Kvällarna på Pärlan (2013) av
Claes Hylinger.
Få författare förunnat bli kult under sin livstid, men något i Hylingers författarskap sticker ut och är unikt. Han har den underfundiga flanörens prosastil i böcker som blandar tankar,
resebilder och minnen med milt insiktsfulla erfarenheter av livets och
kärlekens villkor.
Pärlan var en krog vid Skanstorget i Göteborg, där kvarterets törstiga regelbundet träffades med glas i hand. En av stamgästerna hade förmågan att omärkligt förvandla krogsamtalen till något djupare, ja, han kunde med sin närvaro förändra atmosfären i lokalen. Somliga märkte ingenting av detta, andra absorberade hans inflytande utan att reflektera, andra åter fascinerades av hans sällsamma personlighet. Författare var en av gästerna. Om den väg han gått - från barnaår till mogen ålder - för att hamna på denna krog; om vänskapen med den originelle stamgästen och om de historier som berättades - om allt detta handlar
Kvällarna på Pärlan, boken finns i nytryck med förord av Gabriella Håkansson. Boken har fått eget
bokmärke av Göteborgs Stadsbibliotek.
"Vem var han?" sa jag.
Till svar räckte han mig boken, en tjock dyster volym. Jag bläddrade, vissa sidor uppfylldes av diagram och tabeller, jag stannade för en sådan sida och läste några rader: "Vi måste finna vår plats och förstå våra funktioner i detta universum, uppfattat i form av tre oktaver av strålning mellan fyra punkter. I den första oktaven kommer det Absoluta att innefatta två toner, do och si, med 'intervallen' emellan dem..."
Detta verkar mycket mystiskt, tänkte jag, lämnade artigt tillbaka boken och förde in samtalet på vilka bra filmer som gick i Paris. Vi kom överens om att gå på bio. (sid 32) Flera smakbitar: HÄR.