Strindbergs bibliotek #48

August Strindberg hade ungefär 3 000 böcker i sitt tredje bibliotek, tidigare hade han flyttat flera gånger och pantsatt sina böcker för att få pengar. Av dessa böcker är ca 600 skönlitteratur, resten olika fackböcker. Strindberg läste flitigt och gjorde anteckningar i sina böcker. Ett forskningsområde att studera när han skriver "Skit" och "Lögn!" i marginalen.

Här kan forskare hitta ett och annat intressant.

Här satt en mästare och skrev, för hand, fram till 1912.

Några böcker har jag gemensamt med Strindberg.

Trevligt besöka Strindbergsmuseet.

Lotsens vedermödor av August Strindberg

Lotsens vedermödor (1903) av August Strindberg finns i samlingen Sagor, som Strindberg skrev när han återvände till Stockholms skärgård efter sju års bortovaro. Han skrev på Furusund.

Novellen berättar om lotsen som möter ett fartyg drivandes utan besättning och utan belysning. Han kliver in och möter olika varelser och platser, affärer, skog, som i en (folk)saga.

"Här var ingenting att göra, bara låta drifva, fastän det dref ut till sjöss. Glad blef han inte, men en lots är beredd på allt; och nog skulle någon seglare komma för bi bara han fick ljus för att kunna ge signal. Därför gick han till kabyssen att söka tändstickor och en lanterna. Fastän sjön var mycket hög, märkte han ingen rörelse på fartyget, hvilket förvånade honom. Men ändå mer förvånad blef han, när han kom för om stormasten, och såg att han gick på ett parkettgolf med en lång gångmatta, som var hvit och blå i ett smårutigt mönster. Han gick och gick, men mattan ville aldrig ta slut, och någon kabyss såg han icke mera till. Det var hemskt visserligen, men på samma gång roligt, ty det var nytt." (sid 44)


Novellresan 2024 hos Ugglan.
Juni: Skärgården.

En dåres försvarstal av August Strindberg

En dåres försvarstal (1893) av August Strindberg
Den säregna stridsskriften En dåres försvarstal kom till under slutfasen av August Strindbergs stormiga äktenskap med Siri von Essen. Boken skrevs ursprungligen på franska, men gavs först ut på tyska 1893. Två år senare – efter att Strindberg på grund av det stötande innehållet ställts inför rätta, och friats, i Berlin – gavs boken ut i Frankrike. Först efter Strindbergs död översattes boken till svenska, då i en förmildrande version. Denna nyutgåva innehåller den fullständiga versionen, i Hans Levanders översättning. Modernista.
Den som tycker Strinberg är tråkig bör läsa denna, han är verkligen bra.

    - Bjud nu min hustru armen och visa att ni är artig kavaljer, sade han med sitt faderliga tonfall.
    Jag blev rädd. Som kvällen var varm, bar hon sin kappa på armen, och beröringen med denna arm, vars böljande linjer jag kunde känna genom taften, inducerade en magnetisk ström och väckte en utomordentlig känslighet hos mig, så att tyckte mig förnimma var ärmen på hennes blusliv slutade i höjd med min deltamuskel. Jag blev så upphetsad att jag kunde rekonstruera hela anatomin i denna bedårande arm. Hennes biceps, den stora lyftmuskeln som spelar en så väsentlig roll i famntaget, trycktes mot min, kött mot kött, i mjuka rytmer. Där gick vi sidan vid sida, kunde jag urskilja formen på hennes höft och rundningen an låret under de frasande kjolarna.
   - Ni för så bra, och ni dansar säkert alldeles utmärkt! (sid 76) Flera smakbitar: HÄR.

O'Casey och Strindberg

Seán O'Casey (1880-1964) skriver i förord till den svenska översättningen:
"Jag är icke litet stolt över att min Juno och påfågeln nu blivit översatt till Strindbergs modersmål och jag överlämnar mitt styckes ande uti händerna på Sveriges folk." Seán O'Casey Kensington, London, 1926.

Den vuxna dottern Mary i familjen läser Dockhemmet, Vildanden (Ibsen, Ett dockhem är en novell av August Strindberg), Gengångaren (H.P.Lovecraft). Riktiga barnböcker, tycker fadern i familjen om dessa. Frun Juno kallar maken Boyle för påfågeln. Kompisen Joxer om Marys fästman: "Jaså, han kom från Wicklow, han - nåja, det förklarar ju saken. Jag har träffat många från Wicklow i min tid, men det har aldrig varit något vidare bevänt med någon enda av dem."

inte en enda kvinna

tycker om att läsa äldre romaner och kompletterar ibland med äldre böcker om litteraturhistoria. Hittade Ny illustrerad svensk litteraturhistoria Del 4: Åttiotal - Nittiotal av E.N. Tigerstedt (1955) som är väldigt underhållande, man läser en bit då och då. Just denna del handlar väldigt mycket om Strindberg. Det deppiga är att alla (!) skribenter är manliga professorer - och väldigt få kvinnliga författare presenteras.

Strindbergs lilla röda : boken om boken och typerna

Strindbergs lilla röda : boken om boken och typerna (2019) av Alexandra Borg, Nina Ulmaja är en vacker och intressant bok som jag inte bestämt mig om jag måste äga. Röda rummet är kanske inte den roligaste av Strindbergs böcker, men en språklig milstolpe.

Röda rummet utkom första gången 1879 och väckte omedelbart stor uppmärksamhet. Sedan dess har boken utkommit i över 140 utgåvor, filmatiserats, blivit serieroman och översatts till ett stort antal språk. Men förutom att vara en klassisk roman är Röda rummet en Bok. Skriven, formgiven, tryckt, såld och läst. Hur gick det till på Strindbergs tid? Hur går det till idag? 

Denna är en både nördig och allmänbildande resa genom bokens, typografins och läsningens historia. Med Röda rummet som prisma berättar Borg och Ulmaja hur allt började och hur det fortsatt. Det är oavbrutet lärorikt och underhållande, och varje vackert formgiven sida genomsyras av kärlek till Boken.

»Man köper heldre en vacker bok för en krona än en ful för 50 öre«
                               August Strindberg

Strindbergs skrivbord i hans bostad - foto: Hannele

2 meter med Strindberg #126

August Strindberg har en egen liten bokhylla i påfågelsrummet. Lätt att hitta för han bevakar böckerna, både av och om honom, alla hans fruar, resor, platser där han bott, biografier.

Kanske även Gerd, BP och Klimakteriehäxan har bokmärken.

Bluebells #124

Bokmärket med Bluebells fick jag av en vän som varit i England
och Strindbergs kloka citat köpte jag förmodligen på Bokmässan.

Kanske även Gerd, BP och Klimakteriehäxan har bokmärken.

gratisfynd av Jan Myrdal 1927-2020

Jan Myrdal (1927-2020) har varit väldigt produktiv, läste honom på 1970-talet, men lämnat en bunt av hans böcker på loppis. I veckan hittade jag pjäsen Garderingar på bibliotekets utrensningshylla. Jag har några böcker kvar om hans resor, hans olyckliga barndom och boken Om vin. Han har ett gediget bibliotek med 1 km böcker i Varberg. De ger ut litterära priser till författare varje år. Gästis hotelldirektör Lasse Diding i Varberg är involverad som donator.

Jan Myrdal 89 år signerar min bok på Bokmässan 2016, hans bok Johan August Strindberg.

Meccanopojke berättar eller anteckningar om ett borgerligt förnuft av Jan Myrdal är en trevlig bok, massa nostalgiska bilder. Myrdal har haft ett stort rum i sin villa fullt med ihopbyggda maskiner av Meccano. När jag var barn, hade jag Meccano och tyckte om att bygga, har bitar kvar.

har gemensamt med Strindberg

Vi besökte Strindbergsmuseet för ett par år sedan och vi fick se hans bibliotek med ca 3 000 böcker, ca 600 skönlitteratur, resten olika faktaböcker. Strindberg läste flitigt och gjorde anteckningar i sina böcker.  Jag har velat ha några av samma böcker som han läste. Hans Svenska Turistföreningens årsböcker är flitigt lästa.

Hittade vackert bundna böcker samma årtionde som Strindberg hade.

Nöjd att jag fick plats med böckerna bredvid Strindbergshyllan.

Favoriter från de tre författare jag äger många böcker av

Åren (The Years) av Virginia Woolf.

Fröken Julie av August Strindberg.

Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf.

Favoriter från de tre författare jag äger flest många böcker av
temat tisdagstrio hos: Ugglan.

begagnat litterärt

köpte en antikvarisk/begagnad litteraturvetenskaplig bok; Omvändelser som jämför August Strindbergs Inferno (1897) och Unni Drougges Regnbågens tid (1997). Ett bokmärke följde med, det står bokmärke på den lilla lappen, för säkerhets skull. Kanske även Agneta, BP, Gerd har bokmärken.

Över alla gränser

""Är ni en man ni?". Denna impertimenta fråga ställer fröken Maria till sin fästman Axel Borg, romanens till synens orubbliga centralpunkt. Ja, hur står det egentligen till med Borgs manlighet? I havsbandet kan läsas på många olika sätt och det har också skett. Inte minst är den ett tidsdokument där Strindberg likt ett läskpapper fångar upp tankegångar och "trender" i sin samtid." (sid 144)

Över alla gränser : manlighet och kristen (o)tro hos Almqvist, Strindberg och Lagerlöf av Inger Littberger Caisou-Rousseau, ett fynd för 10 kr på loppis igår (i stället för 320 kr) i fall man gillar att läsa om vad den obestämda figuren Tintomara i Almqvists Drottningens juvelsmycke (1834), den feminine mansdyrkaren Axel Borg i August Strindbergs I havsbandet (1890) och den kvinnobundne prästmannen Karl-Artur Ekenstedt i Selma Lagerlöfs Löwensköldsromaner (1925) har gemensamt?

Och vad har de att göra i en bok om manlighet och kristen tro? Det som framför allt förenar dem är deras komplexitet och paradoxala överskridande av alla gränser. Tintomara är genus- och religionsöverskridaren par excellence. Figuren uppträder än som kvinna, än som man och är trots sin ovetskap om kristendomen den som står den kristna tron närmast. Den effeminerade Borg med sina övermänniskopretentioner är ateisten som inte klarar sig utan en Fader Vår, medan prästen Ekenstedt, som borde vara själva personifikationen av en kristen man, har uppenbara blottor i såväl sin manlighet som sin kristna tro. Därför blir mötet med dem ett spännande och oförutsägbart äventyr. Nästan 400 sidor och 1,2 kg litteraturvetenskap. Alltid lär man sig något, får mer förståelse för dessa klassiker. Riktigt intressant och rolig läsning.

"Svindlande höjder utkom visserligen ett drygt decennium efter Drottningens Juvelsmycke, men det finns förbindelselänkar av annat slag än rent genetiska mellan Almqvists svindlande höjder och Brontës, även om steget kan förefalla långt från Tintomara, som bland annat beskrivs som en naturlig gratie och en graciös älva, till Brontës råbarkade Heathcliff (och Catherine). Hos Brontë möter en sublim natur i dess vilda "maskulina" infattning och paret på heden är i symbios med denna natur. De är "androgyna" gränsvarelser, som förenar det mänskliga och det djuriska, det manliga och det kvinnliga, det himmelska (i kärleksextasen) och det underjordiska, det barnsliga och det profetiskt visa." (sid 84)

37. Läs en bok med en karaktär med samma yrke som du - eller ditt drömyrke.

Selma har fått en egen bokhylla

jag skulle vara skräck för alla mäklare.

Nu har jag ordnat så att allt om och av Selma Lagerlöf finns samlat.

Många har skrivit om Lagerlöfs liv och skrivande.

Även August Strindberg har en egen bokhylla.

August trivs bra i mitt påfågelsrum.

Svenska Akademien : makten, kvinnorna och pengarna

Svenska Akademien : makten, kvinnorna och pengarna (2019) av Christian Catomeris, Knut Kainz Rognerud är riktigt intressant bladvändare. Hisnande läsning vad gubbarna tyckte om kvinnliga författare för hundra år sedan. Akademiledamoten Selma Lagerlöf som inte ens hade rösträtt i riksdagsval, inget självklart val bland herrarna. Ett eget kapitel om Horace & Ebba. Ett kapitel om en kvinnlig sekreterare efter 229 år, och en hel del annat.

"Vad är det som får en mer än 230 år gammal kulturinstitution att plötsligt falla samman? Handlar det, såsom framställts, om en konflikt mellan tradition och modernitet, om frågor om makt och kön? Eller handlar det bara om sådant som förr eller senare måste uppstå i en organisation med en så ”problematisk” struktur, nämligen bristen på transparens och insyn genom uråldriga sekretessregler? Liksom en kraftigt utökad finansiell och kulturell makt som oundvikligen korrumperar? Dramat om den Svenska Akademien sträcker sig i själva verket långt tillbaka i tiden."

   Akademiens roll som smakdomare håller Carl David af Wirsén hårt på:
Om Flauberts klassiker Madame Bovary skriver han bland annat: "Vi lägga från oss boken med en känsla af beklämdhet, som närmar sig till äckel." Om Émile Zola: "Den mänskliga uselheten har i Zola en framstående skildrare."
     Ibsen och Tolstoj är inte mycket bättre, men värst är det med landsmannen August Strindberg. Denne kallas nedlåtande för "underklassens försvarare", och beskrivs som "tarflig", "vulgär", "vederstygglig" i af Wirséns recensioner. Efter att ha läst pjäsen Fröken Julie frågar sig Akademiens ständige sekreterare om inte Strindberg "varit besvärad af någon hjernåkomma som gjort att han för tillfället ej var fullt normal". (sid 15)

Fröken Julie kl 15:35 i SVT1

Fröken Julie av August Strindberg, långfilm från 1951 som fick Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes. Boken har allt; kärlek spänning, sociala klyftor, konstigt att lärare inte väljer denna i skolan, filmen finns på bibliotek. Vid urpremiär 1889 spelade Strindbergs hustru Siri von Essen i huvudrollen. Den omöjliga kärleken mellan den grevliga fröken Julie och betjänten Jean, i rollerna: Anita Björk, Ulf Palme.

en 100-årig glödlampa lyser hemma hos August Strindberg

En 100-årig glödlampa lyser än i hallen hos Strindberg, men 1920 förbjöd man hållbara glödlampor, tillverkare fick böter om de höll länge. Det var ingen ekonomi att tillverka saker som höll.

Vackra dörrar i Strindbergs sista bostad.
Klimakteriehäxan har också besökt Strindberg.

August Strindberg hade ungefär 3 000 böcker i sitt tredje bibliotek, tidigare hade han flyttat flera gånger och pantsatt sina böcker för att få pengar. Av dessa böcker är ca 600 skönlitteratur, resten olika faktaböcker. Strindberg läste flitigt och gjorde anteckningar i sina böcker. Bara det ett forskningsområde att studera när han skriver "Skit" och "Lögn!" i marginalen. Bra utflykt att besöka Strindbergsmuseet.

Banaanitalo av Leo Ylitalo

Banaanitalo (2017) av Leo Ylitalo vann Finlandiapriset 2017, författaren är bosatt i Göteborg. Boken berättar om ung finsk arbetskraft på 1970-talet i Maraboufabriken, där många olika nationaliteter samsas. Många roliga historier uppstår, mycket skratt. Hemlängtan. Hyran på de små ettor dras av lönen.

"Hän tarkastelee pientä, kolmitasoista kirjahyllyä, jossa lojuu yksiön vakiosisustukseen kuuluvia ruotsalaisten kirjailijoiden - Selma Lagerlöf, Harry Martinsson, Karin Boye, Olof Lagercrantz ja August Strindberg - klassikkoteoksia. Pääasiassa kielen oppimisen vuoksi hän valitsee luettavakseen Strindbergin. Kirjailijan vaimojen joukossa oli suomenruotsalainen näyttelijä Siri von Essen. Takkutukkainen Strindberg näyttää romaanin takakannen kuvassa palavakatseiselta, miltei mielipuoliselta.

   Samassa Raimo muistaa lähes sanasta sanaan tekstinpätkän, jonka hän oli lukenut lukion oppikirjasta: "Strindberg oli ristiriitojen vaivaama, häilyvä sielu. Hänen elämäänsä kuuluivat viha, rakkaus, kolme avioliittoa, viisi lasta, konfliktit, rahavaikeudet ja kaikkialla häntä vaanivat demonit. Mutta henkilökohtaisen infernonsa keskelläkin Strindberg säilytti kielen suvereenisen hallinnan ja loiston ja kirjoitti itsensä maailmankirjallisuuden titaanien joukkoon."

    Strindbergin omaelämäkerrallinen romaani Ensam julkaistiin vuonna 1903: "Och så märkte man att ingen längre pratade om framtiden, utan bara om det förflutna, av den enkla grund att man redan befann sig i den drömda framtiden och icke kunde dikta någon mera."
   Tämä saa riittää lauantaipäivän annokseksi ruotsin kieltä, Raimo ajattelee, sulkee kirjan, astuu sandaaleihinsa ja lähtee ulos." (sid 27)

vi hittade Öprinsessan

Nu hittade vi filmen Öprinsessan, tidigare hade barnbarnet skänkt mig affischen till mitt påfågelsrum. Strindberg får hålla henne sällskap - tills jag hittar en bra plats.

inköp, ensam på golvet på Bokmässan

vi skildes åt var sitt håll, inte alla som har sån smak som jag.

Strindberg har flyttat hem till mig, han har en egen hylla.

Cantatrix Sopranica L. och andra vetenskapliga skrifter 

av Georges Perec hamnade i min shoppingväska.

Grammatik à la Sara Lövestam är uppfriskande.

Julklappsinköpen klara.

Fyndade brittiska böcker för bra kilopris.

jag hade på mig mina sköna barfotaskor.