afrikanska favoriter - kulturfråga

Nadine Gordimer (1923-2014) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1991, hon skriver mycket om kampen mot apartheid.

Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo berättar om 9-åriga fattiga Darling i kåkstaden i Zimbabwe. De hungriga barnen pallar halvråa guavor. för att stilla hungern. Barnens upplevelser av vuxna som inte har ork eller möjlighet att bry sig. Darling har upptäckt att det inte är lönt att be till gud. Familjens hem har förstörts  i Zimbabwe.

Doris Lessing växte upp i nuvarande Zimbabwe. Novellen Brev hemifrån handlar om Martins brev om besöket i Sydafrika i Oranjefristaten och mötet med poeten Johannes, som lever ensam med Esther, som är kokerska: "en väldigt tjock zulukvinna och jag vill lova att hon satte skräck i mig redan innan jag steg in i huset."

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru berättar om hans far och hans liv som stridspilot i Ugandas flygvapen. En komplicerad historia, när krig råder och maktstrukturer förändras.

Människan är den vackraste staden av Sami Said berättar om San Francisco och hans vänner som försöker skapa en egen tillvaro långt borta från Afrika.

Vilken författare som skriver om Afrika är din favorit? undrar Enligt O i: veckans Kulturfråga.

Människan är den vackraste staden av Sami Said

   "Vad ensam den måste ha känt sig. Alltid behöva förklara sig. Alltid nyfikna som undrar.  Vem är. Vad är. Var är. Tro mig, den erfarenheten är lika mycket min, jag är en enhörning som du. Familjen splittrad och ingen förstår mig längre. Orden kan de förstås, men det är en annan sak. Det gäller att lura sig framåt, skapa sig skäl att orka en bit till. Mitt  skäl är det, det var, att ta sig över havet till kristalltornen och staden som längtar efter mig fast den aldrig känt mig. Om den existerar? Något måste det finnas där ute för oss, det bara måste." (sid 39)

Människan är den vackraste staden av Sami Said berättar om San Francisco och hans vänner som försöker skapa en egen tillvaro långt borta från Afrika i Norra Europa. Han bodde hos vännen Richard, som hette Hussein innan, följde med Manni som delade ut reklam för en struntsumma. Några fick medborgarskap, andra gömde sig, blev sjuka och fick sjukvård på natten av vårdpersonal som riskerade sina jobb, om de blev upptäckta.

En som inte har en enda grej att kalla sin egen och får en fin kostym, klart man vill vara schyst.
"Aldrig tidigare hade jag ägt något så värdefullt. Jag skulle sköta om den och hålla den stimulerad med givande aktiviteter. Istället för att bura in den i garderoben, ut på långa promenader i den friska havsluften. Inte tvätta i den gamla maskinen i källaren, till kemtvättssalongen. Den skulle få min tid och omsorg och jag skulle få mycket tillbaka. Detta var början på en storartad historia." (sid 294)

 Vi bortskämda och tar allt så självklart, blir gnälliga om allt inte fungerar omedelbart. Nu får vi se en annan värld. En värld så annorlunda, en värld så nära, en värld vi inte vet så mycket om. Said skriver med viss distans och humor, allt är inte elände

   "Draperi som dörr. Det utrymme erbjöd han mig.
    Om nätterna brukade jag oroa mig för att de fullastade hyllorna skulle vika och begrava mig i hans två intressen. Böcker och varenda brädspel som någonsin tillverkats.
    När jag trängde mig in och sökte efter en tom yta insåg han väl att det behövde vara något slags standard och började rensa ut det värsta. Pizzakartongen med en halväten smörgås i, de smutsiga underkläderna, härvan av sladdar på golvet." (sid 78)
 

Sami Saids boktips: Aleksandar Hemons böcker - som är "subtilt roliga, sjukt bra, säljer dåligt". Flera boktips av Said: Jag är allt du drömt av Ali Smith, Allt av Martina Lowden och Jonas Hassen Khemiris böcker.

Farväl Eritrea av Samuel Brhane

Mitt besök på Bokmässan: HÄR.

"Jag kunde inte äta. Jag hade trott att döden var det enda som kunde skilja oss åt. I mitt kärleksrus hade jag glömt bort att föräldrarna bestämmer allt, och nu när vi stod inför var det självklart att Luwam någon gång skulle giftas bort.
De flesta föräldrar ångrar sina beslut i efterhand, när de ser hur deras döttrar mår. Jag tänkte på Europa och Amerika, där ungdomarna får välja sin kärlek själva, hur lyckliga de måste vara." (sid 32)

Farväl Eritrea av Samuel Brhane är en kärlekshistoria och en berättelse om självupplevd flykt av den sextonårige Samuel från Eritrea. Genom torra Sahara, i gungande båtar till Medelhavet och Europa. För de som klarat sig så långt.

Man önskar att flera fick läsa denna berättelse, skulle passa i många skolor och i svenskundervisning. Boken väcker diskussion och ökar förståelse varför folk flyr. Inte lika mycket förståelse för de grymma smugglarna. Tusentals flyr Eritrea varje månad, ett tufft diktatoriskt land utan yttrandefrihet. Journalisten Dawit Isaak sitter fortfarande i fängelse efter femton år.

Flera smakbitar: HÄR.