den samlade jakten präglas av maktkamp, dels på tidningen – där chefredaktören motsätter sig Emils och Magneas publiceringar – men också inom Reykjavík-polisen, där den erfarne kriminalaren Héðinn frånkopplas fallet när han vill undersöka en möjlig läcka från polisens sida, om personer dömda för sexualbrott.

De pratade viskande med varandra. Kocken satt intill ett fönster som stod på glänt, rökte en filterlös Camel och bläddrade i Högerbladet. Det tunna, färglösa håret var tufsigt, de ljusa fju- nen på överläppen var på god väg att kunna kallas mustasch och ögonen var rödsprängda efter försöken att tömma en flaska brännvin kvällen innan. På fönsterbrädan stod en genomskinlig askkopp, full med fimpar. Utanför var dagen kall och blåsig och himlen jämnmulen.
    "Får jag låna din kassettbandspelare i kväll?" frågade en av pojkarna som satt vid brödernas bord. Han envisades alltid med att kalla freestylen för kassettbandspelare och banden för kassetter.
     Bjartur ryckte på axlarna.
    "Jag fick några nya kassetter från pappa i går" (sid 55)

bra debut - kultur

Skicka nudes (2024) av Saba Sam tio intressanta noveller.

De åtta bergen av Paolo Cognetti, såg även filmen med sonen.

Stacken (2023) av Annika Norlins första roman en riktig bladvändare.

Vilka debutanter har imponerat särskilt mycket på dig? undrar: enligt O i veckans Kulturfråga.

Skicka nudes av Saba Sams

Skicka nudes (2024) av Saba Sams Modernista.
En engelsk författare bosatt i London. För sin debutbok Skicka nudes (Send Nudes) tilldelades Edge Hill-priset och hennes novell Blue 4eva vann BBC:s novellpris 2022. Året därefter kom hon med på Grantas prestigefyllda lista med Storbritanniens bästa unga författare.

Tio fina noveller som rör sig unga kvinnor från klubbar efter stängningstid till oplanerade graviditeter, från pubtoaletter till yogaklasser. De vaknar upp i unkna festivaltält, skickar nudes till en främling i en app och dricker snakebite - lika delar ljus lager och cider, "billigaste du har".

I Saba Sams hyllade novellsamling kartläggs uppväxtens förrädiska terräng av den period som kan samlas under begreppet ung kvinna. Med skärpa, värme och originalitet skildrar Sams hur det är att växa upp för snabbt och ändå inte snabbt nog, att äga och att i nästa stund låta sig ägas, att böja sig för press och samtidigt själv vara med och skapa den pressen. bernur har läst: HÄR.

Skicka nudes
Hon säger ingenting. Hon tittar på sin egen spegelbild i den förbipasserande trafikens mörka fönsterrutor. Hon tittar på spegelbilderna av pendlarna omkring sig. Det är ett tiotal, kanske tolv personer, alla med trådlösa hörlurar, som står så nära henne att hon skulle kunna sträcka ut en hand och röra vid dem. Deras spegelbilder är suddiga i glaset. När trafiken kränger till, kränger också deras spegelbilder till. Snart börjar hon bli åksjuk av att titta. Mannen med den blå anoraken snuddar vid henne.
    Jag mår inte bra, skulle hon kunna säga. Jag behöver hjälp. (sid 64)

Mannen på gatan av Trevor Wood

Mannen på gatan (The Man on the Streets 2024) av Trevor Wood Modernista.
En brittisk författare, bosatt i Newcastle. Han har tjänstgjort inom den brittiska flottan i 16 år, har en mastersexamen i kreativt skrivande och har även arbetat som journalist. Vid vägs ände är tredje boken om krigsveteranen Jimmy Mullen, efter den hyllade Mannen på gatan, som bland annat vann en CWA John Creasy Award, och den lika uppmärksammade uppföljaren Ingen väg tillbaka.

När Jimmy, en hemlös veteran som kämpar med posttraumatiskt stressyndrom, hör ljudet av något tungt som faller i floden - mitt under ett högljutt gräl mellan två män - försöker han först låtsas att han inte hört något. Det är inte hans strid.
Men när han får syn på en tidningsrubrik om en flicka, Carrie, vars pappa försvunnit, och anar att det kan vara samma man, påminns han om någon han själv förlorat. Jimmy bestämmer sig för att sluta fly sitt förflutna och berätta för flickan vad han hörde. Det visar sig bara vara början på historien.
Polisen lägger ingen vikt vid Jimmys vittnesmål, men Carrie är övertygad om att något hemskt har hänt hennes pappa. Jimmy går med på att hjälpa henne - något som försätter honom i allvarlig fara i förhållande till både gamla och nya fiender.
Men Jimmy har en fördel: när man inte har något, har man inte heller något att förlora... I svensk översättning av Jessica Hallén.

Jimmy tystnade medan en barnfamilj gick förbi, alla slickade på sina glassar. Barn behövde inte höra en massa snack om döden, snart nog skulle livet bli tillräckligt jävligt ändå.
   Han såg dem fortsätta utmed floden i riktning mot broarna tills de försvann i solen innan han åter vände sig mot journalisten som äntligen skrivit klart i sitt anteckningsblock.
   "Bara så att jag har förstått. Du såg honom egentligen inte falla ned i floden?" sa den unge journalisten.   
   Jimmy skakade på huvudet. Ute i det fria såg killen ut att vara ungefär femton. Jimmy såg en droppe torkat blod på skjortkragen och små skärsår på hakan där han ännu inte hade lärt sig att raka sig ordentligt. 
    "Vart kan han annars ha tagit vägen?" sa Carrie. "Han försvann ju inte bara i tomma intet." (sid 67)

Stacken av Annika Norlin

Stacken (2023) av Annika Norlin
Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Vad är det som händer nere vid vattnet? Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt.
Ett gäng vindklippta människor som ville hoppa av ekorrhjulet av olika anledningar. De hamnar på samma plats och blir en grupp, som en myrstack där alla har olika uppgifter att sköta.

Jag har läst noveller av Annika Norlin tidigare, hon har otrolig förmåga att beskriva människor. Denna är en riktig bladvändare.

"Jag orkade allt. Jag hade byggt upp ett imponerande kontaktnät, det blir så om man spenderar åtta år på tio-tolv olika arbetsplatser. Jag gick ut efter jobbet, nästan varje kväll. Först jobbade jag över, sedan gick jag ut. Jag gick på fotbollsmatcher, på teaterföreställningar, på fester, till gymmet. Jag drack drinkar på barer, sprang löprundor, hade bokklubbar. Jag doppade tån i gemenskap, i några timmar doppade jag. Sedan gick jag hem, till min lägenhet, som jag köpt själv, målat väggarna i färgen äggskal. Jag hade stora utgifter, lånen var dyra, men jag älskade varenda kvadratmeter av lägenheten, som förklarade för mig att jag var autonom. Jag var beredd att arbeta ihjäl mig för att fortsätta ha den." (sid 11) Flera smakbitar: HÄR.

Dirt Town av Hayley Scrivenor

Dirt Town (2024) av Hayley Scrivenor, Modernista.
En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton – som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town – lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.

Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Efter deras första möte kunde Constance ibland se henne gå omkring med linningen på skoluniformens kjol upprullad tre eller fyra varv så att låren lyste vita i solen. Constance själv hade inte haft någon riktig tonårsrevolt. Och Steven skulle aldrig låta sin dotter sminka sig på det där viset. Shel var bara sex år äldre än Constance, vilket innebar att hon varit ung när hon fick Kylie. Mindre än fem år senare skulle det vara dags för blöjor igen när Kylie fick Caleb, Shels första barnbarn. Pojkens pappa försvann åt Victoriahållet innan Caleb föddes.
    "Vill du ha chips, gumman?" frågade Shel när dottern försvann ut ur köket med en påse majsringar med hamburgersmak.
     Constance nickade och tog en påse med löksmak. (sid 61)

Agnes, Louis, Paris av Johanna Ranes

Agnes, Louis, Paris (2023) av Johanna Ranes, som är läkare och bosatt i Stockholm, hennes debut. Modernista.

Ortopeden Agnes är skicklig på att gipsa brutna ben och sy ihop andra människors sår, men hennes egna sorger är inte lika väl omhändertagna. Redan vid första mötet lyckas hon förolämpa den nyinflyttade läkaren Louis som börjat arbeta på Söderberga lasarett. Som tur är har Louis bestämt sig för att inte låta motgångar avskräcka honom – tvärtom – och Agnes felsteg leder därför till en träff där hon visar honom runt i staden.
   De inser snart att de inte bara delar en kärlek till körsbärsglass utan också till Paris, staden i deras minnen och drömmar. Agnes faller för den livsbejakande, impulsiva Louis. Men Louis har inte berättat allt om vad som ligger bakom hans drastiska livsfilosofi, utan visar sig bära på en hemlighet som kommer att förändra deras liv. Agnes, Louis, Paris är en gripande och hoppfull roman om livsdrömmar och om den avgörande roll vi människor har i varandras öden.

"Där växte jag upp och gick i skolan tills mamma träffade Göran från Söderberga, en svensk litteraturlärare som var i Canterbury med en grupp gymnasieelever. Göran och mamma träffades på en sammankomst för lärare från olika länder och han fångade direkt hennes intresse eftersom han kom från landet med de stora tordyvlarna, som hon läst om.
    De fann varandra i de små detaljerna som ofta tycks spela en avgörande roll: mamma var ett stort fan av Maria Gripe och hade läst Agnes Cecilia, en sorts spökhistoria, när hon var gravid. Det var så jag fick mitt namn.
     Hon var ingen tvekande eller långsam själ, min mamma, det kunde ingen ha anklagat henne för. Kort efter att de träffats gick flyttlasset till Sverige. Göran hade lovat mamma att insekterna i Sverige inte alls var större än de i England. Mamma tog Sverige till sitt hjärta men dessvärre började, snart efter flytten, något annat än kärleken till det nya hemlandet växa i ett organ i hennes bröstkorg. Elva år efter att vi flyttade hit begravdes hon i Söderberga." (sid 25)

Kärlekshypotesen av Ali Hazelwood

Kärlekshypotesen (The Love Hypothesis 2023) av Ali Hazelwood, som är professor i neurovetenskap. Hennes debutroman Kärlekshypotesen blev en New York Times bestseller och en TikTok-sensation. Modernista.

Doktoranden Olive Smith tror inte på långvariga romantiska förhållanden. Det gör däremot hennes bästa kompis Anh, som har förälskat sig i Olives ex men vägrar dejta honom av hänsyn till väninnan.
    Olive, som mer än någonting annat vill se sin bästa vän lycklig, ljuger och säger att hon redan har ett nytt förhållande på gång. När Anh inte tror henne känner sig Olive – som den vetenskapskvinna hon är – tvingad att tillhandahålla bevis, och kysser därför första bästa kille som går förbi...
    Killen råkar vara Adam Carlsen – en ung, framgångsrik professor, men också ett ökänt kräk. Till Olives stora förvåning spelar Adam med och låtsas vara hennes pojkvän. Men inte nog med det, när hon hamnar i trubbel under en vetenskaplig konferens kommer Adam till hennes undsättning.
    Plötsligt är Olives lilla experiment farligt nära att självantända, vilket tvingar henne att sätta sitt eget hjärta under lupp och omvärdera sin hypotes om kärleken.

    "Vad sa du till henne?" frågade hon och försökte bortse från Adam Carlsens röst. »Flickan som sprang ut gråtande?"
    Det tog honom ett ögonblick att minnas att det för mindre än sextio sekunder sedan hade funnits någon annan på kontoret – någon som han tydligen fått att gråta. "Jag gav bara synpunkter på något hon skrivit." 
     Olive nickade och sände ett tyst tack till alla gudar att han inte var hennes handledare och aldrig skulle bli det innan hon såg sig omkring i rummet. Naturligtvis hade han ett hörnkontor. Två fönster som tillsammans måste utgöra typ sjuttiotusen kvadratmeter glas. Och så mycket ljus! Det skulle ha räckt för att bota tjugo personer från vinterdepression. Det verkade rimligt – med tanke på hans prestige och alla stipendiepengar han drog in – att han skulle bli tilldelad ett fint kontor. (sid 58) Fler smakbitar: HÄR.

Den som fruktar snön av H S Palladino

Den som fruktar snön (Den som frykter snøen 2023) av H S Palladino.
Terapeuten Bjørk Isdahl har stämt träff med en av sina tidigare klienter vid namn Azora. Väntan i den mörka höstkvällen förvandlas till en mardröm när Azora faller från taket på byggnaden bredvid och Bjørk blir vittne till hennes död.
Nästa dag får hon besök av polisen, som på offret har hittat ett foto av Bjørk med orden: Jag vet varför du har mardrömmar. Att Bjørk har mardrömmar är helt sant; däremot har hon aldrig berättat för någon om dem...
Osäkerheten kring vad som egentligen inträffat växer. Både polisen och Bjørk börjar utreda sambandet mellan henne själv och Azora, och om det kan finnas en koppling till dödsfallet – som snabbt visar sig vara allt annat än ett självmord. Modernista.

Vad ska jag säga? Att jag aldrig har velat ha familj? Att jag är osäker på om jag vill ha barn. Jag kan naturligtvis inte säga något av det, för då kommer han att tro att vårt förhållande har varit en lögn, vilket det inte har varit. Det enda jag kan säga, det enda som bär mening, är det som har etsat sig fast i min kropp. Att ingenting kan bli rätt när man är ansvarig för någons död.
Villrådigheten som jag har känt de senaste timmarna känns ännu mer påträngande än tidigare. "Då är det väl avgjort då", säger jag.
"Jobbet betyder mer än relationen?"
Det finns inget mer att säga. (sid 21) Modernista. Flera smakbitar: HÄR.

finskt i veckan 🇫🇮

Meri Valkama som skrivit Din Margot, intervjuades av Pekka Heino på Stadsbiblioteket. Lärorikt om Väst- och Östtyskland. Din Margot ska bli tv-serie och även teater! Pekka var beläst och pratade otroligt bra finska. När författarens familj levde i Östberlin på 1980-talet hade fadern en hemlig passionerad relation med denna okända kvinna. Vem är hon?


Vårt lilla bibliotek var fullsatt med femtio personer som lyssnade på gruppen Längtans Kapell med Anna Heikkinen, finsk tango och folkmusik. I bakgrunden historia om barnen som fick fly från Karelen under kriget.

På ett ögonblick av Jo Callaghan

På ett ögonblick (In the blink of an Eye 2023) av Jo Callaghan, som har lång bakgrund inom AI-forskning och dess inverkan på framtida samhällen. Modernista.
Var nittionde sekund försvinner en person, och kriminalintendent Kat Frank vet en del om förluster. Som änka och ensamstående mamma har hon lärt sig att lita på sin magkänsla, en egenskap hon har nytta av även i polisyrket. När Kat blir vald till ett pilotprogram där hon paras ihop med den tekniska landvinningen Lock – en AI som projiceras som ett hologram – ställs hennes instinkt och erfarenhet mot Locks logik.
Samarbetet är långt ifrån friktionsfritt, men snart sker ett genombrott i ett kallt fall gällande två försvunna personer, och Kat och Lock måste hitta ett sätt att förena sina olika egenskaper innan ytterligare människoliv förvandlas till offer i statistiken. Lock är dessutom den enda som kan hjälpa Kat när fallet tar en oväntat personlig vändning.

Statistiken kunde kanske säga något om hur "fattigt" och "mångkulturellt" området var, men inget om människornas vänlighet och styrka.
    Hon studerade mrs Walters hem genom bilrutan: ett smalt viktorianskt radhus i rött tegel. Det fanns ingen trädgård på framsidan, men korgarna som hängde på varenda sida om dörren svämmade över av rosa och röda pelargoner. Trots hettan hade hade de inte slokat eller torkat ut, vilket var ett gott tecken. Döda och bortglömda växter utanför ett hus fungerade ofta som en förvarning om försummelse och förfall där inne. (sid 48)

Hki Rött av Nicko Smith

 Hki Rött (2017)
   Jag hade skrivit en insändare till Huvudstadsbladet
om planetariska nebulosor,
    Dolly Parton covers
& söndermalda galaxer

    Eller om exklusiva bastutävlingar
där sanna Finnar bastar ihjäl sig
    Jag minns inte riktigt
        Minns bara kylan & det eviga regnet

Nicko Smiths debut har jag inte bloggat om tidigare, den handlar om  utanförskap och ångest. Han är en ordkonstnär och poesiletare i Finland, jag plockar gärna fram hans böcker ur bokhyllan:

Järnjungfrupoesi (2022) av Nicko Smith: HÄR.
Rollatorgnissel under den järnblå solen: HÄR.
Bipolära skeppsbrott i Österbotten: HÄR.
Stretchar mot stjärnorna! HÄR.   Nickos blogg: HÄR.

Tiden förändrar av Olivia Sundberg

Tiden förändrar av Olivia Sundberg är hennes debutbok, Olivia är 19 år och är född och uppvuxen i Stockholm. Genom att uttrycka känslor i sitt skrivande har hon funnit tryggheten i dikter.

i hela mitt liv
har jag blivit lovad saker

drömmar som aldrig blev verkliga
ställen vi aldrig åkte till
saker som aldrig blev mina

tänk om du kunde se mig
på sättet jag ser dig pappa
jag saknar en kärlek från dig