Nådastolen av M W Craven

Nådastolen (The Mercy Chair 2024) av M W Crave. Modernista.
Brännaren, hans debut gillade jag, en riktig bladvändare.

Av en tillfällighet är kriminalinspektör Washington Poe på plats när liket efter en mördad man hittas på en lantlig kyrkogård i Cumbriatrakten, gömd under en kista i en grav. Kråkor och andra asätare har gett sig på kroppen, och de svarta fåglarna hemsöker Poe i hans mardrömmar.
    Fem månader senare påträffas ännu en död man, under andra men inte mindre morbida omständigheter. Offret, Cornelius Green, har bundits vid ett träd, den så kallade Blixteken, och stenats till döds. På hans svårt sargade kropp hittas också en tatuering med en kod som är så besynnerlig att inte ens landets främsta dataexpert, Tilly Bradshaw, vet hur hon ska knäcka den.
     Utredningen avslöjar en koppling till Jobs barn, det religiösa samfund som Green varit ledare för och som tycks ha många hemligheter att dölja. När sedan spåren leder vidare till en blodig familjetragedi som inträffade sexton år tidigare tar fallet en helt ny vändning, som samtidigt, längs slingriga stigar, leder Poe tillbaka till den där vintriga kyrkogården där allt tog sin början, till kråkornas makabra fest. Översättning Gabriel Setterborg.

     "Poe hade slutit sig till att Bugger Rumble en gång måste ha arbetat i antikvariatbranschen eftersom han hade outsinliga kunskaper om gamla böcker. Hur han hade hamnat i Carlisle och kommit att leva som han gjorde vete gudarna. Poe hade emellanåt övervägt att göra diskreta förfrågningar i Oxford 6 8 och Cambridge för att höra efter om det inte var så att de saknade en professor eller kände en gästprofessor som inte längre gästade dem. Men det hade aldrig blivit av – Bugger var lycklig och som Poe såg på saken var det ett sådant tillstånd man borde sträva efter att uppnå här i livet. Så varför skulle han lägga sig i?" (sid 67)

Brännaren av M W Craven

"Vem han än var - och de hade på ett tidigt stadium bestämt sig för att det måste vara en man - så tycktes han inte gilla män i sextio- och sjuttioårsåldern. Han tyckte i själva verket så illa om dem att han tände eld på dem." (sid 8)

Brännaren (The Puppet Show 2020) av M W Craven börjar med att en seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District, i samma landskap som inspirerat William Wordsworth och Beatrix Potter. Polisen är hjälplös, men upptäcker ett spår som enbart var menat för den avstängde kommissarie Washington Poe. Han tas tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Men hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret. Han paras ihop med den lysande men inte helt gatusmarta civila utredaren Tilly Bradshaw, som har doktorerat två gånger om och var medlem av Mathematics Institute vid Oxford University och hon hade högre IQ än någon Poe ens hade hört talas om. Offren känner inte varandra, men något gemensamt har de väl?  Många trådar att lösa, och nya dyker upp hela tiden. En riktigt spännande och välskriven bladvändare.

"Även om Poe uppskattade den cumbriska vinterns kärva skönhet hade han nu bott i Sharp i över ett år och våren var den årstid han tyckte bäst om. Fåren fanns förstås året om men i övrigt berövade vintern hedarna allt liv. Kvar blev bara hektar efter hektar av ett vresigt, färglöst landskap så långt ögat kunde se. Våren var en hoppfull återuppståndelse. Dagarna blev längre, solen värmde jorden, slumrande plantor sköt gröna skott och ljungen fick nytt liv. Bestånden av exotiskt färgstarka lavar och mossor växte till sig. Hårda och isande kalla vindar blev till milda fläktar mättade med aromatisk dofter. Fåglarna byggde bo, djuren förökade sig och det låg nyväckt optimism i luften. Det var så här års som man på allvar uppskattade skönheten och den långsammare levnadstakten i lantliga Cumbria." (sid 81)

Modernista.

M. W. Cravens första kriminalroman tilldelades 2019 års CWA Gold Dagger Award.