Essä nr 18 - Suppliken

Kulturtidskriften Essä nr 18 med temat Suppliken (bön, begäran).
Fin kopia av Greta Lundbergs handskrivna text medföljer tidningen.
Tidskriftens olika vinklar olika tidsepoker är som läsa en historiebok.  Och intressant med jämförelse med vår nutid. Det fanns ganska avancerat system på 1700-talet för ansökan om pengar och få papper på egendom. Gretas make drunknade och hon blev ung änka med tre små barn. Hon ville få behålla marken där hon hade sin bostad. Hon var läskunnig men fick hjälp med att skriva suppliken.

När man förr i tiden behövde be om hjälp kunde man vända sig till kungen genom att skriva en så kallad supplik. I Sverige var suppliken en del av det administrativa systemet från 1600-talet och framåt och den var i allmänhet utformad som en ödmjuk förfrågan som anpassats till vissa formler och en viss sorts retorik.
Den ansökan som i dag skickas till Försäkringskassan eller Kronofogden kan alltså betraktas som en modern variant av äldre tiders suppliker.
Jezzica Israelsson, Eric M. Runesson, Inga Sanner, Christian Daun och Wera von Essen anlägger olika historiska, religiösa, moderna och personliga perspektiv på en supplik skriven 1731 av en ung svensk kvinna som hette Greta Lundberg – men också på konsten, förmågan eller behovet av att be högre makter om hjälp.

Jezzica Israelsson (fil. dr. i historia. 2024 disputerade hon på avhandlingen Making themselves heard. Women’s and men’s voice through the regional petitioning process in Sweden, 1758–1880) Tusentals suppliker, tusentals liv
Eric M. Runesson (ledamot av Svenska Akademien. Han disputerade 1996 på avhandlingen Rekonstruktion avo fullständiga avtal och har givit ut en rad böcker och artiklar som främst berört avtal, förhandling, medling) Intet annat än oenighet och träta är till förväntandes
Inga Sanner (professor i idéhistoria) Greta i järnburen
Christian Daun (Hans senaste två böcker är Upplösningstillstånd: rapport från en skilsmässa (2023) och Sverigeslandskapsmåltider (2023). Supplik 2023: Restaurering av folkhem
Wera von Essen (hon har skildrat sin katolska tro och livssyn i flera verk och är aktuell med En emigrants dagbok (2024) Om bön – en personlig betraktels.

Glömskans bibliotek : en essä om demens, vansinne, litteratur av Ulf Karl Olov Nilsson

Ö:et i ordet glömskans återges med enbart diakriter, ordet demens återges demen?, ordet vansinne återges med upp och nervänt A, upp och nervänt V och bakvänt N i omslaget:

Glömskans bibliotek : en essä om demens, vansinne, litteratur (2016) av Ulf Karl Olov Nilsson, ibland kallad UKON, poet, psykolog och psykoanalytiker.
Boken är populärvetenskapligt uppbyggd, initierad, personligt hållen och rör sig kring bland annat följande frågor: Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en ny minnessvagare, tröttare och mer förvirrad version av sig själv när man drabbas av demens, eller blir man en annan? Hur kan man år 2015 förhålla sig till den tidiga psykoanalysens symbollära? Hur ska man förstå vansinnesdåd? Hur talar en människa om sig själv under tiden han blir lobotomerad? Blir man friskare av kultur och hur skulle ett poesins apotek kunna se ut? Har psykosen ett eget språk? Och har traumat det?

Intressant lärorik tankeväckande bladvändare.
Min erfarenhet av dementa är som mentalskötare ett par år på Lillhagens sjukhus i början av 1970-talet, jobb på ålderdomshem, utan utbildning. Och min far hade alzheimer men vi träffades få gånger för han bodde i Finland.

Svindel. Känslor av W.G. Sebald

Svindel. Känslor av W.G. Sebald
En berättare, plågad av oro och melankoli, reser genom Österrike och Italien, och slutligen till sitt barndomshem i Bayern, men också tillbaka i historien, i Stendhals och Kafkas fotspår. ”Svindel. Känslor” är en hisnande balansakt i fyra avdelningar och den första av W. G. Sebalds fyra enastående essäromaner. En sorts resebok, historia, tillbakablickar, minnen.

"Den tredje dagen av min vistelse i Verona hamnade jag när jag skulle äta kvällsmat på en pizzeria på Via Roma. Jag vet inte hur jag bär mig åt för att välja matställen i främmande städer. Å ena sidan är jag för kräsen och går i timmar gata upp och gata ner innan jag kan bestämma mig; å andra  sidan slutar det för det mesta med att jag bara slinker in någonstans utan urskillning och där jag i tröstlös omgivning och med obehag äter en rätt som på intet vis smakar mig. Så även denna kväll den 5 november. Ty hade det gått bara lite grann efter mitt huvud så skulle jag förvisso inte ha stigit över tröskeln till denna lokal som redan utifrån gjorde intryck av att ha dåligt rykte. Men nu satt jag på en med marmorerad röd plast överdragen köksstol vid ett rangligt litet bord i en grotta med upphängda fisknät." (sid 73) Flera smakbit: HÄR.

bra covers - kultur

Nattens fågel och den nya dagen : essäer om Gustav Mahlers symfonier (2014) av Carl-Johan Malmberg.  Lycklig den som hittar fram till Gustav Mahlers musik tidigt i livet. Den kan bli en följeslagare av trofastaste slag. Lycklig också den som hittar fram till Mahlers musik senare, skriver Malmberg. Carl-Johan Malmberg, har undervisat i filmvetenskap vid Stockholms universitet, i konstens teori och idéhistoria vid Kungliga Konsthögskolan.
Jag är en novis som håller på att lära mig.

Serien I vår herres hage har maken och jag tyckt mycket om, den gamla har vi inte sett, har en gammal dvd. Efteråt kommer jag säkert på flera svar.

Vilka kulturella covers tycker du är minst lika bra som originalet? undrar Enligt O i: veckans Kulturfråga.

Essä nr 14 - för oss som gillar trädgård

Kulturtidskriften Essä nr 14 med temat Praktiska ting för stuga och trädgård med fyra olika perspektiv: *Magnus Florin Praktiska ting, utgav senast Descartes dotter och Lykttändaren. En Strindbergsstudie .
*Tina Ignell Myggtjällsgardiner vackrast, vävare, utgav senast tvåbandsverket Textilierna på Ellen Keys Strand.
*Claudia Lindén Byggherren Ellen Key, professor i litteraturvetenskap, disputerade på en avhandling om Ellen Keys feministiska tänkande - Om kärlek. Litteratur, sexualitet och politik hos Ellen Key.
*Elin Unnes Att anlägga en trädgård från grunden, utgav senast Den parfymerade trädgården och I odödliga odlares sällskap.


Tidskriften innehåller flera sidor kopior ur Ellen Keys anteckningsbok.
Essä finns kanske på biblioteket, innehåller historia, design, arkitektur.

Hours in a Library 1-3 av Virginia Woolfs far

Inget impulsköp utan jag funderade ovanligt länge innan jag köpte Hours in a Library 1-3 (1879) av Leslie Stephen (1832-1904) som var far till Virginia Woolf och Vanessa Bell. Han var en beläst man och han skrev mycket, både böcker och i tidskrifter. Roligt att antikvariat Faust hade böckerna, dessa räcker långe under hösten, det blir många fina timmar i mitt bibliotek. Intressant att läsa vad Leslie Stephen skrev bland annat om Alexander Pope (1688-1744), sir Walter Scott (1771-1832), Nathaniel Hawthorne (1804-1864) som skrev Den eldröda bokstaven. Stephen skrev om Honoré de Balzac (1799-1850) och om William Wordsworth (1770-1850) och hans etik. Han skrev även om Charlotte Brontë (1816-1855) och poeten Percy Shelley (1792-1822). Om George Eliot (1819-1880) skriver Leslie Stephen: "the gratest living writer of English ".

Under Ukrainas öppna himmel

Under Ukrainas blåa himmel innehåller korta prosatexterna låter två vitt skilda verkligheter speglas under det första halvåret 2022. Här och var glimtar humoristiska infall till, vintern går över i vår och våren i spirande grönska alltmedan kriget pågår och den ukrainska kartan blir välbekant också för oss som lever i en annan, skyddad del av Europa. Boken avslutas med en svit starka fotografier av Mila Teshaieva, från Ukraina och från den dramatiska och plågsamma vårvintern 2022! Förhoppningen är också att boken kan fogas in i den motståndskraftiga solidaritet som är det enda svar man kan ge på detta brutala krig mot ett folk och en nation mitt i Europa. Det är också denna symbolik som finns med i konstnären Kristina W-Hedmans damastväv Hommage till Ukraina som vi tacksamt fått tillstånd att använda som bokomslag. Den ukrainska flaggans färger symboliserar ju det himmelsblå och jordens gula skörd i form av vete eller glimrande solrosfält, symboler också för både tro och hopp.

Under Ukrainas öppna himmel heter antologin som bland annat rymmer dramatik, dagboksanteckningar, essäer och poesi. Bland de 25 författarna finns två unga poeter från Butja, Daryna Gladun och Lesyk Panasiuk, men också Oksana Zabuzjko vars feministiska roman ”Fältstudier i ukrainskt sex” finns utgiven på svenska sedan tidigare. Alla tre besöker också årets bokmässa i Göteborg. Sex månader efter den ryska invasionen av Ukraina ger Ariel förlag tillsammans med Svenska Pen ut en antologi med texter om kriget. Boken presenteras som den första litterära antologin från Ukraina som ges ut på svenska under de senaste 30 åren.

De andra av Toni Morrison

De andra (The origin of others 2021) av Toni Morrison tar upp frågeställningar som ständigt varit aktuella för henne och som nu kommit att dominera världspolitiken: ras, rädsla, gränser, massmigration och önskan att höra till. Varför skapar vi avstånd till varandra och låter oss luras av ett "vi och dom"-tänkande? Dessa teman har Toni Morrison föreläst om på Harvarduniversitetet och de fördjupas i boken. Hon reflekterar bland annat över begreppet identitet och belyser egna erfarenheter, såväl som historia, politik och litteratur. Hon tar till exempel upp 1900-talets litterära tendens att romantisera slaveriet och utforskar verk av Hemingway, Faulkner och Harriet Beecher Stow (skrev Onkel Toms stuga). Ingen föds till rasist. En bok som ger eftertanke och förståelse när man läser äldre och nyare romaner.

"Morrison talar om förslavare och de förslavade, men det hon säger om hierarkier är giltigt än i dag. Under de senaste åren har det kommit ett jämnt flöde av filmklipp där man ser hur amerikanska poliser misshandlar svarta människor, avfyrar elpistoler mot dem, tar stryptag på dem och skjuter dem för relativt milda förseelser eller inga förseelser alls. Detta har gjort såväl afroamerikaner som många andra amerikaner bestörta. Men rättfärdigandets språk har trots det varit det gamla vanliga."  Förord av Ta-Nehisi Coates (sid 11)

Feministisk teori av Bell Hooks - fem en fredag

Feministisk teori: Från marginal till centrum (2021) av Bell Hook, som är en amerikansk författare, feminist och politisk aktivist, hon har skrivit en rad feministiska klassiker. Hennes kritiska studier av kön, etnicitet, klass och sexualitet har haft enorm betydelse för en bredare förståelse av feminism och utvecklandet av intersektionalitetsperspektivet. Hooks hävdar att den vanliga feminismens beroende av vithet, medelklass och professionella taleskvinnors stöd döljer icke-vita och fattiga kvinnors engagemang, ledarskap och centrala ställning inom den kvinnliga befrielserörelsen. Hooks argumenterar istället för hur feministisk teori kan (om)formas om marginaliserade röster börjar ta sig ton. Att befinna sig i marginalen innebär att vara en del av helheten, men utanför.
 

Blandat hos: ElisaMatilda.
1 Hur har din vecka varit? händelserikt.
2 Har du upplevt något nytt i veckan? ätit vietnamesisk anka.
3 Vilket problem fick du lösa i veckan? hinna med allt.
4 Vad har du haft för mål med veckan? träna några gånger 🏋️
5 Kommer helgen bli bättre? lugnare, bjuder sonens familj på brittiskt 🇬🇧

Svärmare och harkrank av Harry Martinson - kulturfråga

"Byfolkens smeknamn på kärr, gläntor, snår, berguddar och annat äro för det mesta riktiga och levande. De innebära protest mot den substantiva fattigdomen på distinktioner och bestå av liknelser. Så ha vi till exempel här en lövdunge som är omgiven av en gördel hällar. Den kallas Smörasken. Och det stämmer alldeles. På en gård i min barndom fanns ett åkerområde, som var månggrenat men sammanhängande. Det kallades Räven. Och delarna på rävens kropp voro besådda och besatta alltefter jordens art. Råg växte på huvudet och halsen, potatis i bålen, havre i framfötterna, kålrabbor på bakfötterna och rovor på en mosse som hette Rumpan. Allt var så riktigt som helst. Från andra trakter har jag hört om greniga åkrar som hetat Oxen, Bågen, Sjöstjärnan, Hjärtat och mycket annat, allt ur den dagliga folkmun som aldrig kommer på papper eller karta. På så sätt gör folket marken och naturen personlig. Är det en rolig form och roliga namn på åkrar, så är det faktiskt roligare att arbeta på dem" 

Svärmare och harkrank (1937) av Harry Martinson ska vi prata om i vår digitala bokcirkel på tisdag. Det är för flera decennier sedan jag läste Martinson sist. I boken skildras författarens förundran och vördnad inför naturen och samtidigt den språkliga otillräcklighetskänslan av att kunna beskriva denna. Martinson menar att naturen är något allomfattande och oöversättligt. Människan är delaktig i naturen, men även utestängd från den med sitt medvetande och sitt språk. Dystra tankar om världsläget. Inte bara naturbeskrivningar utan en del filosofiska utsvävningar.  Flera smakbitar: HÄR.

Vilken kulturell sommarskildring vill du lyfta fram? undrar Enligt O i: veckans Kulturfråga.

Grand union av Zadie Smith

 Absurt modernt humör
"Och det knäppa är", sa professorn i historisk filosofi till professorn i filosofisk historia, "hur svårt ett enkelt liv är! Jag menar, föreställ dig hur ett svårt liv känns!"
    En doktorand i närheten, Zenobia, som just höll på att sätta ihop en fiffig middag av kanapéer från filosofiska institutionen - samtidigt som hon försökte dölja ögonens uttryck av verklig hunger - stannade upp. Plötsligt drabbades hon av känslan att inget av detta var på riktigt. Inte kanapéerna, inte professorerna, inte filosofiska institutionen, och inte heller hela universitetsområdet. (Zenobia har nittiosextusen dollar i skulder. Hon läser filosofi, punkt.)  (sid 116)

Grand union (2020) av Zadie Smith, som räknas idag som en av världens ledande romanförfattare. Grand union - titeln kommer från ett nätverk av kanaler i Buckinghamshire - samlas tio nyskrivna berättelser med de bästa som hon publicerat i tidskrifter och magasin genom åren. Gemensamt för dem är Zadie Smiths osvikliga blick för textens möjligheter att på oväntade sätt spegla våra liv; världen hänger kanske inte ihop, men i Grand union förenar Zadie Smith våra splittrade erfarenheter.  

Blockerad
Det ingen fattar är att omständigheterna var ovanliga, i stort sett unika. Jag var ung, jag var som fisken i vattnet. Jag hade precis skapat fisk, bilar, gräsmark, post-it-lappar, de vita noshörningarna, allt annat, skapat dem i immanent mening, genom att ersätta inget med något, vilket - som till och med mina hårdaste kritiker erkänner - sedan ledde till något annat, inklusive fisk.Poängen är att det var en situation av typen "första tanken, bästa tanken". Och när man skapar något av inget i så späd ålder är det rätt mycket att axla, psykologiskt sett. Rätt mycket. (sid 203)

Tankar i gröngräset av Frans G Bengtsson

We feel that we are greater than we know.
Likväl vet jag inte om denna rad är sann, i rent prosaisk bemärkelse. För Wordsworth själv var den naturligtvis sann: i hans fall fanns den känslan, och med all rätt. Men vi andra, vi vanliga människor, känna vi något liknande, där vi sitta och läsa ständigt nya raffinemanger om vår rätta skötsel i samhället?

För nöjes skull: essayer (1947) av Frans G Bengtsson är en utgallringsbok från biblioteket, innehåller fina funderingar om livet och litteratur. Tankar i gröngräset innehåller funderingar om naturen, åldrandet, Wordsworth.

Aisthesis : estetikens historia

Marx levde under en historisk period med märkvärdig teknisk utveckling när det blev möjligt att på mekanisk väg lagra flyktiga sinnesuttryck, synintryck och även hörselintryck. Moderniteter blir intressant när det blev möjligt att spela in och reproducera ljud. Det är inte svårt att förstå att dessa perceptions-teknologier - fotografi, kronofotografi, röntgenfotografi, fonografi, telefoni m.fl. - ledde till förskjutningar inom estetiken. Man ser det tydligt hos Ruskin, Baudelaire, Tanizaki, Proust och Benjamin, även hos Nietzsche när han kritiserar instrumentaliseringen av hörseln och lyssnandet.

Aisthesis : estetikens historia (2012) innehåller texter i det estetiska fältet från 1700-talet till 1940. För första gången föreligger en antologi på svenska som presenterar estetiken som en egen disciplin, representerad av filosofer och författare som Lessing, Kant, de Gouges, Baudelaire, Proust, Key, Duncan, Eisenstein, Simmel, Virginia Woolf med flera. Texterna föregås av inledningar, flertalet skrivna av antologins redaktörer Sara Danius, Cecilia Sjöholm och Sven-Olov Wallenstein, omfattar typ 666 sidor intressant text, en bok man kanske borde bereda plats i egen bokhylla.

Hur ska man läsa en bok? av Virginia Woolf 
"Dikter och romaner, historie- och memoarböcker, lexikon och blå böcker, böcker skrivna på alla språk av män och kvinnor av alla slags temperament, raser och åldrar knuffas om platserna på hyllan. Och utanför skriar åsnan, kvinnorna skvallrar vid pumpen, unghästarna galopperar över fälten. Var ska vi börja? Hur ska vi få ordning på detta mångfaldiga kaos och så få det djupaste och mest omfattande nöjet av vad vi läser?"

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas

Kortfattad inledning till den bärbara litteraturen av Enrique Vila-Matas tillhör den smala litteraturen, både till innehåll och form. En nördig bok om fem ungkarlar som kallades shandyister (efter Tristram Shandy av Laurence Sterne, betyder ombytlig, vrickad, boken har jag). Någon dadaist, vars verk hade två villkor; de fick inte vara för tunga och man skulle fungera som en ungkarlsmaskin. Lättsamt utan ansvar för fru och barn. De bärbara författarna uppförde sig alltid som oansvariga barn. De samlade saker, små saker. "Kärlek till det lilla är en barnsligt naiv känsla." Aleister Crowley skrev även med små bokstäver.

I Nigeria i Port Actif på Cafe du Louvre (!) kom de fem (Marcel Duchamp, Ferenc Szalay, Paul Morand, Jacques Rigauts, Roberts Jonsson) i kontakt med den amerikanska konstnären Georgia O'Keefe som var där med poeten Carlos Williams. Georgia var en riktig vamp som definierade extrem sexualitet som att "kopulera utan avkomma". En ny tanke på 1920-talet, särskilt för kvinnor. Rigauts blir olyckligt kär i Georgia. Roberts Jonsson begår självmord med hjälp av en tekanna i rokokostil. Detta inspirerar och framkallar en våg av självmord bland unga; newyorkisk Werther (Goethe). Jacques Rigauts skriver i New York Times 1924 att "Endast ett självmord på Ritz anses elegant" för att hindra flera ungdomar hoppa ner i hängbroarna. Även han gjorde självmord på Grand Hotel i staden Palerno. Denna bok är inte deppig, utan intressant historia om unga konstnärer.

Snacka om att vara språkpolis: Karl Kraus gav ut tidningen Die Fackel, han skrev allt själv och var mycket noggrann. En ung galen skribent Werner Littbarski bestämde sig för att finna det där felet. Betjänten Vergilius fick hjälpa till. Efter flera sömnlösa dygn fann han det och firade med champagne. Han gav ut en tidsskift som gjorde narr av Kraus. Hela Wien beklagade Littbarski. Men när Larbaud kom till Wien, utsåg han Littbarski till värd för fest långt från alla som inte var engagerade i de bärbaras hemliga rörelse. Littbarskis fest skulle bli täckmantel till den verkliga festen för konspiratörer. Littbarski ville veta "nyckeln till  den bärbara litteraturen, det vill säga till en litteratur som inte fanns. Ingen av shandyisterna visste ju vad den bestod i". Till festen mars 1925 i Wien kom en säregen blandning: Marianne Moore, Cyril Connoly, Carla Orengo, Etra Pound, Josephine Parker, Jacobo Sureda, Erich von Stroheim. Joyce drog sig ur sällskapet, då han trodde att man måste betala en månadsavgift för att vara medlem, skrev Crowley.

Enrique Vila-Matas är Bodils Malmstens favorit.

Atlas : Fallstudier av Aris Fioretos

Aris Fioretos i förord: "För tio år sedan skulle jag inte ha ägnat tidningarnas familjesida många tankar. På sin höjd intresserade mig dödsannonserna som litterär form. Numera läser jag spalterna regelbundet, lyckligtvis i en stad där jag sällan känner de avlidna. Döm om min förvåning då jag öppnade tidningen förra vintern. Intill en annons för en utlandssvensk som gravsatt i sitt adopterade hemland upptäckte jag ett bekant namn. Först kunde jag inte placera det."

Atlas : Fallstudier (2019) av Aris Fioretos började med en dödsannons i tidningen. En dag upptäckte Aris Fioretos att en arkivarie gått bort i hög ålder och utan anhöriga. Han skulle inte ha lagt Iris Frosts namn på minnet om det inte liknat ett han givit en bifigur i sin första roman. Nyfiken kontaktade han tidningen och fick numret till personen som satt in annonsen. När de möttes visade sig livet överträffa dikten. Den avlidna hade inte bara läst hans romaner om "den nya människan" kring förra sekelskiftet, utan även kommenterat dem. Vid sin död efterlämnade hon en plastkasse full med osorterade papper.

"Varför, då, en atlas? För att besvara den frågan måste jag hänvisa till ett personligt biografem. Romanerna hade knappast förtjänat mina epikritiska kommentarer om det inte varit för chocken som en av dem utlöste."

"En fejkad encyklopedi fullkomligt kryllar av fotnoter, faksimiler, illustrationer, långa utvikningar. I stället för konventionellt narrativ får vi essäer om själen, könet, hjärnan, poesin, tålamodet, fantomsmärtor, kläder, transvestism, och mycket annat", skriver bernur.

Flera smakbitar: HÄR.

Norsk omelett av Suzanne Brøgger

Norsk omelett : epistlar & anteckningar av Suzanne Brøgger krönikor och anteckningar om Norge, hon har rest runt och samtalat med konstnärer och samhällsdebattörer.
"Med ålderns rätt sätter sig Brøgger på en hög barstol mitt i lokalen och iakttar den nya världen omkring sig. Så mycket av det gamla är nu borta och förbi. Många har svårt att navigera och känna igen sig i det nya och inte blir det bättre av att samhället till stor del har mist sin bildning och sin kultur."
Personliga iakttagelser, intressant läsning om man är intresserad av Brøgger, Norge och Norden. Brøgger iakttar med sina danska ögon, ibland kan man se tydligare. Hon tar upp många ämnen

"bristen på barnuppfostran härstammar från Danmark!
   - Om man stängde in barn här skulle de ju springa runt skrikande, olyckliga. Barn har blivit likgiltiga och uppfattar inte längre sig själva, eftersom de har blivit gränslösa. Det är den danska pedagogiken som har förstört den norska skolan. Barnen blir svikna i det att de inte får några gränser. Barnen blir reducerade till till oljud och öronbedövande kaos. Nidarosdomen har blivit en lekstuga, en bollbana. Föräldrarna har gett upp, och lärarna har brutit ihop med hörselskador. Men ingen gör något." (sid 248)

Om Eva Hesse

Om Eva Hesse av Mara Lee är en liten stor bok om konstnären som dör redan vid 34 år, ung och vacker. Eva Hesse var en judisk flykting i en mansdominerad värld. Vad är en riktig konstnär? Både Virginia Woolf och Simone de Beauvoir skrev att hon måste glömma sig själv. Eva Hesse läste dem och nämner i en intervju att "det absurda som en kvalitet i sitt eget och andras arbete. Upprepning är bra för det är absurt", lite i stil med Samuel Beckett. "I dag är det absurda en del av Hesses signatur", skriver Mara Lee.

Korta texter om det öppna och ouppklarade av Ulrika Nielsen

LITTERATUREN OCH LIVET
Två personer diskuterar en skönlitterär bok.
- Jag är skeptisk. Är den inte  lite schablonartad och klichéfylld?
- Så du tror alltså inte att det är självupplevt?

Korta texter om det öppna och ouppklarade (2019) av Ulrika Nielsen, finlandssvensk författare, innehåller texter i olika genrer.  Hon skriver "i en centraleuropeisk tradition där de stora drömmarna rämnat. Kvar finns halva samtal, oklara vänskaper, böcker, trögkrypare och tulpaner. Läsaren kommer till marker där det enkla blivit svårt och det svåra roligt. Nielsens poetiska miniatyrnoveller är ett slags hemkomst i formen här finns intelligensen, humorn och allvaret i ett tonläge som är utpräglat nielsenskt. "
En trevlig bok att plocka fram och leta efter sina favoriter.

bernur har också läst: HÄR.

FÖRUTSÄTTNING, PARADOX

Det finns människor som man helt enkelt inte tröttnar på.

Det finns människor som inte är särskilt pigga på sig själva.

Hem och stat av Selma Lagerlöf

"Det är för hemmet, som vi varit stora, för hemmet har vi också varit småaktiga. Inte många av oss har stått med Kristina Gyllenstierna på Stockholms murar och försvarat en stad, än färre som dragit ut med Jeanne d'Arc för att kämpa för fäderneslandet. Men om fienden kom ända fram till den egna porten, då stod vi där med disktrasan och kvasten, med den vassa tungan och den klösande handen, färdiga att strida till det yttersta för att försvara vår skapelse, hemmet." (sid 12)

Hem och stat av Selma Lagerlöf är en liten skrift som ingår i en serie av essäer av Timbro om kvinnans rättigheter. Selma Lagerlöf höll ett tal vid rösträttskonferensen i Stockholm 1911. Jag har inte koll vad Lagerlöf gjort mer. Intressant läsning, skrevs för över hundra år sedan, en blandning av essä och novell, handlar om längtan efter rösträtt, bli mer jämlik med mannen. Få yrken var tillgängliga för kvinnan, hemmet var platsen för henne.

Novell IV hos Ugglan:
22. Läs en novell där någon som som handlar om längtan.

502 sidor Borges

"Det metodiska skrivarbetet får mig att glömma mänsklighetens nuvarande situation. Vissheten om att allt redan är skrivet utplånar oss och förvandlar oss till spöken. Jag vet trakter, där unga människor faller på knä inför böckerna och barbariskt kysser deras sidor, men de kan inte tolka en enda bokstav. Epidemier, kätterska tvister, vallfärder som oundvikligen övergår i röveri, har decimerat befolkningen." (sid 400) ur Biblioteket i Babel (översättning Sun Axelsson).

Jorge Luis Borges 1 : 1923-1944 av Jorge Luis Borges är första delen av vad han har utgivit, den andra delen kommer ut senare i vår, tack vare Bokförlaget Tranan. Boken rymmer både skönlitterära berättelser, essäer, lyrik och tidningsartiklar. Texter från böckerna Att glöda för Buenos Aires, Månen mittemot, Skrivbok San Martín, Evaristo Carriego, Diskussion och Evighetens historia, samt två av hans samlingar med berättelser, Skändlighetens världshistoria och Fiktioner, i sin helhet.

"Schopenhauer, de Quincey, Stevenson, Mauthner, Shaw, Chesterton, Léon Bloy är en heterogen krets författare som jag ständigt återkommer till. I den kristologiska fantasin Tre versioner av Judas tror jag mig kunna ana ett vagt inflytande from den senare." (sid 418)